HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Den stora ledaren Fälldin
 

Dick Erixon har analyserat Fälldins rikstingstal 1971-1985 i en bok från 1996. Dessa analyser visar att Fälldin var den främsta förvaltaren av Centerpartiets idéer till skillnad från de kulturradikaler som kom efter.

Fälldin utgick från människan till skillnad från socialismen, konservatismen och liberalismen som främst utgår från ett makroperspektiv. Även då jag anser att Erixon undervärderar liberalismens och konservatismens fulla potential, särskilt i kombination, håller jag med om att Fälldins syn på politiken är unik. Istället för att tala om abstrakta makrosamband utgick Fälldin från den enskilda människan och dennes närmaste omgivning. De tre grundbultarna i Centerpartiets politik: decentralisering, grundtrygghet och kretsloppstänkande fick stort utrymme i Fälldins tänkande. Fälldin var en ansvarsfull ledare som undvek alltför stora grepp i politiken eftersom han insåg att centrala beslut trasar sönder de hävdvunna relationer som upparbetats över tiden. Denna konservativa syn på politiken påminner om Friedrich Hayeks syn på den spontana ordningen där statliga centralbeslut ofelbart leder till katastrofer eftersom ingen kan övervaka all information som existerar. (Nu gick givetvis Fälldin inte lika långt som Hayek men den principiella grunden delas). Dick Erixon kallar Fälldins sätt att tänka för Ramviksmodellen. Den gick ut på att när en minister, tjänsteman eller någon annan politiker föredrog ett ärende inför ett beslut fastnade inte Fälldin i makroperspektivet. Fälldin frågade alltid hur ett teoretiskt och abstrakt förslag skulle påverka mackföreståndaren eller någon annan boende i Ramvik. Hade inte föredragshållaren något svar fick han/hon bakläxa.

Mitt favoritbudskap från Fälldin förutom hans syn på individen och den samhälleliga utvecklingen är hans syn på familjen. "Vi måste också med aktiva familjepolitiska åtgärder ge våra barn och ungdomar en god start i livet. Föräldrarnas möjligheter att ägna mer tid åt sina barn under dessa tidiga uppväxtår måste underlättas. Centern ser vårdnadsersättningen och den kommunala barnomsorgen som kompletterande delar i familjepolitiken. Familjerna skall själva få välja form för omsorgen om barnen." (1982). "Vi måste bejaka och främja föräldrarnas möjligheter att själva ta ansvaret för barnens omsorg - att inte satsa alla pengarna på institutionell vård. (1983) "Vård och uppfostran av barn måste alltjämt betraktas som en av de viktigaste uppgifterna i vårt samhälle." (1978) (Alla citat kommer från s. 32-33). Detta har totalt glömts bort i dagens Centerparti där centralplanering och institutionspolitik står högst upp på agendan. Centerpartiet har tappat den viktiga familjepolitiken till Kristdemokraterna som tar familjens och barnens situation på allvar. Centerpartiet har också tappat bort Fälldins betoning av personligt ansvar som idag har bytts ut till rättighetsextremism. Vissa kanske kommer att kritisera Fälldin för att vara konservativ mansgris som såg skillnad på män och kvinnor. Men enligt Karin Söder var Fälldin väldigt mycket för jämlikhet och behandlade alla lika. (Intervju i Fokus).

Den politik jag helt tar avstånd ifrån i Fälldins tänkande är folkhemsprodukten neutralitetspolitiken. Den var inget annat än hyckleripolitik och det är en skam att de borgerliga partierna inte bröt med den Socialdemokratiska utrikespolikens hegemoni samt utmanade Palmes patologiska tredje väg som i realiteten betydde stöd till kommunismen. Ett annat område är Fälldins dogmatiska motstånd mot kärnkraften som fick alltför stora proportioner och som ledde till stora regeringsproblem. Men å andra sidan var Per Ahlmark, Ola Ullsten och Gösta Bohman lika dogmatiska i sitt kärnkraftskramande så ansvaret är väl delat.

Dick Erixons tes är att Torbjörn Fälldin inte var mer höger än Centerpartiet vilket Björn Elmbrant påstått i en biografi om Fälldin. Jag är nog beredd att hålla med Elmbrant då Fälldin tydligt var värdekonservativt lagd samt borgerligt sinnad till skillnad från företrädaren Gunnar Hedlund och efterträdaren Olof Johansson. (Karin Söder blev tyvärr inte långvarig som partiledare på grund av magproblem vilket gör att jag inte riktigt kan utvärdera henne. Men som jag förstått det var hon väldigt Fälldinlojal vilket talar till hennes fördel). Fälldin hade till och med bättre kontakter med näringslivet än vad moderatledaren Gösta Bohman hade (enligt Elmbrants analys) vilket antyder Fälldins ideologiska position. Erixon anser att det är Socialdemokraterna som blivit mer vänster och inte Fälldin som dragit Centerpartiet högerut. Men då det var Hedlund som bröt samarbetet med Socialdemokraterna på grund av ATP-striden blir det svårt att föra den linjen då Hedlund själv ansåg att Fälldin dragit partiet för långt åt höger. (Elmbrant). Det mest troliga är att Socialdemokraterna har varit lika mycket vänster hela tiden men att S. över tiden blev starkare och att de därför kunde kräva mer av egen kraft. Detta blir väldigt tydligt efter andra världskriget. Dessutom får man inte låta sig luras av Socialdemokratins pragmatism som ersatte den socialistiska dogmatismen efter kosackvalet 1928. Målen är fortfarande detsamma - central reglering. Erixon har själv i en rapport visat denna utveckling.

Sammanfattningsvis är boken väldigt givande och intressant. Erixon håller sig någorlunda passiv och låter Fälldins egna ord tala. Ett problem som författaren själv påtalar i inledningen är att tolka det som sades för tjugo- trettio år sedan till dagens kulturklimat. Mycket har hänt sedan talen hölls vilket kan leda till att man övertolkar Fälldins ord. Men å andra sidan är det mesta som tas upp i boken eviga värden, sådant som gäller i alla tider och kulturer. En ideologi ska vara en grund som man sedan ska kunna tillämpa på skilda förutsättningar. Målen och visionerna bör dock vara detsamma i alla tider.

Erixon, Dick: Rikstingstalen - En studie av Thorbjörn Fälldins budskap, Nerthus, Föreningssparbanken, 1996

Rekommenderad läsning:

Erixon, Dick: Vård och skola utan konsumentmakt - en studie av skollagskommitténs förslag "Skollag för kvalitet och likvärdighet" (SOU 2002:121) och "betänkandet Vårda vården" (SOU 2003:23), Timbro, 2004

Elmbrant, Björn: Fälldin, T. Fischer & co. 1991

Enochsson, Jorma., Petersson, Roland: Gunnar Hedlund, Norstedts, andra upplagan, 1973

C-profilen - Karin Söder - i C-tidningen nr.4, 2003


Tillbaka till Analys av Centerpartiet





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|