HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Per Albin Hansson och Axel Pehrsson-Bramstorp
 

1946 - ett år efter andra världskrigets slut - dog den stora käre landsfadern Per Albin Hansson i en spårvagn på väg hem efter en lång arbetsdag. Den oro, i kombination med en växande optimism, för framtiden som människor kände inför de stora utmaningarna måste ha lett till ett stort landstrauma då Per Albin plötsligt dog på sin post. Bondeförbundsledaren 1934-1948 skrev två år senare - 1948 - en minnesbok eller en biografi över Par Albin. Då Axel Pehrsson-Bramstorp inte hunnit få tillräcklig distans till ämnet och sina känslor inför sin vän och arbetskamrat kan man snarare kalla verket en hyllningsbok.

Bramstorp beskriver Per Albin som en stark och hederlig man som stod vid sitt ord och som var lojal mot sina medarbetare. Bramstorp hade ju egna erfarenheter av det från kohandeln 1933 då Socialdemokraterna fick igenom sin arbetsmarknadspolitik med hjälp till arbetslösa och statliga reservarbeten och då Bondeförbundet fick igenom sin protektionistiska jordbrukspolitik med införandet av högre tullar. Bramstorp satt även med i koalitionsregeringen 1936-1939 samt i samlingsregeringen under andra världskriget. Från den sistnämnda perioden berättar Bramstorp hur Per Albin lyckades skapa trygghet hos folket trots alla oroligheter bl.a. genom sin lugna röst i radioutsändningar.

Förutom att Bramstorp och Per Albin Hansson hade gemensamma intressen av att samarbeta ansåg Bramstorp att han och Hansson hade likvärdiga ursprung som förklarade deras förståelse för varandra. Per Albin Hansson föddes i en fattig arbetarfamilj och Bramstorp i en fattig bondefamilj. Men Bramstorp hymlar inte med att han, trots sin vänskap med Hansson, hade många politiska skiljaktigheter med Hansson.

I sin ungdom var Hansson ganska radikal och antimilitaristisk. Men med tiden slog han in på sin företrädare Hjalmar Brantings mer måttfulla linje som tog hänsyn till borgarnas krav på ett försvar. Bramstorp och hans parti var kända för sina krav på starkt försvar och neutralitetspolitik. Vid läsningen av denna bok slog det mig vilken betydelse Centerpartiets neutralitetspolitik och Per Albin Hanssons folkhemstanke har fått i Sverige. Vi har fortfarande inte frigjort oss från dessa föreställningar.

Förvisso var det i sak en riktig politik under andra världskriget att sträva efter att hålla Sverige utanför kriget samt ha ett starkt värnpliktsförsvar med en god livsmedelsförsörjning för framtida hot. Men i takt med välfärdsbygget och NATO:s och EU:s bildande borde Sverige släppt denna trångsynta politik. Men då var det försent! Vi var då fast i folkhemstankens illusioner om överlägsen välfärd och kultur. En intressant läsning som tar upp detta är Maciej Zarembas föreläsning "När bli Sverige europeisk?" som går att hitta på Bertil Ohlins instituts hemsida. Budskapet i föreläsningen var lite väl kritisk mot svensk kultur och tradition men föreläsaren lyckades på ett träffande sätt beskriva utvecklingen av svensk självbild och motbild under 1900-talet.

Några vettiga ord som vi borde betänka idag är: "Per Albin föraktade också grundligt dem, som ringa akta lagen och andras rätt, men som gnälla om polisövergrepp var gång man behöver ta dem i örat för deras ofog." (s. 162). Dessa ord var riktade mot våldsromantiserande kommunister som inte respekterade demokrati, lag och ordning. Kanske skulle vara något att tänka på när talet om polisens ansvar i samband med Göteborgskravallerna helt utgår från att ligisterna saknar förmåga att ta ansvar.

När det gäller Centerpartiets värden borde detta citat få en och annan Centerpartist att fundera över dagens Centerparti: "Han (Hansson - min anm.) arbetade kanske för att nå sitt socialistiska samhälle - vad vet jag - medan jag för min del verkade för att göra vårt s.k. borgerliga samhälle bättre, mera värt att leva i, att arbeta för, att dö för till och med". (s. 178). Detta angående samarbetet mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. Citatet tyder på en medvetenhet om att målet mellan S. och Bf. skiljer sig åt, men att detta inte utesluter samarbete för resultatets skull. Om vi överför detta till våra dagar. Var får Centerpartiet mest resultat? I samarbete med Socialdemokraterna eller med Moderaterna? Lever vi i ett borgerligt samhälle idag? Nej, vi lever i ett socialdemokratiskt - dvs. i ett indirekt socialistiskt samhälle. Resultat är bra, men kompassriktningen måste vara tydlig.

Pehrsson-Bramstorp, Axel: Per Albin - vännen - arbetskamraten - hedersmannen, Medéns, Stockholm, 1948


Tillbaka till Analys av Centerpartiet





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|