På denna sida samlar jag allt jag skrivit om feminismen i mina nyhetsbrev under perioden 20050831 - 20051227. Den här sidan är en fortsättning av ROKS och könskriget!
Vägen till könskrig! - 2005-08-31
Amerikanska ROKS attackeras av Phyllis Schlafly
Jag har tidigare skrivit om Phyllis Schlafly här.
Hon har i en artikel på eagleforum skrivit om VAWA (Violence Against Women Act) som är en motsvarighet till svenska ROKS. Precis som ROKS kräver VAWA att män tar ett kollektivt ansvar och en kollektiv skuld för vad en minoritet män gör. De utgår från att män systematiskt förtrycker kvinnor. De förespråkar en manshatande ideologi och de strävar efter att krossa kärnfamiljen. De motsätter sig hjälp till män som misshandlar eftersom det skulle betyda att kvinnor får skylla sig själva vid en misshandel. (Logik?) De motsätter sig också att män som misshandlas av kvinnor i hemmet inte ska få någon hjälp trots att många undersökningar visar att kvinnor är lika aggressiva och våldsamma som män. De sprider myter om hur vanligt kvinnomisshandel och våldtäkter är för att skapa material till skrämselpropaganda. De vill också sälja ut rättssäkerheten för att få fler fällda för våldtäkter och misshandel.
Precis som i Sverige blir professorer som talar om biologiska skillnader utskällda och bannlysta. Men när feminister talar om skillnader som går ut på att män har det i sig att slå kvinnor då är det få som protesterar. (Om det inte visas i tv förstås, för då kan även den trögaste av alla politruker fatta vad det handlar om.)
Det är intressant att se att ROKS inte enbart är ett svenskt fenomen.
Läs artikeln här
Feminism = Könskrig! - 2005-09-15
Anna Ekelund retar gallfeber på feminister
Anna Ekelunds krönika "Falska feminister gör heteromän till bögar" i Aftonbladet är något överdriven och alltför tydlig i sitt provokationssyfte. Men trots allt finns det en kärna av sanning i hennes text.
Hon skriver om den hycklande och motsägelsefulla feministen som både vill äta och behålla kakan: "Jag tror att kvinnor alltför ofta överskattar sig själva. De gnäller om att de är underställda mannen, men är i hemlighet övertygade om att de är överlägsna. Men man kan inte vara både prinsessa och jämställd samtidigt."
Bortsett från de provokativa orden ligger det mycket i att många kvinnor och män har följande mentalitet:
""Du är värd bättre", får flickor ofta höra när killen gjort slut. Vad är det för ludermentalitet? Har kvinnan ett hemligt värde, alltid lite högre än mannens? Vi uppfostrar ju våra döttrar till att bli mentala horor."
Hon skriver om snyftaren Stina Lundberg Dabrowski som i princip utvisade sig själv från journalistiken efter hennes dunderfiasko i partiledarutfrågningen av Bo Lundgren i föregående val:
"Många svenska kvinnor vägrar inse att de måste sluta skylla sina tillkortakommanden på andra, företrädesvis män."
Givetvis tror jag inte att bortskämda flickvänner som inte kan göra sina pojkvänner lyckliga är orsaken till att vissa män är homosexuella. Men försök lyft blicken något och se grundproblemet som Anna Ekelund tar upp i sin krönika.
Centerfeminister vädjar ofta om att män och kvinnor inte ska ägna sig oss åt könskrig. Men ska vi män bara ta emot när ni gör allt för att svartmåla oss som grupp? Så fan heller!!!!!
Anna Ekelund är mer könsfredsaktivist än vad ni någonsin kommer att bli: "Världen är orättvis. Men jag önskar att så kallade feminister ser att den är orättvis åt båda hållen."
Feminister: Väx upp någon gång och ta ansvar för era egna liv!
Läs hela krönikan här!
Centerpartiets jämställdhetsprogram
Äntligen har Centerpartiet lagt ut sitt jämställdhetsprogram så att alla kan studera förruttnelsen av en ideologi och ett parti. Här kan ni ladda hem det!
Det här bådar ju gott när man börjar läsa programmet: "Lösningen är inte att måla upp männen som fiende. Jämställdhet kan aldrig kommenderas fram." (s.1)
Men sedan kommer det:
Partiet slår fast att det är feministiskt: " Vi måste se orättvisorna och vilja förändra det - det är feminism." (s. 1)
Myter radas upp: "Fortfarande tjänar män mer än kvinnor. Fortfarande startar fler män än kvinnor företag (detta är dock sant men irrelevant - min anm.). Fortfarande är det kvinnorna som utför den största delen av det obetalda arbetet i hemmet och tar störst ansvar för barnen (sant men alltför vinklat - min anm.). Fortfarande diskrimineras många kvinnor, enbart på grund av sitt kön, och fortfarande finns det män som slår kvinnor (även kvinnor slår och psykar och även män diskrimineras - min anm.) Allt detta är tecken på ett samhälle där mannen i många avseenden fortfaranden är överordnad kvinnan. Fortfarande, år 2005, har vi ett historiskt arv som innebär att mannen är den som betraktas som normen i det svenska samhället." (s.2)
Inte måla upp män som fiender var det ja...
Fler felaktigheter: "Enligt uppskattningar kommer ca 500 000 kvinnor årligen som offer för människohandel till någon av EU: s medlemsstater." (s. 15) Läs mer om den myten under rubriken "Lilja forever och Trafficking".
"I ett flertal rapporter har Socialstyrelsen visat hur kvinnor systematiskt diskrimineras i vården, omsorgen och inom socialtjänsten. En man med hjärtinfarkt eller kärlkramp har 50 procents högre chans att få en hjärtoperation än en kvinna med samma diagnos. Män får både nyare och dyrare läkemedel mot magsår, depression och höga blodfetter. Och sjukdomar som män oftare drabbas av, som hjärt- och kärlsjukdomar, har traditionellt prioriterats högre forskningsmässigt än de sjukdomar som kvinnor får, t.ex. kroniska smärttillstånd som reumatism. Dessutom är det så att när det gäller t.ex. kranskärlsoperationer missgynnas äldre systematiskt, och drabbar därmed oftare kvinnor än män eftersom kvinnor i genomsnitt har en längre livslängd." (s.16) (En artikel i ämnet av mig kommer snart)
Trafficking och prostitution slås samman trots att fenomenen är skillnaden mellan slaveri och arbete: "Trafficking och prostitution är båda delar av samma problem." (s.15)
Här kommer också Johan Linanders konstiga förslag om att sexköp där kunden är medveten om att det handlar om tvångsprostitution/trafficking ska dömas som våldktäkt: "Centerpartiet menar att den som i ond tro haft sexuellt umgänge med tvångsprostituerad skall kunna dömas för våldtäkt istället för sexköp som är fallet med dagens lagstiftning. Män som direkt medverkar till att förstöra en annan människas liv skall inte kunna fly från sitt ansvar och skylla allt på människohandlarna." (s.15)
Moraliskt sett finns det väl inte så mycket att invända men juridiskt sett är detta ett riktigt farligt steg. Åklagaren ska alltså bevisa att en person var medveten om ett visst förhållande. Hur bevisar man detta? Antingen måste man dra ned på rättssäkerheten eller också är detta enbart en onödig lag som införs för att visa att politiker gör något. Sådana lagar har vi nog av. Jag föredrar dessutom att A är A och inte B.
"I en ny regering kommer Centerpartiet att arbeta för att det ska finnas en jämställdhetsanalys i budgeten." (s.3)
Suck, är det så politiska beslut ska tas i Sverige. Det här är samma nivå som Schymans och regeringens krav på att alla politiska områden ska genomsyras av genusperspektivet.
Partiet tar som tur är avstånd från kvoteringar: "Vi tror inte att lösningen är kvotering för att öka kvinnors makt och inflytande." (s.4)
Men väljer ändå att vara för särbehandlingar:
"Bygg ut stödet till affärsrådgivning för kvinnor
Centerpartiet var under de borgerliga regeringsåren, 1991-1994, initiativtagare till ett program för affärsrådgivning för kvinnor och uppstart av kvinnliga resurscentra i hela landet. Dessa åtgärder har givit goda resultat i form av bland annat jobb, nya företag och stöd till kvinnor med utvecklingsidéer och bör permanentas." (s.9)
Ren populism: "Kvinnor ska inte behöva byta kön för att få högre lön." (s.4)
Nej, men byta jobb och sektor. Alternativt att den offentliga sektorn konkurrensutsätts.
Inget nämns om mansmisshandel men när det gäller kvinnomisshandel skriver man följande: "Trots det har regeringen ingen handlingskraftig plan för att motverka mäns våld mot kvinnor." (s.12) Dvs. det vanliga feministiska språkbruket att män slår kvinnor inte att vissa män slår vissa kvinnor. Felaktig generalisering kallas detta.
Kvinnojourer vars medlemmar inte kan läsa och hålla sig borta från manshatande sekter hyllas av Centerpartiet: "Kvinnojourerna runt om i landet är ett utmärkt exempel på när samverkan mellan det civila samhället, det offentliga och det privata fungerar som bäst, till stöd och hjälp för den enskilde. Det är något som vänsterkartellen vill bryta genom att "förstatliga" kvinnojourerna. För Centerpartiet är det självklart att inte ta ifrån det civila samhället en uppgift som de sköter bra, utan istället uppmuntra den utvecklingen och bidra med stöd för att utveckla en väl fungerande verksamhet." (s.13)
Exempel på fungerande civilsamhälle? Va? Inga krav ställs på kvinnojourerna att ägna sina resurser åt effektiv hjälp till misshandlade kvinnor utan Centerpartiet vill att ROKS ska få fortsätta sprida sin sjuka ideologi. Inget krav ställs heller på att kommunerna verkligen ska satsa på ideologifria kvinnojourer.
Vill Centerpartiet också lägga ut hela sjukvården, domstolsväsendet och poliskåren på den civila sektorn?
Initiativ för att ta ett kollektivt ansvar, dvs. en kollektiv skuld, som man hyllas: "Två exempel på hur det civila samhället agerat och gjort skillnad är Piteå uppropet som jobbat för kvinnofrid samt Centerpartiets eget mansnätverk." (s. 13)
Hela programmet är ett gnälldokument för kvinnor. Inte en enda konkret formulering erkänner männens problem och vanmakt. Inte ett ord nämns om pojkars misslyckande i skolan. Inget nämns om vilket kön de flesta bostadslösa och missbrukare har. Inget nämns om vilket kön som ska försvara familjen och ta de farligaste arbetena. Inget nämns om att män generellt sett har en sämre position på kärleksmarknaden. Inget nämns om vilket kön som begår mest självmord osv.
Det här sammanfattar synen på män och kvinnor: "Samtidigt som kvinnorna därmed är de första i det civila samhället som erfar de omedelbara konsekvenserna av krig, är de också ofta de första med att arbeta för fred och försoning." (s.19) och "Detta gör att kvinnor ofta är nyckeln till hållbar utveckling." (s.20)
Trots att programmet är fylld av myter, felaktigheter och feministiskt trams hamnar de flesta politiska förslagen rätt. Förslagen är rätt men argumenten för förslagen är fel.
Läs om feministiska myter här!
Läs vad jag tidigare har skrivit i ämnet:
Centerpartiets stämma - Feministisk indoktrinering
Ilan Sadé uppmärksammar Centerpartiets ideologiska felkurs inom jämställdhetspolitiken
FI går i ROKS fotspår! - 2005-09-28
FI:s manshatarsånger
På kongressen i Örebro lät Feministiskt Initiativ Radical Cheerleaders sjunga en manshatande sång om att slita män i stycken.
Läs sångtexten på Fredrick Federleys blog.
Du kan läsa några apologetiska kommentarer här.
Johan Norberg har först hänvisat till en länk där Radical Cheerleaders skriker ut sitt manshat men sedan skriver han en rättelse.
Han påstår sig ha fått bakgrunden till texten som om texten inte ska stå som en självständig enhet. Som om texten blir bättre om man vet bakgrunden till den. Detta är en postmodern teori som relativiserar allt. Bakgrunden är i allafall att sången skrevs om en väninna som blivit våldtagen. Och när hon skrek efter hjälp blev hon våldtagen av en annan man. Visst är det då förståeligt att kvinnan som våldtogs och väninnan känner ett agg mot förövarna. Det skulle jag också göra. Men om man läser texten är det inte riktat mot två män utan mot män:
"SNUBBE GUBBE JÄVLA MAN
FÖRSTÖR VÅR VÄRLD HELT UTAN SKAM
VÅLDTAR, KRIGAR, SLÅSS OCH FÖRSTÖR"
Eller menar de att dessa två män har åstadkommit detta? Knappast. Visst är texten skriven i ental (trots att de var två) men givetvis åsyftas män som grupp och inget annat. Det är tröttsamt med alla fåniga och patetiska bortförklaringar. Och om nu bakgrunden är denna, varför ska man då sjunga denna sång på en kongress? Jo, av samma orsak som Sverigedemokraterna kan tänkas vilja lyssna på sånger om invandrare som våldtar svenska flickor. Det existerar nämligen elaka individer som kommit till Sverige från andra länder som våldtar kvinnor. Därmed är det alltså förståeligt och legitimt att få hata lite invandrare.
Om jag har förstått logiken rätt så skulle jag, om jag blev våldtagen av en jude, ha rätt att skriva en antisemitisk sång för då kan alla förstå mig. Om något snille kan bevisa att Hitler blev våldtagen av en jude kan man förstå att Hitler mördade 6 miljoner judar. Det här med att förstå verkar lite oroväckande. Förstå verkar vara något som upplöser alla moraliska principer.
Johan Norberg visar än en gång att han saknar karaktär och resonerar ungefär som apologetiska kommunister som försöker förstå Saddam Hussein och Stalin. Det finns inget att förstå. Hat är hat och ska behandlas på samma sätt. (Visst kan man förstå olika människor, men det får aldrig ändra de moraliska slutsatserna. Fel är alltid fel.).
Läs om Johan Norbergs tidigare fadäser inom feminismens träskmarker.
Johan Norberg har dock nyanserat sin tidigare förståelse även om det inte är mycket till nyansering.
Även FI drabbas av Michels oligarkilagar
Vissa kritiker av FI anser att partiet bevisar att kvinnor inte kan hålla ihop och att det bara blir hönshus när de försöker organisera sig. Detta är givetvis en ytlig betraktelse och det spelar direkt FI i händerna. Schyman har redan utnyttjat detta i sina konspirationsteorier. Förvisso börjar FI likna de vänsterextrema sekterna som klöv sig själva på grund av petitessfrågor såsom om Lenin eller Mao var de bästa kommunisterna. Jag ser inte detta som en könsfråga utan som en ideologisk fråga. Vissa ideologer är mindre toleranta än andra. Exempel på sådana är vänsterextremister, feminister och nationalister.
Min tolkningsram är främst Robert Michels teori om att organisationer förr eller senare alltid utvecklas till en oligarki, en maktkoncentration. Oavsett kön och oavsett snack om horisontell och icke-hierarkisk organisation. En organisation måste alltid styras och ledas och detta faktum bygger in en oligarkisk mekanism i alla organisationer. Jag märkte detta på Centerpartiets senaste stämma där avvikande tankegångar avstyrdes genom ignorans från partistyrelsen, grupptryck och odemokratiska metoder såsom beslut via acklamation.
Michels oligarkilag blir väldigt tydlig i följande beskrivning av FI:s årsmöte.
Hot mot FI
Några galningar har mordhotat medlemmar av FI:s styrelse, främst manshaterskan Tiina Rosenberg. Hot är aldrig legitimt, något som vänstern borde lära sig. Problemet med fokuseringen på hot mot politiker är att ingen bryr sig om politikernas hot mot medborgarna. Politiker anser sig ha rätten att styra och ställa och jävlas med folk hur mycket som helst. Men man får inte reagera på detta hot genom att skälla ut skitstövlarna för då betraktas det som hot. Att politiker hotar mig varje dag verkar man inte bry sig i. Straffa de som hotar politiker men ge fan i oss som är oskyldiga!!!!
Dessutom är dessa hotfulla personer en belastning för feministkritiker och en tillgång för feminister. Nu kan feministerna göra sig själva till martyrer, precis det som sverigedemokrater eftersträvar, och därmed vinna sympatier. Vi måste inse faran i detta!
Genusvetenskap har ingenting med vetenskap att göra
Susanna Hakelius Popova har granskat tio avhandlingar inom genusvetenskap och kritiken är inte nådig. Grunden till hela problemet är att genusvetenskapen utgår från det som ska bevisas, dvs. könsmaktsstrukturen. Begreppet är heller inte tydligt definierad. Vänsterpartisten (vägval vänster) Ann-Marie Morhed, föreståndare för nationella sekretariatet för genusvetenskap, som var inbjuden till en diskussion av Timbro svarade Popova med att det inte behövs någon definition därför att begreppet är allmänt vedertaget. Allmänt vedertaget? Okey, om judekonspirationsteorin är allmänt vedertagen behöver man inte definiera begreppet. Bra jobbat! Om ett begrepp ska vara allmänt vedertaget borde det minsta kravet vara att det är tydligt definierat.
Ett ytterligare problem med avhandlingarna är att de flesta utgår från den postmoderna teoribildningen som i korthet går ut på att ingen sanning existerar och ingen vetenskap är möjlig. Varför då slösa resurser på att forska?
Läs Maria Abrahamssons ledare "Inte att förväxla med vetenskap".
Läs Susanna Hakelius Popovas granskning av genusvetenskapen - "Viljan att flyta nedströms".
Anne-Marie Morhed försvarar sig med att de tio avhandlingar som Popova granskat inte är framlagda inom ämnet Genusvetenskap.
Då måste man fråga sig varför avhandlingarna utgår från genusvetenskapliga teorier, vilket faktiskt är själva poängen med Popovas studie. Om forskningen formellt rubriceras under en viss disciplin gör detsamma. Eller hur förklarar Morhed att Nationella Sekretariatet för genusvetenskap listar dessa avhandlingar på sin hemsida om de inte är just genusvetenskapliga. Jag har inte sett någon renodlad avhandling i nationalekonomi på sekretariatets hemsida. De avhandlingar i nationalekonomi som tas upp på sidan är sådana som utgår från ett genusperspektiv. Vilket ju är naturligt! Så vart vill då Morhed komma med detta? Är det ett försök att blanda bort korten? Det är inte första gången genusvetare försöker sig på det.
Döda män hyllas mer än kvinnor
Som ett tydligt exempel på det Susanna Popova har visat i sin rapport hänvisar jag till Genus nr. 3-2005 där Fatima Grönblad skriver om Gunilla Byrmans studie av dagstidningarnas familjesidor som visar att män och kvinnor framställs olika. Studiens resultat visar att män får större utrymme på familjesidorna och att mäns minnesord liknar meritlistor där utbildning och arbete är mycket framträdande medan kvinnors minnesord främst handlar om inre egenskaper och relationer. Som vanligt drar genusvetenskapen slutsatsen att det är synd om kvinnor och att kvinnor kommer i skymundan. Kvantiteten är här viktigare än kvaliteten eftersom spaltutrymmet ger bättre resultat utifrån en genusvetares glasögon än en innehållsanalys. Vad är det för en människosyn där man värderar män främst utifrån utbildning och arbete och inte utifrån inre egenskaper? Visst är utbildning och arbete viktigt men det kan väl ändå inte vara det främsta värdet hos en människa? Eller? Om det fanns en konkurrens inom forskningens värld skulle man kunna dra slutsatsen att kvinnor betraktas mer som människor och män mer som försörjningsrobotar. Men dras några sådana slutsatser? Nej, slutsatsen är att kvinnor osynliggörs eftersom kvinnors meritlistor inte publiceras på familjesidorna lika ofta som männens.
Rubriken till artikeln är förövrigt "Döda män hyllas mer än kvinnor" vilket faktiskt kan tolkas på mer än ett sätt.
Är kvinnor systematiskt underordnade män?
Tankesmedjan Captus har skrivit en kritisk rapport om Feministiskt Initiativ.
Rapporten "Är kvinnor systematiskt underordnade män?" är bra skriven, även då det finns ett antal irriterande felstavningar, och är intressant, även om den är något ytlig. Men den är dock bra för att locka noviser till läsning.
En sak som oroar mig är att rapportförfattaren, tillsammans med många andra, betraktar Fi (precis som man betraktar ROKS) som en extremversion av feminismen som om resten av feminismen är godtagbar. Men FI och ROKS drar bara ut feminismens logiska principer till sin spets. Det är feminismens ideologiska grund som är farlig och inte de mest extrema uttrycken.
Captus rapport utgår i allafall från patriarkatsteorin och bemöter och motbevisar påståendet att män tjänar mer än kvinnor.
En parallell dras också mellan patriarkatet och en kartellbildning. Det är lika troligt att ett patriarkat skulle överleva som att en kartellbildning skulle överleva på lång sikt.
Slutligen fastslår rapportförfattaren det självklara att det är den som anklagar som ska stå med bevisbördan. Den som påstår att patriarkatet och könsmaktsstrukturerna existerar måste också bevisa detta och då räcker det inte med svävande påståenden om att strukturerna är osynliga.
Dra lärdomar av Venstre! - 2005-10-15
FI är en parodi i sig
I föregående nyhetsbrev skrev jag om FI:s uppskattning av manshatarsånger. I en insändare i Dalademokraten har jag kritiserat Monica Brun som i en insändare försvarade denna sång och FI:s manshat.
Läs insändaren "FI är en parodi i sig" här!
Feminist-ideologin har även brutit sig in i de mest motståndskraftiga partierna
Gissa var jag har funnit dessa formuleringar.
"Kvinnorna är alltjämt de som både vid konflikter och vid naturkatastrofer drabbas hårdast. Att sårbarheten är störst hos de fattigaste där beredskapen oftast är dålig, det kunde vi konstatera även då flodvågen sköljde in över Sydostasiens stränder."
"Även för ett rikt land som USA blev katastrofen ett faktum då orkanen "Katrina" drog in över New Orleans. De fattigaste, som oftast är kvinnor, har inte samma möjligheter att ta sig bort från katastrofområdena och har dessutom med sina knappa resurser svårare att bygga upp ett nytt hem och ett nytt liv efter en katastrof."
"Forskning och utredningar gjorda bland annat vid universitet och av FN visar att just kvinnorna är särskilt utsatta under och efter katastrofer."
Personen i fråga borde hursomhelst ordineras obligatorisk läsning av Warren Farrell.
Svaret är:
Det är Kristdemokratiska kvinnoförbundets politiska sekreterare Sara Lindberg som har formulerat sig på följande vis i Kristdemokraten nr.39 2005. Detta visar med all önskvärd tydlighet att det största hotet inte är ROKS och FI utan själva ideologin feminismen som har trängt in i alla politiska hörn. Det finns inget parti som är immun mot feminismen. Det finns ingen buffertzon för oss feministkritiker.
Även om vi har medvind just nu när det gäller kritiken av ROKS och FI betyder det i grunden ingenting. Feminismen är redan en statsideologi och det ROKS och FI åstadkommer är en fokusering på det extrema, dvs. feminismens logik i sin förlängning, och därmed riskerar mainstreamfeminismen att komma undan. Jag har tidigare citerat ur KD:s principprogram som helt och hållet utgår från feminismens världsbild. KD menar att kvinnomisshandel är det mest extrema uttrycket för det ojämställda samhället.
Lita aldrig på ett politiskt parti som med fuktiga fingrar försöker avgöra vart vinden blåser. KD har varit bäst på att kritisera ROKS och FI och andra uppenbara dumheter, men även KD köper själva grunden för feminismen.
Förvisso kan vi utnyttja de extrema versionerna av feminismen för att visa hur den feministiska ideologin fungerar i praktiken och i sin förlängning. Problemet är bara hur. Några idéer?
Kristdemokraterna tar kvinnomisshandeln på allvar
Kristdemokraterna är det enda parti som tar kvinnomisshandeln på allvar eftersom de låter bli att ägna sig åt diverse konspirationsteorier. Så kallade liberaler i Folkpartiet, Moderaterna och Centerpartiet inser inte att konspirationsteorier av den här kalibern inte passar en liberal eftersom det raserar hela liberalens ideologiska grund. Kristdemokraterna verkar dock vila på förnuftets grund. Vad är den troliga förklaringen till kvinnomisshandel? Är det en global konspiration där män systematiskt förtrycker kvinnor eller finns det flera olika individuella orsaker? Kan splittrade familjer och rotlösa barn vara en förklaring? Osv.
Några citat ur artikeln "Kd-krav för ökad kvinnofrid" i Kristdemokraten nr. 40 2005:
"Kristdemokraterna vill inte lägga den gängse analysen om könsmaktsordningen som ett "raster" över alla frågor, sa Maria Larsson."
Äntligen! Vilket parti förutom Kristdemokraterna skulle säga något sådant? Moderaterna kanske, men dagens moderater piper ju bara.
"De omfattar inte den feministiska synen på samhället där män som grupp är överordnade kvinnor som grupp."
"Kd hävdar individens personliga ansvar, och Maria Larsson menar att kvinnor på grund av kön i många avseenden missgynnas, men att män också missgynnas på andra områden."
Men var det så svårt att formulera? Hur många politiker skulle kunna säga detta? Har män också problem? Vad säger centerfeministerna om detta?
Även om jag inte köper alla KD-krav såsom strävan efter att införa en sträng sexköpslagstiftning i hela EU så ger KD den bästa helheten inom detta område. Vilket i och för sig inte säger så mycket.
Trots min irritation under rubriken "Feminist-ideologin har även brutit sig in i de mest motståndskraftiga partierna" står faktiskt Kristdemokraterna fortfarande bakom en förnuftig syn på verkligheten. Sara Lindberg är ju bara en representant för Kristdemokratiska kvinnoförbundet som skriver i egen sak och inte i partiets.
Prenumera på Kristdemokraten du med.
Captus får kritik på den feministkritiska rapporten
Captus har fått kritik från en liberalfeministisk utgångspunkt (även då en av dem inte kallar sig för feminist):
Sänd mina rötter regn.
Frihetspropaganda - Louises blog.
Jag skrev om rapporten i föregående nyhetsbrev.
Kritiken från liberalfeministerna mot Captusrapporten är lika ytlig, om inte än mer, än själva Captusrapporten. De utgår i vanlig ordning från att strukturer existerar och ser ned på de som påstår att patriarkatet inte existerar eftersom liberalfeministerna sätter likhetstecken mellan strukturer och patriarkatet. Patriarkatet är i denna ideologiska värld likvärdigt med marknadens strukturer. Louise, frihetspropagandablog, hänvisar till Friedrich Hayek, Adam Smith och Ludwig von Mises som knappast anser att strukturerna är starkare än individerna. De anser att strukturerna är en produkt av individers fria val och att prissignalerna hjälper individerna att ta beslut. Liberalfeminister menar alltså att patriarkatet är en spontan ordning som uppstått av fria val. Louise, frihetspropaganda, menar till och med att könsskillnaderna kan ha biologiska förklaringar. Dvs. hon utesluter inte den förklaringen.
Hur kan dessa debattörer dra slutsatsen att patriarkatet kan lösas genom individers fria val och attityder? Vad styr patriarkatet? Utbud och efterfrågan? Jo, man definierar om patriarkatet till att enbart handla om strukturer. Självklart finns strukturer och mönster. Hur skulle samhället se ut om det inte existerade några strukturer? Att fastna på den här nivån är extremt ytligt och intetsägande. Definitionen av patriarkatet är och förblir att män förtrycker kvinnor och/eller att kvinnor är underordnade män (alt. män är överordnade kvinnor). Det är så tröttsamt med ytfeminister som försöker vinna enkla poäng genom att definiera om begrepp till ingenting.
Den ena kritikern menar också att kartellbildning enbart är omöjligt på en perfekt marknad vilket är fel. Vi har ingen perfekt marknad idag (och kommer aldrig att få det eftersom den perfekta marknaden enbart är en teoretisk konstruktion avsedd att förklara marknaden på ett pedagogiskt men alltför förenklat sätt) och ingen kartellbildning har hållt i längden. OPEC är väl det närmaste man kan komma och den har ju inte varit särskilt strikt disciplinerad över tiden. Kritikern menar också att ett patriarkat inte behöver upprätthållas genom en konspiration. Nej, det upprätthålls av osynliga strukturer! Men vad betyder det? Ingenting! Kritikerna föredrar att hålla sig på en patetiskt låg analysnivå när de påstår att ett patriarkat, dvs. att män förtrycker kvinnor, inte kräver en konspiration. Hur ska man kunna upprätthålla ett patriarkat om inte män samarbetar för att hålla kvinnor underordnade? Antingen är det en konspiration (och då finns det substans till en diskussion) eller också är strukturerna osynliga (och då är diskussionen meningslös och nivån extremt låg). Det är bara att välja.
Kritikerna rekommenderar Captusförfattaren att läsa vad feminister tycker, jag rekommenderar kritikerna detsamma. Vad sägs om Maud Eduards? Anna G. Jonasdottir? Yvonne Hirdman? Maria-Pia Boëthius? Jag kan fortsätta i oändlighet. Men jag antar att det enda som intresserar dessa kritiker är 1700-talets Mary Wollstonecraft (och ja, hon var väldigt förnuftig, men hon var knappast feminist).
Men det är klart är patriarkatet som marknaden då är det väl en korrekt analys. Men då är frågan vad som är problemet med patriarkatet. Liberaler gillar ju marknaden. Betyder det att liberalfeminister gillar patriarkatet?
En annan kritik är att rapportförfattaren inte förstår nivåskillnaderna mellan abstraktionsnivå och individnivå. Men att inte konkretisera abstraktionen är meningslöst, då har man inte uppnått något. Att bara tala i abstrakta termer brukar kallas för flytande abstraktion och det är lika meningsfullt som att enbart tala om en individ när man ska förstå samhället. Självklart måste ett patriarkat upprätthållas av individer. En struktur har ingen egen vilja utan uppstår genom människors beteende och val. Sedan verkar det finnas en misstro, allafall hos en av kritikerna, mot att individer kan stå upp mot förväntade bilder. När det är så att män och kvinnor har olika förväntningar beror det helt enkelt på könsrollssamhället som uppstod ur knapphetssamhället. Det sociala och det biologiska påverkar varandra. Är det konstigt att man förväntar sig att en man ska bli snickare när en majoritet av snickare är män? Om inte människor klarar av sådana kategoriseringar borde man inte vara liberal utan socialist som uppifrån lägger livet till rätta för de karaktärslösa och osjälvständiga människor som gör sina val efter samhällets förväntningar.
Missförstå mig inte, även jag anser att attityder och kulturer kan och bör förändras, men det har inget med patriarkatsteorin att göra.
Några väl valda artiklar ur senaste numret av Genus (nr.3-2005)
Mödomshinnan har upptäckts vara en myt. Mödomshinnan är nämligen inte en hinna utan ett veck. Och detta har de patriarkala männen undanhållit kvinnor i alla dessa år. Givetvis räcker inte Ockhams rakhyvel, dvs. att välja den mest troliga förklaringen och teorin. Den troligaste förkaringen är ju givetvis att vetenskapsmännen och forskarna först trodde att mödomshinnan var en hinna men att senare forskning har visat att detta var en felaktig slutsats (men korrekt utifrån de observationer som hade gjorts vid den tidpunkten). Sedan har denna myt om att mödomshinnan är en hinna och inte ett veck levt kvar främst på grund av att många människor inte följer vetenskapens alla landvinningar. Det tar tid att få ut information till människor, särskilt när konkurrensen om uppmärksamhet är så hård. Men feministerna hänvisar givetvis till patriarkatet. (Det finns dock tecken som tyder på att vissa kvinnor verkligen har en riktig mödomshinna). Hur förklarar feministerna myten om att förkylningar direkt beror på kyla? Är det också patriarkatet?
Läs en debatt om mödomshinnan här.
Och här.
Patriarkalt trädgårdsarbete.
Inte ens i trädgården är vi fria från patriarkatets långa armar. Även där delar vi upp våra sysslor efter patriarkala könsmönster. Hujamig!!!
Kommuner ser ingen nytta med genuspedagoger.
Ett mycket stort problem som staten måste ta itu med med omedelbar verkan!
Prenumera på Genus som verkligen prioriterar sina ämnesval.
Nulla poena sine lege! - Inget straff utan lag!
Emma - Frihetsgudinna har återigen skrivit ett intelligent och djupt inlägg om feminismens brister och fel.
"Intet straff utan lag! Denna romerska fras innebär att det inte går att döma en person för ett brott som inte omnämns i Brottsbalken. Är det "brottsligt" att tillhöra ett visst kollektiv? Är det brottsligt att vara man? Bör männen som kollektiv ta på sig ansvaret/skulden för det våld en liten minoritet av denna grupp riktar mot kvinnor? Nej, ansvaret för att stävja denna horribla våldsform vilar hos det allmänna generellt och än mer specifikt hos rättsväsendet. Att ingripa när ett brott begås (dock svårt idag med tanke på det våld som dessa personer riskerar att utsättas för) och att anmäla det till polisen vilar hos alla medborgare. Medborgarna bör genomsyras av ett allmänt rättspatos!"
Hon påtalar också att våra lagar inte är neutrala utan har en slagsida till kvinnors fördel. Feminister vill gå ännu längre.
Läs mer här!
Farväl till vänstern! - 2005-10-28
Artiklar om feminismen
Här har jag samlat några artiklar om feminismen som jag anser värda att uppmärksamma.
"Tillsättningen av Lundgren politiskt spektakel".
Stig Hadenius berättar att sakkunnigerådet ansåg att Eva Lundgren var den mest kompetente till professuren av de sökande. Men detta säger väl mer om själva professuren än om Lundgren. Med hjälp av en ovanlig avgränsning av professuren blev den som skräddarsydd för Eva Lundgren. Den akademiska friheten sattes på undantag. När den mest kompetente tror på tomtar och troll säger det något om svensk utbildningspolitik. Svensk utbildning är totalt nedkörd i botten.
Och givetvis försvarar Gudrun Schyman Eva Lundgren.
Susanne Linde attackerar FI-Tiina för inkonsekvenser och hyckleri.
Enligt Susanne Linde försvarade aldrig FI henne när hon förföljdes, dvs. ifrågasattes, ett halvår för att hon ansåg sig kunna arbeta samtidigt som hon är sjukskriven. Men nu när FI-Tiina är ute i blåsväder ställer FI upp.
Johan Tralau har hittat fler plagiat av FI-Tiina.
Efter att ett antal skrupelfria professorer har försvarat FI-Tiinas omoraliska beteende har Johan Tralau slagit tillbaka.
Offerrollen är en mental inställning.
Att i vissa sammanhang betrakta sig som utsatt vilket alla människor är mer eller mindre är inte samma sak som att definiera sig som offer. Offerrollen bygger på en statisk och konstant syn på samhället och verkligheten. Dilsa Demirbag-Sten vägrar att betrakta sig själv som offer bara för att hon är invandrare, kurd, kvinna och arbetarklass.
"Jag ser vad vissa människor vill försöka att säga och göra när de vill hävda sig själva. Dessa människor är inte värda min energi. Jag har helt enkelt inte tid eller lust att landa i den olustkänsla som utsatthet skapar. Det känns mer konstruktivt att omge mig med människor och vistas i sammanhang där jag ses först och främst som människa. Inte bara som kvinna, invandrare och kurd som är född i ett lerhus."
Petra Östergren skriver i Svenska Dagbladet att kritiken mot Eva Lundgren och Tiina Rosenberg är orättvis. Visst har Tiina Rosenberg sluppit en rejäl granskning av hennes tydliga plagiat och inkompetenta citatmetoder, det är ju bara att läsa innantill, men faktum kvarstår att kraven var lägre för henne och Eva Lundgren än vad de är för andra professorer. Petra Östergren försöker inbilla oss att Eva Lundgren vars professur tillsattes under Carl Bildt-regeringen inte blev tillsatt av politiska skäl. Att en professur inte tillsätts under en natt och att en ny regering inte kan bryta upp allt som tidigare regeringar har beslutat om verkar inte Östergren ta någon hänsyn till. Dessutom rådde det ingen motvind för feminister under de borgerliga åren, inte före eller efter heller för den delen, utan de feministiska idéerna hade redan hunnit bryta in i de politiska partierna. Visst, det var inte så illa som det är nu. Men det räcker att nämna Bengt Westerberg så förstår ni vad jag menar.
Förövrigt har Östergren rätt i att kärnfrågan är om det är rätt med en statlig myndighet som styr forskningen åt ett visst håll. Denna kärnfråga har kommit i skymundan på grund av personfixeringen. Mitt svar är givetvis: NEJ!
Läs Petra Östergrens artikel här.
Eva-Emma Andersson på Aftonbladet är som vanligt dräpande och välformulerad. Hon frontalattackerar allt politiskt korrekt trams och beskriver feministerna som de verkligen är. Förvisso har jag lite svårt med språkbruket såsom nazifeminister. Ett sådant språkbruk devalverar betydelsen av nazismens brott och det är verkligen allvarligt. Men å andra sidan om man vill bli krönikör i våra kvällsblaskor måste man ju skriva på det sättet. Tänk bara på Expressens Linda Skugge som få verkligen tar på allvar och Aftonbladets Belinda Olsson vars krönikor är så förutsägbara att har man läst en av hennes krönikor har man läst dem alla.
Det här citatet visar ändå att Eva-Emma har något intellektuellt viktigt att komma med: "Förra veckan deltog jag tillsammans med sju andra kvinnor i programmet Insider på TV3 för att diskutera fenomenet feminism.
Jag var grymt peppad eftersom jag hör till generationen som blir glad av att få vara med i tv, och jag gillar att diskutera eftersom jag är väldigt säker på vad jag tycker och inte har några större problem att säga det.
De fyra deltagarna som representerade feministiskt initiativ radade med mord i blicken upp sina trettiotvå anteckningsblock och gjorde sig redo att krossa allt i närheten av kritik.
Jag gick upp på tårna och hartsade dojorna, såg fram emot debatten framför andra.
Strax senare vrålades det om att låta tala till punkt, och avbröts sedan friskt. Det hånlogs, klappades på huvudet och himlades med ögon.
Jag erkänner villigt att jag hade svårt att hantera situationen, för jag stod faktiskt där och kände mig förtryckt för första gången i mitt liv.
Patriarkatet var inte i närheten, men jag blev överkörd och tillrättavisad i egenskap av kvinna, och fick höra vad jag minsann borde tycka egentligen. Att jag borde "inse" hur jag har det."
En perfekt beskrivning av Feminismen i allmänhet och Feministiskt Initiativ i synnerhet. Eva-Emma är verkligen en viktig motbalans till de fanatiska feministkrönikörerna.
Läs Eva-Emmas krönika "Nazi-feminister i fi är livsfarliga" här.
I International Herald Tribune har Ivar Ekman skrivit om ROKS och FI i artikeln "In Sweden, a feminist locomotive stalls on the tracks".
Här finns ännu en artikel, "Abused men have somewhere to turn", som visar på att mansmisshandel faktiskt existerar.
Regeringen tänker införa ett system där män har rätt till hälften av barnbidragen, inte med automatik, men om mannen så kräver det. Vänsterpartiets Ulla Hoffman säger så här om förslaget: "-Om man gör en gemensam ansökan tycker jag att det är helt okey att man delar, men inte ett tvångsbeslut." Med andra ord ska mamman ha hela makten. Inte halva!
Läs om förslaget här.
Genusforskare bedriver politik
Nilserik Olsson har på Sourze skrivit en artikel om hur genusforskare bedriver politik under jargongen att "all vetenskap är politik".
"Att utpeka all forskning som politisk, blir lätt ett sätt att torgföra sina egna ideologiska åsikter och även rena lögner under det trovärdighetshöjande namnet "vetenskap"."
"Att någon omedvetet utgår ifrån en viss fördom gör alltså inte forskningen politisk, utan bara bristfällig om arbetet inte genomgår vanlig akademisk kritik. Däremot går det inte att rikta samma kritik mot genusforskningen på grundval av bristande förutsättningslöshet i denna fråga, eftersom den dogmatiska hållningen är en del av den grundläggande teoretiska bakgrunden. Och även om man accepterar de feministiska invändningarna att "all forskning är politisk" och att "verkligheten är en ideologi", så gör detta övergrepp mot kravet på förutsättningslöshet att genusforskningen skiljer sig från reguljär akademisk forskning och att den blir en politisk verksamhet som inte uppfyller kraven på seriös vetenskap."
Läs artikeln "Genusforskare bedriver politik" här.
Annica Qarlsson - Centerfeminismen i ett nötskal
Jag har tidigare skrivit mycket om centerpartisten Johan Linander men håller också ett konstant vakande öga på Annika Qarlsson som är ordförande i Centerkvinnorna. I en artikel i Göteborgsposten lanserar hon konspirationsteorin att patriarkatet trycker ned de stackars feministerna i Feministiskt Initiativ och att gubbarna i Junilistan välkomnas av media och beskrivs som kloka gubbar. Men vad är det med det då? Kan det inte helt enkelt vara så att Nils Lundgren är en klok människa? Den som har lyssnat på vad han har att säga och den som läst det han skrivit borde inte kunna komma fram till någon annan slutsats, oavsett vilken åsikt man har i sakfrågorna. Feministiskt Initiativ däremot är snarare en orgie i manshat och offermentalitet.
Jag spaltar här upp viktiga delar av artikeln och kommenterar dessa efteråt:
"Häromdagen råkade Nils Lundgren glömma bort att abort är en kvinnlig rättighet. Tanken var fri åsiktsbildning. Junilistans kandidater ska få tycka vad som helst i vissa valfrågor. Kritiken i medierna kom snabbt. Lundgren gjorde en snabb pudel, men menade också att partiet nu har "rest en viktig fråga" och att fri abort inte är en mänsklig rättighet.
Lundgrens kvinnosyn förvånar mig inte."
Som vanligt går det inte att problematisera abortfrågan. Fostret och barnet har inga rättigheter. Pappan har inga rättigheter. Bara kvinnans rättighet. Att Nils Lundgren kallar detta för mänsklig rättighet, och att abort inte borde betraktas som en oinskränkt rättighet, är givetvis skandalöst. Preventivmedel är ju ännu inte uppfunnet. Att han sedan har mage att förespråka fri åsiktsbildning och låta folket bestämma det är ju en katastrof.
"Ett långt större mysterium är mediernas rapportering. Varför envisas medierna med att porträttera Nils Lundgren och Lars Wohlin som äldre, kloka och trygga ledare?
Varför är fri åsiktsbildning i junilistans fall ett tecken på "vitalisering" av demokratin, medan det bara speglar "kvinnor på gränsen till nervsammanbrott" i Fi:s fall?"
Om hon måste fråga detta är hon verkligen insnöad i de feministiska teorierna. Allt ska tolkas efter feministiska ramar. Det är klart att Nils Lundgren och Lars Wohlin porträtteras som kloka och trygga ledare. De har mig veterligen inte sanktionerat kvinnohat och har inga som helst önskningar att slita kvinnor i stycken. De är sakliga och har argument för sina ståndpunkter. De kommer med en väl underbyggd analys av dagens problem i Sverige, dvs. centraliseringen. Något som Annika Qarlsson som centerpartist borde vara införstådd med. Men precis som alla andra partister är Qarlsson vettskrämd för varje litet alternativ som poppar upp. Hon borde inse att Centerpartiet inte har gjort sitt jobb och att Junilistan därför har ett existensberättigande. Att FI som sanktionerar manshat och sprider galna konspirationsteorier behandlas som de gör är helt naturligt. Hur behandlas Sverigedemokraterna? Precis på samma sätt men med den enda skillnaden att Feministiskt Initiativ får mer gratisreklam.
"Varför är Nils Lundgrens ursäkt för sina problem med skattemyndigheten, "slarv", okey, medan Gudrun Schyman får avgå av samma anledning?"
Kanske för att Gudrun Schyman var partiledare för ett parti som vill höja skatterna i Sverige. Var det en alltför enkel förklaring? Ockhams rakhyvel har tydligen gått sönder. Dessutom har Schyman gjort mer än skattefuskat. Hur många chanser ska hon få?
"Nils Lundgrens mantra är att de flesta svenskar i grund och botten tycker som han. Det låter precis som Bert och Ian i ny demokrati. De ville också tilltala svenska män som är besvikna på samhället. Det gäller även Sverigedemokraterna."
Annika Qarlsson måste vara stolt över sig själv. Här har hon lyckats bilda en kedja från Junilistan till Sverigedemokraterna via Ny demokrati. De enda gemensamma nämnare är att alla tre partier anses vara manliga och attrahera manliga röster samt att alla partier gör anspråk på att förstå medborgarna. Det antar jag är mycket frustrerande för en kulturradikal som hellre lägger livet till rätta för de dumma medborgarna än försöker förstå människors tillvaro.
Det Qarlsson gör är att utan någon saklig underbyggnad associera Junilistan till Sverigedemokraterna. Guilt by association kallas detta för. Det vore mer korrekt att jämföra Feministiskt Initiativ med Sverigedemokraterna då de bygger sin politik på samma logik, dvs. att en viss grupp har skulden för hur samhället ser ut.
Glöm inte att Expressen och moderaternas Gunilla Carlsson inför euro-valet också lyckades "bevisa" en koppling mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Sven-Olle Olsson? Är det ett namn som är Qarlsson bekant? Sten i glashus?
"I junilistans plattform inför valet finns ingen närmare diskussion av vare sig jämställdhet eller invandring. Desto mer går det att läsa om makt, om att ge tillbaka makten till folket. Eftersom de vill ge tillbaka makten till dem som redan har haft den måste det vara männen som åsyftas, grottmännen. Det går i alla fall inte att läsa om några maktlösa kvinnor och invandrare."
Så här läser Satan bibeln. Makten ska enligt Junilistan ges tillbaka till folket. Utanför de feministiska kretsarna betyder det män och kvinnor. Ordet "grottmännen" säger allt om Annika Qarlssons nivå. Hur gammal är hon egentligen? Det här är ju dagisnivå!
Och så huvudet på spiken:
"Jag håller med Gudrun Schyman. Det finns ett starkt kvinnoförtryck i Sverige. Gamla gubbar startar parti utan närmare kritik i medierna. De framställs som rationella, oavsett vad de säger. Kvinnor framställs tvärtom som irrationella, oavsett vad de gör."
Jo tack, det känner jag till och det är en av de få påståenden i artikeln som jag delar med Annika Qarlsson. Hon och Gudrun Schyman har väldigt mycket gemensamt.
Närmare kritik i medierna? Jag säger bara två saker! ROKS! Statsfeminismen!
Det finns många män som framställts som irrationella såsom Ian och Bert, två män som hon tidigare nämnt i sin artikel. Kvinnor som Margareth Thatcher har presenterats som rationella. Varför? Kanske för att Thatcher inte tror att män har förtryckt henne i hela hennes liv. Men det är klart, hon lever under falskt medvetande och det är därför hon lyckades lura till sig premiärministerposten i Storbritannien och behöll den i elva år. Vad kvinnor än gör... Trams!
Läs Annika Qarlssons extremt dåligt underbyggda artikel här.
Någon som fortfarande undrar varför jag inte kan ställa upp för Centerpartiet i valet 2006?????
Värden bortom utbud och efterfrågan! - 2005-11-15
Feminism bygger på felaktig tro
I tidningen Dalabygden (den 28 oktober 2005) har jag en insändare införd som kritiserar en artikel skriven av den nyvalde ordföranden i CUF-Dalarna, Andreas Långbergs, två veckor tidigare. I insändaren kritiserar jag centerfeminismen och det centerpartistiska förslaget om samtyckeskrav som är ett tydligt steg mot omvänd bevisbörda. Som argument för att feminismen har fel, dvs. att patriarkatet inte existerar, framförde jag myterna om lönediskriminering mellan män och kvinnor samt tron att enbart män misshandlar kvinnor och inte tvärtom.
De flesta seriösa studier som utgått från syftet att visa hur stor del av löneskillnaderna som kan förklaras av faktorer såsom utbildning, arbetsuppgifter, svårighetsgrad, ansvar, privat eller offentlig sektor har visat att en väldigt liten andel kan misstänkas vara diskriminering. Man får aldrig glömma att en X-faktor inte automatiskt betyder diskriminering. Det finns inga bevis för att Eva M. Meyersson Milgroms forskning om 0,7-1,7 % i löneskillnader på den privata marknaden beror på just diskriminering. Den löneskillnad som kvarstår kan helt enkelt inte förklaras. Detta är inte synonymt med diskriminering. Frågan om diskriminering ska tas från fall till fall och inte utgå från statistiska lekar.
Studier i många länder visar också att mansmisshandeln är omfattande. Det som skiljer kvinnomisshandeln och mansmisshandeln åt är den grova misshandeln där män är överrepresenterade som förövare. Detta visar på att det är muskelstyrkan som avgör och inte några fåniga konspirationer. Jag anförde även exempel på mäns problem och vanmakt såsom pojkars sämre resultat i skolan, självmord, missbruk och social marginalisering för att väga upp den snedvridning som förekommer i jämställdhetsdebatten.
Vad gäller samtyckeskravet påtalade jag det självklara att samtycke alltid har varit utgångspunkten, det ligger ju till grund för själva definitionen av våldtäkter. Våld och hot förutsätter att kvinnan inte var med på samlaget. Hade hon varit med på samlaget hade det helt enkelt inte varit våldtäkt. Det centerfeministerna vill göra är att krångla till processen genom begreppsförvirring och börja kalla A för B istället för A. Det är tydligen lättare att ändra några ord i någon lagparagraf än att försöka göra något åt själva problemen, dvs. att rättssamhället har abdikerat på alla fronter. Då handlar det inte bara om resurser utan också om organisering, kunskaper och ledning.
Andreas Långbergs som svarar direkt på denna insändare ger ett mischmasch av nonsens och goddagyxskaftsvar. Som bevis för att könsmaktsordningen finns skriver Långbergs så här: "Fredrik Runebert kritiserar feminismen och menar att det inte finns några som helst bevis för att män och kvinnor har olika tillgång till makt i Sverige. Självklart har han helt fel, det är knappast en slump att kvinnor har lägre löner, utsätts för mer våld och sitter på färre maktpositioner."
Bara påståenden och inga argument. Jag hade ju anfört belägg för att kvinnor inte är diskriminerade och att våldsutövning är utspritt även bland kvinnor. Men argumentet på det är alltså att jag har fel. Imponerande nivå? Andreas Långbergs blir nog en bra politiker så småningom med tanke på att han producerar ord utan något reellt innehåll.
Notera också att Långbergs har fel vad gäller påståendet att kvinnor utsätts för mer våld. Det är män som utsätts för mest våld.
När det gäller kollektiv skuld och ansvar tar han ett visst avstånd från de ombud som på centerstämman gick upp och talade om mäns kollektiva ansvar som är en omskrivning för kollektiv skuld. De påtalar istället att alla, både män och kvinnor, har ett ansvar. På den frågan är vi överens, men där avviker Långbergs från många andra centerfeminister som skrivit på Piteuppropet och Centeruppropet.
Det mest anmärkningsvärda med Långbergs svar är att han anför följande som bevis för patriarkatet: "Det är inte bara kvinnor som blir lidande utav ojämställdhet utan även männen. Runebert tar själv upp exempel om pojkars sämre resultat än flickor i skolan och mäns överrepresentation i självmord."
Här blir alltså faktauppgifter som talar emot patriarkatet bevis för att patriarkatet existerar. Ännu ett exempel på feminismens finurliga argumentation. Jag har inte tidigare sett detta fenomen så extremt tydligt demonstrerat som i Långbergs svar till mig. Precis som marxismen kunde allting förklaras av den marxistiska modellen. Oavsett hur verkligheten såg ut skulle den kunna trängas in i de rådande förklaringsmodellerna. Många anser att Centerpartiet har gått till höger, men när det gäller centerfeminismen är det en motsatt utveckling. När man hör centerfeminister såsom Johan Linander och Annika Qarlsson kan man ibland tro att det är Gudrun Schyman själv som proklamerar sina teser.
Andreas Långbergs påpekar att kravet om samtycke inte är samma sak som omvänd bevisbörda. Nej, de är inte synonymer, men det är ett stort steg i den riktningen och enligt mitt synsätt har man genom samtyckeskravet gått över gränsen till vad som kan betraktas som omvänd bevisbörda. Samtyckeskravet handlar om att den anklagade ska bevisa att han har fått samtycke från den anklagande parten. Hur bevisar man detta? Jag ställde denna fråga till centerfeministerna men lyckades inte få något svar av Långbergs. Han vet väl inte. Men ska man vara på den säkra sidan måste det bli tal om skriftliga avtal.
Ironiskt nog anser Långbergs att kravet på samtycke handlar om en tydlig lagstiftning. Jaså? Utan att kunna svara på enkla praktiska frågor har han mage att påstå att lagstiftningen blir mer tydlig. Som bevis anför Långbergs att lagstiftningen skulle sända ut signalen att kvinnor inte är allmängods utan att sex kräver att båda vill. Ett påstående till utan substans. Allmängods? Kvinnor är inte allmängods bara för att en minoritet kvinnor utsätts för våldtäkter och misshandel. (Missförstå mig inte. Med ordet "bara" syftar jag inte på att smärtan hos de våldtagna kvinnorna är "bara"). Sedan kan inte Långbergs visa att lagstiftningen inte redan bygger på samtycke. Det är klart att om åklagaren kan bevisa att kvinnan inte ville genomföra ett samlag så är det en våldtäkt. Men när ord står mot ord. Jag vet att Johan Linander brukar ta ut valda delar ur domslut för att tagen ur sin kontext bevisa sina krystade teser. Men sådana metoder går inte att på allvar.
Slutligen definierar Långbergs ut sådana som mig ur Centerpartiet (i mitt fall har det ingen betydelse eftersom mina avsikter ändå är tydliga): "Som Centerpartist är det här en självklarhet...". Han avslutar förvisso meningen med "... alla människors fria rätt att forma sitt eget liv". Och där är vi överens, men Långbergs för ett bedrägligt resonemang. Slutet på meningen är inte definitionen av feminism. Definitionen av feminism är att män förtrycker och/eller är överordnade kvinnor. Köper man inte den konspirationsteorin är man helt enkelt inte någon feminist.
Svaret är extremt undermåligt men jag kan tyvärr inte påstå att jag är förvånad. Jag hade aldrig några höga förväntningar på något vettigt svar eftersom verkligheten talar emot feminismen. Vad ska de då göra? Erkänna att de har fel? Knappast! Då får det bli diverse argumentationsknep och meningslöst ordbajs. När jag läste svaret kunde jag inte annat än hånle och skaka på huvudet. Bättre än så här blir det väl inte från centerfeministfronten.
Josefine Alvunger är den som bäst använt denna metod att vända bevis mot genusordningen (patriarkatet) till bevis för genusordningen.
Feministens handlingsprogram för att hantera feministkritik:
1. Förneka allt!
När detta blir omöjligt:
2. Erkänn faktumet men vänd det till din egen fördel.
Nytt om feminismen
Det verkar bli en följetong att länka till artiklar som handlar om feminismen. Kritiken mot ideologin har verkligen börjat flöda och jag njuter av varje artikel som produceras.
Dokumentärerna "Könskriget" friades från feministanklagelserna om partisk vinkling. Evin Rubar har till och med nominerats till Stora Journalistpriset i kategorin "Årets avslöjande". (Håll tummarna!) Programmet har fått 146 anmälningar vilket är flest anmälningar i Granskningsnämndens historia. Säger rätt så mycket om den ilska som bildas när någon kritiserar feminismen i dagens samhälle.
Nämnden gav dock kritik mot dokumentärerna då programmen misslyckades med att ge en fullständig bild av hur omfattande tron på satanisk våldsutövning är. Konstigt med tanke på att ordförande i ROKS och en professor talade om det i konkreta termer. Vad mer krävs? (Evin Rubar påstår dock att hon inte gör anspråk på att utreda frågan om hur omfattande tron är inom kvinnojoursrörelsen). Nämnden anser också att "Bellas vänner" inte nödvändigtvis är representativ för ROKS. Detta föranledde kritik, men övertrampet var inte tillräcklig för att strida mot sakligheten. Här har nämnden en poäng även då "Bellas vänner" faktiskt skyddades av högt uppsatta i regeringskansliet och bland ROKS-medarbetare. Vinklingen var nog lite väl stor i detta fall, men det är givetvis ingenting mot all feminismpropaganda som svenska folket har tvingats leva med under alla dessa år.
Läs "Könskriget friades"
Eva Lundgren är tillbaka med en artikel som handlar om hennes känslor av att vara utsatt för en Kafka-process.
Hon säger sig inte veta vad hon är anklagad för och hon har aldrig fått möta sina granskare. Om detta skulle vara sant är det givetvis anmärkningsvärt och ännu ett exempel på att Uppsala universitet har skött denna affär under all kritik. Jag vill dock avvakta domen och se vad granskarna har att säga. Annars tycker jag att det framgått rätt så tydligt vad Eva Lundgren är anklagad för - ovetenskaplighet och övergeneraliseringar. Hon har också, precis som alla andra feministiska forskare, utgått från det hon försökt bevisa. Artikeln är i övrigt en misch-masch av känsloyttringar och sakliga argument är ytterst sällsynta.
Sedan får man inte glömma att det inte är en rättighet att få forska med våra skattepengar.
Jan Guillou påminner om vad Eva Lundgren har skrivit i sin vetenskapliga bok "La de små barn komme till meg - Barns erfaringer med seksuelle og rituelle overgrep".
Guillou skriver: "Och av detta lär vi egentligen bara att avståndet mellan vår tid och Blåkulla är kortare än man skulle kunna tro. Och att somlig "genusforskning" ibland är lika förfärlig som man skulle kunna tro".
Gudrun Schyman har aaaaldrig varit kommunist!
Men hon har varit medlem i Marxist-Leninistiska Kampförbundet, MLK, och kallade då sig själv marxist-leninist. Okey, då är det väl lugnt då!!!!
Hanne Kjöller avslöjar att det inte är vilken man som helst som är våldtäktsman.
Psykologen Bengt Jarl berättar att det förvisso finns våldtäktsmän som gömmer sig i buskarna som har familj och arbete men att det vanligaste kännetecknet hos dessa våldtäktsmän är att de är känslomässigt störda. (För en feminist är ju detta kännetecken givetvis representativt för en vanlig man, men för oss mer nyanserade förstår vi ju att den tesen inte stämmer). Vidare är det ofta socialt marginaliserade män som våldtar. Samma sak gäller för övriga våldtäktsmän, dvs. det som är vanligast, våldtäkter av en man som är närstående till kvinnan.
Det visar sig också att 85 % av våldtäktsmännen är födda utomlands eller av föräldrar som är födda utomlands, detta enligt juristen Ann-Christine Hjelms studie "Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet". Det är också en myt att våldtäkter inte främst är av sexuell art.
Hanne Kjöller skriver: "Att det går att hitta någon hjärnkirurg, advokat eller toppdiplomat som både våldtagit och slagit ihjäl sin fru och att använda det som "bevis" för att våldet mot kvinnor är lika vanligt i slott som i koja är ungefär lika relevant som att lyfta fram Hollywoodstjärnan Winona Ryder som den typiske snattaren." EXAKT!
Man kan också säga att en våldtäktsman och en misshandlare kan te sig som vilken man som helst, men har i själva verket ett antal egenskaper som viker ut dem från det manliga kollektivet.
I Aftonbladet, av alla tidningar, finns en artikel som informerar om att närapå hälften av alla gärningsmän är invandrare.
Slutsatsen av det måste väl vara att vi lever i ett xenokrat där invandrare systematiskt förtrycker svenskar? Men kriminologen Jerzy Sarnecki menar att diskriminering och utanförskap leder till ökad risk för våldsbrott. Därmed borde alltså slutsatsen vara att vi lever i ett matriarkat eftersom män främst är gärningsmän när det gäller våldsbrott. Snacka om att expertisen slår knutar på sig själva!!!!
Malin Siwe avslöjar att drogvåldtäkter, dvs. att en man först drogar ned kvinnan och sedan våldtar henne, är relativt ovanligt.
Anders Sundström rapporterar att polisen i Stockholms läns statistik motsäger de nya påståenden som handlar om att utomhusvåldtäkterna har ökat kraftigt.
Men vad har man inte mörkertalet till? För att vara konstruktiv igen. Polisen tror att fler videokameror på allmänna platser skulle kunna minska våldtäktsfrekvenserna och det tror jag med. Men det är klart, då kan ju någon nyliberal känna sig kränkt och det vill man ju inte... (ironi).
MUF i Stockholm påstår att våldtäkterna har ökat med 50 % i Stockholm vilket verkligen kan ifrågasättas.
Men trots detta erbjuder MUF bra lösningar på problemen såsom legalisering av pepparspray och strängare straff.
Lisa Åberg är ett exempel i en lång rad av feminister som inte kan skilja mellan riskminimering eller riskanalyser å ena sidan och skuldbelägga kvinnor i allmänhet för sitt beteende å den andra.
Det existerar risker överallt. Bara för att man inte kan lita lika mycket på ett vittne som är påverkad av alkohol som ett vittne som är nykter betyder inte det att våldtagna kvinnor får skylla sig själva ifall de är påverkade. Ska det vara så svårt att skilja på bevisning och moral? Men som vanligt räcker inte detta! Feministerna måste skuldbelägga hela manligheten, dvs. alla män. Hon menar förvisso att det finns snälla killar (detta har börjat bli en bisats hos feminister för att de ska kunna legitimera sitt manshat) men hon påstår att det är hos männen som problemet ligger och inte hos kvinnor. Hon har hälften rätt. Nej, det är inte hos kvinnor som problemet ligger. Men det är inte heller hos männen. Det är hos de män som utför våldshandlingarna punkt slut. Ska det vara så jävla svårt att förstå???
Börjar det inte bli dags att ta till sig fakta och slänga den feministiska ideologin på historiens soptipp????
Säg ja till livet! - 2005-12-02
Nytt på feministfronten
Lena Sundström har skrivit om en utfrågning av folk på staden publicerad i tidningen Nöjesguiden. Frågan var, lite på skämt, hur mycket de kostar för den som vill betala för sex. Den billigaste hette Andreas och han kostade fem kronor. Den dyraste kostade fem miljoner och hette Josefine. Genomsnittet av de sju utfrågade killarna och de tio utfrågade tjejerna visade att prisskillnaderna var tre miljoner. Och det var inte killarna som begärde mer utan tjejerna. En slump? Knappast.
En teori som är trolig är att män är mer sugna på sex och att mäns fortplantningsstrategi är att sprida sin säd så mycket som möjligt medan kvinnor strävar efter att välja ut den man som har bäst gener eftersom kvinnan får investera mer än mannen vid graviditet. Detta kan ha programmerats in i våra primitiva reptilhjärnor. En annan teori är att män värderar sig själva mycket lägre än kvinnor gör.
Men Lena Sundström fokuserade givetvis på att tjejer och kvinnor inte får tycka om sex och erbjuda sex för fem kronor eller gratis. Självklart är det patriarkatet som spökar, vad skulle det annars vara?
Men Lena Sundström vet i allafall att det är kvinnor som sitter på makten att välja ut medan män ska ta initiativ och utsätta sig för risker. Men Sundström tolkar det givetvis som att kvinnor väntar på att bli utvalda. Bullshit. Män väljer inte, de tar enbart riskerna. Om kvinnan inte vill blir det inget. Om kvinnan vill blir det i regel något eftersom män är mer desperata eller kåta.
Slutligen träffar hennes cynism mitt i prick: "Vad tror ni att män har raggat med i alla tider? Och vad tror ni att kvinnor i allmänhet har attraherats av? Kärlek vid första ögonkastet? 40-åriga arbetslösa män med andrahandskontrakt och ett busskort som man kan få låna på helgerna? Knappast!".
Nå, jag väntar. Men å andra sidan jag är ju arbetslös så jag ska väl inte förvänta mig något.
Läs artikeln här!
Maria Abrahamsson varnar för att kvinnliga och borgerliga politiker har svårt att förstå att könsmaktspratet är vänsterdemagogi. Det mesta tyder tyvärr på att det eviga genustugget inte får något stopp vid en eventuell borgerlig valseger. Det bådar inte gott för framtiden.
Genusforskning ska för 22 miljoner till och med 2008 utvidgas till medicin, humaniora, teknik mm. Forskningsrådet för arbetsliv och social verksamhet slukar redan idag via 57 projekt 20-30 miljoner. Här behövs en rejäl granskning för att utröna hur mycket pengar som totalt sett går till genustramset.
Läs artikeln "Könsmaktspratet är vänster" här!
Sedan har Petra Ulmanen och Gertrud Åström klagat över att media inte har tagit till sig av Feministiskt Initiativs konspirationsteorier och korkade förslag. De anser att det bara är för att de är kvinnor. När Junilistan förlorar anhängare blir de mer neutralt och sakligt bemötta än när anhängare från Feministiskt Initiativ hoppar av. Det kanske beror på vad som kommer ut från anhängarnas munnar? Men nej då, det är alltid mäns fel när några kvinnor gör fel. Det vore förövrigt mer relevant och sakligt att jämföra Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna och i det mötet har ju Feministiskt Initiativ verkligen välkomnats av media. Det som står om FI är helt och hållet sakligt och sant. Vad ska man skriva om partiet är extremt och uttrycker sig som dagens svar på marxismen?
Vidare blandar författarna ihop korten när de påstår att Junilistan är odemokratiska eftersom de inte har haft några kongresser (som i regel fungerar som oligarkiska koncentrationer) och att Junilistan inte har några medlemmar. Junilistan utökar snarare demokratin än hämmar den då Junilistan erbjuder ett nytt alternativ, ett alternativ som lägger hela sitt öde hos väljarna och inte hos partister. Det odemokratiska med FI är inte att de saknar medlemmar, för det gör de inte, utan att de beter sig odemokratiskt och förespråkar en odemokratisk politik. Junilistan är förvisso alltför toppstyrt men några odemokratiska punkter finns ej på deras agenda.
Läs artikeln "Kränkande granskning av FI" här!
Mattias Svensson på Smedjan svarar bra!
Enligt Nathan Shachar har Eva Lundgrens redovisning av intervjuer förändrats med tiden. Shachar vill därför att originalinspelningarna lämnas ut så att de kan kontrolleras. (Jag utgår från att Shachar inte är beredd att kompromissa med sekretessen utan syftar på att fler forskare får lyssna på banden och göra egna tolkningar av dem.).
Läs Nathan Shachars artikel "Svaren ett formligt vax i Eva Lundgrens händer"!
På Smedjan frågar Eva-May Mylander om det går att lita på högskolor och universitet!
Inkompetensen är mer utbredd bland forskare och professorer inom humanioran och samhällsvetenskapen än vad jag tidigare har föreställt mig.
Den socialiserade familjen! - 2005-12-15
2. ROKS-ideologin är fortfarande ett problem
Antifeministiska samfundet har skickat ut ett pressmeddelande som visar att ROKS verksamhet i grunden bygger på en mycket skadlig ideologi där män i allmänhet betraktas som våldsmän. Det handlar inte enbart om några få galna personer.
I ROKS-jourernas utbildningsmaterial "Kvinnojoursvetenskap" har jag funnit följande formulering: "Jourerna hävdar att det sexualiserade våldet endast är det mest extrema uttrycket för den över- respektive underordning mellan könen som återfinns i hela samhället. Det behöver därför inte vara tal om en artskillnad mellan ett förhållande där mannen slår kvinnan och ett där han inte slår, utan det handlar istället om en gradskillnad. Alla kvinnor kan känna igen sig i underordningen utifrån sina egna liv och därmed raderas skillnaden mellan vi och dem. Det extrema förtrycket synliggör normalförtrycket". (s. 10)
De lokala jourerna visste inget om ROKS ideologi förrän Evin Rubar gjorde sina dokumentärer? Pyttsan!
Läs Antifeministiska samfundets pressmeddelande här!
12. Nytt från feministfronten
I föregående nyhetsbrev under samma rubrik tog jag upp Nathan Shachars kritik mot Eva Lundgren.
Nu har Eva Lundgren svarat att Shachar missar det motsägelsefulla kring sex och lust.
Natan Shachar svarar att "Lundgren står inte svarslös".
Nu har också ett antal feministforskare såsom Maud Eduards och Anna Wahl tagit Lundgren i försvar i artikeln "Eva Lundgrens granskare saknar kompetens för uppgiften".
Vad är det då för kompetens som saknas? Följande formulering ger svaret på den frågan: "I den tradition hon arbetar har ett begrepp som falsifiering inte någon större mening."
Mer än så behövs egentligen inte. Det granskarna ska ha kompetens i är ovetenskaplighet, socialkonstruktionism, postmodernt flum, feminism och mytkunskap. Om en teori inte går att falsifiera är den totalt värdelös. Det skulle vara som att påstå att de som inte tror på Gud måste bevisa att Gud inte existerar. Detta är givetvis en horribel inställning.
Som vanligt talas det om pluralism och kritisk forskning, men det kan ju inte innebära att forskningen som är kritisk ska kunna vara undermålig. Det är inte resultaten i sig som är kontroversiella utan metoderna och de ideologiska premisserna som ligger bakom forskningen. Tydligen har granskarna inlämnat en rapport där de anser att Lundgren inte kan kritiseras för ovetenskaplighet. Har de läst "Slagen dam"? Vad har vi för krav på svensk forskning?
Artikeln är i övrigt utformad som ett försvar för hermeneutiken och att det ska finnas olika vetenskapstraditioner vilket knappast har något med Eva Lundgrens forskning att göra. Felet med Lundgren är knappast att hon är hermeneutiker. Hermeneutik och postmodernt flum är inte synonymer.
Det är intressant att feminister alltid ska göra sig till offer när de i själva verket innehar makten. Sociologen Lena Widding Hedin berättar hur hon har exkluderats inom forskningen kring könsrelaterat våld eftersom hennes forskning inte utgår från en feministisk ansats.
Hon stämde ROKS 1993 och tillerkändes då ett skadestånd. Hon betonar också att dokumentären skulle riktat in sig mer på ideologin som dominerar forskningen kring könsrelaterat våld istället för att fokusera så mycket på en person, dvs. Eva Lundgren. Resultatet ser vi nu, Eva Lundgren granskas, alla andra klarar sig.
Eva Lundgren har trots allt kommit undan!
Anne-Marie Morhed från Nationella sekretariatet för genusforskning och professor Bo Rothstein har i en äldre artikel vederlagt (som jag tidigare missat) Eva Lundgrens påstående att hon aldrig har sagt att rituella barnamord förekommer.
En annan gammal artikel som jag missat är Stig Hadenius artikel "Tillsättningen av Lundgren ett politiskt spektakel".
Det är ett svar på Gudrun Schymans påstående att Eva Lundgren har en vetenskaplig kompetens.
I Captus har moderaten Carl Danielsson kritiserat genusvetenskapen för att vara vänster.
Som avslutning vill jag hänvisa er till ett skämt om FI och Tiina Rosenberg.
Eva Lundgren är synad! - 2005-12-27
10. Nytt på feministfronten - Granskning av Eva Lundgren och lite annat
Eva Lundgren har äntligen granskats och sågats längs fotknölarna. Synd bara att det tog sådan tid och att det krävdes ett tv-reportage för att få ändan ur vagnen.
För att läsa granskarnas rapport. (pdf)
Det är svidande kritik som granskarna riktar mot Eva Lundgrens forskning. Inte ens Eva Lundgrens egna empiriska material ger ett entydigt stöd för hennes påståenden. Ett exempel är att den kvantitativa undersökningen "Slagen dam" i själva verket visar att alkoholiserade, yngre män med låg social status är överrepresenterade bland män som slår kvinnor. Studiens slutsats att det bara är en myt att alkohol och arbetslöshet ökar risken för våldsbenägenhet är alltså fel när man väljer att räkna på det. Men författarna till "Slagen dam" har redan inledningsvis slagit fast att utgångspunkten är normaliseringsprocessen och att våldsverkaren kan vara vilken man som helst. När det gäller empirin till teorin om normaliseringsprocessen, dvs. att misshandlade kvinnor börjar se på sin situation med mannens ögon, är den inte särskilt trovärdig och entydig. Väldigt mycket tyder på att rädsla för repressalier mot sig själva och sina barn har en större betydelse. Det fanns även i materialet exempel på kvinnor som faktiskt lämnade sin man, men det tar inte Lundgren någon större notis om. Slutligen är problemet att granskarna inte fick tillgång till allt material eftersom Lundgren valt att förstöra det.
Granskarna skriver att deras främsta uppdrag är att granska om Eva Lundgren har gjort sig skyldig till vetenskaplig ohederlighet och i detta fall är det förfalskning och fabricering det handlar om. Granskarna skriver "Det som ifrågasätts är nämligen om slutsatser och påståenden från Lundgren har sin grund i fakta, om de kan styrkas med hjälp av empirisk evidens". Trots att granskarna har bevisat just detta genom sin granskning av främst två studier; "Slagen dam" och "La de små barn komme till meg. Barns erfaringer med seksuelle og rituelle overgrep" där den första studien är en kvantitativ studie och den senare en kvalitativ studie. Eva Lundgrens teori om normaliseringsprocessen tas också upp för granskning. I Uppsala universitets regelverk står det att forskaren måste ha ett uppsåt för att räknas som ohederlig, om inte uppsåt föreligger handlar det om slarv och dålig forskning. Det är främst här som granskarna har svårt att finna några bevis. Men när granskarna skriver: "Vi finner ingenting som tyder på att författarna/forskarna ifrågasätter, problematiserar, prövar olika tolkningar eller på annat sätt upprätthåller en reflekterande och kritisk forskarroll. Istället utgår de från att de övergrepp som barnen i boken berättar om har skett." börjar man ju undra om det inte är frågan om förvanskning av empiriskt material.
Uppdraget är trots allt något otydligt särskilt när granskarna skriver: "Det bör ha framgått att vårt uppdrag handlar om att pröva Lundgrens trovärdighet som forskare och inte om att granska kvaliteten i hennes forskning."
Hur ska en forskare kunna vara trovärdig när forskningen har dålig kvalitet? För mig går den ekvationen inte ihop. Antingen är man trovärdig och producerar bra forskning eller också är man inte trovärdig och producerar därmed dålig forskning. Rapporten är tyvärr fylld med sådana här motsägelser vilket försämrar rapportens kvalitet något. De kommer senare i rapporten trots citatet att granska kvaliteten på Lundgrens forskning. De försöker både följa universitets regelverk angående vetenskaplig ohederlighet samt granska Eva Lundgrens forskning, dvs. kvaliteten på forskningen. Jag föreslår att vi sätter detta på det politiskt korrektas konto. Någon gräns för kritiken får det ju vara i feministSverige.
Ett annat exempel är: "Såsom vårt uppdrag beskrivits, kan inte målsättningen vara att ta ställning till hur väl eller mindre väl hon behandlar teoretiska ansatser." Men det är ju de teoretiska ansatserna som avgör hur datan kommer att hanteras.
När det gäller förutsättningarna för granskningarna är följande citat typiskt: "Vi har förgäves efterfrågat det ursprungliga materialet för att kunna utföra granskningsuppgiften så noggrant som möjligt. När detta bakgrundsmaterial nu inte föreligger, kan vi endast konstatera att fem bearbetade intervjuer här representerar gruppen misshandlade kvinnor och deras berättelser."
Detta återkommer många gånger med olika formuleringar i olika sammanhang.
Granskarna förklarar innebörden av våldets normaliseringsprocess så här: "Våldsamma parförhållanden ses därmed inte automatiskt som väsensskilda från så kallade normala förhållanden."
Eller: "Begreppet våldets normaliseringsprocess är en variant av idén om falskt medvetande."
Eller med Eva Lundgrens ord: "Det är inte lätt att framhålla och definiera en gräns mellan ’naturlig’ manlig auktoritet i parförhållandet med mer subtila uttryckssätt, och å andra sidan psykiskt och fysiskt tvång, terror och våld."
Mer kritik mot normaliseringsteorin: "Enligt vår bedömning tycks Lundgrens tolkningar alltför snabbt och utan problematisering gå i en viss riktning. För det första är det långtifrån självklart att just normalisering av våldet är den rimligaste tolkningen när kvinnorna försöker hålla ihop äktenskap, familj och bevara sitt människovärde. Flera hänvisar till exempel till sina barn och ansvaret för dem, till att äktenskapet är heligt, att det är en synd att skilja sig. Och flera av männen beklagar sig över att kvinnorna inte lyder, att de sätter sig till motvärn trots att han slår, är omöjliga att tukta."
Ytterligare alternativa tolkningar av det empiriska underlaget:
"Yttre press och löften inför Gud framställs av flera informanter som betydande skäl för att stanna kvar i eländiga relationer. Det förefaller alltså finnas en särskild problematik i dessa relationer som just har att göra med det kristna sammanhanget. Det som framkommer i intervjuerna kan därför svårligen betraktas som typiskt för alla, eller ens merparten av, relationer där våld förekommer."
Slutsats: "Om vi sammanfattar tesen om våldets normaliseringsprocess, såsom vi förstår den utifrån det material vi haft tillgång till, så saknar den empirisk grund. I de kvalitativa undersökningar som Lundgren redovisar är det svårt att finna tillräckligt stöd för att det hon avser med våldets normalisering verkligen sker."
Inte heller när det gäller "Slagen dam" talar empirin för Eva Lundgrens slutsatser: "Av tabell 9 på sidan 68 i Slagen dam framgår att risken för en kvinna att bli slagen av sin make eller sambo är dubbelt så stor om maken är född i ett land annat än Sverige (18,1 procents sannolikhet jämfört med 9,6 procent)."
Eva Lundgren och hennes forskarvänner har bland annat valt att procentuera fel för att få fram rätt svar: "De uppgifter i boken som används för att belysa andra egenskaper hos männen (arbetslöshet, utbildning och alkoholkonsumtion) är däremot svåra att bruka överhuvudtaget. Skälet är helt enkelt att Lundgren m.fl. så att säga har procentuerat åt fel håll. I stället för att räkna ut procentfördelningen inom varje kategori av den variabel som eventuellt kan förklara förekomsten av våld, väljer man att beskriva procentfördelningen inom gruppen våldsamma män. Eftersom den absoluta lejonparten av män som lever i ett parförhållande i Sverige även är födda i Sverige, kommer också gruppen våldsamma mån att innehålla en övervikt av män födda i Sverige (i annat fall skulle våldet vara extremt snedfördelat)."
Anledningen till att "Slagen dam" är upplagd på detta sätt är, enligt Eva Lundgren och hennes forskarpolare, att det är de misshandlade kvinnorna som studien fokuserar på och inte männen. Det är ju givetvis behjärtansvärt, men om man studerar de misshandlade kvinnorna kan man bara dra slutsatser om de misshandlade kvinnorna och inte om de misshandlande männen. Trots det slår författarna till "Slagen dam" fast att studien slår hål på "myten" att det finns vissa högriskgrupper bland män, dvs. det kan vara vilken man som helst som slår.
Författarna till "Slagen dam" skriver i nämnda verk under rubriken "Myter om våld?": "Föreställningen om att män utövar våld mot en viss typ kvinnor och att dessa män främst är invandrare, har alkoholproblem
eller är lågutbildade är en myt."
Granskarna har själva genomfört ett antal regressionsanalyser och kommit fram till följande: "Makens alkoholkonsumtion, arbetslöshet och ålder påverkar våldsfrekvensen på ett signifikant sätt." Detta har dock en liten förklaringskraft. Men att det finns vissa högriskgrupper tyder på att det kan finnas andra förklaringar som skiljer män åt som man ännu inte har kommit på. Dessutom får man inte glömma att det är kvinnorna som har uppgivit männens alkoholkonsumtion mm. och inte männen själva eller någon oberoende källa. Granskarna skriver: "Materialet är vad gäller männen helt enkelt för tunt."
"Flera av de faktorer som enligt Lundgren m.fl. ingår i en sakligt sett felaktig mytbildning kring våldet mot kvinnor, uppvisar faktiskt signifikanta effekter. I en trivial bemärkelse är det kanske så att vilken man som helst kan komma att slå sin kvinna, men den enda rimliga slutsatsen av Lundgrens m.fl. egna data är att sannolikheten eller risken för våld är högre om mannen konsumerar stora mängder alkohol, är arbetslös och inte är alltför gammal (i en av våra analyser hade även mannens födelseland en signifikant effekt). Det framstår därför som helt missvisande att Lundgren m.fl. har avlivat en myt om att det särskilt är vissa män som slår sina kvinnor. Det är tvärtom så att vissa män utgör ett större hot mot kvinnorna än andra."
En annan invändning är: "Man skulle till och med kunna tycka att det mot bakgrund
av att man frågar om allt våld efter det att kvinnan fyllt 15 år, kunde ha varit betydligt
fler kvinnor som har denna erfarenhet. Och vad skulle resultatet bli om samma typ av
undersökning gjordes på män?"
Vidare: "I den andra av de tidigare återgivna regressionsanalyserna gjordes separata analyser för två skilda beroende variabler, dels sexuellt våld, dels "vanligt" våld. Det visade sig då att förklaringarna i grova drag var desamma oavsett vilken beroende variabel som valdes. Detta skulle tala för att Lundgren m.fl. gör rätt när de antar att det finns ett sammanhang som förenar olika former av våld och att idén om ett våldets kontinuum är fruktbar. En annan test är att med hjälp av faktoranalys utröna om alla frågor rörande våld placerar sig längs en och samma
dimension. Svaret är då att det gör dom inte. I själva verket kan man utläsa att det
sexuella våldet bildar en egen dimension och det övriga våldet sönderfaller i två skilda
dimensioner, en dimension som innefattar våld av mer beskedligt slag och en annan
dimension där det mer brutala våldet hamnar."
"I det kapitel där det redogörs för hur kvinnor förhåller sig till detta att bli slagen, finns emellertid många tydliga belägg för att många kvinnor inte alls genomgår någonting liknande en normaliseringsprocess."
"Därmed framstår det också som märkligt att ha den som utgångspunkt. Det rimliga borde vara att formulera prövbara hypoteser om normaliseringsprocessen."
Några slutsatser av granskningen:
"De empiriska studierna är få och Lundgren återanvänder gång efter annan ett fåtal redigerade intervjuer som empiriska exempel på att normalisering är ett generellt fenomen i misshandelsrelationer."
"Men inte ens dessa få publicerade intervjuer ger egentligen stöd åt tesen om våldets normalisering."
"Sammantaget har vår granskning identifierat flera allvarliga problem i Lundgrens
forskning. Här finns empiriska påståenden som saknar empirisk grund, oklarheter vad
gäller urval och antal intervjupersoner, avsaknad av alternativa tolkningar, påståenden
som motsägs av egna data, generaliseringar utifrån ett litet underlag. För min del betyder
det att trovärdigheten i Lundgrens forskning måste ifrågasättas. Vilka slutsatser som bör
dras av detta vill jag dock överlåta åt Uppsala universitet att avgöra."
Inget kommer att ske!
Jörgen Hermansson anser att det finns fler Eva Lundgren där ute: "Det finns ett ganska
stort antal kolleger som befinner sig i samma läger och det är förvisso ett problem. Det
finns dock inte heller här grund för att hävda att det rör sig om vetenskaplig
ohederlighet."
Men se till att granska deras forskning då!
"Vår genomgång av några centrala delar av Lundgrens forskning utmynnar i en reflektion från min sida över det faktum att Eva Lundgren sedan några år har blivit tilldelad en egen avdelning inom den samhällsvetenskapliga fakulteten. Det handlar i praktiken om en egen institution enbart för Eva Lundgren och hennes nära medarbetare. Detta är ett arrangemang som rymmer faran för det vi har kunnat identifiera i Lundgrens forskning. Vetenskapliga miljöer som inte vårdar sig om pluralism och möjligheten att ständigt ifrågasätta riskerar att bli blinda för även de uppenbara invändningarna mot de egna slutsatserna. På denna punkt är det emellertid ledningen för Uppsala universitet och dess samhällsvetenskapliga fakultet snarare än Lundgren själv som bör klandras."
Exakt! Det är Främst Uppsala universitet som ska klandras för att ha gjort en mystiker till professor. Synd bara att granskarna inte inser sitt logiska misstag ovanför. Läs mer om detta under Eva Lundgrens försvar.
Trots vissa brister och några självmotsägelser är granskningen oerhört bra. Den sågar Eva Lundgrens forskning längs fotknölarna och detta borde ha genomförts för länge sedan.
Läs dekanus beslut! (pdf)
Dekanus lägger, på ren svenska, granskningen till handlingarna och fortsätter som vanligt. Ingen åtgärd behövs. Allt är finfint.
Läs rektorns yttrande! (pdf)
Rektorn lovar med högtravande ord att arbeta "för att Eva Lundgren i fortsättningen kommer att ingå i en större vetenskaplig miljö än den egna forskargruppen."
Läs rektorns PM! (pdf)
Rektorn skriver: "Det finns en grundläggande norm för allt vetenskapligt arbete. Det måste finnas en fri, offentlig, kritisk granskning av allt som hävdas med vetenskapliga anspråk. Den normen omfattar alla vetenskapsområden och det finns ingen skillnad i forskningstradition eller i filosofisk utgångspunkt."
Vetenskapens normer är alltså inte relativa och subjektiva beroende på forskningstradition och filosofisk utgångspunkt.
"Varje forskare har inte bara rätt utan också skyldighet att inom sitt kompetensområde delta i
"Disputationen". Det gäller ofta mer än ens eget kompetensområde och det finns inte någon "god ton" som säger att man skall avstå från att "lägga sig i" vad kolleger inom andra
ämnen håller på med."
Inget av detta har alltså rektorn på Uppsala universitet något stöd för hos ett antal genusforskare.
Det står att läsa i samma PM att prorektor Lena Marcusson frågade Bo Rothstein om han kunde tänka sig att delta i en offentlig debatt om Eva Lundgrens forskning. Rothstein svarade: "Vad gör Uppsala universitet om någon av era forskare träder fram och säger att hon eller han har belägg för att förintelsen inte ägt rum? Anordnar en debatt?" Prorektorn svarade att "parallellen med förintelsen inte håller, eftersom detta kan likställas med hets mot folkgrupp". Det är ju just detta som är huvudproblemet!!!! Vissa grupper är mer jämlika än andra.
I frågan om anklagelsepunkten, som Eva Lundgren har gjort ett stort offernummer av i en debattartikel, är som följer "Den tydligaste delen av anklagelserna gäller fabrikation av data med ifrågasättandet av om Eva Lundgren har empiriska belägg för det hon hävdar i en del av sina arbeten."
Men granskningen visar ju att hon inte har empiriska belägg för sina påståenden. Visst hon har empiri eftersom hon har intervjuat människor och skickat ut enkäter, men det kan väl knappast vara det som granskarna ska undersöka? Om sådana fall var granskningen bara ett spel för gallerierna.
"När det gäller frågan om ohederlighet i forskningen bör man försöka skilja på å ena sidan sådant förfarande som har att göra med brister i datahantering och svagheter i den allsidiga belysningen av en frågeställning och å andra sidan vad som kan bedömas som avsiktligt vilseledande eller som fabricering av data (uppsåt att vilseleda). Det är det senare som skall betraktas som ohederlighet."
Nog fanns det uppsåt att vilseleda alltid. Om man påstår att vilken man som helst slår och den egna empirin inte ger stöd för detta kan man omöjligen tolka det på något annat sätt.
Eva Lundgrens svar, del 1. (pdf)
Eva Lundgrens svar, del 2. (pdf)
Sammanfattning av Eva Lundgrens svar. (pdf)
Eva Lundgren skriver att hon håller med den ena granskaren, Jörgen Hermansson, som skriver:
"Hur ska man se på att forskning blir utsatt för detta slags kvasijuridiska granskning? Min bestämda uppfattning är att detta är en synnerligen olycklig lösning. Att börja tala om ohederlighet och fusk, när man uppfattar vissa forskningsresultat som märkliga eller kontroversiella, riskerar att förstöra ett av det mest grundläggande både inom vetenskapen och i den offentliga debatten, nämligen att vi försöker bemöta och kritisera varandra i sak (Jörgen Hermansson, 19)."
Det kanske Eva Lundgren skulle ha tänkt på innan hon började producera ideologi istället för vetenskap. För visst är det olyckligt att behöva använda sådana här granskningsmetoder, men när den vanliga forskningsvärlden inte klarar av att hålla kvaliteten högre än vilket trossamfund som helst måste man ta till extraordinära metoder. Egentligen skulle ännu fler behöva granskas.
Sammantaget ger Eva Lundgren ett mycket undermåligt försvar och väljer hellre att sprida paranoida insinuationer och "vetenskapligt" snömos istället för att bringa klarhet i de problem som hennes forskning bär på.
Ett exempel på snömos är följande: "Tvärtemot Hallberg och Hermanssons misstänkliggöranden lyfter sakkunniga granskare fram dialektiken mellan teori och empiri och de kvalitativa intervjustudierna som särskilt innovativt." Dialektik? Innovativt? Tja, en eufemism kanske!
Det här citatet säger allt om Eva Lundgrens vetenskapssyn: "Med granskarnas brist på kompetens gällande kvalitativa empiriska studier följer att de efterfrågar "rå"-material av en karaktär som inte finns i denna typ av studier. De förutsätter att det finns ursprungliga "fakta" bakom kvalitativa intervjuer istället för att, som i en tolkande vetenskapstradition, förstå informanters berättelser som tolkningar av erfarenheter, upplevelser etc. De gör också en för min forskningstradition främmande åtskillnad mellan empiriska och teoretiska arbeten och förutsätter att efterprövbarhet ska ske enligt en positivistisk vetenskapsförståelse."
Okey! Alltså behöver inte jag bry mig om vad Eva Lundgren kommer fram till. All forskning är ju bara tolkning. Det finns ju inte råmaterial, ingen fakta, bara en massa tolkningar. Nu tolkar jag att Eva Lundgren har fel. Vem kan säga att jag har fel? Det är ju en tolkning och tolkningar är ju vetenskap oavsett hur bisarra tolkningarna är. Denna tolkningstradition gör Eva Lundgren sig förespråkare för. Frågan är dock om detta verkligen är hermeneutik och inte helt enkelt postmodernt trams. Men om vi ska se nyktert på saken, är det inte så att en forskare bör välja den mest rimliga tolkningen? Och hur uppnår man denna rimliga tolkning? Förslagsvis genom fri konkurrens. Låt fler forskare lyssna på råmaterialet och låt dessa forskare ge sina tolkningar av materialet. Men med Eva Lundgrens vetenskapssyn behöver man inte råmaterial överhuvudtaget eftersom det materialet ändå förstörs av subjektiva tolkningar. Vad ska vi då med forskningen till? Min tolkning är väl lika mycket värd som din? Vill vi degenera vetenskapen så lågt?
Men trots Eva Lundgrens så kallade forskningstradition citerar hon Rita Liljeström som berömmer Lundgrens forskning: "Hon gör självständiga iakttagelser och rör sig inom vida kontext, där hon skickligt och med den originalitet som följer pionjärsarbete, identifierar väsentliga samband."
Vaddå samband? Vet inte Liljeström vilken forskningstradition Eva Lundgren tillhör? Man kan ju inte bevisa samband genom enbart tolkningar? Eller är Lundgren redan omvänd? Hur ska hon ha det? Eller är att "identifiera" samband samma sak som att tolka samband?
Eva Lundgren som är ideolog på ROKS kan också vara väldigt rolig, omedvetet givetvis: "Jag delar Hermanssons uppfattning, med tillägget att den förskjutning av regelverkets räckvidd som granskarna gör när de på skedda vis inkluderar bedömningar av kollegors "vetenskapliga trovärdighet" för tankarna till åsiktspolisiär styrning av intellektuellas verksamhet som annars förknippas med länder med en helt annan tradition än den kunskaps- och forskningssyn Sverige och övriga västvärlden byggt sina universitet på."
Hon skriver verkligen så. Ladda hem försvarsrapporterna och läs själva.
Har Eva Lundgren då fel i allt? Nej, inte ens hon lyckas med det konststycket. Följande rätt ger jag Lundgren:
1. Det är en konstig ordning att ett tv-program ska vara startskottet till en vetenskaplig granskning. Eva Lundgren anser det för att hon vill komma undan. Jag anser det för att universitetsvärlden borde ha lite bättre koll på vilka kleti och pleti som erbjuds professurstitlar och forskningsanslag. Det ska inte behövas ett tv-program för att detta ska fungera.
2. Granskarnas uppgift är, precis som Eva Lundgren påpekar, något diffus. Men det är inte så illa, som Lundgren påstår, att skäl och anklagelse saknas.
3. Granskarna påstår efter att ha sågat Eva Lundgrens forskning att denna forskning har blivit möjlig eftersom hon har fått en egen avdelning inom det samhällsvetenskapliga fakulteten. Denna beskrivning stämmer inte kronologiskt sett då Eva Lundgren fick sin avdelning 2003 och då hon genomförde sin främsta forskning mellan 1978 och 2001. Men trots det är det givetvis allvarligt att hon har en egen avdelning. Saken blir ju knappast bättre av det.
Eva Lundgrens lojale lärjunge Jenny Westerstrand försvarar Eva Lundgren in i det sista.
För att uttrycka det något milt. Westerstrand övertygar inte. Är det sådana här som befolkar våra universitet?
UNT skriver om befrielsens dag.
UNT skriver också "Lundgrens forskning ej ohederlig men brister i trovärdighet".
Margareta Hallberg som är en av granskarna och vetenskapsteoretiker menar att Eva Lundgren inte har kritiserats och granskats tidigare enbart för att hon är en kvinna.
Hallberg tillhör en utrotningshotad art, hon förespråkar nämligen vetenskaplighet. Så här säger hon om Eva Lundgren:
"Hon har stora anspråk, och det problematiska är att hon drar generella slutsatser av ett mycket litet och speciellt material, säger Margareta Hallberg, och syftar på att Lundgren lagt intervjuer med en handfull norska kvinnor från kristna miljöer till grund för allmänna slutsatser om mäns våld mot kvinnor."
Visst är det lustigt att Eva Lundgren först tjatar om att hon tillhör den hermeneutiska traditionen, och är därmed mer inriktad på kvalitativa metoder, och samtidigt drar sådana generella slutsatser såsom att misshandlade kvinnor börjar se sig själva med mannens ögon, att det är vilken man som helst som slår och att rituella övergrepp är vanligt i Sverige. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Eva Lundgren är en kvacksalvare som blivit lyssnad till av regeringen och av ROKS och andra viktiga samhällsaktörer.
Hallberg har en gedigen akademisk bakgrund och handlett många doktorander och hon har aldrig sett något liknande:
"Jag har aldrig sett något liknande. Om någon dragit förhastade slutsatser eller gjort svepande uttalanden har man ju rättat till detta före disputationen."
Svenska Dagbladet skriver att Lundgren frias från misstankar.
I artikeln framgår det att Eva Lundgren har anmält Uppsala universitet till JämO. Ja, det kan universitet gått och väl få. Sedan att JämO enbart är slöseri på samhällets resurser är en annan fråga.
Expressen skriver i ämnet.
Och Aftonbladet skriver.
Eva Lundgren kräver en ursäkt från universitetet och hon funderar över att stämma universitetet. Snacka om att sakna självkritik och självdistans. Och glöm inte detta, hon är PROFESSOR!!!!!
Svt skriver "Genusforskaren Eva Lundgren frias".
Susanna Hakelius Popova menar att slutet för genusforskningen kom igår (2005-12-16).
Lite väl optimistiskt för min smak, men man kan ju alltid hoppas. Om det är något jag lärt mig om feminister så är det att de är experter på att slingra sig undan. Inget verkar fastna på dem. All kritik är per automatik patriarkalisk. Man kan ju förvisso utgå från att flertalet utanför genusforskningens domäner får upp ögonen för den undermåliga forskningen som styr svensk samhällsdebatt och svensk politik, men frågan är om folk verkligen bryr sig.
I övrigt har Popova så klart rätt i allt. Granskarna har inte kunnat pröva Eva Lundgrens eventuella ohederlighet eftersom materialet saknas. I min värld är detta tillräckligt för att fälla en professor. Att vara professor är ingen mänsklig rättighet utan ställer stora krav på den som fått professuren. Det minsta man kan begära är att man ska kunna granska dem. Om de inte uppfyller det kravet ska de fällas för ohederlighet. Vi måste höja kraven för professorerna. De ska inte komma undan på det sätt som Eva Lundgren har gjort.
Angående genusforskare skriver Popova: "Varför kalla sig forskare när man avvisar alla den vetenskapliga världens krav?" Exakt!
Maria Abrahamsson skriver "Forskningen är inte ohederlig, men stollig".
Ärligt talat förstår jag inte skillnaden. En forskare som är stollig är knappast trovärdig och är man inte trovärdig och det har funnits ett uppsåt (vilket är väldigt tydligt, Lundgren är en ideologiproducent) är man helt enkelt ohederlig. Hursomhelst, Uppsala universitet borde inte ha tillsatt henne. De ska stå med skammen och ta ansvar för sin inkompetens och politiska korrekthet.
Bo Rothstein anser att Eva Lundgren borde ha fällts.
Hon borde ha fällts för vetenskaplig ohederlighet på grund av att hon gjort sig skyldig till "missvisande analys av data som förvränger tolkningen".
Ledaren i Örnsköldsviks Allehanda skriver "Våga ifrågasätt forskning".
Men allra bäst har Danne Nordling formulerat det.
Återkommer om Eva Lundgren i framtida nyhetsbrev.
Så lite annat smått och gott!
Män får inte det tack som de förtjänar.
Warren Farrel förklarar att kvinnor inte utan rationella skäl får lägre löner än män.
Man kan till och med misstänka diskriminering mot män. Hursomhelst råder det inga tvivel om att män är beredda att ta högre risker än kvinnor och att de därför har högre löner.
Elise Claeson, antifeministens bästa vän, skriver i Svenska dagbladet att "Det ska vara en mamma i år".
Intressant att notera är att folkpartister och kristdemokrater vill införa supernannies. Alva Myrdal med sin storbarnkammaridé skulle välkomna socialiseringen i dessa två partier. Grattis säger jag, men jag oroar mig än mer för vår framtid.
Ännu ett bevis som avslöjar feminismens lögner om att läkemedel bara testas på män.
I ett första skede är det sant att främst män testas för läkemedel, men det beror på att tillverkaren till en början inte vet hur medicinen påverkar fostret hos gravida. När medicinen kommer ut har den testats på båda könen. Däremot finns det andra problem som bör testas såsom hur läkemedel påverkar äldre och hur många olika läkemedelssorter inverkar på den sjuke. Det är dit resurserna, enligt läkemedelsverket, bör gå till.
Centerfeminister! Läs på innan ni häver ut er allt trams! FI:s främsta hjärtefrågor är bara ett troll som spricker i solskenet. Men allt detta visste vi ju redan.
