HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Vem ska ta hand om mamma?
 

1. Intervju med Antifeministiska Samfundet
2. Inventering 9 - Strukturer
3. Ekonomiska samband med pedagogisk skärpa
4. Vem ska ta hand om mamma?
5. Kontoekonomi
6. Privat arbetsmarknad fungerar bättre än offentlig
7. ROKS fortsätter att sprida ut lögner

1. Intervju med Antifeministiska Samfundet

Nättidningen Blaskan har nyligen publicerat en intervju med Antifeministiska samfundet. Läs intervjun här!

2. Inventering 9 - Strukturer

Issues & views!
En amerikansk konservativ sida som attackerar "liberalernas" och feministernas och andra kollektiva ismers resonemang om strukturer. Det extra intressanta är att några av dessa konservativa är negrer som tydligt vill visa att alla svarta inte är exakt lika och tycker exakt lika. Ett axiom må tyckas, men den som följer samhällsdebatten vet bättre.

I Sverige vill jag gärna dra en parallell till Mona Sahlins styrning av forskare. Om detta kan du läsa i Axess!
Och i DN!

Mona Sahlin anser att det är en självklarhet att utgå från att det finns ett strukturellt förtryck mot invandrare. Den utredare som först fick Sahlins uppdrag att förutsättningslöst söka kunskap om integration mm. ifrågasatte om det egentligen finns något strukturellt förtryck. Han sparkades av Sahlin och ersattes av en av hans kritiker. Svensk forskning är idag fullständigt politiserat!

(Det här med strukturer verkar vara mode idag. Alla politiska frågor förklaras med hjälp av osynliga strukturer.)

3. Ekonomiska samband med pedagogisk skärpa

Klas Eklund är en Socialdemokrat som tillsammans med ett antal andra ekonomer lyckades modernisera Socialdemokraternas mer dogmatiska socialistpolitik på 1980-talet. Han hjälpte Kjell-Olof Feldt att förstå det omöjliga med den strukturpolitik som fördes av hans eget parti.

Klas Eklund!

4. Vem ska ta hand om mamma?

Jag har nyligen läst Anna Bäséns aktuella bok "Vem ska ta hand om mamma" som handlar om hur äldrevården fungerar i Sverige. Det är en dyster läsning där både kommunal och privat äldreomsorg får tummen ned. Antagligen kommer enbart det privata alternativet att kritiseras och avfärdas som vanvård i den allmänna debatten, om man nu ens kommer att diskutera saken. Men oavsett om äldrevården är privat eller kommunal är det till syvende och sidst politikernas ansvar att skriva bra kontrakt med privata företag om man nu som kommun önskar lägga ut äldrevården på entreprenad. Det räcker inte att välja det billigaste alternativet, man måste också se vad man får för det pris man betalar. Många kommuner köper exempelvis städning som är billig men sämre än andra alternativ av den enkla anledningen att politiker stirrar sig blind på prislappen.

Kontentan bör vara glasklar. Politiker är inte kompetenta att driva äldrevård, i alla fall inte utan konkurrens. Idag kontrollerar kommunerna och landstingen sjukvårds- och omsorgsmarknaden alldeles för mycket. För att öka kvaliteten behövs fri konkurrens vilket man enbart kan få genom införandet av en äldrepeng som följer individen istället för kommunerna. Kommunerna kan gärna driva äldrevård, men då ska de göra det under konkurrens och ska inte styra individernas val.

Det som slår mig när jag läser Bäséns bok är att politiker och många andra så totalt har missuppfattat begrepp som ekonomi och effektivitet. Ekonomi betyder hushållning med resurser. Idag verkar ekonomi vara samma sak som misshushållning med resurser. Hur förklarar man annars de missunsamma och kontraproduktiva besparingar som genomförs? Det finns ju alternativa konton såsom kultur, fritid och diverse onödiga utgifter att ta av innan man naggar vård och omsorg i kanten. Varför inte börja fokusera på kärnverksamheten, som är en viktig företagsekonomisk sanning?

När vi nu är inne på kärnverksamhet ligger begreppet effektivitet nära till hands. Hur definieras effektivitet idag? I praktiken är effektivitet synonymt med försämringar. Men är detta ett korrekt språkbruk? Om man vill öka effektiviteten måste man först slå fast målen för verksamheten och sedan organisera verksamheten så kostnadseffektivt som möjligt. Effektivitet är således att uppnå ett mål till lägsta kostnad. Effektivitet är inte, som politiker tycks tro, att uppnå lägsta kostnad. Ibland frågar man sig varför politiker inte helt enkelt lägger ned hela sjukvården och all omsorgsverksamhet. Det måste ju vara det mest politikereffektiva. Om man ingen verksamhet har ligger ju kostnaden på noll kronor. Effektivitet a´la politiker!

Politiker bestämmer allt och patienten och anhöriga ingenting. Patienten finns där för personalens skull och personalen finns där för politikernas skull. Vänd på pyramiden!

Efter att ha läst boken har jag ett par förslag för bättre äldrevård:
1. Inför äldrepeng för att öka valfrihet och konkurrens.
2. Öka konkurrensen genom att öka utrymmet för mer privata äldreboenden.
3. Etablera en statlig men oberoende granskningsinstitut som är fullständigt frikopplad från regeringen och diverse myndigheter.
4. Detta granskningsinstitut ska bestå av fler än bara läkare och sjuksköterskor som känner lojalitet för sin yrkeskår.
5. Förtydliga ansvaret vid vanvård och misshandel.
6. Öka ansvaret och bestraffningen vid vanvård och misshandel.
7. Komplettera Lex Sarah-lagen med möjligheten till anonym anmälan.
8. Höj lönerna inom vård och omsorg och höj statusen på yrket genom konkurrensutsättning.
9. Tvinga arbetslösa som går på a-kassa att ge patienter på äldreboenden guldkant i tillvaron genom promenader mm.
10. Behandla patienterna som individer och tvinga exempelvis inte upp patienterna samma tid. Det blir effektivare i längden.
11. Sätt upp tydliga mål för vård- och omsorgsverksamheten och förbättra uppföljningen. Idag finns det för många detaljlagar som i praktiken inte betyder ett dyft.
12. Fokusera statens verksamhet på grundtrygghet och skala av allt extra såsom föräldraförsäkring, kulturbidrag, bostadsbidrag osv. Ersätt allt detta med ett grundtrygghetsstöd som kan kallas socialbidrag eller medborgarlön. Med ett sådan system kommer ingen att falla genom de stora maskorna i det sociala nätet som staten har byggt ut alldeles för högt upp. Staten har idag som mål att via inkomstbortfallsprincipen ge ersättning till människor som egentligen klarar sig själva.

Bäsén, Anna: Vem ska ta hand om mamma?, DN-bokförlag, 2004

5. Kontoekonomi

Den svenska staten och dess förlängda armar bygger idag på principen om kontoekonomi. Varje verksamhet har sitt konto och ingenting kan ändra på det faktumet. Om ett konto skulle behöva mer pengar, exempelvis sjukvård, kan man inte bara ta från kulturkontot och förbättra sjukvårdskontot. Nej, nej, då måste man givetvis tvinga sjukvården att dra ned på sin verksamhet.

När ansvar ska fördelas i Sverige går det inte att gå till personalen på ett sjukhus eller på ett äldreboende eftersom de, helt korrekt, hänvisar en till politikerna. Och när man går till politikerna i landsting och kommun vet man redan på förhand vad svaret blir. STATEN! Staten där all makt i Sverige härstammar ifrån. Men staten har ingen lust att ta något ansvar för Socialdemokraterna och maktgalningarna till ministrar vill inte förlora nästkommande val. Därför skyller statens politiker på landstingen som i sin tur skyller allt på kommunerna och kommunerna skjuter tillbaka skulden på staten. Så där går det! Ansvaret existerar ingenstans!

Men när man ser igenom retoriken är det inte så svårt att inse var ansvaret ligger. Det ligger på staten - riksdagen, regeringen och Göran Persson. All makt utgår från staten och inte från folket som det står i vår grundlag.

När kommuner och landsting försöker planera sin verksamhet kan allt spolieras på grund av att någon minister i Stockholm har fått någon godtycklig fixidé om att kommuner betalar för lite pension eller att kommuner borde ta lite mer ansvar för värstingar och äldrevården. Tja, som decentralist bör man väl inte ha några problem med att problemen löses på lokal nivå? Eller? Självklart inte! Problemet är bara att landsting och kommuner är alldeles för bakbundna och att de inte får tillräckligt med resurser från staten. Kommunal har ett antal gånger visat att kommunerna får mindre och mindre pengar från staten om man tar hänsyn till inflationen. Staten har alltså sett sin chans att förbättra sin budget genom att flytta över kostnader till kommunerna så att Göran Persson kan stoltsera med sin fina budget i balans (som inte ens är det efter bokföringsfiffel). Om man får mer ansvar måste man givetvis få mer resurser annars kan man inte ta ansvar för resultatet. Så enkelt är det!

Därför måste statens makt minska och kommunernas och individernas makt öka. Äldrepeng och skolpeng ska användas för att öka individernas makt, lokala skattebaser ska ge kommunerna mer makt. Landstingen är en idiotisk konstruktion och ska avskaffas. Vilken idé att låta politiker bestämma hur min och tant Agdas vård ska se ut? Jag vill bestämma själv över min vård. Politiker är inte kompetenta att erbjuda vård. Det ska specialister och experter göra. Därför bör staten överta sjukvården och bolagisera den för att därefter låta lokala experter ta över. De kan bedriva en kostnadseffektiv vård som inte kompromissar med kvaliteten. Särskilt om konkurrensen från privata alternativ ökar samtidigt som den statliga kontrollen över vårdkvaliteten stärks.

Återigen, avskaffa kontoekonomin, minska politikers makt och decentralisera makten till människorna.

6. Privat arbetsmarknad fungerar bättre än offentlig

Det är lättare för män att få fasta anställningar (tillsvidareanställningar) efter att ha haft tillfällig anställning står det i ett pressmeddelande från forskning.se. När man läser längre ned står det också att privata företag är bättre på att ge tillfälligt anställda en fast anställning. Mycket av detta beror på att privata företag mest använder sig av provanställningar eller projektanställningar när de anställer någon tillfälligt och det är dessa anställningsformer som mest sannolikt leder till en fast anställning. I kommuner och landsting är vikariat mer vanligt och där har man inte råd att betala för en fast anställning, trots att det på lång sikt finns många effektivitetsfördelar av kontinuitet i verksamheten. Hög personalomsättning gör patienter oroliga och ökar därmed arbetsbelastningen och risken för utbrändhet och sjukskrivningar.

Några krav på privatiseringar som följd av dessa uppgifter är inte att vänta. Det är bara när privata företag missköter sig som politiker hotar med diverse åtgärder, inte när det är den offentliga sektorn som missköter sig.

Läs mer här!

7. ROKS fortsätter att sprida ut lögner

ROKS har haft en kvinnofestation (manifestation - roligt om det inte vore ROKS) där den totalitäre ordförande Ireen von Wachenfeldt hävt ur sig diverse lögner och manshat. Här kommer några smakprov:

"Det här är något som de flesta män inte vill känna något ansvar för. Man vill inte höra att alla män" som grupp" bär ansvar för varje våldtäkt."

Återigen! Var och en har ansvar för sina egna handlingar. Om jag slår någon då är det jag som är skyldig och inte män, vita eller människor som grupp. Det är jag!

För att bevisa hur dumt vi antifeminister resonerar säger hon så här:

"Det är alltid lättare att prata om kvinnor i grupp, som exempelvis:
kvinnor har lägre lön och diskrimineras (ja, inte alla kvinnor, men de flesta och dessutom som grupp)

Invandrare har högre arbetslöshet
(ja inte alla invandrare - en del har jobb- men som grupp)

Kändisar har förmåner och får gå på fester
(ja, inte alla, men de flesta och som grupp)

Journalister är subjektiva och osakliga
(ja, inte alla men som grupp)"

God dag yxskaft! Först och främst: Det är inget skuldbeläggande att påstå att invandrare har högre arbetslöshet. Det är alltså en rätt så oskyldig generalisering. Att inte förstå skillnaden mellan dessa två fenomen är höjden av relativism.

För det andra talar man ofta om att män tjänar mer än kvinnor, precis som man säger att kvinnor tjänar mindre än män. Så visst generaliserar man även män och kvinnor. Det som feminister inte fattar är att löneskillnader mellan grupper är irrelevanta. Lönesättningen ska vara individuell.

För det tredje handlar inte generaliseringarna ovan om minoriteter utan om majoriteter. Man kan visst säga att män slåss och misshandlar mer än kvinnor. Det är inte felaktigt. Däremot är det felaktigt och fascistiskt att påstå att män slår kvinnor eftersom män inte slår kvinnor som grupp. Invandrare är inte arbetslösa som grupp bara för att fler invandrare är arbetslösa. Det finns naturliga förklaringar som härrör individens bakgrund som förklarar varför invandrare är mer arbetslösa än svenskar. Det är denna information som behövs för att öka invandrarindividers möjligheter att få arbete samt stoppa kvinnomisshandel och våldtäkter. Problemet är komplext och det finns ingen lösning med det stora L:et. Däremot finns det många olika lösningar beroende på individernas situation.

"Alla kvinnor känner någon som blivit utsatt för våldtäkt eller våldtäktsförsök. Ingen man känner, en man som begått något sådant."

Som vanligt redovisas ingen källa utan ROKS spekulerar fritt!

Att debattera sakligt med dessa människor är omöjligt. De är inte mottagliga för argument, de lever i sin egen lilla konspirationsvärld och kan inte nås med förnuftiga argument.

Läs mer här!

Och här!

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|