HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

3. Analys med slutsats
 

Partiprogrammet från 1913 är något magert till innehållet eftersom det enbart finns tio generella krav uppställda. Partiprogrammet från 1959 är desto mer innehållsrik och omfattande. 1970 började detaljrikedomen att dominera helt över partiets program, men 1990 går tillbaks till 1959 års form av partiprogram med den skillnaden att layouten underlättar läsandet.

1913 var partiets program mycket inriktat på jordbruket. Man ville ena jordbrukarna för att förbättra deras levnadssituation. Carl Berglunds upprop vittnar om att marxismens retorik hade satt djupa spår i partiets politik och argumentation. Bondeklassen beskrevs som en utstött klass, som i relation till stadsbefolkningen var orättvist behandlade.

Man förespråkade kollektivism för att få bondeklassens röster hörda i samhället. Man försvarade tullar och andra handelshinder för att skydda bönderna. Detta tolkar jag som konservativ intressepolitik.

Sparsamhet med statens medel är ett annat krav som vittnar om konservativa värderingar som följt partiet ända till 1990. Sparsamhet har alltid betonats. Fast efter 1959 är det det privata sparandet som betonas. Detta kan tolkas som att partiet blivit mer liberala eftersom sparandet har sänkts ned till en individuell nivå.

Partiet förespråkade också att kommunen skulle ge bönderna kredit. Denna politik ger inte mycket utrymme för individuella val och tar inte hänsyn till den individuella initiativkraften. Man talar om klasser, inte om individer.

1959 börjar den tanken luckras upp eftersom partiet betonar småföretagsamhet, inklusive småjordbruk. Partiet beskriver den industriella utvecklingen i negativa ordalag och förstår att arbetaren betraktar det kollektiva ägandet som en lösning. Men detta har enligt partiet enbart lett till mera beroende. Denna värdering att monopol oberoende om det är i privat eller i statlig regi är till skada för samhället, har följt partiet ända till 1990 års partiprogram.

1959 avvisade man kollektiva beslut eftersom det begränsar individens frihet. Staten ska enbart garantera en grundtrygghet. Utöver det ska den individuella frivilligheten dominera. 1970 står inget uttryckligen om grundtrygghet och kollektivism, men den individuella medborgarens integritet betonas. I partiprogrammet 1990 står det klart och tydligt att Centerpartiet avvisar kollektivistiska lösningar. Alla medborgare ska skyddas från statliga övergrepp. Grundtryggheten ska utgöra alla individers bas som alla ska kunna stå och bygga vidare på. Föräldrapenningen utgör ett exempel på förslag som pekar åt det hållet. Man började även förespråka flexibel pensionsålder. Det förslaget fanns inte med i de andra tre partiprogrammen. Slutsatsen blir då att partiet har blivit mindre konservativa och mer liberala eftersom individens betydelse betonas alltmer. Dock utgör 1970 en liten svacka där dessa premisser minskar i betydelse. Partiet förespråkar en mer kollektivistisk politik. Ett exempel är företagsdemokrati och ett lönesystem som ska motverka stress. Partiet yrkar också på att samhället ska främja kollektivt boendeservice. Forskningen ska kontrolleras av samhällhet, för att grundforskningen ska syfta till att förbättra samhället. Staten ska utgöra ett starkare kontrollsystem än tidigare. Detta är mer konservativt tänkande än liberalt tänkande. Men och andra sidan kan ett förslag som företagsdemokrati tolkas som ett mycket liberalt förslag.


Kommentar 2004-01-28: Hade mitt syfte varit att jämföra Centerpartiets utveckling på vänster-högerskalan hade det lyst en röd lampa över 1970-talet. Men å andra sidan vred Thorbjörn Fälldin Centerpartiet åt höger under 1970-talet samtidigt som två borgerliga regeringar med Fälldin i spetsen bildades. Anledningen till det torde vara att vänsterns storhetstid på 1960-talet påverkade 1970-talsprogrammet. Inte ens Moderaterna lyckades stå emot 68-rörelsen och den extrema vänstervridningen på 1960-talet. Så varför skulle Centerpartiet ha gjort det?

Partiets tro på den enskilda medborgarens initiativkraft och ansvarskänsla har följt partiet ända till 1990. Man förespråkar därför direktägande i småföretag. 1959 anser partiet att det statliga företagandet ska inskränkas till enbart det som är nödvändigt ur ett socialt perspektiv. Detta reviderades 1970 till att även gälla i de situationer där det statliga företagandet behövs för att trygga sysselsättningen. Fast 1990 heter det att människans ansvarsvilja utgör grunden för ett mindre detaljreglerat samhälle. Den offentliga sektorn kritiseras hårt för att vara en trög och storskalig organisation som inte tar hänsyn till individuella behov. Produktionen ska decentraliseras. I relation till 1913 års partiprogram är de andra partiprogrammens betoning på den enskilda medborgarens ansvarskänsla och företagsamhet som den största drivkraften till framgång i samhället, mera inriktade på liberala värderingar. 1970 var partiet något mer konservativt än 1959 och 1990 eftersom det statliga företagandet skulle förhindra den utveckling som var på gång, urbaniseringen. Detta talas det enbart om i partiprogrammet 1970.

Den nya tekniken har beskrivits i både 1959 och 1970 års partiprogram i negativa ordalag. Därför måste den nya tekniken tas till vara så att den blir ett medel för människans välfärd och inte ett självändamål. Man måste styra tekniken på rätt spår. 1970 får den nya tekniken skulden för de höga krav som ställs på människan att kunna anpassa sig. Dessa svårigheter har bland annat lett till alkoholmissbruk. Rotlösheten ökar i storstäderna, och utflyttningen på landsbygden gör det ekonomiskt omöjligt att bo kvar för dem som så önskar. 1990 beskrivs däremot den nya tekniken som något positivt som ska leda till en ökad decentralisering. Min slutsats är att partiet blivit mindre fientligt inställda till ny teknik. Krav på att bevara det gamla i kombination med skepticism mot det nya är en konservativ inställning. Med dessa premisser har Centerpartiet blivit mindre konservativa över tiden.

Partiprogrammen 1959, 1970 och 1990 vill undvika koncentrationstendenser och öka inslaget av decentralisering. Det är viktigt för demokratin att makten flyttas närmare människan. Den kommunala självstyrelsen ska stärkas och organisationerna ska vara en länk mellan medborgare och stat. Aktiv regionalpolitik har förespråkats ända sedan partiets födelse. 1970 började partiet förespråka personval och införande av länsparlament. Detta för att vitalisera demokratin och föra makten närmare människan. Detta är ett ytterligare steg mot mer decentralisering. Demokratifrågor och individuell betoning är en av liberalismens hörnstenar. Utifrån detta perspektiv har partiet blivit mera liberala i sin hållning. Men man kan även tolka den aktiva regionalpolitiken som något konservativt eftersom partiet vill bevara landsbygdens värden i samhället. Det är ingen liberal politik att förespråka att staten ska ingripa på marknaden. Om urbaniseringen är ett led i marknadens natur så ska statsmakten hålla sina fingrar borta. Från det perspektivet har partiet varken blivit mer eller mindre konservativa. Möjligtvis kan man tolka det som mindre konservativt att föra en politik för hela landsbygden istället för att enbart betona böndernas levnadssituation. Men denna skillnad mellan 1913 och resterande program är marginell, men kan tolkas som en liten förskjutning till mindre konservatism. Men å andra sidan är vissa former av konservatism emot ekonomisk utjämning. Så även från det perspektivet har partiet blivit mindre konservativt eftersom den ekonomiska utjämningen har fått ett större utrymme. Dock har den politiken haft störst betydelse i partiprogrammet från 1970 då samhällsplanering och aktiv regionalpolitik betonas som mest.

Partiet har ända sedan 1959 tyckt att allmänbildning är viktigt, särskilt för att minska avståndet mellan lekmän och experter. Därmed kommer demokratin att vitaliseras. 1970 betonas den individuella integriteten. Skolan ska sträva efter personligt ansvar, samarbete och självständighet. Den individuella integriteten och självständigheten betonas starkare för varje partiprogram. Detta utgör en liberalare inställning.

Familjens betydelse har haft en stor betydelse i partiprogrammen från 1959, 1970 och 1990. I programmet 1959 fick inte nationalinkomsten öka på bekostnad av att mödrarna börjar arbeta utanför hemmet eftersom detta medför negativa effekter för barnen. Familjen är viktig för barnens trygghet och personliga utveckling. 1970 betraktas familjen fortfarande som den centrala enheten i samhället. Förslag såsom kreditstöd för familjeskogsbruk, obligatorisk barn- och familjekunskap visar på hur viktig familjen är för partiet. Dock har partiets syn på mödrarna förändrats och blivit mindre konservativ eftersom barnfamiljer ska ha rätt att få välja om man vill arbeta inom eller utanför hemmet. Det syftar på individuell valfrihet och en relativ uppluckring av kärnfamiljens värderingar. 1990 nämns familjen som en betydelsefull enhet i samhällsbygget. Valfrihetstanken för föräldrarna har utvecklats till ett förslag om föräldrapenning. Inom detta område har partiet blivit mer liberala i sin hållning över tid, dock från 1959 eftersom det inte stod så mycket om familjen i partiprogrammet från 1913.

Centerpartiet har i alla undersökta partiprogram förespråkat ett starkt försvar. 1913 fick det dock inte påverka arbetskraften inom jordbruket alltför hårt. 1959 förespråkades ett starkt försvar för att behålla Sveriges oberoende och självständighet. Neutralitet och alliansfrihet är viktigt utifrån ett fredsperspektiv. Försvarets omfattning är beroende av det militärpolitiska läget i världen. 1970 utvecklas denna tanke med allmän värnplikt och livsmedelsförsörjning.

1990 strävar partiet efter samverkan över landsgränserna. Speciellt efterlyses mer samarbete i Europa och en större europeisk öppenhet. Centerpartiet börjar beskriva det militärpolitiska läget. Man anser att spänningen mellan de två maktblocken har minskat något och att de stora hoten kommer från regionala konflikter. Man beskriver kärnvapenspridningen som ett stort problem och förespråkar därför en avveckling av all kärnkraft. Neutralitetspolitiken kvarstår, men förespråkar nu även att Sverige ska utgöra en medlande länk i internationella konflikter. Ett annat krav är att vapenexporten ska minska. Min tolkning är att Centerpartiet 1990 blivit mindre konservativt och förespråkar en mer internationell politik med mer samarbete över gränserna. Landets neutralitetspolitik betonas lika starkt som i alla andra partiprogram, men partiet betonar också att neutralitetspolitik inte betyder åsiktsneutralitet. Partiet har blivit mindre patriotiska och isolationistiska i och med att partiets försvarspolitik inte enbart syftar till att försvara landet i krig, utan partiets politik syftar även till en aktiv fredspolitik. Denna tanke fanns det även små spår utav i partiprogrammet från 1970, men den var inte lika mycket utvecklad.


Källförteckning

Tillbaka till Analys av Centerpartiet





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|