Tal i Åsgarns Bygdegård inför den lokala centerföreningen den 5 februari 2006. Talet bygger på följande essä i Captus.
Thorbjörn Fälldin var en statsman och inte främst en partipolitiker. Han tog ansvar för tre regeringar under en period på drygt sex år. Detta ansvarstagande belönades inte av väljarna men han lade grunden för framtida borgerliga regeringar, varav en realiserades 1991-1994 – dvs. Bildtregeringen. Fälldins regeringar visade att det fanns ett alternativ till Socialdemokraterna och att en borgerlig regering inte leder till en social nedmontering. Något som Socialdemokraterna försöker beskylla borgerliga regeringar för. Alltså kan man säga att Fälldin var större än sitt eget parti.
Vad kan då Fälldin lära oss idag? Vad hade han för ideologiska och filosofiska ståndpunkter? Vilka värderingar hade han? Vilka goda egenskaper kännetecknar Fälldin? Dessa frågor ska jag försöka besvara. Men innan jag gör det ska jag beskriva bakgrunden till att jag står här och talar om det fälldinska arvet.
Jag fick för någon månad sedan en förfrågan från förbundsordförande i Centerpartiets Högskoleförbund, Ilan Sadé, om jag ville bidra med en essä till en bok om Centerpartiet som skulle utges av den borgerliga tankesmedjan Captus. Ämnet för essän skulle vara det fälldinska arvet. Anledningen till att Ilan Sadé fick upp ögonen för mig och kopplade mig till det fälldinska arvet är att jag tidigare hade skrivit en artikel i CHF:s Rådslag där jag jämförde Centerpartiet i Sverige med Venstre i Danmark. I förbigående nämnde jag det fälldinska arvet och på den vägen är det.
Vilket ord är det första man tänker på när man hör namnet Fälldin? Svaret är självklart kärnkraften. Men kärnkraften är redan så väl bearbetad av andra så där gör inte jag någon större nytta. Jag har inget att bidra i den diskussionen. Det ord jag främst använder för att beskriva Fälldin är helhetssyn. Han kunde se de stora sambanden i samhället. Han såg samhället som en helhet och hakade inte upp sig på specifika områden. Möjligtvis kan kärnkraften utgöra ett undantag, men totalt sett såg han till helheten. Men trots att Fälldin hade en helhetssyn hade han en bra koll på detaljkunskaperna. Björn Elmbrant har sagt att Fälldin är den mest insatte statsminister som Sverige haft i modern tid.
Ett tydligt exempel på helhetssynen är Ramviksmetoden där han försökte utröna de konkreta följderna av ett visst abstrakt beslut. Det är lätt att ta beslut om ersättningsnivåer utan att tillämpa konsekvenserna på konkret nivå. När ministrar, sakkunniga experter eller tjänstemän föredrog ett ärende ställde Fälldin ofta frågan hur ett visst beslut skulle påverka hans grannar i Ramvik. Om de inte kunde besvara den frågan fick de bakläxa och fick återkomma med ett svar. Ramviksmetoden eller ramviksmodellen är en mycket bra metod att undvika byråkrati, att stärka civilsamhället och för att införa ett federalistiskt samhälle, fast på den tiden hette det decentralisering. Makten skulle ligga på en så låg nivå som möjligt.
Ramviksmetoden kombinerades också med ett socialt patos där grundtryggheten var en viktig grundprincip. Han intresserade sig mest för folkpensionärer och andra grupper som hade det svårt i samhället. Detta är en bra prioritering.
Andra kännetecken är att Fälldin betonade personligt ansvar samtidigt som han betonade valfrihet. Några exempel på det är att Fälldin betonade valfrihet inom barnomsorgen samtidigt som han betonade föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn. Han betonade också att rättigheter såsom äganderätten ska hänga ihop med ett socialt ansvar. Vidare ansåg Fälldin att det var viktigt att finna en balans mellan materialism och andlighet. Tillväxt var viktigt men även livskvalitet var viktigt.
Vad är det då som skiljer Centerpartiet från Moderaterna och Centerpartiet från Socialdemokraterna? Den princip som jag anser är viktigast inom Centerpartiet, och de principerna var som starkast under Fälldins epok, är att sätta individen före systemet. Mitt favoritexempel är ATP-striden under 1950-talet. Socialdemokraterna pläderade då för att staten skulle garantera hela pensionen. Oavsett hur mycket man hade betalat in till systemet och oavsett hur samhällsekonomin utvecklades skulle alla få pension efter hur mycket de tjänat under ett visst antal år. Detta var ett gigantiskt pyramidspel som vi har varit tvungna att reformera om. Vi har nu infört ett premiepensionssystem där en större andel av pensionen förs över till individens ansvar och där pensionsutbetalningarna kopplas till hur samhällsekonomin utvecklas. Moderaterna och Folkpartiet å andra sidan pläderade i ATP-striden för att arbetsmarknadens parter skulle ansvara för pensionerna. Även där skulle besluten tas över våra huvuden. Centerpartiet pläderade istället för att staten skulle garantera en grundtrygghet genom att höja folkpensionerna. Utöver det fick var och en teckna egna försäkringar eller spara i bostäder eller spara på något annat sätt.
Hur förvaltas då det fälldinska arvet inom Centerpartiet. Under 1980-talet och 1990-talet hade vi en liten vänstersväng och då kom de underliggande värderingarna något i skymundan. Men just nu tycker jag att Centerpartiet förvaltar det väl. Och det är mycket Maud Olofssons förtjänst. Jag inbillar mig att Thorbjörn Fälldin skulle låta ungefär som Maud Olofsson ifall han vore aktiv idag. Och varför tror jag då det? Jag ska läsa upp ett citat från tidningen ”Sunt förnuft” utgiven av skattebetalarna: ”Vi har moderniserat Centerpartiet radikalt och mycket gått tillbaka till de grundläggande drivkrafterna som bildade vårt parti, men också som förenar centerpartister. De grundläggande värderingarna är synen på företagsamhet, respekten för den enskilde individen och äganderätten, det långsiktigt hållbara när det gäller ekonomi och miljö och också ett socialt ansvarstagande. I en ny tid har vi hittat nya lösningar.”
Finns det några undantag från tesen att Olofsson går i Fälldins fotspår? Ja, det finns och de kommer jag att gå in på lite senare. Men nu ska jag gå in på något som ytligt sett kan verka vara en skillnad – synen på skatter. Jag citerar från samma tidning: ”Skattetrycket i Sverige ska sänkas till ett genomsnitt för Europa inom två mandatperioder.” Detta betyder i praktiken att skattetrycket ska sänkas från 51 % idag till cirka 40 % inom två mandatperioder. I reda pengar betyder det ungefär 250 miljarder mer i skattebetalarnas fickor. Observera att det inte är Moderaterna som säger detta utan Maud Olofsson.
Hur ska då detta gå till? Jo, Maud svarar: ”Vi måste vara fler som betalar skatt, det är a och o för att få ned skattetrycket. Vi måste också få igång företagandet så att fler människor har jobb att gå till. Då får vi en ökad tillväxt och en bättre ekonomi och då blir det möjligt att sänka skatterna ytterligare.”
Betyder detta att Maud Olofsson är mer en Gösta Bohman än en Thorbjörn Fälldin? Kanske, men jag tycker inte det. Jag tror att Fälldin skulle säga samma sak om han vore aktiv idag. Varför? Av två orsaker. Fälldin ansåg att människors egenmakt var viktigt och när staten konfiskerar 51 % av den totala produktionen är det svårt att tala om egenmakt. Fälldin betonade också faran med att staten breder ut sig alltför mycket då det riskerar att slå ut inarbetade relationer samt minimera den naturliga solidariteten. Detta är precis det som skett i Sverige idag. När man har betalat sin skatt så har man gjort sitt. Då har man varit solidarisk. Då behöver man inte bry sig om sin medmänniska som har det svårt. Den andra orsaken är att Fälldin hade en stor förståelse för att man måste sänka marginalskatterna. Han hade svårt att övertyga sin egen riksdagsgrupp om vikten av att sänka marginalskatterna eftersom det är svårt att visa på indirekta fördelar för de egna centerväljarna. Men trots det insåg Fälldin nyttan av att sänka marginalskatterna eftersom höga marginalskatter skadade ekonomin och därmed drabbade det alla. Dessutom betyder höga marginalskatter att man bestraffar flit, arbete, studier och framgång. Fälldin och Bohman hade förövrigt mycket gemensamt. Det som skilde dem åt var att Bohman hade så bråttom. Han ville genomföra allt på en gång, helst igår. Fälldin ville däremot reflektera lite mer innan han gick till beslut.
Vad finns det då för undantag från tesen att Fälldin och Olofsson talar samma språk? Jo, Fälldin pläderade för valfrihet inom barnomsorgen och har i en intervju sagt att han tycker det är synd att Centerpartiet gått ifrån kravet på vårdnadsbidrag. Det tycker jag med. Förvisso finns det bättre lösningar än vårdnadsbidrag, men det väsentliga är att valfrihet råder inom barnomsorgen. Den andra frågan är centerfeminismen. Jag kan inte för allt i världen tro att Fälldin skulle kalla sig feminist. Han talade om jämlikhet men det är något helt annat. Det betyder likhet inför lagen, lika rättigheter och möjligheter. Feminism handlar om likhet i utfall samt att ställa olika grupper mot varandra, att hetsa upp ett könskrig. Fälldin talade aldrig i dem termerna. Jag har i alla fall inte kunnat hitta något som tyder på det.
Så för att sammanfatta det hela. Jag tror att Centerpartiets grundvärderingar kräver rejäla skattesänkningar men att det ska ske på ett sådant sätt att individen alltid ställs före systemet.
