HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

100-nummersjubileum!
 

2008-01-05

1. 100-nummersjubileum och besöksstatistik för 2007

2. Skapandets moral

3. Charlie Weimers – Familjen ska konkurrera ut staten

4. Svensk sexism

5. Politiker försöker lura på svenska folket en konstitution

6. Kärlek – karriär och självförverkligande – Kärlek

7. Ny teknologi och ökad effektivitet är en bra försäkringspremie mot global uppvärmning

8. Centerfeminister saknar konspirationsteorierna i Alliansregeringens arbete mot kvinnomisshandel

9. Jag har inte fått något på länge


Ett tal till skolavslutningen?

Skolavslutningstal

Har någon som du håller av slutat skolan?


1. 100-nummersjubileum och besöksstatistik för 2007   

Det här är mitt 100:de nyhetsbrev. I genomsnitt har jag skrivit cirka 10 A4 sidor (teckensnitt times new roman och storlek 12) per uppdatering. Därmed har jag alltså skrivit minst 1000 sidor under de fyra år som jag varit verksam med denna form av hemsidearbete.

Vid varje årsslut gör jag en analys över besökstrafiken under året. Räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även då besökaren surfar runt på flera av mina sidor. Här kan ni utläsa antalet besökare i genomsnitt per dag:

Jan. 110
Feb. 112
Mars 126
April 110
Maj 137
Juni 115
Juli 110
Aug. 90
Sep. 122
Okt. 126
Nov. 113
Dec. 171

Besökstrafiken är i en ökande trend, även om jag har lite doppar och dalar här och var. Året började med en besökstrafik på 110 (65) (inom parantes är motsvarande siffra för föregående år) besök per dag och slutade med 171 (97) besök per dag. Från januari till juli ligger siffrorna mellan 110 och 115. Förvisso hade jag två tillfälliga toppar i mars på 126 besökare per dag (även förra året var mars en toppmånad) och i maj på 137, men de undantar jag från trendanalysen eftersom besökstrafiken i de övriga månaderna håller sig på en annan nivå. Under Augusti föll besöksstatistiken till årslägsta 90 besök per dag. Troligen berodde det på sommarens lockelser. Från september till november pendlar statistiken mellan 122 och 126, med en liten avvikelse i november på 113. Men i december sköt statistiken ända upp till 171 besök per dag. Denna stora raket beror troligen på dokumentärfilmerna om August Strindberg som gått på Sveriges Television under jul- och nyårshelgerna. Den 27 december var hela 1115 besökare inne på min hemsida. Och vad besökte de? Jo, min uppsats om röda rummet. Under december har total 1875 stycken besökt den sidan.

Jämfört med föregående år har besökstrafiken ökat markant. Genomsnittet för 2006 var 92,5 medan genomsnittet för 2007 var 116 besökare per dag. Min verksamhet på Internet börjar uppmärksammas av alltfler och jag har också börjat få in synpunkter via mail i större utsträckning än tidigare. Detta är mycket glädjande och det stärker mig i min ambition att utveckla mig själv ännu mer än vad jag redan har gjort. Tack alla besökare, kritiker som bundsförvanter.

Här nedan följer de mest besökta sidorna på Runebert.com:

1. Förstasidan
2. Naturalismen
3. Litteraturanalys
4. Röda rummet
5. Expressionismen
6. Favoritlänkar
7. Franskklassicismen
8. Daniel Olsson
9. Om diktkonsten
10. Analys av centerpartiet

Varför Röda rummet placerar sig som nummer fyra har jag redan förklarat. I övrigt är det precis som föregående år så att förstasidan får flest besökare och att det är mina litteraturanalyssidor som är mest populära. Favoritlänkar, Daniel Olsson och Analys av centerpartiet är sidor som även fanns med på topp-tio listan i förra årets rankning. Men alla dessa sidor har fallit i placeringar. Bland de sidor som fanns med i förra årets analys men som inte finns med här är mina texter om ROKS och min presentationssida.

2. Skapandets moral   

Det går framåt med mitt bloggande, under förra månaden fick jag 1345 besökare, vilket är mer än dubbelt så mycket som månaden före. Min bloggserie om företagarlitteratur verkar ha intresserat läsarna och tydligen har jag också lyckats få en lojal läsarkrets som ständigt återkommer. Det är trevligt. Inför det här året ska jag lyckas uppnå 5 000 besök på en månad. Sprid gärna bloggen till fler som ni tror kan vara intresserade.

Här följer några bloggposter som jag särskilt vill lyfta fram:

Tre människotyper

Självaktning

Må 2008 bli egoismens år

A är A - Det här är mina budord

Julen - En tid att njuta av skapandets frukter

NPC-kvalitet - Tre års resultatlöst arbete

Kollektivt ansvar är ingens ansvar

EG-domstolen föreslår ett civiliserat Sverige

Ökade klyftor i LO-sfären

Gemensam politik för stad och land

Lågproduktiva arbetstillfällen

Företagare har låg status i Sverige

Musikaliska innovatörer och entreprenörer

Att skapa är gemenskap

3. Charlie Weimers – Familjen ska konkurrera ut staten   

Kristdemokraten Charlie Weimers har i Dick Erixons poddradio framfört synpunkter om hur samhällsdebatten bör breddas i allmänhet och inom borgerligheten i synnerhet. Både Weimers och Erixon talar om vikten av kristna värderingar för att öka friheten i det svenska samhället. Själv är jag mycket kritisk till de kristna värderingarna som betraktar människan som en liten lort som syndar och som bör uppoffra sig för andra människors skull. Men trots denna invändning känner jag fler beröringspunkter med Weimers och Erixons värderingar än med objektivismens och nyliberalismens mer känslokalla positioner där gemenskap inte är något att bry sig om.

Weimers vill ersätta den dikotomi som rått mellan individ och stat, dvs. den ideologiska diskussion som förts främst mellan liberaler och socialister, med att sätta gemenskap mot staten. För att få mer gemenskap och solidaritet i samhället måste vi banta ned staten. Solidaritet är inte att passivt betala in skatt för att sedan lägga armarna i kors för att vänta på att staten ska gripa in och hjälpa de som har problem. I stället för att tala om välfärdsstaten bör vi tala om välfärdssamhället. Det är i friheten som människor kan skapa det goda samhället genom att själva eller tillsammans fullfölja sin potential.

I Tove Lifvendahls bok ”Människor som gör” framgår just detta att solidariteten och värmen i samhället har försvunnit. Samhället har blivit mer kallt. Mycket beror detta på altruismens lära, dvs. att människor ska uppoffra sina värden för att hjälpa andra. För enligt Lifvendahl finns det många människor som skulle vilja hjälpa andra, men som avstår på grund av att de känner skuld för att de känner ett behov och en glädje över att kunna hjälpa andra. Den svenska samhällsattityden är att välgörenhet är något fult, särskilt när någon tjänar på välgörenheten.

Det här resonemanget känner jag igen från 1990-talets intressanta ideologiska diskussioner i den då moderatvänliga tidskriften ”Svensk tidskrift” där sådant som välfärdssamhälle, kommunitära idéer, gemenskapande och civilsamhället diskuterades livligt. Det vore bra om detta idégods tas upp av Kristdemokraterna. Genom att tala om att stärka familjen för att därigenom minska statens makt och genom att tala om hur gemenskap uppstår mellan människor och inte via en stat kan Kristdemokraterna få en mycket tydlig profil, och därmed också ett existensberättigande. Kristdemokraterna kommer därmed att förtjäna namnet värdebärande parti. De två andra borgerliga partierna har redan startat sin profilering, Centerpartiet i marknadsliberal riktning och Folkpartiets profilering för mer ordning och reda samt bättre integration. Båda dessa profiler är gamla moderatfrågor. Moderaterna själva övertar därmed Centerpartiets gamla plats på 1970-talet som det stora lagompartiet inom borgerligheten. Kristdemokraterna har kommit lite på efterkälken och det syns också i opinionsmätningarna.

I samband med talet om frihetens betydelse för människors utveckling hänvisar Weimers till Lord Acton som menade att människan inte bara ska vara fri att göra det hon vill, utan också vara fria att göra det hon bör. Hur ska en människa kunna utvecklas om hon aldrig får tillfälle att göra fel och lära sig av dessa? Hur ska en människa kunna växa om hon är oförmögen att själv hantera små sorgeämnen i livet såsom när flickvännen gör slut? Det kan väl inte vara hållbart att psykakuten i Lund får ta emot människor som är nedbrutna på grund av att ett förhållande har tagit slut? Så oförmögna kan vi väl inte ha blivit?

4. Svensk sexism   

Maria Wilhelmson på Kristdemokraten ifrågasätter varför kvinnliga egenskaper oftast betraktas som positiva medan manliga egenskaper i regel betraktas som något negativt. Hon kallar det för svensk sexism.

Hon uppmärksammar även Pär Ströms ”Mansförtryck och kvinnovälde” på ett positivt sätt och slår fast att boken ignorerats därför att den helt strider mot det som är politiskt korrekt. I boken behandlas, som jag tidigare skrivit om, alla de problem som främst riktar sig mot män. Slutsatsen är att kvinnor som grupp är inte mer drabbade än män som grupp.

Och varför är det ett privilegium för mannen att förvärvsarbeta heltid medan det är något ofördelaktigt att kombinera deltidsjobb med familjär barnomsorg?

5. Politiker försöker lura på svenska folket en konstitution   

I Sverige har man sällan varit särskilt noga med det här med grundlagsskydd. Sedan 1974-års grundlagsförändring när vi fick enkammarsystem frångick vi 1809 års regeringsform där maktdelning mellan beslutande och verkställande makt och dömande makt var ett grundläggande kriterium. All form av lagprövning avskaffades med ordet ”uppenbarhetsrekvisit” .

Detta märks i samhällsdebatten. När ansvarskommittén lade fram sitt slutbetänkande vill många lokala politiker stressa fram ett beslut före 2010 för att slippa lyssna på det efterblivna folket som inte bedöms vara intresserade av organisationsfrågor. Men hur vet man det, när man inte ens har diskuterat det ordentligt i de fora som intresserar svenska folket? Om man mest talar om administration och ritar ett antal gränser här och var kan man inte förvänta sig att särskilt många fler än de direkt berörda, dvs. förlegade politiker på landshövdingsposter och lokala politiker som vittrar efter mer makt, intresserar sig för saken. Men varför inte diskutera sådant som berör? Primärvården till exempel? Kommer primärvården att bli bättre för att vi centraliserar den från landstinget till storregioner? På vilket sett menar Centerpartiet som är det stora decentraliseringspartiet att detta är en decentralisering? Här har vi frågor som kan engagera, men då gäller det att man argumenterar för sin sak och inte ägnar sig navelskåderifrågor såsom hur man ska organisera den offentliga sektorns alla myndigheter.

Ett annat exempel är synen på förslaget om EU-konstitution, det som politikerna har döpt om till EU-fördrag men som i själva verket är en kopia av den konstitution som Frankrike och Nederländerna redan har röstat nej till. Svenska politiker tycker inte frågan är särskilt viktig trots att medlemsländerna ger EU stora expansionsmöjligheter genom godtyckliga och diffusa formuleringar om var gränserna för EU:s makt går. Jag är för ett EU-fördrag eller en EU-konstitution, men då ska den vara minimalistisk. Den ska vara på högst tio sidor, vara läsbart för vanligt folk och i tydliga ordalag göra klart vilka maktbefogenheter EU ska ha. Men i stället får vi nu ett oläsbart dokument på mer än 100 sidor som består av ett misch-masch av positiva rättigheter om rätt till bostäder och arbete och andra fånigheter.

Kristdemokraten Lennart Sacredeus från Dalarna är inte vanligtvis någon politiker som jag har särskilt höga tankar om. Men till Svenska Dagbladet har han satt huvudet på spiken: ”Jag hyser ingen tilltro till att alla riksdagsledamöter skulle vara särdeles väl pålästa.” Amen, då var det sagt.

6. Kärlek – karriär och självförverkligande – Kärlek   

Återigen har jag funnit ett mycket intressant resonemang i Peggy Noonans Talskrivaren – Eller konsten att skriva tal som handlar om kärlekstemat som jag tog upp i förra nyhetsbrevet. Hon beskriver en livsfas där tonårstiden och ungdomstiden domineras av tankar om kärlek där en man eller kvinna romantiseras till omåttliga ideal. Därefter, vid 30-årsålder och framåt är det mer karriären som ligger i främsta blickfånget tillsammans med krav på självförverkligande och att efterlämna något till eftervärlden som ett bevis på ens existens. När sedan den fasen är över och människan blir gammal, då återuppstår kärlekstemat som det främsta motivet i livet. Men då handlar det om en mer mogen och eftertänksam kärlek.

Noonan skriver: ”De flesta av oss har färdats i en förunderlig cirkel. När du är ung och grön och blott fjorton tycker du att kärleken är det viktigaste i livet. När du mognar, och blir mer eftertänksam, inser du att det viktigaste här i världen är att lyckas, att lämna något efter sig som blir kvar – göra vetenskapliga genombrott, eller hedras för sina insatser, eller se till att trygga din och din familjs framtid, bo bra, ha råd att utbilda dina barn. Och när du uppnått allt detta inser du plötsligt, att det allra viktigaste i livet är kärleken. Dela den med andra och känna Guds kärlek. Allt det andra är också bra att ha, men utan kärlek inget värt. Allt det där andra är bara sådant som hänt mellan fjorton och visdom.” (s. 69).

7. Ny teknologi och ökad effektivitet är en bra försäkringspremie mot global uppvärmning   

I stället för att införa symboliska skattehöjningar på bensin som enbart har den effekten att det ställer till det för vanligt folk bör samhället rikta in sig på att betala försäkringspremier i form av ny teknologi och energieffektiviseringar. Man kan diskutera om hur troligt det är att vi står inför en snar katastrof, samt hur skyldig människan är till detta, men man kan inte vara helt säker på att domedagsprofeterna har rätt.

Den amerikanska tankesmedjan American Enterprise Institute har publicerat en rapport som visar hur politiserad IPCC är, det handlar inte alls enbart om vetenskaplig forskning.

För även om man utgår från IPCC:s grunddokument framgår det att det inte alls råder något konsensus om hur allvarlig den globala uppvärmningen är, vad den beror på och hur stor människans skuld är.

Men för att tillämpa försiktighetsprincipen. Ett exempel på en försäkringspremie som verkar gå vägen är Sandias satsning i New Mexico, USA, på återvinning av koldioxid.

Genom att använda solljus för att spjälka ned koldioxid till kolmonoxid som sedan kan förvandlas till väte, kan man framställa syntetiska bränslen såsom metanol. Kanske till och med diesel och flygplansbränsle.

Vidare har en läsare reagerat på ett resonemang som jag hade om elbussar där jag menade att kapitalbindningen blir för stor när bussbolagen måste investera i fler bussar för att vissa måste stå still vid uppladdningen. Läsaren i fråga tipsade mig om att Rom har investerat i elbussar där byte från nät till batteri tar 10 sekunder. Detta kräver att elen distribueras via luftledningar, om än inte på hela sträckan. Totalt finns 40 000 bussar i trafik i 350 städer. Det här är goda nyheter för mig och detta borde vi testa i de större städerna i Sverige. Ett trådbussystem har redan påbörjats i Landskrona. Men i de mindre städerna, och framför allt på landsbygden, kommer sannolikt investeringen att bli för stor för att den ska vara lönsam. Investeringen verkar inte ens fungera väl i Landskrona. Och därmed är man tillbaka på ruta ett. Men man kan ju alltid satsa där det är ekonomiskt möjligt, men att tro att elbussar ska kunna gå i hela Sverige är inte realistiskt inom snar framtid och därmed inte en lösning som vi helt kan luta oss emot. Den som är intresserad av mer miljöteknik kan läsa om de företag som uppmärksammats i Tidningen C.

Och trådbussystem är ju mycket bättre än de etanolsatsningar som Europa och Sverige har gjort. Etanolinvesteringarna är enbart slöseri med resurser.

I 2007 års senaste Dalabygden har energiexperten Göran Bryntse skrivit en artikel om att kolkraftverk är bättre än kärnkraftverk och att utbyggnad av kärnkraft inte är lösningen på den globala uppvärmningen. Anledningen är uranbrytningen, kylaggregaten och slutförvaringen. Men inte kan väl denna koldioxidökning jämföras med de koldioxidminskningar som mindre förbränning av fossila bränslen medför? Om jag ska tro på något sådant får man göra en kalkyl och visa det. Till dess kan jag bara skratta åt eländet. Och varför inte bedriva kylaggregaten med vindkraftverk, det brukar ju vara så populärt annars?

Som motpol kan det då vara intressant att läsa en artikel i Scientific american som handlar om hur kol är mer radioaktivt än uran.

8. Centerfeminister saknar konspirationsteorierna i Alliansregeringens arbete mot kvinnomisshandel   

Feminismen är en mycket seg sjukdom, trots att den nu arbetar i motvind och trots att den i princip redan är dödförklarad fortsätter några tappra själar att sprida de feministiska flosklerna och konspirationsteorierna om hur män förtrycker kvinnor. Kristin Oretorp som är vice ordförande i Centerkvinnorna och Julia Forshage som är medlem i CUF klagar i Tidningen c. nr. 4 2007 över att Alliansregeringen inte har tagit med teorin om könsmaktsordningen i den handlingsplan mot kvinnomisshandel som regeringen presenterade i mitten av november. Artikelförfattarna uppskattar de 56 punkterna som regeringen har satt upp, men de menar att regeringen inte vill ”se orsaken till de problem som man försöker stävja med handlingsplanen”.

Vad är det då som regeringen inte ser och varför är det då så viktigt att lyfta fram könsmaktsordningsteorin? Jo: ”Som feminist är det uppenbart att mäns våld mot kvinnor grundar sig i könsmaktsordning och könsroller. Att det existerar en könsmaktsordning, att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp, har bevisats och erkänns även internationellt”.

Som feminist är det uppenbart… Öh, som antifeminist är det uppenbart… Konstruktivt värre. Och bevisat? Vad är bevisat?

Jo, artikelförfattarna svarar: ”Vi kan bland annat se den i de strukturella löneskillnaderna mellan män och kvinnor samt genom att män innehar fler maktpositioner än kvinnor. Den manifesteras också genom mäns våld mot kvinnor.”

Suck! Inget blir sant bara för att man upprepar det tusen gånger med en druckens envishet. Jag tänker inte ens bemöda mig att återigen besvara dessa dumheter, jag hänvisar enbart till Pär Ströms bok "Mansförtryck och kvinnovälde".

Att man bara orkar upprepa dessa obevisade fånigheter utan att ta till sig motargument som levereras. Att försöka diskutera med en feminist är som att försöka diskutera med en grammofonskiva som hakat upp sig. Det kan tyckas som att jag är lite väl nedlåtande och nonchalant när jag skriver så här, men det beror på att jag faktiskt gett feministerna väldigt många chanser att föra konstruktiva diskussioner, men väldigt få har lyckats göra det utan att ägna sig åt guilt by association, fåniga anklagelser om min hemska kvinnosyn och allt vad det kan vara. Jag står helt enkelt över sådana människor som inte kan höja sin intellektuella nivå högre än sandlådans kanter. Att jag ändå tar upp feministiskt trams beror helt enkelt på att de faktiskt är oerhört underhållande. Gör som jag, kära läsare, upphör med att uppröras över allt trams som feministerna häver ur sig. Se i stället till att ni roar er ordentligt åt deras parodier på sig själva. Jag lovar, era liv blir mycket bättre då. Att vara bitter och arg på sådana människor är helt enkelt slöseri med tid, energi och resurser. Lev livet i stället!

Förövrigt borde en centerpartist stå över sådant här trams och ägna sig åt något viktigare, exempelvis verkligheten.

9. Jag har inte fått något på länge   

Det vet feministbloggaren Syster natt att berätta. Hon gillar inte mig och min hemsida och hon har efter att ha studerat fotografiet på mig kommit fram till att jag inte har fått något på länge. Jag är därför bitter och hatar därför kvinnor. Kan man få fram så mycket information om mig genom att enbart titta på mitt ansikte? Där ser man, inget pokerface här inte.

Mitt epitet är äckelpigg och eftersom vi enligt hennes världsbild lever i ett patriarkat är hennes slutsats: ”I världsordningen står fortfarande den vita, medelålders mannen högst på listan. Fredrik Runebert är alltså en av dem som får stå högst upp på prispallen när samhället sagt sitt. Sorgligt.”

Tydligen har jag missat något, eller också lider jag av falskt medvetande.

Sedan är hon upprörd för att jag tycker att kvinnor är hysterikor. Jag kan lugna er alla med att jag varken hatar kvinnor eller tycker att kvinnor är hysterikor. När vi kommer till feminister blir det dock något annorlunda, men jag har lovat mig själv att vara snäll, så jag skriver inte ut det.

Dessutom läggs jag till last för att jag tycker att George W. Bush är en politisk förebild. Därmed är jag schack matt, någon som gillar Bush kan man inte ta på allvar.

Det här är riktigt underhållande, läs även kommentaren till bloggposten. Där framgår det att någon har använt mig som källa i ett skolarbete på högskolan. Därmed bekräftas min tes om att källkritiken inte är den bästa inom våra högskolor och universitet.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|