Farväl till vänstern!

2005-10-28 Farväl till vänstern! 1. Reparativ rättvisa och amerikansk konservatism 2. Farväl till vänstern 3. Politiskt test - libertarian 4. Mitt i prick på Socialdemokraterna 5. En feminist att respektera 6. En moralisk kollaps för svensk journalistik 7. Artiklar om feminismen 8. Genusforskare bedriver politik 9. Annica Qarlsson - Centerfeminismen i ett nötskal 10. Den infekterade abortfrågan 11. KDU och Feministiskt Initiativ 12. Varning för ekonomism 13. Höga krav och tydlig ledning ger lägre sjuktal 14. Politisering av fackförbunden 15. Johan Forssell vill lägga ner FN 1. Reparativ rättvisa och amerikansk konservatism I det senaste numret av Contra har jag skrivit om reparativ rättvisa som bygger på idén att samhället är ett nätverk av känsliga relationer där obalanser lätt kan uppstå. Dessa obalanser ska återupprättas genom att låta de drabbade och de anhöriga få mer utrymme i rättsprocessen. Innan det offentliga ska gripa in ska de berörda individerna få en chans att komma överens om en påföljd där en försoning kan ingå. Rättsprocessen ska föras tillbaka från det allmänna till de berörda parterna. Artikeln bygger på Howard Zehrs bok "The little book of restorative justice" . Jag har tidigare skrivit om reparativ rättvisa i samband med Jakob Forssmeds bok "Själens tillväxt". Läs sammanfattningen på senaste numret av Contra. Läs också Tommy Hanssons utmärkta genomgång av amerikansk konservatism som han höll på "Konservativt forum". I genomgången framgår det hur viktigt det långsiktiga opinionsbildandet är för att uppnå framgång. Även tidningar som analyserar de ideologiska spörsmålen på djupet och som strävar efter att förena så många grenar av högern som möjligt är väldigt viktigt. Personligheter som Ronald Reagan är viktiga för att lyckas, men det kräver ett stabilt grundarbete. 2. Farväl till vänstern Kalle Strokirk som är ordförande i Antifeministiska samfundet är återigen i farten. Den här gången har MUF publicerat hans serie "Farväl till vänstern" där Strokirk på ett pedagogiskt sätt förklarar marknadens överlägsenhet. Fördelarna med fri konkurrens och fri företagsamhet samt nackdelarna med protektionism och statlig styrning blir mycket tydligare än om man enbart läser teoriböcker. Kalle Strokirk attackerar också särintressena i politiken och utvecklar idén från sin tidigare bok "Antifeministiska manifestet" om att införa lågskattezoner på landsbygden, förslagsvis i Norrland. Detta är en mer konstruktiv väg att gå där man låter folk på landsbygden klara sig på sin egen förmåga och inte genom att erhålla allmosor från Stockholm. Den enda invändningen jag har mot serien är att Strokirk beskriver Norrland som parasiter när sanningen är att Stockholm i lika stor grad är det. Med vilken rätt har Stockholm kontroll över Norrlands naturresurser? Med vilken rätt ska Stockholm bestämma villkoren och skattenivåerna i Norrland? (Snedvriden konkurrens du vet). Med vilken rätt bestämmer Stockholm över rådjurspolitiken när stockholmarna inte drabbas av dess konsekvenser? Läs om "Farväl till vänstern" på MUF:s hemsida. Johan Forsell har tagit upp serien på sin blog. Ladda hem "Farväl till vänstern". Grattis Kalle Strokirk! Du är verkligen värd lite framgång efter allt slit!!!! 3. Politiskt test - libertarian Har kommit över ännu ett politiskt test för att verkligen orientera mig i den ideologiska djungeln. Än en gång har ett test bekräftat mina tidigare teser om var jag hör hemma ideologiskt. Testet visar nämligen att jag är en social liberal (68 %) (Obs. inte socialliberal) och en ekonomisk konservativ (66 %). Jag kan bäst beskrivas som en libertarian vilket inte riktigt överensstämmer med mina teser, men som jag har förstått det fanns inte liberalkonservativ med i utbudet. Gör testet du med. 4. Mitt i prick på Socialdemokraterna För ett antal månader sedan snappade jag upp följande på Johan Norbergs blog: En beskrivning av Socialdemokratisk politik: "Om det rör på sig, beskatta det. Om det fortfarande rör på sig, reglera det. Om det ligger still, ge det bidrag". Detta träffar mitt i prick. Detta är själva kärnan i den Socialdemokratiska politiken. En annan formulering som träffar mitt i prick är Henrik Alexanderssons ord: "Att muta svenska folket med deras egna pengar, det är en av de saker som kostar väldigt mycket skattepengar. Skattepengar som inte används till vård, skola och omsorg." Bidragsberoendet är ett svart hål som fylls av makthungriga politiker som hellre behåller sin makt över det svenska folket än bemyndigar folket med möjligheter till eget arbete. Ladda hem intressanta filer från "Allvarligt talat" webradio. 5. En feminist att respektera Josefine Alvunger är en feminist som startat nätverket och hemsidan feminetik. Nu har hon också startat en blog som jag har börjat följa regelbundet. Hon skriver väldigt bra, personligt, är ofta nyanserad och intellektuell. Förvisso går även Alvunger över gränsen med sina snäva perspektiv, men hon är mer hjärnstimulerande än många andra debattörer som alltför ofta tråkar ut min hjärna. Om ni vill följa en feminist med de bästa argumenten bör du följa bloggen "Alvunger - vild och vacker". 6. En moralisk kollaps för svensk journalistik Bo Rothstein kritiserar SVT och även medier i allmänhet för att ha övergivit en reporter som blivit hotad i sin yrkesutövning. Det är reportern bakom de två dokumentärerna "Könskriget", Evin Rubar, som åsyftas. Ingen har brytt sig om att försvara henne. Hotet har inte medfört några påföljder. Den jämställdhetsansvarige regeringstjänstemannen Gunilla Ekberg sitter i tryggt bo på regeringskansliet. Bo Rothstein skriver: "Principen att statsmakten inte skall hota journalister från den statliga televisionen gäller, men bara i princip och särskilt inte om det handlar om kritik av något inom det jämställdhetspolitiska området. Man frågar inom vilka fler områden det är som principen om fri och kritiskt granskande journalistik inte gäller. Sveriges Televisions stora reklamkampanj om värdet av "fri television" klingar falskt så det ekar." Läs artikeln "En moralisk kollaps för svensk journalistik" här. 7. Artiklar om feminismen Här har jag samlat några artiklar om feminismen som jag anser värda att uppmärksamma. "Tillsättningen av Lundgren politiskt spektakel". Stig Hadenius berättar att sakkunnigerådet ansåg att Eva Lundgren var den mest kompetente till professuren av de sökande. Men detta säger väl mer om själva professuren än om Lundgren. Med hjälp av en ovanlig avgränsning av professuren blev den som skräddarsydd för Eva Lundgren. Den akademiska friheten sattes på undantag. När den mest kompetente tror på tomtar och troll säger det något om svensk utbildningspolitik. Svensk utbildning är totalt nedkörd i botten. Och givetvis försvarar Gudrun Schyman Eva Lundgren. Susanne Linde attackerar FI-Tiina för inkonsekvenser och hyckleri. Enligt Susanne Linde försvarade aldrig FI henne när hon förföljdes, dvs. ifrågasattes, ett halvår för att hon ansåg sig kunna arbeta samtidigt som hon är sjukskriven. Men nu när FI-Tiina är ute i blåsväder ställer FI upp. Johan Tralau har hittat fler plagiat av FI-Tiina. Efter att ett antal skrupelfria professorer har försvarat FI-Tiinas omoraliska beteende har Johan Tralau slagit tillbaka. Offerrollen är en mental inställning. Att i vissa sammanhang betrakta sig som utsatt vilket alla människor är mer eller mindre är inte samma sak som att definiera sig som offer. Offerrollen bygger på en statisk och konstant syn på samhället och verkligheten. Dilsa Demirbag-Sten vägrar att betrakta sig själv som offer bara för att hon är invandrare, kurd, kvinna och arbetarklass. "Jag ser vad vissa människor vill försöka att säga och göra när de vill hävda sig själva. Dessa människor är inte värda min energi. Jag har helt enkelt inte tid eller lust att landa i den olustkänsla som utsatthet skapar. Det känns mer konstruktivt att omge mig med människor och vistas i sammanhang där jag ses först och främst som människa. Inte bara som kvinna, invandrare och kurd som är född i ett lerhus." Petra Östergren skriver i Svenska Dagbladet att kritiken mot Eva Lundgren och Tiina Rosenberg är orättvis. Visst har Tiina Rosenberg sluppit en rejäl granskning av hennes tydliga plagiat och inkompetenta citatmetoder, det är ju bara att läsa innantill, men faktum kvarstår att kraven var lägre för henne och Eva Lundgren än vad de är för andra professorer. Petra Östergren försöker inbilla oss att Eva Lundgren vars professur tillsattes under Carl Bildt-regeringen inte blev tillsatt av politiska skäl. Att en professur inte tillsätts under en natt och att en ny regering inte kan bryta upp allt som tidigare regeringar har beslutat om verkar inte Östergren ta någon hänsyn till. Dessutom rådde det ingen motvind för feminister under de borgerliga åren, inte före eller efter heller för den delen, utan de feministiska idéerna hade redan hunnit bryta in i de politiska partierna. Visst, det var inte så illa som det är nu. Men det räcker att nämna Bengt Westerberg så förstår ni vad jag menar. Förövrigt har Östergren rätt i att kärnfrågan är om det är rätt med en statlig myndighet som styr forskningen åt ett visst håll. Denna kärnfråga har kommit i skymundan på grund av personfixeringen. Mitt svar är givetvis: NEJ! Läs Petra Östergrens artikel här. Eva-Emma Andersson på Aftonbladet är som vanligt dräpande och välformulerad. Hon frontalattackerar allt politiskt korrekt trams och beskriver feministerna som de verkligen är. Förvisso har jag lite svårt med språkbruket såsom nazifeminister. Ett sådant språkbruk devalverar betydelsen av nazismens brott och det är verkligen allvarligt. Men å andra sidan om man vill bli krönikör i våra kvällsblaskor måste man ju skriva på det sättet. Tänk bara på Expressens Linda Skugge som få verkligen tar på allvar och Aftonbladets Belinda Olsson vars krönikor är så förutsägbara att har man läst en av hennes krönikor har man läst dem alla. Det här citatet visar ändå att Eva-Emma har något intellektuellt viktigt att komma med: "Förra veckan deltog jag tillsammans med sju andra kvinnor i programmet Insider på TV3 för att diskutera fenomenet feminism. Jag var grymt peppad eftersom jag hör till generationen som blir glad av att få vara med i tv, och jag gillar att diskutera eftersom jag är väldigt säker på vad jag tycker och inte har några större problem att säga det. De fyra deltagarna som representerade feministiskt initiativ radade med mord i blicken upp sina trettiotvå anteckningsblock och gjorde sig redo att krossa allt i närheten av kritik. Jag gick upp på tårna och hartsade dojorna, såg fram emot debatten framför andra. Strax senare vrålades det om att låta tala till punkt, och avbröts sedan friskt. Det hånlogs, klappades på huvudet och himlades med ögon. Jag erkänner villigt att jag hade svårt att hantera situationen, för jag stod faktiskt där och kände mig förtryckt för första gången i mitt liv. Patriarkatet var inte i närheten, men jag blev överkörd och tillrättavisad i egenskap av kvinna, och fick höra vad jag minsann borde tycka egentligen. Att jag borde "inse" hur jag har det." En perfekt beskrivning av Feminismen i allmänhet och Feministiskt Initiativ i synnerhet. Eva-Emma är verkligen en viktig motbalans till de fanatiska feministkrönikörerna. Läs Eva-Emmas krönika "Nazi-feminister i fi är livsfarliga" här. I International Herald Tribune har Ivar Ekman skrivit om ROKS och FI i artikeln "In Sweden, a feminist locomotive stalls on the tracks". Här finns ännu en artikel, "Abused men have somewhere to turn", som visar på att mansmisshandel faktiskt existerar. Regeringen tänker införa ett system där män har rätt till hälften av barnbidragen, inte med automatik, men om mannen så kräver det. Vänsterpartiets Ulla Hoffman säger så här om förslaget: "-Om man gör en gemensam ansökan tycker jag att det är helt okey att man delar, men inte ett tvångsbeslut." Med andra ord ska mamman ha hela makten. Inte halva! Läs om förslaget här. 8. Genusforskare bedriver politik Nilserik Olsson har på Sourze skrivit en artikel om hur genusforskare bedriver politik under jargongen att "all vetenskap är politik". "Att utpeka all forskning som politisk, blir lätt ett sätt att torgföra sina egna ideologiska åsikter och även rena lögner under det trovärdighetshöjande namnet "vetenskap"." "Att någon omedvetet utgår ifrån en viss fördom gör alltså inte forskningen politisk, utan bara bristfällig om arbetet inte genomgår vanlig akademisk kritik. Däremot går det inte att rikta samma kritik mot genusforskningen på grundval av bristande förutsättningslöshet i denna fråga, eftersom den dogmatiska hållningen är en del av den grundläggande teoretiska bakgrunden. Och även om man accepterar de feministiska invändningarna att "all forskning är politisk" och att "verkligheten är en ideologi", så gör detta övergrepp mot kravet på förutsättningslöshet att genusforskningen skiljer sig från reguljär akademisk forskning och att den blir en politisk verksamhet som inte uppfyller kraven på seriös vetenskap." Läs artikeln "Genusforskare bedriver politik" här. 9. Annica Qarlsson - Centerfeminismen i ett nötskal Jag har tidigare skrivit mycket om centerpartisten Johan Linander men håller också ett konstant vakande öga på Annika Qarlsson som är ordförande i Centerkvinnorna. I en artikel i Göteborgsposten lanserar hon konspirationsteorin att patriarkatet trycker ned de stackars feministerna i Feministiskt Initiativ och att gubbarna i Junilistan välkomnas av media och beskrivs som kloka gubbar. Men vad är det med det då? Kan det inte helt enkelt vara så att Nils Lundgren är en klok människa? Den som har lyssnat på vad han har att säga och den som läst det han skrivit borde inte kunna komma fram till någon annan slutsats, oavsett vilken åsikt man har i sakfrågorna. Feministiskt Initiativ däremot är snarare en orgie i manshat och offermentalitet. Jag spaltar här upp viktiga delar av artikeln och kommenterar dessa efteråt: "Häromdagen råkade Nils Lundgren glömma bort att abort är en kvinnlig rättighet. Tanken var fri åsiktsbildning. Junilistans kandidater ska få tycka vad som helst i vissa valfrågor. Kritiken i medierna kom snabbt. Lundgren gjorde en snabb pudel, men menade också att partiet nu har "rest en viktig fråga" och att fri abort inte är en mänsklig rättighet. Lundgrens kvinnosyn förvånar mig inte." Som vanligt går det inte att problematisera abortfrågan. Fostret och barnet har inga rättigheter. Pappan har inga rättigheter. Bara kvinnans rättighet. Att Nils Lundgren kallar detta för mänsklig rättighet, och att abort inte borde betraktas som en oinskränkt rättighet, är givetvis skandalöst. Preventivmedel är ju ännu inte uppfunnet. Att han sedan har mage att förespråka fri åsiktsbildning och låta folket bestämma det är ju en katastrof. "Ett långt större mysterium är mediernas rapportering. Varför envisas medierna med att porträttera Nils Lundgren och Lars Wohlin som äldre, kloka och trygga ledare? Varför är fri åsiktsbildning i junilistans fall ett tecken på "vitalisering" av demokratin, medan det bara speglar "kvinnor på gränsen till nervsammanbrott" i Fi:s fall?" Om hon måste fråga detta är hon verkligen insnöad i de feministiska teorierna. Allt ska tolkas efter feministiska ramar. Det är klart att Nils Lundgren och Lars Wohlin porträtteras som kloka och trygga ledare. De har mig veterligen inte sanktionerat kvinnohat och har inga som helst önskningar att slita kvinnor i stycken. De är sakliga och har argument för sina ståndpunkter. De kommer med en väl underbyggd analys av dagens problem i Sverige, dvs. centraliseringen. Något som Annika Qarlsson som centerpartist borde vara införstådd med. Men precis som alla andra partister är Qarlsson vettskrämd för varje litet alternativ som poppar upp. Hon borde inse att Centerpartiet inte har gjort sitt jobb och att Junilistan därför har ett existensberättigande. Att FI som sanktionerar manshat och sprider galna konspirationsteorier behandlas som de gör är helt naturligt. Hur behandlas Sverigedemokraterna? Precis på samma sätt men med den enda skillnaden att Feministiskt Initiativ får mer gratisreklam. "Varför är Nils Lundgrens ursäkt för sina problem med skattemyndigheten, "slarv", okey, medan Gudrun Schyman får avgå av samma anledning?" Kanske för att Gudrun Schyman var partiledare för ett parti som vill höja skatterna i Sverige. Var det en alltför enkel förklaring? Ockhams rakhyvel har tydligen gått sönder. Dessutom har Schyman gjort mer än skattefuskat. Hur många chanser ska hon få? "Nils Lundgrens mantra är att de flesta svenskar i grund och botten tycker som han. Det låter precis som Bert och Ian i ny demokrati. De ville också tilltala svenska män som är besvikna på samhället. Det gäller även Sverigedemokraterna." Annika Qarlsson måste vara stolt över sig själv. Här har hon lyckats bilda en kedja från Junilistan till Sverigedemokraterna via Ny demokrati. De enda gemensamma nämnare är att alla tre partier anses vara manliga och attrahera manliga röster samt att alla partier gör anspråk på att förstå medborgarna. Det antar jag är mycket frustrerande för en kulturradikal som hellre lägger livet till rätta för de dumma medborgarna än försöker förstå människors tillvaro. Det Qarlsson gör är att utan någon saklig underbyggnad associera Junilistan till Sverigedemokraterna. Guilt by association kallas detta för. Det vore mer korrekt att jämföra Feministiskt Initiativ med Sverigedemokraterna då de bygger sin politik på samma logik, dvs. att en viss grupp har skulden för hur samhället ser ut. Glöm inte att Expressen och moderaternas Gunilla Carlsson inför euro-valet också lyckades "bevisa" en koppling mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Sven-Olle Olsson? Är det ett namn som är Qarlsson bekant? Sten i glashus? "I junilistans plattform inför valet finns ingen närmare diskussion av vare sig jämställdhet eller invandring. Desto mer går det att läsa om makt, om att ge tillbaka makten till folket. Eftersom de vill ge tillbaka makten till dem som redan har haft den måste det vara männen som åsyftas, grottmännen. Det går i alla fall inte att läsa om några maktlösa kvinnor och invandrare." Så här läser Satan bibeln. Makten ska enligt Junilistan ges tillbaka till folket. Utanför de feministiska kretsarna betyder det män och kvinnor. Ordet "grottmännen" säger allt om Annika Qarlssons nivå. Hur gammal är hon egentligen? Det här är ju dagisnivå! Och så huvudet på spiken: "Jag håller med Gudrun Schyman. Det finns ett starkt kvinnoförtryck i Sverige. Gamla gubbar startar parti utan närmare kritik i medierna. De framställs som rationella, oavsett vad de säger. Kvinnor framställs tvärtom som irrationella, oavsett vad de gör." Jo tack, det känner jag till och det är en av de få påståenden i artikeln som jag delar med Annika Qarlsson. Hon och Gudrun Schyman har väldigt mycket gemensamt. Närmare kritik i medierna? Jag säger bara två saker! ROKS! Statsfeminismen! Det finns många män som framställts som irrationella såsom Ian och Bert, två män som hon tidigare nämnt i sin artikel. Kvinnor som Margareth Thatcher har presenterats som rationella. Varför? Kanske för att Thatcher inte tror att män har förtryckt henne i hela hennes liv. Men det är klart, hon lever under falskt medvetande och det är därför hon lyckades lura till sig premiärministerposten i Storbritannien och behöll den i elva år. Vad kvinnor än gör... Trams! Läs Annika Qarlssons extremt dåligt underbyggda artikel här. Någon som fortfarande undrar varför jag inte kan ställa upp för Centerpartiet i valet 2006????? 10. Den infekterade abortfrågan I Sverige går det inte att föra en saklig diskussion om abortlagstiftning. När KDU vill föra en debatt om saken avvisas de med skrämselpropaganda. "Konsekvenserna av den antiabortpolitik som förs i USA med samma argument som Christenson använder är fler tonårsgraviditeter, flera aborter och fler oönskade barn." Innan man skriver en debattartikel, kollar man inte upp fakta då? Har de hört talas om Roe vs. Wade? Känner de inte till att abortmöjligheterna är mycket mycket mer liberaliserade i USA än i Sverige? Idag har kvinnor rätt till abort till och med den 18:e veckan. Socialstyrelsen kan ge dispens till den 22:a. I USA är aborten, i princip, fri ända till födelsen. Jag skäms över att dela parti med Kenneth Johansson som skrivit under denna dåligt underbyggda artikel. Personligen anser jag att svensk lagstiftning är den bästa. Den erbjuder en bra balans mellan kvinnans rätt och barnets rätt. Men faktum kvarstår. I Sverige har vi god tillgång till preventivmedel. Det borde innebära att antalet aborter skulle kunna vara marginella. Varför är det inte så? Läs debattartikeln här. 11. KDU och Feministiskt Initiativ När Tiina Rosenberg avslutade sina politiska uppdrag skickade Joseph Christenson ut ett provokativt pressmeddelande där han välkomnade hennes avgång. När jag först läste pressmeddelandet tog jag mig för pannan. Hur kan KDU anse att det är positivt att feministkritikernas främsta tillgång försvinner från den politiska scenen? Nu är ju FI:s chanser att ta sig till riksdagen mycket större. Skulle det vara något positivt? Tyvärr har inte KDU lagt ut det aktuella pressmeddelandet på nätet, antagligen av feghetsskäl. Feministiskt Initiativ har svarat med ett eget pressmeddelande där de anklagar KDU för kvinnohat. Hur man kan komma fram till det utifrån KDU:s pressmeddelande är en fullständig gåta. Det citat Feministiskt Initiativ anger som exempel är följande: "Politiker som hon /.../ innebär ett påtagligt hot mot familjen och människovärdet. Deras vedervärdiga hållning i frågor som abort, homoäktenskap, homoadoption och insemination för lesbiska par, hotar att krossa vår folksjäl och måste bekämpas." Exakt var finns kvinnohatet? Saknar FI argument? Tydligen! Personligen anser jag att KDU har rätt till viss del. Tiina Rosenberg och politiker som hon är ett hot mot familjen och människovärdet. De anser att positiva rättigheter till homosexuella, såsom inseminering av lesbiska kvinnor, är viktigare än barnperspektivet. Kulturradikalerna gör allt för att krossa kärnfamiljen och förvärra den oro som många barn känner i dagens samhälle. Alla människor ska vara lika inför lagen men det betyder inte att syskon ska kunna adoptera barn. Jag anser inte ens att ensamstående ska få det. Ett barn behöver en fader och en moder. Bara för att vissa föräldrar inte kan leva upp till detta betyder inte att politiker ska förvärra situationen än mer. Jag skulle å andra sidan inte använda begrepp som folksjäl. Särskilt inte efter att ha attackerat Konservativt forum för att de är för konservativa och för att de har en hemsk människosyn. (Kristdemokraten nr. 38) Konservativa falanger som använder ord som folksjäl vill jag distansera mig ifrån. Den konservatismen ser jag inget större värde i. Läs Feministiskt Initiativs pressmeddelande här. Jag skulle förövrigt vilja veta vad FI menar med fri abort. Är det svensk lagstiftning som åsyftas eller är det amerikansk aborträtt som åsyftas? Betyder fri abort svensk lagstiftning håller jag med FI. 12. Varning för ekonomism I Dagens Samhälle nr. 31 2005 varnar revisorerna i Jämtland för att landstingsledningen har ett för stort fokus på ekonomin och för lite fokus på kärnverksamheten vård. Ett överskott på 15 miljoner kronor är inget att glädjas över när vårdköerna är längst i hela landet. "Landstingets främsta uppdrag är att producera service till medborgarna...". Äntligen revisorer som förstår sitt uppdrag. Men tyvärr bekräftar landstingsledningen i Jämtland mina farhågor om att politiker inte är medvetna om sina uppdrag. Besök Dagens Samhälles hemsida. 13. Höga krav och tydlig ledning ger lägre sjuktal I Dagens Samhälle nr. 31 2005 åberopas en studie inom hemtjänsten och på äldreboenden i 13 kommuner i Göteborgsregionen som visar att tydliga chefer, målfokusering, höga krav och systematisk utveckling av arbetsplatsen och den egna personen leder till lägre sjuktal. Vad är humanism? Snällism eller konservatism? 14. Politisering av fackförbunden Jag har i tidigare nyhetsbrev skrivit om fackförbundens politisering, "Metall är främlingsfientliga" och "Ska LO få pengar från staten?". Kristdemokraten Sakarias Winberg fick sparken från LO på grund av sin partitillhörighet. Han hade skrivit en regeringskritisk insändare om alkoholskatten. Kristdemokraterna vill som bekant inte sänka den av rädsla för att den korkade svensken super ihjäl sig. Hursomhelst hade LO intagit samma inställning i en LO-utgiven rapport vilket verkligen bevisar att det är partitillhörigheten som avgör. Många anser, inkl. Sakarias Winberg, att man inte ska få någon anställning på LO om man är negativ till kollektivavtal. Jag anser att detta är fel eftersom det dels ger en sämre situation för alla, inkl. LO-medlemmar, på lång sikt om man genom höga kollektivavtalslöner och andra hinder håller vissa grupper såsom ungdomar och invandrare utanför arbetsmarknaden. Dels finns det inget alternativ för den som vill ha stöd från ett fackförbund men som vill förhandla själv. Jag anser personligen att det ska finnas flera olika fackförbund inom varje bransh. Ett fackförbund skulle kunna vara de som finns idag, dvs. de som gör allt för att krama kollektivavtalen och som fullständigt skiter i dem som står utanför den priviligierade grupp som har ett arbete att gå till varje dag. Men detta förutsätter givetvis att dessa fackförbund enbart förhandlar om sina egna villkor och inte för några andra grupper. Ett annat fackförbund skulle kunna vara en renodlad serviceinrättning som enbart erbjuder hjälp och stöd inför enskilda förhandlingar. Ett tredje fackförbund skulle kunna ha någon sorts mellanställning som både erbjuder en grundservice och som leder vissa gruppförhandlingar. Alla dessa fackföreningar skulle kunna fylla ett mycket viktigt syfte när staten tvingas dra ned på sina åtaganden. Fackförbunden bör förhandla fram bra välfärdsförsäkringar åt sina medlemmar. Detta kallar jag solidaritet. Ingen kan bestämma villkoren för någon annan än en själv. Ingen roffar åt sig privilegier på någon annans bekostnad. Samtidigt som LO kräver att dess anställda ska vara socialdemokrater kräver de att alla som går på a-kassa ska vara medlemmar i facket. LO borde veta att inte 100 % av befolkningen är socialdemokrater. De borde till och med veta att alla LO-medlemmar inte är socialdemokrater. Detta måste givetvis få konsekvenser. Men nej då, LO ser gärna att borgerliga väljare betalar in fackavgiften som sedan går till Socialdemokraterna och diverse skräckpropaganda. Men som borgerlig väljare ska man inte få engagera sig inom facket och framförallt inte anställas av fackförbunden. Givetvis ska inte LO-debattörer moralisera över att folk väljer bort medlemskap i fackförbunden. Det råder ju organisationsfrihet i Sverige. Det betyder inte enbart att fackförbund ska få existera. Det betyder också att var och en ska få bestämma själv om han eller hon vill vara medlem i facket. När man sedan adderar det faktum att fackförbunden påtvingar även icke-medlemmar de villkor som facken förhandlar fram blir det sista spiken i kistan. Då kan man enbart dra slutsatsen att fackförbunden får skylla sig själva när människor får ta del av det fackförbunden har förhandlat fram samtidigt som de enbart är medlemmar i A-kassan. Det är ju just det jag vill göra något åt. De som inte är med facket ska inte automatiskt få ta del av det facket har förhandlat fram. Men LO är emot detta. Gissa varför? När jag i Dalademokraten och Avesta tidning har kritiserat fackförbunden i Sverige får jag höra från vissa att de håller med mig till viss del, men de vill inte förbjuda fackförbunden. Öhh... Nej, inte jag heller. Bara för att man kritiserar någonting behöver man inte plädera för förbud. Jag tycker för min del att vin smakar äckligt. I det svenska samhällsklimatet betyder det att jag vill förbjuda vin. Jag tycker att piercing i näsan är fult. Förbud! Jag tycker inte om Cardigans. Förbud Cardigans. Osv. Jag börjar bli väldigt trött på den svenska mentaliteten! 15. Johan Forssell vill lägga ner FN Jag skriver under exakt varje ord i Johan Forssells artikel "Lägg ner FN". Skrota FN, släng ut diktaturerna och starta istället ett demokratiernas förbund! /Fredrik Runebert