HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Frihet som smakar jord
 

1. Frihet som smakar jord
2. Är vi rädda för frihet?
3. Vänsterpartister i Centerpartiet
4. Blogforum contra publicistklubben
5. Liberty.nu
6. Ännu en studie visar att sänkta skatter ger högre tillväxt
7. Lovsång - Ayn Rand
8. Kvinnor i litteraturen
9. Mansjourer i Storbritannien
10. Kommunism är okey - katolicism är det inte
11. Condoleeza Rice som utrikesminister i USA - bevisar att vänstern har fel

1. Frihet som smakar jord

Ola Spännar har skrivit en uppsats om Centerpartiets frihetsideologi på Uppsala universitet och finns publicerad på Timbro. Det är en väldigt intressant läsning som tydligt visar varför jag är så begeistrad i Centerpartiet. Det finns verkligen potential bara man vågar lära sig av det förflutna och hålla sig till ideologin. Det är ATP-striden som tydligast visar hur Centerpartiet är individinriktat och frihetssträvande. 1957 hölls en folkomröstning där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och LO stod för en stor utbyggnad av välfärdsstatens åtaganden, där Centerpartiet stod för frivilliglinjen och där Moderaterna och Folkpartiet valde avtalslinjen. Det gemensamma för ATP-linjen och Avtalslinjen är kollektivismen. Moderaterna hade ännu inte genomgått sin liberala revolution (Gösta Bohman) och Folkpartiet hade just börjat överge sin liberalism för att några år senare ställa sig på Socialdemokraternas expansionspolitiska sida.

ATP-linjen gick ut på att staten skulle stå för pensionsutbetalningarna i förhållande till löntagarens inkomst under en viss period. Avtalslinjen gick ut på att arbetsmarknadens parter skulle bestämma över individernas huvuden. Det var alltså arbetsgivarorganisationen och fackförbundet som skulle bestämma pensionsvillkoren. Centerpartiet föreslog istället en starkare grundtrygghet genom en höjd folkpension och därefter en helt frivillig linje. Det var upp till var och en att bestämma om man ville teckna en privat försäkring, spara i en bostad, ingå avtal med arbetsgivaren eller fackförbundet osv. Jämför denna frihetslinje med Centerpartiets traditionella familjepolitik där alla familjer får en summa pengar, antingen via vårdnadsbidrag eller via ett barnkonto, för att själva avgöra sin barnomsorg.

Det är också intressant att läsa hur Centerpartiet skiljer sig från andra partier genom att införa en annan dimension på den politiska kartan – den icke-materialistiska mot de materialistiskt inriktade partierna. Centerpartiet försökte föra fram de andliga värdena, den frivilliga gemenskapen och miljötänkandet. Centerpartiets decentraliseringspolitik och lokalsamhällestänkande påminner mycket om de kommunitära idéer som på 1980-talet uppstod i USA.

Framförallt var Centerpartiet en gång en stark kraft för att balansera rättigheter och skyldigheter.

Jag ska börja studera Gustaf Jonnergård som betytt mycket för Centerpartiets ideologi för att närmare beskriva fördelarna med Centerpartiet. Gunnar Hedlund och Thorbjörn Fälldin var dessutom mycket inriktade på äganderättsfrågor vilket är helt borta idag. Vad hände 1986?

Läs uppsatsen och inse vilken potential Centerpartiet har.

2. Är vi rädda för frihet?

Dick Erixon har nyligen publicerat en artikel om svenskars förhållande till frihet och trygghet i boken "Frihet - samtalen fortsetter" som utgivits av den norska tankesmedjan civita. Erixons tes är att välfärdsstatens utbyggnad ledde till att människor började betrakta sin egen lön som en veckopeng som de enbart behöver lägga på olika nöjen. När staten tog mer och mer ansvar för pensionsförsäkring, daghem, skolor och äldreomsorg mm. berövades svensken förmågan att planera och ta ansvar för sitt eget liv. Idag är många rädda för alla de val som vi måste göra när det gäller pension, elleverantör, teleoperatör osv.

Författaren påstår också att vi har en stor kulturell frihet men en väldigt liten ekonomisk frihet. I ett land där självständiga men fattiga bönder var en historisk regel till skillnad från övriga Europa kan det tyckas konstigt att vi nu är så ekonomiskt beroende. Men å andra sidan har vi mer kulturell frihet nu än tidigare. Idag kan vi själva bestämma vilken religion och ideologi som vi vill tillhöra. Det Dick Erixon dock glömmer är att även den kulturella friheten är beskuren på grund av ideologisk homogenisering där media och etablissemanget vinklar allt åt ett håll.

Hursomhelst ingick det svenska folket främst efter andra världskriget ett samhällskontrakt med staten där staten skulle leverera trygghet. Men nu har staten brutit kontraktet och vi känner otryggheten bre ut sig. Vad är då lösningen? Mer av samma sak? Högre skatter? Nej, det är en omöjlig väg. Lösningen är istället mer enskilt ansvar.

När det gäller arbetsmoralen har Erixon en viktig poäng. I början av välfärdsstatens expansion fungerade de generösa systemen eftersom den generationen levde efter devisen att man ska göra rätt för sig. Men när den yngre generationen såg att man kunde få samma levnadsstandard genom att inget göra som när man arbetar urholkades arbetsmoralen och detta har ärvts till senare generationer.

För att få en mjuk övergång till mer enskild finansiering är det viktigt att makten successivt förflyttas från politiker till konsumenter.

Läs Dick Erixons kapitel här.

3. Vänsterpartister i Centerpartiet

Centerpartisten Johan Linander är egentligen vänsterpartist om man lyssnar till det han säger. Till och med Socialdemokratiska politiker blir nyanserade i hans närvaro.

Johan Linander vill relativisera våldtäkter så att alla våldtäkter är grova eller egentligen milda eftersom även sexuellt utnyttjande ska betraktas som våldtäkter. Men om man inte vill rangordna våldtäktsbrotten hur ska man då kunna döma olika våldtäkter olika? Typiskt vänsterralitivism!

Linander anser också att män, idag, har rätt att ta för sig eftersom män inte behöver vänta på ett "ja" innan samlag genomförs. Det räcker med tystnad. Så i fortsättningen måste man förstöra stämningen genom icke-romantiska frågor. Konkludent handlande, som han annars brukar tjata om, gäller inte när det gäller samtycke, då måste kvinnan tydligt artikulera ett "ja" innan samlaget kan genomföras.

Inte nog med att detta är en viktoriansk syn på könsroller, som Linander säger sig vilja förändra genom att avskaffa maskuliniteten genom terapisamtal, där det enbart är män som tar initiativ och kvinnor som responderar. Linander vill till och med vända på bevisbördan så att de män som anklagas ska bevisa att kvinnan gått med på samlaget. Därmed måste man ha skriftliga standardiserade kontrakt med sig för att kunna bevisa sin oskuld. För Linander sätter också stopp för vissa sorters frågor i rättegången.

Med en sådan vän behöver inte Centerpartiet några fiender!

Läs om Johan Linanders förakt för rättssamhället och rättssäkerheten: Första anförandet,
Andra anförandet,
Och sista anförandet

Ordförande för Centerpartiets Kvinnoförbund Annika Qarlsson är lika farlig.

De är värre än Vänsterpartisten Rolf Olsson som dock inte är långt efter. Läs och jämför.

De flesta instanser har sagt nej till Linanders sjuka förslag vilket socialdemokraten Elisabeth Markström med sin sunda inställning tar upp här:
Anförande 1
Anförande 2

Det Johan Linander, som påstår sig vara jurist, inte förstår är att bristande bevis inte är samma sak som att våldtagna kvinnor får skylla sig själva eller att män har rätt att ta för sig av kvinnans kropp. Får Olof Palme skylla sig själv nu när ingen mördare har fällts för brottet? Bristande bevis betyder just bristande bevis. Bättre vore att försöka lösa detta problem istället för att spekulera i sjuka strukturteorier.

Tumbamålet har haft en stor betydelse för detta konstiga tänkande. Det kan vara bra att läsa den genomgång som Contra har gjort på tumbamålet.

Kan vara bra att läsa för att få en mer helhetsbild av våldtäktsproblemet.

Folkpartisten Johan Pehrson är svår att tolka då han tar avstånd från Linanders idéer omvånd bevisbörda men ändå talar om strukturer och annat trams.

Kristdemokraten Maria Larsson är också något otydlig men ställer sig tyvärr på Linanders sida.

Men det finns också vettiga element i riksdagen:

Moderaten Beatrice Ask.

Och moderaten Hillevy Engström.

Hillevy Engström är den enda som förstår att kvinnomisshandel utförs av vissa män och inte av män. Något elementärt som alla intelligenta varelser borde greppa.

4. Blogforum contra publicistklubben

Johan Norberg har skrivit en jämförande artikel om blogforum och publicistklubben på Smedjan. Här kan man koppla mitt resonemang om kultur och mentalitet där blogforum är en frisk fläkt som utmanar det gamla gardet i de etablerade medierna och där publicistklubben främst inriktar sig på att begränsa konkurrensen och försvåra kritiskt tänkande. Blogforum höjer kvaliteten både på Internet och i medierna genom sin kritiska granskning. Allt går att kontrollera och sakfel går inte längre att ignorera. Detta är en mycket intressant utveckling.

Läs Johan Norbergs artikel på Smedjan.

5. Liberty.nu

Har fått nys om ännu en frihetligt inriktad hemsida som torgför diverse politiskt inkorrekta åsikter om trafik- och kommunikationspolitik (som jag personligen inte delar), försämrad demokratikultur och statens monopolanspråk och utbredning. Det är främst hans åsikter om feminismen och hans frihetspatos som jag gillar.

Liberty.nu är en mycket läsvärd sida.

6. Ännu en studie visar att sänkta skatter ger högre tillväxt

En höjning av det totala skattetrycket på 12,8 % ger enligt Magnus Henreksons och Steven J. Davis empiriska studie en minskad sysselsättning på 4,9 %, en ökning av den svarta ekonomin med 3,8 % i förhållande till BNP och 122 timmar mindre produktivt arbete per person. Och sedan säger man att skatter inte har någon påverkan på tillväxten!

Studien finns att tillgå här.

Tipstack till Johnny Munkhammar.

7. Lovsång - Ayn Rand

Lovsång påminner mycket om 1984 av George Orwell. Men då Lovsång skrevs 1937 och första gången gavs ut 1946 får man dra slutsatsen att Ayn Rand var före George Orwell när det gäller dystopier om den totalitära staten. Redan från första början är man betagen av den spännande handlingen och av den begränsade friheten för bokens aktörer. I Ayn Rands dystopi, som utan tvekan syftar på Sovjetunionen varifrån Ayn Rand flydde 1926, finns inga individer utan varje människa betraktas som en del av mänskligheten, dvs. en kugge i hjulet.

Under större delen av romanen används konsekvent orden "vi" och "oss" även då Ayn Rand menade "jag" och "mig". Namnen är anonyma såsom Jämlikhet 7-2521 och Solidaritet 9-6347. Precis som i George Orwells mardrömssamhälle är alltså språket begränsat för att människan ska kontrolleras av överheten. All ensamhet och varje egen tanke är dessutom en synd. Jag anser att Ayn Rands Lovsång håller en något högre kvalitet än 1984, främst på grund av att det i Lovsång inte finns några tråkiga passager. Texten flyter på mycket bättre än i 1984.

Ayn Rand visar också hur samhället stagnerar och blir underutvecklat när de individuella krafterna förtrycks och när friheten beskärs. Nya idéer är, i "Lovsång", dåliga såvida de inte arbetats fram kollektivt. Även den sociala rörligheten är helt avskaffad då människorna i "Lovsång" redan efter skolan leds in i ett visst yrke via yrkesvalsrådet. När man väl fått ett jobb tilldelat ska man hålla sig på denna plats och inte tro att man är något. Känns inte detta igen i Sverige? Låg social rörlighet och jantelag?

Ayn Rand visar med denna bok att människans inre styrka aldrig dör, oavsett hur hårt förtrycket är. Vi har mycket att lära av Ayn Rand.

Rand, Ayn: Lovsång, Egoisten, (1946), översättning av Per-Olov Samuelsson

Läs fler av mina recensioner.

8. Kvinnor i litteraturen

Enligt den feministiska teorin, patriarkatsteorin, har kvinnor systematiskt behandlats som en lägre stående varelse i den manligt dominerande litteraturen. Detta är i regel inte sant. Kvinnor har tvärtom behandlats med stor respekt och ofta fått roller som är mer oskyldiga än de manliga.

Några exempel är Aristofanes (ca. 445-385 f.kr.) komedi Lysistrate som handlar om självständiga kvinnor som sexstrejkade för att männen skulle sluta kriga. Män klarar sig inte utan sex. Men samtidigt är inte framställningen helt stereotypisk då även kvinnorna tycker om sex. Eugene O neill målar i "En lång dags färd mot natt" och Lars Norén i "Natten är dagens mor" upp en alkoholiserad och hopplös man som förstör familjens liv i allmänhet och kvinnans liv i synnerhet. I William Shakespeares King Lear är kungen fåfäng, förvirrad och elak medan den yngsta dottern är snäll och ärlig (förvisso är King Lears två andra döttrar egoistiska och giriga svin men det finns lika många manliga svin). I Jean Racines Fedra är kungen notoriskt otrogen och Fedra ett offer. I Moliéres Komedi Tartuffe låtsas en man vara from vilket de flesta äldre i huset förleds att tro på. De unga i huset ser dock igenom Tartuffe och han avslöjas genom att tjänsteflickan Dorine sätter honom på prov. Kvinnor är således inte alls undanskymda och är inte alls enbart offer eller enbart onda häxor. Precis som verkligheten är även litteraturen mer mångfacetterad än så.

William Shakespeare (1564-1616) var också tidig med att experimentera med könsroller i till exempel "Trettondagsafton". Könsrollerna har inte varit så rigida som man ibland fått intryck av.

En annan intressant aspekt är Cora Sandel som i sin novell "Barnet som älskade vägar" från 1947 och hennes självbiografiska bok "Djur som jag känt" från 1945 beskriver kvinnorna som det största hotet för hennes frihet. Det var inte männen. Tvärtom, många av männen i hennes närhet uppmuntrade henne att utveckla sina talanger. Sådana här uppgifter klarar inte den enkelriktade genusteorin av.

(Cora Sandel är Pseudonym för Sara Fabricius som föddes 1880 och dog 1974)

Nilsen, Berseth, Kaj., Romören, Rolf., Tönnessen, Seip, Elise., Wiland, Sverre: Att möta texten – litteraturteori och textanalys ur fyra perspektiv, Studentlitteratur, 1994

Slutligen är August Strindberg idag märkt av sitt eventuella kvinnohat. Det är mycket möjligt att Strindberg under vissa perioder i sitt liv hade en tråkig kvinnosyn, det uttrycktes i alla fall i bland annat Inferno, Giftas II, Fadren osv, men man glömmer att ta upp de böcker som talar emot denna tolkning.

Ett exempel på det är Strindbergs Samvetskval som jag skrivit en recension på här.

9. Mansjourer i Storbritannien

Enligt Times har en mansjour som tar emot män som misshandlas av kvinnor bildats i Storbritannien. Denna mansjour är den andra i Storbritannien och det finns planer på fler. Philip W. Cook som skrivit boken "Abused men" har starkt pläderat för inrättandet av mansjourer.

Läs artikeln om mansjourer här.

En stödgrupp för misshandlade män i Storbritannien.

(Tipstack till Nisse på Antifeministiska samfundet.)

10. Kommunism är okey - katolicism är det inte

EU-kommissionen är nu godkänd av EU-parlamentet, nu utan den ärliga Rocco Buttiglione. Laszlo Kovacs som ännu inte tagit avstånd från Sovjetunionens ockupation av Tjeckoslovakien 1968 har dock blivit godkänd. Hur i helvete tänker blöjliberalerna! Man får alltså inte ha någon religiös privattro i EU:s toppskikt. Men kommunistiska medlöpare är helt okey! KD:s Anders Wijkman ställde sig på fel sida och gjorde gemensam sak med Cecilia Malmström (fp) och Lena Ek (c). Den enda man kan lita på är Gunnar Hökmark från Moderaterna. EU-parlamentariker gläds åt att ha spänt musklerna, men de inser inte att de just har infört en praxis som innebär att katoliker har yrkesförbud inom EU men att gammelkommunister inte har det. Jösses!

Läs mer om detta här:

Ny kommissionär hyllar Sovjets ockupation av Prag.

Det gamla förtryckets företrädare i det nya Europa.

Grönt ljus för ny EU-kommission.

11. Condoleeza Rice som utrikesminister i USA - bevisar att vänstern har fel

Svarta kvinnor kan göra karriär. De är kompetenta nog att ta sig fram i samhället utan några kvoteringar. Bush är bättre på mångfald, både när det gäller ras och kön, än vad någon annan president har varit. Bill Clinton tjatade om mångfald men hade svårt att leva upp till det. Och det som är bra med Bush är att ingen kan påstå att Condoleeza Rice är inkompetent. Däremot vet jag att feministvänstern inte kommer att godkänna Rice som svart kvinna då hon tänker som en vit heterosexuell medelålders man.

Ett exempel på detta kan ni se här.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|