Decentralisering började användas av Gunnar Hedlund som ledde Centerpartiet 1949-1971. Begreppet syftar till att lägga makten så nära de berörda människorna som möjligt. Politiska beslut ska inte tas ovanför människors huvuden. Istället för att staten delegerar ned makten och befogenheterna ska beslutriktningen gå från andra hållet.
De beslut som inte kan tas av den enskilda människan flyttas upp till familjenivån, byalaget eller vänskapsnivån. De beslut som inte kan tas på den nivån flyttas upp till den lokala demokratin, dvs. kommunen. De beslut som är större än kommunens gränser flyttas upp till ett regionalparlament och de frågor som är för stora för regionen flyttas upp till statsnivån. Därifrån ska staten kunna delegera vissa frågor som inte följer landsgränserna såsom miljöpolitiken till EU. Problemet med detta resonemang är inte att det är en felaktig politik. Detta är Centerpartiet i ett nötskal.
Problemet är istället begreppet decentralisering. Att flytta upp beslut om miljöpolitik är inte decentralisering. Det är centralisering. Decentralisering betyder bara att man ska flytta ned makten, aldrig flytta upp makten. Därmed är decentralisering intressant i en viss kontext, i ett visst sammanhang. När staten är en central enhetsstat som Sverige har varit ända sedan Gustav Vasas tid är det viktigt att kräva decentralisering. Men som en politisk princip är decentralisering väldigt begränsande. Man kan inte hela tiden decentralisera, någon gång tar det stopp. Det är då Centerpartiet behöver en maktfördelningsprincip. Hur ska makten fördelas mellan de olika nivåerna?
Det är här federalismen kommer in i bilden. Då federalism och decentralisering i princip är samma sak blir resonemanget mycket en lek med ord. Men det kan vara viktigt att finna ett tydligare begrepp än decentralisering. Begreppet må vara inarbetat hos det centerpartistiska fotfolket, men det kan skapa mycket förvirring för de som står utanför partiet. Ordet decentralisering associerar till att förflytta makt från centralnivån till lokalnivån. Detta är ju bara en del av decentraliseringstanken. Därför kan federalism vara ett bättre begrepp.
Ett alternativ till federalism är subsidiaritet som använts vid uppbyggandet av EU. Tanken härstammar ursprungligen från europeiska kristdemokrater. Den principen är identisk med Centerpartiets decentraliseringstanke men både Centerpartiet och Kristdemokraterna envisas med att hålla sig med sina egna begrepp. Definitionen av subsidiaritet är att beslut ska tas på den lägsta effektiva nivån som möjligt. Med andra ord ska inte kommunerna bestämma om utrikespolitiken och försvarspolitiken utan de ska fokusera på frågor såsom äldreomsorg och skolor mm.
Ingen har på ett trovärdigt sätt kunnat skilja på Centerpartiets och Kristdemokraternas syn på hur maktfördelningen ska se ut. Decentralisering och subsidiaritet är exakt samma sak. Varför använda två begrepp för samma sak? Borde inte Centerpartiet och Kristdemokraterna samarbeta i en sådan fråga där de står så nära varandra? Moderaterna hade liknande tankar under 1990-talet med Hans Zetterberg som främsta förespråkare. Han talade mycket om det civila samhällets betydelse för välfärdssamhället. Han vurmade för Kristdemokraternas subsidiaritetsprincip medan han förkastade Centerpartiets decentraliseringsprincip. Varför? Jo, därför att han tolkade Centerpartiets decentraliseringstanke som en princip där makten förflyttas nedåt oavsett effektiviteten. Zetterberg är inte ensam om denna begreppsförvirring. Det finns alltså ytterligare ett parti som skrivit in Centerpartiets princip i sitt partiprogram. Det parti som avviker mest från Centerpartiet i denna fråga är Folkpartiet som, i likhet med Moderaterna, tenderar att förespråka centralisering. ATP-striden är ett typiskt exempel på detta där två kollektiva parter skulle göra upp om pensionsavtalen ovanför medlemmarnas huvuden. (Något ironiskt är det då att det är just inom Folkpartiet som begreppet ”federalism” används som flitigast, exklusive Centerpartiet. Folkpartiet har helt enkelt missförstått federalismens principer då de tror att federalism är samma sak som mer makt till Bryssel.)
Federalism är ett system som är mer omfattande än vad decentralisering och subsidiaritet är. Decentralisering är ett missvisande begrepp och subsidiaritet är ett alldeles för krångligt ord. Därmed återstår federalismen som är ett enkelt ord men som ändock leder till begreppsförvirring. I Sverige har vi ingen tradition av federalism vilket har lett till att man kan använda ordet hur som helst. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och andra EU-skeptiker använder ordet federalism för att måla upp en centralistisk stormakt. Med tanke på att Sverige är ett av de mest centraliserade länderna i världen är det svårt att ta detta på allvar. I andra länder såsom Tyskland betraktas federalismen som decentralisering eftersom principen garanterar delstaternas självständighet gentemot centralstyret. I USA och Storbritannien betraktas däremot federalismen som centralisering av den enkla anledningen att USA från början var en konfederation (en löst sammanhållen federation) som efter det amerikanska inbördeskriget blev en federation där Washington fick rätt till utrikespolitik, skattepolitik och försvar mm. Så i USA kallas de som vill ha centralism federalister eftersom de vill föra över mer makt till Washington medan de som vill ha decentralisering i Tyskland och Belgien kallas federalister. Varför? Jo, därför att federalism är ett politiskt verktyg för att analysera maktförhållanden. Federalism kan, precis som subsidiaritet, betyda både decentralisering och centralisering. Om EU ska få befogenheter till utrikespolitik och försvar (som det finns planer på) kan diskuteras. Men federalismen är ett bra verktyg för att analysera var makten ska ligga. Vad ska Sverige delegera uppåt (dvs. centralisera) till EU och vilka beslut ska staten lämna över till regioner och kommuner? Vi kan inte nollställa hela samhället och börja om från början för att sedan låta människor delegera upp beslut som människor inte kan ta inom det civila samhället eller på kommunal nivå. Vi får istället använda federalismens principer i tankens värld för att komma fram till var besluten ska tas.
Skillnaden mellan federalism och enhetsstat är att federalismen garanterar olika beslutsnivåers befogenheter medan enhetsstaten ger centralenheten, dvs. staten, en oproportionelig och godtycklig makt över de lägre enheterna.
Om Centerpartiet lyckas tjata in federalismen som begrepp i Sverige kommer förvirringen att minska. Ännu bättre vore om Centerpartiet kunde få med Kristdemokraterna på tåget och släppa på prestigen. Moderaterna och Folkpartiet håller för tillfället inte riktigt måttet för ett riktigt samarbete i denna fråga. Men om den destruktiva prestigen inom det borgerliga blocket försvinner har jag svårt att se varför Moderaterna och Folkpartiet inte skulle kunna acceptera federalismen. Moderaterna och Folkpartiet har till och med nyligen lagt förslag om mer kommunalt självstyre och införande av regionalparlament mm. Borgerligheten behöver komma överens om det som är gemensamt och inte enbart det som skiljer.
Vidare läsning: Sjöholm, Henrik: Federalism – Hur ska Sverige styras?, Studiematerial om federalism, 2003
