HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Eva Lundgren är synad!
 

2005-12-27

1. Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet
2. Besöksstatistik – Resultat efter ett år
3. Smygsossetestet
4. Uppdatering av Frihetsgudinnans blog
5. Amning är nyttigt för små barn
6. Ny teknologi och marknadskrafter kan lösa den eventuella växthuseffekten
7. Nytt om kärnkraft
8. Socialtjänsten betraktar vissa människor som mer jämlika än andra
9. Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken
10. Nytt på feministfronten - Granskning av Eva Lundgren och lite annat

Årets sista nyhetsbrev kommer, dagen till ära, att vara extra långt. Detta är ett personligt rekord som jag lyckats producera helt tack vare inspiration från den hårda men rättvisa granskning som Eva Lundgren, satanistprofessorn, har utsatts för. Jag gör också en summering av hur min sida runebert.com har utvecklats under året. Gott nytt år på er alltihop och må 2006 bli den intellektuella hederlighetens år!

1. Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet

Nationalekonomen Lars Calmfors har tydligt förklarat att sänkt A-kassa ger fler jobb. Till skillnad från taktiska politiker kan Calmfors förhålla sig till verklighetens logik. Ett samhälle måste välja mellan höga ersättningsnivåer eller hög sysselsättning. Till skillnad från Allians för Sverige vågar Calmfors betona att sänkta ersättningar leder till lägre löner vilket i sin tur ökar sysselsättningen. En ökad sysselsättning leder i sin tur till ökad produktivitet och därmed ökat välstånd inkl. högre löner.

Läs mer i Blaskan!

2. Besöksstatistik – Resultat efter ett år

Besökare per dag:

Jan. 2005 18
Feb. 2005 29
Mars 2005 23
April 2005 35
Maj 2005 58
Juni 2005 38
Juli 2005 38
Aug. 2005 34
Sep. 2005 57
Okt. 2005 50
Nov. 2005 74
Dec. 2005 66

Sedan starten av Runebert.com i december har jag ökat min dagliga besökstrafik från 18 i januari till 66 i december. Om man ser till trenden analyserar jag statistiken så här: Jan – mars: 20-30 besökare, april – augusti 30-50 besökare och september – december: 50 - 70 besökare per dag. Räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även då besökaren surfar runt på flera av mina sidor. I förhållande till Dick Erixons och andra likvärdiga debattörers statistik är detta ingenting, men att jämföra mig med honom är ju givetvis inte rättvist då Erixon är känd och jag okänd. Med tanke på att trenden är uppåtstigande och att jag är okänd är jag nöjd med min besöksstatistik.

De mest besökta sidorna är 1. Förstasidan på Runebert.com, 2. Favoritlänkar, och 2. Litteraturanalys, (exakt lika många besökare), 4. Kommunisten Daniel Olsson, 5. Analys av Centerpartiet, 6. Till alla feminister, 7. ROKS,
8. Nyhetsbrev 40 "Feministiska myter", 9. Nyhetsbrev 37 "Själens tillväxt!", 10. Nyhetsbrevsarkiv.

Med andra ord är avdelningen litteraturanalys väldigt populär bland mina besökare vilket för mig var en liten överraskning. Det mest intressanta nyhetsbrev jag skickat ut, enligt besöksstatistiken, är nyhetsbrev 40 som har rubriken "Feministiska myter" som bland annat omfattade tankar kring filmen "Lilja forever" och trafficking, jämställdhetsplaner, Germund Hesslows intressanta debattartikel om könsskillnader, genusexperimentet Bruce/Brenda/David, Folkpartiets krav på att avskaffa LAS och att Fredrik Reinfeldt är Sveriges svar på John Kerry. Det näst mest intressanta nyhetsbrevet är nummer 37 som har rubriken "Själens tillväxt!" där kristdemokraten Jakob Forssmeds bok med samma namn som rubriken tas upp för behandling. I detta nyhetsbrev tas även reflektioner kring tsunamikatastrofen upp. Andra ämnen är AMS och arbetsförmedlingen, Ayn Rands idéer om förnuft och egoism, problemen med dagens demokrati, filmen "Såsom i himlen" och Centerpartiets största stolpskott Johan Linander.

Om man delar upp mina avdelningar i förstasidan, nyhetsbreven, litteraturanalys, Centerpartiet, feminismen, favoritlänkar, presentationssidan så blir ordningen denna: 1. Första sidan, 2. Nyhetsbrev, 3. Litteraturanalys, 4. Favoritlänkar, 5. Centerpartiet, 6. Feminismen och 7. Presentationssidan.

De vanligaste sökorden är: 1. evin rubar, 2. anna ekelund/ anna ekelund krönikör och 2. politiskt test, 4. fredrik runebert, 5. antifeministiska samfundet/ antifeministiska/ antifeministiska samfundet uppsats, 6. gunilla ekberg och 6. Litteraturanalys, 8. Expressionismen och 8. Naturalismen, 10. ireen von wachenfeldt, 10. säv säv susa/ säv säv susa analys och 10. hans scheike. Med andra ord har Evin Rubars dokumentär "Könskriget" och den efterföljande debatten lockat många besökare till min sida. Intressant att notera är att många har hittat till min sida genom att söka på mitt namn. Och även i denna analys bekräftas tesen att avdelningen litteraturanalys drar många besökare.

3. Smygsossetestet

Har gjort smygsossetestet och fått följande resultat: "Du fick 65 poäng av 100 möjliga. Det här blev ju inte riktigt bra! Kanske råkade du trycka fel, läste inte frågorna ordentligt, eller så är sossarna inte riktigt din grej. Antingen kan du göra testet igen alternativt kan du gå in på Socialdemokratiska Studentförbundets hemsida för att lära dig mer om socialdemokratin."

Detta trots att testet är väldigt tillrättalagt för att få så många sosseanhängare som möjligt. Observera till exempel frågan om lettiska arbetare i Sverige.

Testa dig själv här!

4. Uppdatering av Frihetsgudinnans blog

Emma skriver en vetenskaplig redogörelse om Maud Eduards bok "Förbjuden handling" och vederlägger Eduards tes att kvinnor inte får påverka samhället och att när de försöker göra det motarbetas dem. Män är, enligt den teorin, neutrum medan kvinnor görs till kön. Män går, precis som Simone de Beauvoir påstod, in i transcedensen medan kvinnor går in i immanensen. På ren svenska, män har handlingskraft medan kvinnor inte har det. Emma menar dock att Grupp 8 på 1970-talet och rödstrumporna på 1990-talet har haft en stor påverkan på samhället. Vissa saker till godo och andra saker till ondo. (Med detta kan man inte säga att det goda, dvs. större frihet för kvinnor, inte skulle ha realiserats utan Grupp 8 och rödstrumporna.)

Läs ""Professorskan" Eduards könsmaktsordning i politiken"!

Läs om vad jag tidigare har skrivit om Maud Eduards!

En annan blogpost handlar om könsskillnader i hjärnan!

Feminismen är en del av socialkonstruktivismen (läran om att verkligheten inte existerar utan våra medvetanden och att allt är socialt konstruerat) men är större än enbart feminismen. Detta blir väldigt tydligt för den som läst Steven Pinkers "The blank slate". (Under rubriken "The blank slate och färgen på täcket")

Angående socialkonstruktivismens tes att allt i samhället handlar om makt, diskurser, förhandlingar och att få förtrycka genom att kategorisera skriver Emma: "Utifrån egna erfarenheter (MS – min anm.) och efter att ha lyssnat på personer som jobbar med DAMP-diagnosen (bl a min far som är specialpedagog och min syster som är läkare) hävdar jag att det inte har något med demokratiskt underskott eller makt att göra! Tack vare denna makt så kan jag gå! Vad ska jag välja? Subjektivt flum eller de sprutor som gör att jag kan leva som vanligt?! Vad hade ni valt?"

Jag hade utan tvekan gjort samma val, trots att jag då kommer att förtryckas av de dumma strukturerna och de dumma kategoriseringarna.

5. Amning är nyttigt för små barn

Intressant forskning som jag gärna för vidare:

"Amning och fisk är nyttigt för små barn"!

Att helamma sina barn i minst fyra månader minskar risken för att barnen utvecklar astma och eksem. Ytterligare delamning sänker risken än mer. Men sådant får man inte förmedla eftersom det skapar ångest hos vissa feministmödrar som inte vill att biologin ska existera.

Forskningen visar också att tidig introduktion av fisk är viktigt för att undvika astma och eksem hos barn.

6. Ny teknologi och marknadskrafter kan lösa den eventuella växthuseffekten

Har i föregående nyhetsbrev tagit upp forskningen om växthuseffekten. Här kommer mer intressant forskning.

Tvåstegsbränning är en ny teknik som kan hjälpa elproducenter och kemiska industrier att minska sina koldioxidutsläpp.

Med hjälp av optimeringsmetoder kan körsträckorna inom transportsektorn sänkas och därmed kan ekonomisk lönsamhet och sänkt koldioxidutsläpp gå hand i hand.

Lastbilstrafiken kan minska med 10 % - 15 %.

På Chalmers har forskare funnit en metod att spara mycket pengar till industrin och samtidigt minska koldioxidutsläppen genom att placera ut kyla och värme på bästa sätt i produktionssystemet.

Stefan Grönkvist på KTH tar upp några nackdelar med Kyotoprotokollets utformning.

Dessa exempel visar hur marknadskrafter och ny teknologi kan skapa dynamiska förbättringar för vår miljö.

7. Nytt om kärnkraft

Jag får erkänna att jag tillhör en av de som är något skeptisk till kärnkraft, främst på grund av att avfallsfrågan ännu inte är löst. Det är inte ansvarsfullt att överlämna sådana problem till våra barn. Till min stora förvåning och glädje läste jag en artikel om detta i MUF:s tidning "Blått" nr. 2 2005 som verkligen problematiserade detta problem och gav några försök till lösningar. När lagringstiden är så lång som 100 000 år hinner mycket hända innan bränslet blir ofarligt. Vad händer efter en istid? Hur kommunicerar vi till framtidens människor att det finns kärnbränsle förvarat i berggrunden?

Trots min skepticism mot kärnkraftverk är jag realist. Det finns ingen möjlighet att avveckla kärnkraften under överskådlig tid, även om det skulle visa sig att växthuseffekten inte är så allvarlig som många tror idag. Jag vill därför släppa forskningen fri och tillåta planerandet av och konstruerandet av provreaktorer. Tankeförbudslagen ska alltså bort.

Nu finns det forskning som visar att lagringstiden kan sänkas till 1 000 år, något som givetvis måste beaktas när man tar ställning till kärnkraften. Metoden för att sänka lagringstiden från 100 000 år till 1 000 år är att med hjälp av olja och vatten avskilja de kortlivade radioaktiva ämnena från de långlivade dito för att därefter återanvända de långlivade. Detta kommer att minska avfallet och minska riskerna med kärnavfallet. Tyvärr verkar forskningen och tillämpningen av denna forskning inte tas till vara i Sverige eftersom vi tagit beslut om att avveckla kärnkraften. Men när ny forskning förändrar förutsättningarna måste ju gamla beslut omprövas.

Läs om "Återanvändning av kärnbränsle kan korta avfallets lagringstid".

Ett annat intressant projekt är kärnkraftstekniken PBMR som just nu testas i Kina. Med den tekniken blir anläggningarna mindre och därmed undviker vi den riskabla storskaligheten och samtidigt minskas resursåtgången. Det går också att bygga upp fler reaktorer på en och samma plats och därmed få ner kostnaden för konstruerandet av reaktorer.

Läs mer om detta här!

Solenergi från rymden är ett annat intressant projekt.

Återigen bevisas tesen att teknologin kan lösa många problem. Även då allt inte är löst i och med detta, så har vi i alla fall kommit en bra bit på väg. Som jag nämnt i tidigare nyhetsbrev anser jag att kärnkraftsbolagen ska stå för sina egna kostnader, inkl. försäkringskostnaderna, och ges fria händer att utveckla ny teknologi.

Vill också påpeka att Thorbjörn Fälldin som främst personifierar kärnkraftsmotståndet har betytt mycket för svensk kärnkraftssäkerhet genom att sätta tryck på kärnkraftsbolagen. Moderaternas Gösta Bohman har själv gett Fälldin äran för detta i sin bok "Maktskifte" från 1984.

Vill även tillägga att kärnkraften enbart var en liten del av Fälldins budskap. Han har själv i boken "En bonde blir statsminister" från 1998 bekräftat att media främst fokuserade på kärnkraften när han höll tal, även då kärnkraften upptog fem minuter av ett tal på fyrtio minuter. Detta gjorde att Fälldin och Centerpartiet fick problem att föra ut sina andra frågor. Kärnkraften blev en gökunge som tog allt större plats i boet.

8. Socialtjänsten betraktar vissa människor som mer jämlika än andra

Läs detta och förundras över den jämlikhet som råder i Sverige: "I princip gäller samma regler som för andra arbetslösa, men när det gäller ungdomar kan socialtjänsten ställa ytterligare krav."

Läs mer här!

Inte bara det att arbetsmarknadslagar och fackliga rättigheter ställer ungdomar i ett sämre läge på arbetsmarknaden, myndigheterna ställer dessutom högre krav på dem. Är detta Socialdemokraternas definition på solidaritet?

9. Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken

Men om detta får man inte berätta, ty det bryter mot alla politiskt korrekta regler. Inte kan det finnas andra förklaringar till kriminalitet än marxismens gamla dogmer om socialt arv. Axel Odelberg skriver i Aftonbladet: "Skälet till att människor blir terrorister, mördare, våldsmän, rånare, vandaler, tjuvar, banditer, snattare och bedragare är att de är fattiga, arbetslösa och socialt stigmatiserade."

Läs Axel Odelbergs artikel här!

Det är Brå:s rapport om invandrare och kriminalitet som orsakat denna kalabalik!

Maurijo Rojas tog till sig av fakta och föreslog lösningar på problemet.

Rojas har, som jag nämnt i tidigare nyhetsbrev, skrivit om skillnader i olika kulturers företagande.

Men sådan forskning får man inte ägna sig åt för då blir blöjliberalerna och vänstermaffian arga. Åsa Petersen får utgöra ett exempel.

Man får inte skriva att grupper från andra länder begår mer brott även om de gör det för då luktar det 50-tal och rasism. Men man får skriva så här: "... rapporten visar egentligen att de allra flesta människor oavsett ursprung (vilken överraskning va!) inte begår brott över huvud taget. Och att socialbidragsberoende och manligt kön är betydligt större riskfaktorer för brottslighet än utländsk bakgrund." Manligt kön! Det går utmärkt. Trots att de flesta män inte begår några brott. Hur ska hon ha det?

"En orsak till att invandrare oftare misstänks för brott kan vara att de oftare polisanmäls eller blir föremål för polisens spaningsarbete, påpekar Brå. Den som ser osvensk ut och pratar med brytning löper helt enkelt större risk att åka dit."

Så människor är mer benägna att anmäla invandrare än svenskar? Kan det då inte vara så att män oftare blir anmälda och misstänkta för brott enbart för att samhället förväntar sig att en brottsling är en man och inte en kvinna? Logik mina vänner, logik!!!!

Det finns också stora skillnader mellan invandrargrupper. Ett exempel är att människor från vissa länder i bortre Asien har en ringa överrepresentation medan chilenare och nordafrikaner har en hög överrepresentation. Beror det på att asiater ser ut som svenskar? Finns det inget intresse att ta reda på varför det skiljer sig mellan dessa grupper? Ska vi fortsätta betrakta alla invandrare som ett enda kollektiv eller ska vi börja problematisera fenomenet mer?

Det går inte att enbart tjata om rasism och diskriminering som idag är svaret på alla frågor eftersom chilenare är mer överrepresenterade än etiopier och andra grupper som härstammar från områden söder om Sahara. Ser inte afrikaner söder om Sahara mer exotiska ut än vad chilenare gör?

Olika kulturer kan inte och får inte ligga till grund för analyser om kriminalitet ty det är per automatik rasism. Men denna ståndpunkt är i själva verket ovetenskaplig snällism som bara förvärrar problemen. Förvisso håller jag med om att man ska vara försiktig med att utse vissa grupper som problem eftersom varje individ har ansvar för sina egna handlingar, men om olika kulturer bidrar till ökad brottslighet så måste man ta itu med det. Det är okey att tala om att män är överrepresenterade i brottsstatistiken men inte att araber är det. Varför? Jo, hyckleri!

En annan skillnad är att det inte finns en manskultur utan många manskulturer. Vissa manskulturer har fler kriminella än andra. Att då utse alla män som kriminella är lika fel som att bunta ihop alla invandrare i en grupp. Det finns många olika grupper och kulturer som skiljer sig åt.

10. Nytt på feministfronten - Granskning av Eva Lundgren och lite annat

Eva Lundgren har äntligen granskats och sågats längs fotknölarna. Synd bara att det tog sådan tid och att det krävdes ett tv-reportage för att få ändan ur vagnen.

För att läsa granskarnas rapport. (pdf)

Det är svidande kritik som granskarna riktar mot Eva Lundgrens forskning. Inte ens Eva Lundgrens egna empiriska material ger ett entydigt stöd för hennes påståenden. Ett exempel är att den kvantitativa undersökningen "Slagen dam" i själva verket visar att alkoholiserade, yngre män med låg social status är överrepresenterade bland de som slår kvinnor. Studiens slutsats att det bara är en myt att alkohol och arbetslöshet ökar risken för våldsbenägenhet är alltså fel när man väljer att räkna på det. Men författarna till "Slagen dam" har redan inledningsvis slagit fast att utgångspunkten är normaliseringsprocessen och att våldsverkaren kan vara vilken man som helst. När det gäller empirin till teorin om normaliseringsprocessen, dvs. att misshandlade kvinnor börjar se på sin situation med mannens ögon, är den inte särskilt trovärdig och entydig. Väldigt mycket tyder på att rädsla för repressalier mot sig själva och sina barn har en större betydelse. Det fanns även i materialet exempel på kvinnor som faktiskt lämnade sin man, men det tar inte Lundgren någon större notis om. Slutligen är problemet att granskarna inte fick tillgång till allt material eftersom Lundgren valt att förstöra det.

Granskarna skriver att deras främsta uppdrag är att granska om Eva Lundgren har gjort sig skyldig till vetenskaplig ohederlighet och i detta fall är det förfalskning och fabricering det handlar om. Granskarna skriver "Det som ifrågasätts är nämligen om slutsatser och påståenden från Lundgren har sin grund i fakta, om de kan styrkas med hjälp av empirisk evidens". Trots att granskarna har bevisat just detta genom sin granskning av främst två studier; "Slagen dam" och "La de små barn komme till meg. Barns erfaringer med seksuelle og rituelle overgrep" där den första studien är en kvantitativ studie och den senare en kvalitativ studie. Eva Lundgrens teori om normaliseringsprocessen tas också upp för granskning. I Uppsala universitets regelverk står det att forskaren måste ha ett uppsåt för att räknas som ohederlig, om inte uppsåt föreligger handlar det om slarv och dålig forskning. Det är främst här som granskarna har svårt att finna några bevis. Men när granskarna skriver: "Vi finner ingenting som tyder på att författarna/forskarna ifrågasätter, problematiserar, prövar olika tolkningar eller på annat sätt upprätthåller en reflekterande och kritisk forskarroll. Istället utgår de från att de övergrepp som barnen i boken berättar om har skett." börjar man ju undra om det inte är frågan om förvanskning av empiriskt material.

Uppdraget är trots allt något otydligt särskilt när granskarna skriver: "Det bör ha framgått att vårt uppdrag handlar om att pröva Lundgrens trovärdighet som forskare och inte om att granska kvaliteten i hennes forskning."

Hur ska en forskare kunna vara trovärdig när forskningen har dålig kvalitet? För mig går den ekvationen inte ihop. Antingen är man trovärdig och producerar bra forskning eller också är man inte trovärdig och producerar därmed dålig forskning. Rapporten är tyvärr fylld med sådana här motsägelser vilket försämrar rapportens kvalitet något. De kommer senare i rapporten trots citatet att granska kvaliteten på Lundgrens forskning. De försöker både följa universitets regelverk angående vetenskaplig ohederlighet samt granska Eva Lundgrens forskning, dvs. kvaliteten på forskningen. Jag föreslår att vi sätter detta på det politiskt korrektas konto. Någon gräns för kritiken får det ju vara i feministSverige.

Ett annat exempel är: "Såsom vårt uppdrag beskrivits, kan inte målsättningen vara att ta ställning till hur väl eller mindre väl hon behandlar teoretiska ansatser." Men det är ju de teoretiska ansatserna som avgör hur datan kommer att hanteras.

När det gäller förutsättningarna för granskningarna är följande citat typiskt: "Vi har förgäves efterfrågat det ursprungliga materialet för att kunna utföra granskningsuppgiften så noggrant som möjligt. När detta bakgrundsmaterial nu inte föreligger, kan vi endast konstatera att fem bearbetade intervjuer här representerar gruppen misshandlade kvinnor och deras berättelser."

Detta återkommer många gånger med olika formuleringar i olika sammanhang.

Granskarna förklarar innebörden av våldets normaliseringsprocess så här: "Våldsamma parförhållanden ses därmed inte automatiskt som väsensskilda från så kallade normala förhållanden."

Eller: "Begreppet våldets normaliseringsprocess är en variant av idén om falskt medvetande."

Eller med Eva Lundgrens ord: "Det är inte lätt att framhålla och definiera en gräns mellan ’naturlig’ manlig auktoritet i parförhållandet med mer subtila uttryckssätt, och å andra sidan psykiskt och fysiskt tvång, terror och våld."

Mer kritik mot normaliseringsteorin: "Enligt vår bedömning tycks Lundgrens tolkningar alltför snabbt och utan problematisering gå i en viss riktning. För det första är det långtifrån självklart att just normalisering av våldet är den rimligaste tolkningen när kvinnorna försöker hålla ihop äktenskap, familj och bevara sitt människovärde. Flera hänvisar till exempel till sina barn och ansvaret för dem, till att äktenskapet är heligt, att det är en synd att skilja sig. Och flera av männen beklagar sig över att kvinnorna inte lyder, att de sätter sig till motvärn trots att han slår, är omöjliga att tukta."

Ytterligare alternativa tolkningar av det empiriska underlaget:

"Yttre press och löften inför Gud framställs av flera informanter som betydande skäl för att stanna kvar i eländiga relationer. Det förefaller alltså finnas en särskild problematik i dessa relationer som just har att göra med det kristna sammanhanget. Det som framkommer i intervjuerna kan därför svårligen betraktas som typiskt för alla, eller ens merparten av, relationer där våld förekommer."

Slutsats: "Om vi sammanfattar tesen om våldets normaliseringsprocess, såsom vi förstår den utifrån det material vi haft tillgång till, så saknar den empirisk grund. I de kvalitativa undersökningar som Lundgren redovisar är det svårt att finna tillräckligt stöd för att det hon avser med våldets normalisering verkligen sker."

Inte heller när det gäller "Slagen dam" talar empirin för Eva Lundgrens slutsatser: "Av tabell 9 på sidan 68 i Slagen dam framgår att risken för en kvinna att bli slagen av sin make eller sambo är dubbelt så stor om maken är född i ett land annat än Sverige (18,1 procents sannolikhet jämfört med 9,6 procent)."

Eva Lundgren och hennes forskarvänner har bland annat valt att procentuera fel för att få fram rätt svar: "De uppgifter i boken som används för att belysa andra egenskaper hos männen (arbetslöshet, utbildning och alkoholkonsumtion) är däremot svåra att bruka överhuvudtaget. Skälet är helt enkelt att Lundgren m.fl. så att säga har procentuerat åt fel håll. I stället för att räkna ut procentfördelningen inom varje kategori av den variabel som eventuellt kan förklara förekomsten av våld, väljer man att beskriva procentfördelningen inom gruppen våldsamma män. Eftersom den absoluta lejonparten av män som lever i ett parförhållande i Sverige även är födda i Sverige, kommer också gruppen våldsamma mån att innehålla en övervikt av män födda i Sverige (i annat fall skulle våldet vara extremt snedfördelat)."

Anledningen till att "Slagen dam" är upplagd på detta sätt är, enligt Eva Lundgren och hennes forskarpolare, att det är de misshandlade kvinnorna som studien fokuserar på och inte männen. Det är ju givetvis behjärtansvärt, men om man studerar de misshandlade kvinnorna kan man bara dra slutsatser om de misshandlade kvinnorna och inte om de misshandlande männen. Trots det slår författarna till "Slagen dam" fast att studien slår hål på "myten" att det finns vissa högriskgrupper bland män, dvs. det kan vara vilken man som helst som slår.

Författarna till "Slagen dam" skriver i nämnda verk under rubriken "Myter om våld?": "Föreställningen om att män utövar våld mot en viss typ kvinnor och att dessa män främst är invandrare, har alkoholproblem eller är lågutbildade är en myt."

Granskarna har själva genomfört ett antal regressionsanalyser och kommit fram till följande: "Makens alkoholkonsumtion, arbetslöshet och ålder påverkar våldsfrekvensen på ett signifikant sätt." Detta har dock en liten förklaringskraft. Men att det finns vissa högriskgrupper tyder på att det kan finnas andra förklaringar som skiljer män åt som man ännu inte har kommit på. Dessutom får man inte glömma att det är kvinnorna som har uppgivit männens alkoholkonsumtion mm. och inte männen själva eller någon oberoende källa. Granskarna skriver: "Materialet är vad gäller männen helt enkelt för tunt."

"Flera av de faktorer som enligt Lundgren m.fl. ingår i en sakligt sett felaktig mytbildning kring våldet mot kvinnor, uppvisar faktiskt signifikanta effekter. I en trivial bemärkelse är det kanske så att vilken man som helst kan komma att slå sin kvinna, men den enda rimliga slutsatsen av Lundgrens m.fl. egna data är att sannolikheten eller risken för våld är högre om mannen konsumerar stora mängder alkohol, är arbetslös och inte är alltför gammal (i en av våra analyser hade även mannens födelseland en signifikant effekt). Det framstår därför som helt missvisande att Lundgren m.fl. har avlivat en myt om att det särskilt är vissa män som slår sina kvinnor. Det är tvärtom så att vissa män utgör ett större hot mot kvinnorna än andra."

En annan invändning är: "Man skulle till och med kunna tycka att det mot bakgrund av att man frågar om allt våld efter det att kvinnan fyllt 15 år, kunde ha varit betydligt fler kvinnor som har denna erfarenhet. Och vad skulle resultatet bli om samma typ av undersökning gjordes på män?"

Vidare: "I den andra av de tidigare återgivna regressionsanalyserna gjordes separata analyser för två skilda beroende variabler, dels sexuellt våld, dels "vanligt" våld. Det visade sig då att förklaringarna i grova drag var desamma oavsett vilken beroende variabel som valdes. Detta skulle tala för att Lundgren m.fl. gör rätt när de antar att det finns ett sammanhang som förenar olika former av våld och att idén om ett våldets kontinuum är fruktbar. En annan test är att med hjälp av faktoranalys utröna om alla frågor rörande våld placerar sig längs en och samma dimension. Svaret är då att det gör dom inte. I själva verket kan man utläsa att det sexuella våldet bildar en egen dimension och det övriga våldet sönderfaller i två skilda dimensioner, en dimension som innefattar våld av mer beskedligt slag och en annan dimension där det mer brutala våldet hamnar."

"I det kapitel där det redogörs för hur kvinnor förhåller sig till detta att bli slagen, finns emellertid många tydliga belägg för att många kvinnor inte alls genomgår någonting liknande en normaliseringsprocess."

"Därmed framstår det också som märkligt att ha den som utgångspunkt. Det rimliga borde vara att formulera prövbara hypoteser om normaliseringsprocessen."

Några slutsatser av granskningen:

"De empiriska studierna är få och Lundgren återanvänder gång efter annan ett fåtal redigerade intervjuer som empiriska exempel på att normalisering är ett generellt fenomen i misshandelsrelationer."

"Men inte ens dessa få publicerade intervjuer ger egentligen stöd åt tesen om våldets normalisering."

"Sammantaget har vår granskning identifierat flera allvarliga problem i Lundgrens forskning. Här finns empiriska påståenden som saknar empirisk grund, oklarheter vad gäller urval och antal intervjupersoner, avsaknad av alternativa tolkningar, påståenden som motsägs av egna data, generaliseringar utifrån ett litet underlag. För min del betyder det att trovärdigheten i Lundgrens forskning måste ifrågasättas. Vilka slutsatser som bör dras av detta vill jag dock överlåta åt Uppsala universitet att avgöra."

Inget kommer att ske!

Jörgen Hermansson anser att det finns fler Eva Lundgren där ute: "Det finns ett ganska stort antal kolleger som befinner sig i samma läger och det är förvisso ett problem. Det finns dock inte heller här grund för att hävda att det rör sig om vetenskaplig ohederlighet."

Men se till att granska deras forskning då!

"Vår genomgång av några centrala delar av Lundgrens forskning utmynnar i en reflektion från min sida över det faktum att Eva Lundgren sedan några år har blivit tilldelad en egen avdelning inom den samhällsvetenskapliga fakulteten. Det handlar i praktiken om en egen institution enbart för Eva Lundgren och hennes nära medarbetare. Detta är ett arrangemang som rymmer faran för det vi har kunnat identifiera i Lundgrens forskning. Vetenskapliga miljöer som inte vårdar sig om pluralism och möjligheten att ständigt ifrågasätta riskerar att bli blinda för även de uppenbara invändningarna mot de egna slutsatserna. På denna punkt är det emellertid ledningen för Uppsala universitet och dess samhällsvetenskapliga fakultet snarare än Lundgren själv som bör klandras."

Exakt! Det är Främst Uppsala universitet som ska klandras för att ha gjort en mystiker till professor. Synd bara att granskarna inte inser sitt logiska misstag ovanför. Läs mer om detta under Eva Lundgrens försvar.

Trots vissa brister och några självmotsägelser är granskningen oerhört bra. Den sågar Eva Lundgrens forskning längs fotknölarna och detta borde ha genomförts för länge sedan.

Läs dekanus beslut! (pdf)

Dekanus lägger, på ren svenska, granskningen till handlingarna och fortsätter som vanligt. Ingen åtgärd behövs. Allt är finfint.

Läs rektorns yttrande! (pdf)

Rektorn lovar med högtravande ord att arbeta "för att Eva Lundgren i fortsättningen kommer att ingå i en större vetenskaplig miljö än den egna forskargruppen."

Läs rektorns PM! (pdf)

Rektorn skriver: "Det finns en grundläggande norm för allt vetenskapligt arbete. Det måste finnas en fri, offentlig, kritisk granskning av allt som hävdas med vetenskapliga anspråk. Den normen omfattar alla vetenskapsområden och det finns ingen skillnad i forskningstradition eller i filosofisk utgångspunkt."

Vetenskapens normer är alltså inte relativa och subjektiva beroende på forskningstradition och filosofisk utgångspunkt.

"Varje forskare har inte bara rätt utan också skyldighet att inom sitt kompetensområde delta i "Disputationen". Det gäller ofta mer än ens eget kompetensområde och det finns inte någon "god ton" som säger att man skall avstå från att "lägga sig i" vad kolleger inom andra ämnen håller på med."

Inget av detta har alltså rektorn på Uppsala universitet något stöd för hos ett antal genusforskare.

Det står att läsa i samma PM att prorektor Lena Marcusson frågade Bo Rothstein om han kunde tänka sig att delta i en offentlig debatt om Eva Lundgrens forskning. Rothstein svarade: "Vad gör Uppsala universitet om någon av era forskare träder fram och säger att hon eller han har belägg för att förintelsen inte ägt rum? Anordnar en debatt?" Prorektorn svarade att "parallellen med förintelsen inte håller, eftersom detta kan likställas med hets mot folkgrupp". Det är ju just detta som är huvudproblemet!!!! Vissa grupper är mer jämlika än andra.

I frågan om anklagelsepunkten, som Eva Lundgren har gjort ett stort offernummer av i en debattartikel, är som följer "Den tydligaste delen av anklagelserna gäller fabrikation av data med ifrågasättandet av om Eva Lundgren har empiriska belägg för det hon hävdar i en del av sina arbeten."

Men granskningen visar ju att hon inte har empiriska belägg för sina påståenden. Visst hon har empiri eftersom hon har intervjuat människor och skickat ut enkäter, men det kan väl knappast vara det som granskarna ska undersöka? Om sådana fall var granskningen bara ett spel för gallerierna.

"När det gäller frågan om ohederlighet i forskningen bör man försöka skilja på å ena sidan sådant förfarande som har att göra med brister i datahantering och svagheter i den allsidiga belysningen av en frågeställning och å andra sidan vad som kan bedömas som avsiktligt vilseledande eller som fabricering av data (uppsåt att vilseleda). Det är det senare som skall betraktas som ohederlighet."

Nog fanns det uppsåt att vilseleda alltid. Om man påstår att vilken man som helst slår och den egna empirin inte ger stöd för detta kan man omöjligen tolka det på något annat sätt.

Eva Lundgrens svar, del 1. (pdf)

Eva Lundgrens svar, del 2. (pdf)

Sammanfattning av Eva Lundgrens svar. (pdf)

Eva Lundgren skriver att hon håller med den ena granskaren, Jörgen Hermansson, som skriver:

"Hur ska man se på att forskning blir utsatt för detta slags kvasijuridiska granskning? Min bestämda uppfattning är att detta är en synnerligen olycklig lösning. Att börja tala om ohederlighet och fusk, när man uppfattar vissa forskningsresultat som märkliga eller kontroversiella, riskerar att förstöra ett av det mest grundläggande både inom vetenskapen och i den offentliga debatten, nämligen att vi försöker bemöta och kritisera varandra i sak (Jörgen Hermansson, 19)."

Det kanske Eva Lundgren skulle ha tänkt på innan hon började producera ideologi istället för vetenskap. För visst är det olyckligt att behöva använda sådana här granskningsmetoder, men när den vanliga forskningsvärlden inte klarar av att hålla kvaliteten högre än vilket trossamfund som helst måste man ta till extraordinära metoder. Egentligen skulle ännu fler behöva granskas.

Sammantaget ger Eva Lundgren ett mycket undermåligt försvar och väljer hellre att sprida paranoida insinuationer och "vetenskapligt" snömos istället för att bringa klarhet i de problem som hennes forskning bär på.

Ett exempel på snömos är följande: "Tvärtemot Hallberg och Hermanssons misstänkliggöranden lyfter sakkunniga granskare fram dialektiken mellan teori och empiri och de kvalitativa intervjustudierna som särskilt innovativt." Dialektik? Innovativt? Tja, en eufemism kanske!

Det här citatet säger allt om Eva Lundgrens vetenskapssyn: "Med granskarnas brist på kompetens gällande kvalitativa empiriska studier följer att de efterfrågar "rå"-material av en karaktär som inte finns i denna typ av studier. De förutsätter att det finns ursprungliga "fakta" bakom kvalitativa intervjuer istället för att, som i en tolkande vetenskapstradition, förstå informanters berättelser som tolkningar av erfarenheter, upplevelser etc. De gör också en för min forskningstradition främmande åtskillnad mellan empiriska och teoretiska arbeten och förutsätter att efterprövbarhet ska ske enligt en positivistisk vetenskapsförståelse."

Okey! Alltså behöver inte jag bry mig om vad Eva Lundgren kommer fram till. All forskning är ju bara tolkning. Det finns ju inte råmaterial, ingen fakta, bara en massa tolkningar. Nu tolkar jag att Eva Lundgren har fel. Vem kan säga att jag har fel? Det är ju en tolkning och tolkningar är ju vetenskap oavsett hur bisarra tolkningarna är. Denna tolkningstradition gör Eva Lundgren sig förespråkare för. Frågan är dock om detta verkligen är hermeneutik och inte helt enkelt postmodernt trams. Men om vi ska se nyktert på saken, är det inte så att en forskare bör välja den mest rimliga tolkningen? Och hur uppnår man denna rimliga tolkning? Förslagsvis genom fri konkurrens. Låt fler forskare lyssna på råmaterialet och låt dessa forskare ge sina tolkningar av materialet. Men med Eva Lundgrens vetenskapssyn behöver man inte råmaterial överhuvudtaget eftersom det materialet ändå förstörs av subjektiva tolkningar. Vad ska vi då med forskningen till? Min tolkning är väl lika mycket värd som din? Vill vi degenera vetenskapen så lågt?

Men trots Eva Lundgrens så kallade forskningstradition citerar hon Rita Liljeström som berömmer Lundgrens forskning: "Hon gör självständiga iakttagelser och rör sig inom vida kontext, där hon skickligt och med den originalitet som följer pionjärsarbete, identifierar väsentliga samband."

Vaddå samband? Vet inte Liljeström vilken forskningstradition Eva Lundgren tillhör? Man kan ju inte bevisa samband genom enbart tolkningar? Eller är Lundgren redan omvänd? Hur ska hon ha det? Eller är att "identifiera" samband samma sak som att tolka samband?

Eva Lundgren som är ideolog på ROKS kan också vara väldigt rolig, omedvetet givetvis: "Jag delar Hermanssons uppfattning, med tillägget att den förskjutning av regelverkets räckvidd som granskarna gör när de på skedda vis inkluderar bedömningar av kollegors "vetenskapliga trovärdighet" för tankarna till åsiktspolisiär styrning av intellektuellas verksamhet som annars förknippas med länder med en helt annan tradition än den kunskaps- och forskningssyn Sverige och övriga västvärlden byggt sina universitet på."

Hon skriver verkligen så. Ladda hem försvarsrapporterna och läs själva.

Har Eva Lundgren då fel i allt? Nej, inte ens hon lyckas med det konststycket. Följande rätt ger jag Lundgren:

1. Det är en konstig ordning att ett tv-program ska vara startskottet till en vetenskaplig granskning. Eva Lundgren anser det för att hon vill komma undan. Jag anser det för att universitetsvärlden borde ha lite bättre koll på vilka kleti och pleti som erbjuds professurstitlar och forskningsanslag. Det ska inte behövas ett tv-program för att detta ska fungera.
2. Granskarnas uppgift är, precis som Eva Lundgren påpekar, något diffus. Men det är inte så illa, som Lundgren påstår, att skäl och anklagelse saknas.
3. Granskarna påstår efter att ha sågat Eva Lundgrens forskning att denna forskning har blivit möjlig eftersom hon har fått en egen avdelning inom det samhällsvetenskapliga fakulteten. Denna beskrivning stämmer inte kronologiskt sett då Eva Lundgren fick sin avdelning 2003 och då hon genomförde sin främsta forskning mellan 1978 och 2001. Men trots det är det givetvis allvarligt att hon har en egen avdelning. Saken blir ju knappast bättre av det.

Eva Lundgrens lojale lärjunge Jenny Westerstrand försvarar Eva Lundgren in i det sista.

För att uttrycka det något milt. Westerstrand övertygar inte. Är det sådana här som befolkar våra universitet?

UNT skriver om befrielsens dag.

UNT skriver också "Lundgrens forskning ej ohederlig men brister i trovärdighet".

Margareta Hallberg som är en av granskarna och vetenskapsteoretiker menar att Eva Lundgren inte har kritiserats och granskats tidigare enbart för att hon är en kvinna.

Hallberg tillhör en utrotningshotad art, hon förespråkar nämligen vetenskaplighet. Så här säger hon om Eva Lundgren:

"­Hon har stora anspråk, och det problematiska är att hon drar generella slutsatser av ett mycket litet och speciellt material, säger Margareta Hallberg, och syftar på att Lundgren lagt intervjuer med en handfull norska kvinnor från kristna miljöer till grund för allmänna slutsatser om mäns våld mot kvinnor."

Visst är det lustigt att Eva Lundgren först tjatar om att hon tillhör den hermeneutiska traditionen, och är därmed mer inriktad på kvalitativa metoder, och samtidigt drar sådana generella slutsatser såsom att misshandlade kvinnor börjar se sig själva med mannens ögon, att det är vilken man som helst som slår och att rituella övergrepp är vanligt i Sverige. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Eva Lundgren är en kvacksalvare som blivit lyssnad till av regeringen och av ROKS och andra viktiga samhällsaktörer.

Hallberg har en gedigen akademisk bakgrund och handlett många doktorander och hon har aldrig sett något liknande:

"­Jag har aldrig sett något liknande. Om någon dragit förhastade slutsatser eller gjort svepande uttalanden har man ju rättat till detta före disputationen."

Svenska Dagbladet skriver att Lundgren frias från misstankar.

I artikeln framgår det att Eva Lundgren har anmält Uppsala universitet till JämO. Ja, det kan universitet gått och väl få. Sedan att JämO enbart är slöseri på samhällets resurser är en annan fråga.

Expressen skriver i ämnet.

Och Aftonbladet skriver.

Eva Lundgren kräver en ursäkt från universitetet och hon funderar över att stämma universitetet. Snacka om att sakna självkritik och självdistans. Och glöm inte detta, hon är PROFESSOR!!!!!

Svt skriver "Genusforskaren Eva Lundgren frias".

Susanna Hakelius Popova menar att slutet för genusforskningen kom igår (2005-12-16).

Lite väl optimistiskt för min smak, men man kan ju alltid hoppas. Om det är något jag lärt mig om feminister så är det att de är experter på att slingra sig undan. Inget verkar fastna på dem. All kritik är per automatik patriarkalisk. Man kan ju förvisso utgå från att flertalet utanför genusforskningens domäner får upp ögonen för den undermåliga forskningen som styr svensk samhällsdebatt och svensk politik, men frågan är om folk verkligen bryr sig.

I övrigt har Popova så klart rätt i allt. Granskarna har inte kunnat pröva Eva Lundgrens eventuella ohederlighet eftersom materialet saknas. I min värld är detta tillräckligt för att fälla en professor. Att vara professor är ingen mänsklig rättighet utan ställer stora krav på den som fått professuren. Det minsta man kan begära är att man ska kunna granska dem. Om de inte uppfyller det kravet ska de fällas för ohederlighet. Vi måste höja kraven för professorerna. De ska inte komma undan på det sätt som Eva Lundgren har gjort.

Angående genusforskare skriver Popova: "Varför kalla sig forskare när man avvisar alla den vetenskapliga världens krav?" Exakt!

Maria Abrahamsson skriver "Forskningen är inte ohederlig, men stollig".

Ärligt talat förstår jag inte skillnaden. En forskare som är stollig är knappast trovärdig och är man inte trovärdig och det har funnits ett uppsåt (vilket är väldigt tydligt, Lundgren är en ideologiproducent) är man helt enkelt ohederlig. Hursomhelst, Uppsala universitet borde inte ha tillsatt henne. De ska stå med skammen och ta ansvar för sin inkompetens och politiska korrekthet.

Bo Rothstein anser att Eva Lundgren borde ha fällts.

Hon borde ha fällts för vetenskaplig ohederlighet på grund av att hon gjort sig skyldig till "missvisande analys av data som förvränger tolkningen".

Ledaren i Örnsköldsviks Allehanda skriver "Våga ifrågasätt forskning".

Men allra bäst har Danne Nordling formulerat det.

Återkommer om Eva Lundgren i framtida nyhetsbrev.

Så lite annat smått och gott!

Män får inte det tack som de förtjänar.

Warren Farrel förklarar att kvinnor inte utan rationella skäl får lägre löner än män.

Man kan till och med misstänka diskriminering mot män. Hursomhelst råder det inga tvivel om att män är beredda att ta högre risker än kvinnor och att de därför har högre löner.

Elise Claeson, antifeministens bästa vän, skriver i Svenska dagbladet att "Det ska vara en mamma i år".

Intressant att notera är att folkpartister och kristdemokrater vill införa supernannies. Alva Myrdal med sin storbarnkammaridé skulle välkomna socialiseringen i dessa två partier. Grattis säger jag, men jag oroar mig än mer för vår framtid.

Ännu ett bevis som avslöjar feminismens lögner om att läkemedel bara testas på män.

I ett första skede är det sant att främst män testas för läkemedel, men det beror på att tillverkaren till en början inte vet hur medicinen påverkar fostret hos gravida. När medicinen kommer ut har den testats på båda könen. Däremot finns det andra problem som bör testas såsom hur läkemedel påverkar äldre och hur många olika läkemedelssorter inverkar på den sjuke. Det är dit resurserna, enligt läkemedelsverket, bör gå till.

Centerfeminister! Läs på innan ni häver ut er allt trams! FI:s främsta hjärtefrågor är bara ett troll som spricker i solskenet. Men allt detta visste vi ju redan.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|