HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Den socialiserade familjen!
 

2005-12-15

1. Det fälldinska arvet
2. ROKS-ideologin är fortfarande ett problem
3. Nya recensioner
4. Socialdemokratiska skandaler
5. Katastrofkommissionens rapport
6. Kyotoavtalet kostar bara pengar och ger inga effekter
7. Vårdnadsbidraget är för reaktionärt
8. Apoteksbolaget sprider missinformation
9. Eva Moberg var ingen liberalfeminist
10. Amning är viktigt
11. Är dagis lönsamt?
12. Nytt från feministfronten
13. Arbetsgivarna får ta kostnaderna för att arbetsförmedlingen ska visa resultat
14. KDU vill reformera arbetsrätten
15. Socialdemokratin använder fula metoder
16. Centerpartiet vill slå ihop trygghetsförsäkringarna

1. Det fälldinska arvet

På Internettidningen Captus har jag fått en essä om Thorbjörn Fälldin publicerad.

"Är det möjligt att skriva en essä om Thorbjörn Fälldin utan att nämna kärnkraften? Även om detta förvisso är en av de saker de flesta förknippar med Fälldin kommer jag i denna essä att utelämna den helt för att istället fokusera mer på Fälldins egenskaper, filosofi och ideologi. Trots att Fälldin har sagt sig vara ointresserad av ideologiska spörsmål var han en utpräglad idépolitiker med en konsekvent politisk agenda. Statsmannen Fälldins politiska agerande kan beskrivas med ordet helhetssyn. Denna helhetssyn på samhället gick dock inte ut över detaljkunskapen."

Läs hela artikeln här!

2. ROKS-ideologin är fortfarande ett problem

Antifeministiska samfundet har skickat ut ett pressmeddelande som visar att ROKS verksamhet i grunden bygger på en mycket skadlig ideologi där män i allmänhet betraktas som våldsmän. Det handlar inte enbart om några få galna personer.

I ROKS-jourernas utbildningsmaterial "Kvinnojoursvetenskap" har jag funnit följande formulering: "Jourerna hävdar att det sexualiserade våldet endast är det mest extrema uttrycket för den över- respektive underordning mellan könen som återfinns i hela samhället. Det behöver därför inte vara tal om en artskillnad mellan ett förhållande där mannen slår kvinnan och ett där han inte slår, utan det handlar istället om en gradskillnad. Alla kvinnor kan känna igen sig i underordningen utifrån sina egna liv och därmed raderas skillnaden mellan vi och dem. Det extrema förtrycket synliggör normalförtrycket". (s. 10)

De lokala jourerna visste inget om ROKS ideologi förrän Evin Rubar gjorde sina dokumentärer? Pyttsan!

Läs Antifeministiska samfundets pressmeddelande här!

3. Nya recensioner

Har recenserat Marianne Ahrnes "Äventyr, vingslag" som är en reseskildring med ett andligt perspektiv.

Vad jag särskilt vill uppmärksamma är att hon, trots att hon blivit våldtagen, inser att det är en minoritet av män som beter sig illa. Hon hatar inte män och hon tar avstånd från kvinnor som hatar män efter en våldtäkt. Det är den som begår brottet som har ansvar och skuld, ingen annan. Marianne Ahrne är verkligen en förebild för människan.

Jag har skrivit om detta i tidigare nyhetsbrev under rubriken "Hur ska en våldtäkt tolkas?".

Läs recensionen här!

4. Socialdemokratiska skandaler

MUF har gjort en adventskalender där varje lucka döljer en Socialdemokratisk skandal. Kan vara roligt till jul och vara en nyttig påminnelse om statspartiets skadliga inverkan på samhället.

Öppna alla luckor här! (Fast tjuvkika inte!)

5. Katastrofkommissionens rapport

Göran Persson, Laila Freivalds och Ylva Johansson har fått skarp kritik för hur de hanterade tsunamikatastrofen förra året. Även tjänstemän pekas ut som ansvariga för stora brister. Detta är ett tydligt brott med den svenska snällismen som gör allt för att bevara konsensus och frid. Ansvarsutkrävande var tidigare alldeles för mycket begärt. Tyvärr kommer nog Socialdemokraterna att komma undan nu med, särskilt med tanke på att oppositionen har klantat sig ordentligt och startat ett inbördeskrig om en liten petitess. Det borgarna anser värt att bråka om är tidpunkten för misstroendeförklaringen mot Freivalds. Visst är det löjligt att politiska kommentatorer och vänsterdebattörer slår på den stora trumman för att det finns en liten spricka i oppositionen. Det säger rätt så mycket om dagens samhällsdebatt. Vänsterkartellen får vara hur splittrad som helst, men så fort borgarna är oense i en liten, liten petitessfråga, ja då är borgarna inte regeringsdugliga.

Men trots det får borgarna skärpa till sig. De vet att mediasverige är vänstervridet. De vet att kommunikation är a och o. De vet att Göran Persson har fått en så pass allvarlig kritik att det hotar hans ställning. Men vad gör de då? Målet är öppet och bollen ligger på straffpunkten. Jo, de lyckas med konststycket att göra självmål. Med en sådan opposition behöver inte Persson några vänner.

Fredrick Federley försvarar Centerpartiet eftersom han tycker att partiet har varit konsekventa hela tiden. Men hur kan de då komma överens med alliansen och sedan tala om misstroendeförklaring innan KU har hunnit ta ställning, dvs. varför bryter man överenskommelsen? Om de inte tyckte om överenskommelsen borde de ha kommunicerat det till de tre andra partiledarna. Om Centerpartiet har tolkat överenskommelsen på ett sätt och de övriga tre på ett annat ligger det inte då nära till hands att dra slutsatsen att Centerpartiet har gjort en felaktig tolkning? Hur det än är med den saken borde Centerpartiet ha varit mycket tydligare i sin kommunikation. Det viktiga är inte vad partiet är utan hur partiet uppfattas. För att uppfattas på rätt sätt måste man vara noggrann med kommunikationen. Sedan kan man fråga sig varför Centerpartiet inte kan vänta med ansvarsutkrävandet till efter KU. Har man väntat i ett helt år kan man vänta några månader till. Jag misstänker att Centerpartiet försöker maximera sina röster genom populistiska utspel. Partiet börjar bli lite desperata.

Även om jag är kritisk till Centerpartiets agerande har jag inte mycket till övers för Moderaternas och Kristdemokraternas beteende. Om nu Centerpartiet har brutit en överenskommelse och riskerar alliansens enighet, varför då förvärra sprickan genom att attackera Centerpartiet? Frågan om tidpunkten för misstroendeförklaring kan knappast vara av en ideologisk art. Jag kan förstå Kristdemokraternas Göran Hägglund som antagligen börjar känna sig något desperat över opinionssiffrorna. Han behöver publicitet, så lite överdrivna anklagelser gör väl susen. Hur Fredrik Reinfeldt och Moderaterna tänker är mig en fullständig gåta. Som samordnare av alliansen borde Moderaterna veta bättre än att slänga bensin på glödande kol.

Men värst måste man nog betrakta MUF:s Johan Forssell som anser det vara god ton att anklaga Centerpartiet för flip-flop och för att vara den svagaste länken i alliansen. Förr i tiden stämde denna bild in på Centerpartiet. Partiet var ideologiskt förvirrat, sov med fienden och gjorde allt för att sätta käppar i hjulen för en borgerlig regering. Men idag kan man knappast anklaga partiet för att vara den svagaste länken. Den svagaste länken är idag Folkpartiet som övertagit Centerpartiets roll som bråkstake. Vad gäller flip-flop-anklagelsen kan man inte annat än hånskratta med tanke på de nya Moderaterna som byter åsikter varje dag. Ibland tycker de så och ibland tycker de si. Igår tyckte Moderaterna att arbetsmarknaden var för stel och att fackförbunden är skadliga, idag försöker Moderaterna vara fackförbundens bästa vän och några avregleringar behövs inte. Igår ville Moderaterna ha valfrihet och öka egenfinansieringen, men idag vill de införa gratis förskola från tre år. Vad är detta om inte flip-flop? Den som Forsell bör attackera är den egna partiledaren som satt i system att förvirra väljarna så mycket som möjligt. Och nu börjar vi också se nedgångstendenserna för Moderaterna och borgerligheten. Snacka om att slänga sten i glashus!

Det är i Sverige som oppositionen kan vända ett guldläge till en förlust. RUAB visar att Socialdemokraterna ökar och borgerligheten förlorar mark. Förvisso är den här frågan mer än partipolitik. Det här handlar om att utkräva ansvar. Att inkompetenta makthavare ska kickas med omedelbar verkan. Men varken det ena eller det andra lyckas svensk borgerlighet med. Det är nästan så att man skäms över att vara anhängare av alliansen.

Besök katastrofkommissionens hemsida!

Läs Fredrick Federleys blogposter i ämnet:

Förtroenderabalder

Forsell gör inte läxan

Återigen

Nu ska vi se

Och det fortsätter

Läs Johan Forssells:

Centern ändrar åsikter som vi andra byter strumpor

De röda ränderna går aldrig ur

Och detta påstår alltså Socialmoderaternas ungdomsförbunds talesman!

Vad sägs om nivån?

Så här skrev jag om tsunamikatastrofen för cirka ett år sedan.

6. Kyotoavtalet kostar bara pengar och ger inga effekter

I förra nyhetsbrevet tog jag upp den nya forskning som visar att uppvärmningen föregår koldioxidökningen.

Danne Nordling visar att uppfyllandet av Kyotoavtalet enbart ger 0,02 grader minskad växthuseffekt. Diskussionen om uppvärmningen domineras främst av auktoritetsargument och är föga vetenskapligt grundade.

Läs mer om det i blogposten ”Kyoto minskar växthuseffekten 0,02 grader.

Läs också:

Det är oklart hur mycket koldioxiden påverkar växhuseffekten.

Är växthuseffekten av CO2 bara 0,3 grader?

Växthusdebatten lider av tre oklara punkter.

USA som fått mycket kritik för att de vägrar skriva under Kyotoprotokollet är egentligen mer ärliga och hederliga än vad andra länder är som skrivit på protokollet men som struntat i att uppfylla kraven. Många länder såsom Spanien och Kanada har ökat sina utsläpp mellan 1990 och 2003. De som minskat sina utsläpp är f.d. kommunistländer som effektiviserat sin industri efter att marknadsekonomin införts samt Storbritannien.

Läs mer om detta på moderskeppet.

7. Vårdnadsbidraget är för reaktionärt

Detta tycker vår barn- och familjeminister Berit Andnor. Det är reaktionärt att vilja ta hand som sitt eget barn. Att ta hand om sin egen avkomma. Att vara modern är att inte se sina barn förutom på morgonen och på kvällen och kanske på helgerna. Då är man riktigt progressiv.

Så här har Berit Andnor skrivit i ett av sina nyhetsbrev: "Jag har ännu inte träffat på några män som aktivt driver frågan om vårdnadsbidrag." "Nej det är kvinnorna som går med namnlistor." "Därför känns det som att bli förflyttad långt tillbaka i tiden när unga kvinnor idag driver frågan om vårdnadsbidrag. Det samhälle vi har idag, den standard vi tar för given och den demografiska utvecklingen kräver att alla arbetar". (Kågeson, Per: Tid för barn, SNS förlag, 2005, s. 263., Veckobrev från Berit Andnor, Jämställdheten alltid i fokus. Pressmeddelande från socialdepartementet 2004-03-12).

Kan en minister bli mer arrogant och nedlåtande mot en grupp medborgare? Bara för att det är en grupp yngre kvinnor som främst driver kravet på vårdnadsbidrag är det reaktionärt. Yngre kvinnor kan inte själva få bestämma över sina egna liv utan deras liv ska tillrättaläggas av överideologen Berit Andnor. Men hon verkar ha ett kort minne. Den i Sverige som främst har arbetat för vårdnadsbidraget och som lyckades införa det i ett år 1994 är Alf Svensson. En annan är Thorbjörn Fälldin och det gamla Centerpartiet som då inte var infiltrerat av elitistiska kulturradikaler. Till sist är undertecknad en person som förespråkar vårdnadsbidraget för att så länge det nuvarande systemet existerar förbättra valfriheten för föräldrar.

I övrigt blir det väldigt tydligt av Berit Andnors formuleringar att arbetslinjen och jämställdhetslinjen alltid går före barnperspektivet.

Denna hätska syn på vårdnadsbidraget har gjort att Moderaterna och Kristdemokraterna har hukat sig för Socialdemokraternas problemformuleringsprivilegium och kallat vårdnadsbidraget för barnomsorgskonto och barndagar (en sämre version av vårdnadsbidraget). Det enda parti som fortfarande vågar använda ordet vårdnadsbidrag är, hör och häpna, Miljöpartiet.

8. Apoteksbolaget sprider missinformation

Trots att de flesta studier visar att infektionsrisken ökar med tidig dagisdebut och att det inte finns några belägg för att detta är bra i längden hävdar Apoteksbolaget i en bok om förkylningar från 2004 att "det är idealiskt att barn har många men lindriga infektioner under sina första år i livet". Det är därför inte önskvärt att försöka undvika smitta på förskolorna (det moderna namnet på tidigare daghem och lekskola). Det spelar, enligt författaren, heller ingen roll om föräldrar lämnar sjuka barn till dagis. Men trots det står det i samma bok på ett annat ställe att daghemsbarnen ska vara ute mycket för att undvika smittor.

Så här går det när man ska vara politiskt korrekt. Då går det inte att följa logiska lagar och konsekventa resonemang. Det värsta är dock att det inte finns några vetenskapliga bevis för det apoteksbolaget har påstått i sin bok. Författaren Per Kågeson har försökt hitta belägg för påståendet och tagit kontakt med författarna för att få en källhänvisning. Kågeson fick aldrig en sådan trots flera påminnelser. (s. 161)

9. Eva Moberg var ingen liberalfeminist

När jag anfört att det är inkonsekvent att vara högerfeminist, borgerlig feminist och liberalfeminist, dvs. att både tala om individens fri- och rättigheter och kollektivets fri- och rättigheter (vilket i sig är ännu en motsägelse) har jag fått exempel på påstådda liberalfeminister såsom Eva Moberg och Mary Wollstonecraft. Påståendet om Wollstonecraft har jag redan tagit upp tidigare och det kan du läsa här. Wollstonecraft bör främst ses som en liberal som ville vara konsekvent. Hon ansåg att individualismen skulle gälla alla och inte bara några grupper.

Nu har jag i Per Kågesons bok "Tid för barn" fått veta vad Eva Moberg förespråkade: "Sex timmars arbetsdag, fullt utbyggd barnomsorg samt ersättning från en barnomsorgskassa som gav möjlighet till tre års föräldraledighet och därefter successivt sjunkande bidrag till dess barnet fyllt 16." (s. 102)

Sextimmarsarbetsdag är knappast något som jag brukar förknippa med höger, borgerlighet och liberalism. Att staten ska bygga ut barnomsorg och lägga livet till rätta genom bidrag är inte heller det särskilt liberalt. Förvisso förespråkar Eva Moberg mer valfrihet än vad många borgare gör idag men det säger mer om de s.k. borgarna än om Eva Moberg. Jag gillar förvisso barnomsorgskasseidén förutsatt att den inte blir alltför styrande och att den kombineras med ett skattekonto.

10. Amning är viktigt

I dessa tider när kulturradikaler dominerar samhällsdebatten är det nödvändigt att betona det självklara, amning är viktigt för barnet. Studier visar att amning minskar risken för infektioner och astmaliknande besvär hos barnen medan de är små. Det är också bra för kvinnor då amning minskar risken för bröstcancer. En isländsk studie visar att det finns ett samband mellan kort amningstid och fetma hos barn vid sex års ålder (mätt i Body Mass Index). Det antas bero på att barn som inte ammas under de första sex månaderna äter mycket mer proteiner i tidig ålder än barn som ammas. Livsmedelsverket anser att mammor bör amma sina barn i minst sex månader. Detta kommer givetvis att få konsekvenser för föräldraledigheten. De mammor som vill amma till åttonde eller nionde månaden eller ännu längre måste få möjlighet att göra det. Att då påtvinga kvoteringar är rent människofientligt. (s. 185)

11. Är dagis lönsamt?

Detta är en stridsfråga som är svår att entydigt besvara. Om man utgår från en statsfinansiell synvinkel måste en förälder tjäna minst 24 000 kronor i månaden för att det ska gå runt för staten. En månadslön som knappast är vanlig bland deltidsarbetande mammor i offentlig sektor. Men man kan ju anföra att det är viktigare att det är samhällsekonomiskt lönsamt än att det är statsfinansiellt dito. Om man bortser från alla svårmätbara värden såsom livskvalitet på arbetet respektive hemmet och den ökade sjukligheten hos små barn på förskola räcker det att föräldern tjänar 7 500 kronor i månaden. En mycket mer lönsam kalkyl. Haken i denna kalkyl är att man utgår från att ingen annan utför de arbetsuppgifter som en hemmavarande förälder annars skulle ha utfört. Antagandet utgår från att en arbetslös eller en nyutexaminerad inte kan överta arbetsuppgiften. Knappast ett rimligt antagande för de flesta arbetsuppgifter. Man kan förvisso tänka sig en viss övergångs- och inkörskostnad för de som tar över arbetsuppgifterna och den kostnaden bör givetvis tas med i kalkylen. Dessutom utgår kalkylen från att den hemmaarbetande föräldern inte utför något arbete av värde vilket givetvis är felaktigt och direkt oförskämt mot hemmaarbetande föräldrar. Tar man med dessa faktorer finns det mycket som tyder på att subventioneringen av barnomsorgen knappast är lönsam. (s. 246)

12. Nytt från feministfronten

I föregående nyhetsbrev under samma rubrik tog jag upp Nathan Shachars kritik mot Eva Lundgren.

Nu har Eva Lundgren svarat att Shachar missar det motsägelsefulla kring sex och lust.

Natan Shachar svarar att "Lundgren står inte svarslös".

Nu har också ett antal feministforskare såsom Maud Eduards och Anna Wahl tagit Lundgren i försvar i artikeln "Eva Lundgrens granskare saknar kompetens för uppgiften".

Vad är det då för kompetens som saknas? Följande formulering ger svaret på den frågan: "I den tradition hon arbetar har ett begrepp som falsifiering inte någon större mening."

Mer än så behövs egentligen inte. Det granskarna ska ha kompetens i är ovetenskaplighet, socialkonstruktionism, postmodernt flum, feminism och mytkunskap. Om en teori inte går att falsifiera är den totalt värdelös. Det skulle vara som att påstå att de som inte tror på Gud måste bevisa att Gud inte existerar. Detta är givetvis en horribel inställning.

Som vanligt talas det om pluralism och kritisk forskning, men det kan ju inte innebära att forskningen som är kritisk ska kunna vara undermålig. Det är inte resultaten i sig som är kontroversiella utan metoderna och de ideologiska premisserna som ligger bakom forskningen. Tydligen har granskarna inlämnat en rapport där de anser att Lundgren inte kan kritiseras för ovetenskaplighet. Har de läst "Slagen dam"? Vad har vi för krav på svensk forskning?

Artikeln är i övrigt utformad som ett försvar för hermeneutiken och att det ska finnas olika vetenskapstraditioner vilket knappast har något med Eva Lundgrens forskning att göra. Felet med Lundgren är knappast att hon är hermeneutiker. Hermeneutik och postmodernt flum är inte synonymer.

Det är intressant att feminister alltid ska göra sig till offer när de i själva verket innehar makten. Sociologen Lena Widding Hedin berättar hur hon har exkluderats inom forskningen kring könsrelaterat våld eftersom hennes forskning inte utgår från en feministisk ansats.

Hon stämde ROKS 1993 och tillerkändes då ett skadestånd. Hon betonar också att dokumentären skulle riktat in sig mer på ideologin som dominerar forskningen kring könsrelaterat våld istället för att fokusera så mycket på en person, dvs. Eva Lundgren. Resultatet ser vi nu, Eva Lundgren granskas, alla andra klarar sig.

Eva Lundgren har trots allt kommit undan!

Anne-Marie Morhed från Nationella sekretariatet för genusforskning och professor Bo Rothstein har i en äldre artikel vederlagt (som jag tidigare missat) Eva Lundgrens påstående att hon aldrig har sagt att rituella barnamord förekommer.

En annan gammal artikel som jag missat är Stig Hadenius artikel "Tillsättningen av Lundgren ett politiskt spektakel".

Det är ett svar på Gudrun Schymans påstående att Eva Lundgren har en vetenskaplig kompetens.

I Captus har moderaten Carl Danielsson kritiserat genusvetenskapen för att vara vänster.

Som avslutning vill jag hänvisa er till ett skämt om FI och Tiina Rosenberg.

13. Arbetsgivarna får ta kostnaderna för att arbetsförmedlingen ska visa resultat

Politiker ställer krav på arbetsförmedlingen att de ska ställa krav på arbetslösa. Arbetsförmedlingen gör därför allt för att skruva åt tumskruvarna genom att kräva att de arbetslösa ska söka ett visst antal jobb varje månad oavsett om det finns jobb eller inte. Om den arbetslöse inte gör det förlorar han eller hon sin rätt till a-kassa. Vad blir konsekvenserna av detta? Jo, de arbetslösa är inte dummare än att de söker jobb som de vet att de inte kan få bara för att visa att de har sökt tillräckligt med jobb. Vad annars ska de göra? De kan ju inte söka jobb som inte existerar? Eller jo, de kan de. Jag vet, eftersom jag själv har erfarenhet av arbetsförmedlingen, att de ställer krav på att den arbetslöse ska gå till företag som inte annonserar och fråga om det inte finns några jobb. Argumentet för det är att arbetsförmedlingen enbart förmedlar 30 % av alla jobb. Men är inte detta ett argument för att arbetsförmedlingen saknar existensberättigande?

Hursomhelst, vad blir konsekvenserna av denna praktik? Jo, de arbetslösa invaderar företagen med jobbansökningar och direkta företagsbesök. Vem får betala kostnaden för detta? Jo, företagen. I Dagens Samhälle nr. 36 2005 klagar personalchefen Fredrik Norberg på att de får ta en stor kostnad för att behandla ansökningar som inte uppfyller de krav som arbetet medför. Poängen med jobbannonser är att företagen ska formulera kriterierna för en anställning. De som faller utanför dessa kriterier ska söka andra jobb. På så sätt blir hanteringen effektiv. Nu får företagen rensa ut hälften av ansökningarna som inte uppfyller kravspecifikationerna för jobbet. Även i nr. 38 finns en artikel som tar upp denna problematik.

I Avesta Tidning 9/12 2005 finns ett exempel på en praktikant som blivit av med sin plats för att det är jul och i juletider kommer ju anställningstrycket att öka. Det är fackförbunden som ställt detta krav och arbetsförmedlingen har inga problem med att agera transportkompani åt dessa protektionister. Resultatet blev att praktikanten blev av med sin försörjning, hon hade ju inte någon praktikplats längre. Bra jobbat! Finns det någon institution i Sverige som är mer ineffektiv, mer nonchalant, mer arrogant och mer människofientlig än arbetsförmedlingen? CSN når inte på långa vägar upp till denna överhetsarrogans.

Och som vanligt finns det inget ansvar någonstans. Arbetsförmedlarna skyller på politikerna för att de kräver att arbetsförmedlingen ska ställa krav på arbetslösa att de ska vara till arbetsmarknadens förfogande. Politikerna i sin tur menar att det är arbetsförmedlingen som tolkar reglerna fel.

KDU vill enligt Kristdemokraten nr. 48 privatisera arbetsförmedlingen. Det är det enda rätta!

14. KDU vill reformera arbetsrätten

Visst är KDU försiktiga generaler, precis som alla andra politiska organisationer, men det finns ändå ett visst mått av nytänkande som gläder mig. Charlie Weimers berättar i Kristdemokraten nr. 48 att KDU står för en social marknadsekonomi och att denna syn inte är en blandning av nyliberalism och socialism. Det får man ju verkligen hoppas. Det är lite otydligt vad som menas med social marknadsekonomi. Det som framgår är att det "... bygger på en övertygelse om att ekonomiska och sociala framsteg kan förenas och stärka varandra." Det talas om immateriella värden och min tanke går till Wilhelm Röpke som menade att värden bortom utbud och efterfrågan garanteras av just utbud och efterfrågan. Om det är detta KDU åsyftar då applåderar jag. Annars är risken stor att det bara är floskler.

KDU anser dock att arbetsrätten måste reformeras eftersom den bygger på 1970-talets samhälle där stat och storföretag går hand i hand. Detta är en viktig grundsten i analysen av vad som behöver göras i dagens samhälle. Nu är det småföretagandet som måste bejakas. Därför vill KDU att tio anställda ska kunna undantas från turordningsreglerna. Jag vill givetvis gå längre men bättre ett steg än inget. KDU vågar till och med konfrontera kollektivavtalsfanatismen genom att föreslå att kollektivavtalet inte ska gälla arbetstagare som inte själva önskar det. Detta borde ju vara en självklarhet, men är det inte. Med den reformen får ju alla sin frihet. Jag får min frihet att avstå från kollektivavtalet och fackförbundsfantasten får sin frihet att vara med i ett kollektivavtal. Bra KDU. CUF som jag har mest kontakt med har också vågat konfrontera kollektivavtalen väldigt hårt. MUF likaså trots sitt moderparti. Detta bådar gott för framtiden.

KDU föreslår också något som Centerpartiet borde ha föreslagit för länge sedan - ett grundtrygghetssystem. KDU anser att arbetslöshetsersättningen ska ligga på 70 % av inkomsten under sex månader. Sedan ska det trappas ned till 7 000 kr. i månaden för alla. De vill också införa en obligatorisk statlig försäkring. Jag anser personligen att fackförbunden kan få behålla a-kassorna, där om någonstans gör de ju nytta. Förvisso är konkurrensen dålig när det gäller a-kassor och fackförbunden ägnar sig alltför mycket åt propaganda men så länge man har rätt att vara med i en a-kassa utan att vara fackansluten har jag inga problem med fria a-kassor. Det jag däremot anser är väldigt viktigt är att varje a-kassa är självfinansierade. Staten ska således inte tillföra ett öre till dessa kassor. Det enda staten ska erbjuda är en grundtrygghetsnivå lika för alla. Låt oss säga någonstans mellan 7 000 och 9 000 kr.

KDU vill också införa en u-skattesedel, dvs. en skattesedel för ungdomar. Onödigt krångel enligt mitt sätt att se. Då föredrar jag CUF:s förslag att ge alla nyfödda svenskar en f-skattesedel så att eget företagande blir lika naturligt som en anställning.

Besök KDU:s hemsida!

Besök CUF:s hemsida!

Ett ytterligare intressant förslag är att näringslivspolitiken ska sluta utgå från storföretagen eftersom storföretagen alltid har resurser att klara av de regleringar och pålagor som staten prackar på småföretag. Men det är sällan som småföretag klarar av att uppfylla de krav som staten ställer på storföretag.

Läs mer om förslaget på Smedjan!

15. Socialdemokratin använder fula metoder

I Kristdemokraten nr. 49 2005 framgår det att Socialdemokraterna använt sig av fula metoder för att förbättra utgångsläget i ett kommunval. I den småländska kommunen Sävsjö har Kristdemokraterna ordförandeskapet i kommunstyrelsen. Kommunen ville träffa kommun- och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg för att diskutera orimliga konsekvenser av det kommunala utjämningssystemet. Sven-Erik Österbergs krav för mötet var att inga borgerliga politiker skulle närvara. Detta gick kommunens majoritet med på eftersom de utgick från att de socialdemokratiska representanterna skulle göra det bästa för kommunen. Sven-Erik Österberg förnekar givetvis saken och den lokale riksdagsledamoten Helene Petersson tar på sig ansvaret. En lokal socialdemokrat som var med i delegationen säger dock att han fick intrycket av att det var ett krav från ministern, men han påpekar att hans information är i andra eller tredje hand. Men oavsett vem som har kommit på idén är den givetvis odemokratisk. Är det Sven-Erik Österbergs krav leder det till ny praxis i kommunikationen mellan kommunala representanter och regeringen. Är det den lokale riksdagsledamotens krav eller rena lögner från de lokala representanterna för Socialdemokraterna som ljuger börjar man fundera om det inte handlar om enkel valtaktik. Hursomhelst är detta ännu ett exempel på att Socialdemokraterna har vuxit fast vid makten och blir alltmer fräcka i sina maktövergrepp.

Besök Kristdemokraten!

16. Centerpartiet vill slå ihop trygghetsförsäkringarna

Centerpartiet har givit ut en rapport som kännetecknas av ett friskt nytänkande. Istället för den djungel vi har idag där många människor hamnar mellan stolarna ska alla trygghetsförsäkringar slås samman till en enda. Det ska inte längre vara möjligt att en och samma person å ena sidan är för frisk för sjukskrivning och å andra sidan för sjuk för a-kassa. Dessa trygghetsförsäkringar ska också kunna läggas ut på entreprenad. Det enda jag saknar med förslaget är införandet av en grundtrygghetsnivå. Det bästa vore om staten stod för grundtryggheten och privata aktörer stod för resterande del.

Förslagen är som följer:

1. Slå samman A-kassan och sjukförsäkringen till en arbetslivsförsäkring.
2. Slå samman arbetsförmedlingen och försäkringskassan och bilda lokala arbetslivskontor. Dessa kontor ska kunna läggas ut på entreprenad.
3. Den som är sjuk eller arbetslös ska få vägledning av en arbetslivscoach.
4. Ansvar för rehabilitering överförs till arbetslivsförsäkringen.

Läs rapporten "Slå samman trygghetsförsäkringarna" här! (pdf)

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|