HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Själens tillväxt!
 

2005-01-15

1. Tsunamikatastrofen
2. Länksamling på Runebert.com
3. Anti-feministen nr. 4 är ute
4. Allmogens konservativa
5. Fyra kristdemokratiska riksdagsledamöter bloggar
6. Själens tillväxt
7. Jörnborna sköter vården själva
8. AMS och Arbetsförmedlingen
9. Att leva för sin egen skull
10. Egoism och kollektivism
11. Demokratins farliga grundidé
12. Såsom i himlen
13. Linander tycker – en centerblog

1. Tsunamikatastrofen

Vissa anser att man ska ligga lågt efter en så stor katastrof som tsunamikatastrofen. Men är det ett sätt att hylla offren? Knappast. Låt oss istället debattera det som hänt och låt oss lära av misstagen. Se framför allt på de positiva exemplen och lär av dem. Vi har Italiens insats som efter 36 timmar lyckades evakuera många italienare. Vi har den amerikanska militären som snabbt fick iväg flygplan som lyckades hjälpa de överlevande med mat och andra viktiga saker. Grekland var visst först med att skicka ett flygplan till Phuket för att ta hem europeiska turister. Sverige har mycket att lära av dessa positiva exempel.

Visst har det blivit lite gnälligt. Det är förståeligt att de anhöriga till drabbade och drabbade som överlevt inte är nöjda, det är mänskligt. Men vi andra borde kunna inse att man inte kan gardera sig mot alla eventualiteter. Att åka till Thailand och liknande ställen är ett risktagande. Ett paradis kan inte förenas med svensk civilisation. Men å andra sidan, när man betalar mer än hälften av sin inkomst i skatt borde man kunna begära mer än det staten åstadkommit. Särskilt utrikesminister Laila Freivalds borde ha vetat bättre. En utrikesminister ska inte vara oförskämd mot de som gör ett bra jobb för att hjälpa behövande i sydostasien. En utrikesminister ska också vara alert och leverera det som borde vara statens mest grundläggande uppgift, dvs. att vara ett stöd vid extraordinära händelser. Men samtidigt bör Göran Persson ta det yttersta ansvaret som regeringschef. Det är hans organisation vi ser idag!

I Sverige har vi Fritidsresors Lottie Knutson som ett gott exempel på agerande. Detta ses med misstänksamhet från statens lakejer. Det civila samhället har också visat upp sin styrka genom att mobilisera frivillig arbetskraft och insamlingar av resurser för att återuppbygga de drabbade områdena (och då passa på att bygga mycket starkare hus med bättre placeringar).

En svaghet i människors tänkande avslöjas dock av denna katastrof. Om inte så många svenskar hade drabbats av denna naturkatastrof hade inte människor reagerat lika starkt och samlat in lika mycket resurser. Jag har förståelse för att man bryr sig mer om sina egna än om okända människor. Som exempel reagerar jag starkare om min mor och min bror dör än om en okänd svensk gör det. Samma sak gäller när en okänd svensk och en okänd thailändare långt iväg dör. Det är helt förståeligt. Men samtidigt, om vi ska mena något med solidaritet måste vi skärpa oss. Vi måste erbjuda hjälp till alla människor på jorden så att de uppnår en fundamental nivå där de själva kan skapa sig ett starkt välfärdssamhälle.

En bidragsorganisation har tagit fördel av den hemska katastrofen genom att försöka uppnå spin-off effekter. Organisationen Läkare utan gränser tackar nej till mer bidrag till sydostasien av den enkla anledningen att de har fått tillräckligt mycket resurser. De rekommenderar nu istället att bidragsgivare ger till katastrofdrabbade områden såsom Darfur i Sudan eller Kongo. Kanske kan hjälpviljan öka genom denna katastrof. Eller kommer även denna katastrof glömmas bort, precis som Estonia?

Ge ett bidrag till Darfur i Sudan eller något liknande katastrofområde!

Väntar nu på att Jan Guillou ska skriva en artikel om att vi inte ska sörja de som dör i sydostasien eftersom folk dör varje dag.

2. Länksamling på Runebert.com

Med hjälp av den inventering som jag påbörjade i nyhetsbrev 12 har jag samlat ihop en länksamling av de favoriter som jag har. Länksamlingen är uppdelad i fyra kategorier; favoritbloggar, bra tidningar, bra tankesmedjor och bra hemsidor.

Kolla in länksamlingen här!

3. Anti-feministen nr. 4 är ute

Före jul publicerades Anti-feministen nr. 4 på antifeministiska samfundets hemsida. Jag har själv bidragit med tre artiklar. En handlar om myterna om lönediskriminering. Det saknas tydliga belägg för att löneskillnader beror på diskriminering. Den andra artikeln är en recension på Warren Farrells bok ”The myth of male power” (Myten om manlig makt). Och den tredje artikeln handlar om Aaron Kipnis och Elizabeth Herrons könsfredsprojekt.

Ladda ned Anti-feministen nr. 4 här (pdf)!

Här finns Anti-feministens alla nummer att ladda ned!

4. Allmogens konservativa

En intressant blog av en renodlad konservativ debattör som ser politiken indelad i tre attityder; radikalism, konservatism och reaktionism. En intressant infallsvinkel men inte helt trovärdig. Många har talat om ideologiernas död, men ännu har vi inte sett till någon begravning. Nåväl, ett bra komplement är denna blog i allafall.

Följ bloggen här!

5. Fyra kristdemokratiska riksdagsledamöter bloggar

Om man följer sina fördomar skulle man ju inte tro att kristdemokrater skulle ta till sig av nya idéer som vitaliserar svensk samhällsdebatt. Att sammanfatta det som sker i riksdagen inom deras respektive områden förbättrar möjligheterna till kunskapsinhämtning. Hur många orkar läsa allt ordbajs som riksdagen lyckas producera? Bättre då att få en mer personlig beskrivning av (förhoppningsvis) insatta riksdagsledamöter.

Per Landgrens blog nämnde jag i mitt föregående nyhetsbrev!

De tre andra är följande:

Ingvar Svensson som är mycket inriktad på ideologiska frågor och samhällsvärden!

Torsten Lindström är riksdagsledamot från Västmanland som har uppdrag i utbildningsutskottet och socialförsäkringsutskottet!

Dan Kihström är ledamot från Värmland som har uppdrag i bostadsutskottet, kulturutskottet samt miljö- och jordbruksutskottet!

6. Själens tillväxt

Ryggar du tillbaka när du hör ordet solidaritet? Det gör jag. Men ge begreppet en chans till. Det finns ett alternativ till den kollektivistiska solidariteten. Till skillnad från liberalismens atomistiska tänkande har kristdemokratin (och konservatismen) utvecklat en mer individuell solidaritet via personalismen och tanken om olika gemenskaper. Jakob Forssmeds bok ”Själens tillväxt” har hjälpt mig att inte helt rygga tillbaka för ordet solidaritet. Jag kan nu se ett alternativt synsätt på solidaritet.

Läs mer om själens tillväxt här!

Beställ boken här!

7. Jörnborna sköter vården själva

Alternativ till de landstingsstyrda verksamheterna börjar ploppa upp ur folkmyllan. Människor accepterar inte att betala mer än hälften av sin inkomst i skatt och ändå inte få den service och den vård som borde vara självklar. I Simrishamn gjorde ”Visslarna” uppror mot centraliseringstendenserna inom sjukvården där det mesta koncentrerades till de större städerna i länet. I Älvdalen har en entreprenör tagit över en vårdcentral. I båda fallen har Praktikertjänst, som är ett aktiebolag där enbart vårdproducenterna själva är ägare övertagit verksamheterna. St. Görans sjukhus har som bekant tagits över av börsnoterade Capio som förbättrat kvaliteten både för patienter och anställda. I Jörn har nu det civila samhället återigen slagit till och startade därför ett aktiebolag för att få ha kvar den vårdcentral som de verklighetsfrånvända politikerna hade lagt ned. Namnet på bolaget? Jo det väldigt passande namnet är: Hälsogemenskapen AB.

Beställ boken här!

Ladda ned ”Visslarna” här! (pdf)

Läs om Praktikertjänst!

Läs om Capio!

Läs om Hälsogemenskapen i Jörn!

Besök Hälsogemenskapens hemsida!

8. AMS och Arbetsförmedlingen

Har nyligen varit på ett Centerpartimöte i Mora där jag under middagen kom i samtal med en socialistindoktrinerad kvinna som med viss arrogans pläderade för AMS överlägsenhet när det gäller att förmedla jobb, särskilt åt mer svaga människor. Vilka dessa svaga människor var och varför privata bemanningsföretag inte skulle kunna sköta arbetet bättre fick jag aldrig veta. Centerpartiet som parti vill avveckla AMS på grund av byråkrati och centralstyrning, så jag står i denna fråga på rätt sida av partiboksgränsen. Kvinnan i fråga som själv arbetat på arbetsförmedlingen ansåg att det skulle bli orättvist om arbetssökanden på olika arbetsförmedlingar skulle ha olika regelverk som om AMS och gemensamt regelverk var samma sak. Jag påtalade detta och fick inget svar. Jag har själv erfarenheter av arbetsförmedlingens ineffektiva verksamhet, men jag ville inte förstöra kvällen genom att reta upp kvinnan ifråga.

Men ni läsare kan säkert läsa mina åsikter utan att reta upp er!

Men hur väl stämmer kvinnans påstående att arbetsförmedlingen behövs för att förmedla jobb åt de svagaste grupperna? Illa! Bemanningsföretagen är den bästa kanalen för invandrare och ungdomar, som brukar betraktas som svaga grupper, att komma in på arbetsmarknaden.

En rapport från Stockholms universitet visar att svaga grupper använder bemanningsföretag för att komma in på arbetsmarknaden!

9. Att leva för sin egen skull

När man utsätts för vänstervridning och kollektivistiska uppfattningar är det skönt att läsa motsatsen, dvs. högeridéer och egoism. Efter diskussionen med kvinnan som jag beskrev ovanför kände jag ett starkt obehag. För att bli av med detta obehag läste jag ur Ayn Rands ”Atlas Shrugged” som jag vid ett senare tillfälle kommer att recensera. Detta gav mig styrka och en harmonisk känsla. Människor är beroende av andra men människor kan inte leva för andras skull. Altruism är ett farligt gift som suger ut livskraften ur människor. Att arbeta för andras skull är att dels ge upp sitt eget liv och dels att uppmuntra parasitism. Livet är en attitydfråga och jag känner mig starkare efter att ha läst Ayn Rand, även då jag inte går lika långt som hon gör i definitionen av egoism och förnuft mm.

Ett arbete bör betraktas som en hyllning till livet. Man ska arbeta för sin egen skull och vara stolt över sitt arbetsresultat. Även om det är en kapitalist eller en kund som betalar dig pengar för att utföra ett arbete måste en människa känna en mening med arbetet samt en stolthet över sitt resultat. Det finns främst tre synsätt på arbete: 1. Arbeta för att få pengar (materialism), 2. Arbeta för att andra människor ska må bra (altruism), 3 Arbeta för sin egen skull (egoism). Det finns säkert fler synsätt och det går att kombinera dem till viss del. Exempelvis kan man ju som egoist må bra av att hjälpa andra, förutsatt att man inte hela tiden sätter andra människor framför sig själv. Man kan även välja synsätt 3 för att stå ut med synsätt 1, dvs. man vet att man behöver pengar men man behöver också andra motiv för att känna mening med allt slit.

(Den som diggar Seinfeld har säkert sett episoden ”The statue” där debutantförfattaren Ratha och hennes man Ray agerar som Ayn Rand-hjältar. Ni riktiga Seinfeld-fanatiker kommer kanske ihåg repliken: ”I didnt just clean your apartment, it was a ritual, a ceremony, a celebration of life” angående Rays överdrivet noggranna städning.)

Maktdefinitionen är också intressant. Att sträva efter makt över andra är samma sak som att leva för andra, att anpassa sig efter andra människors preferenser och viljor. För att få makt, t.ex. som politiker eller som opportun företagsledare, måste man anpassa sig efter opinionens åsikter. Men den som väljer att ha makt över sitt eget liv och sin egen situation utgår främst från sig själv.

Läs min recension på Ayn Rands ”Urkällan” här!

10. Egoism och kollektivism

Det finns en farlig syn inom vissa inriktningar där altruism beblandas med egoism och gränserna dem emellan suddas ut. Jag antar att det är ett uttryck för vänstervridningen i samhället.

För att tydligt skilja de två begreppen åt ska jag ta hjälp av vänsterfilosofen Torbjörn Tännsjö och nyliberalen Friedrich A. Hayek. Hayek säger så här:

”Altruism i största allmänhet är däremot ett intetsägande begrepp. Ingen kan på ett effektivt sätt bekymra sig om andra människor som sådana. De plikter vi kan ta på oss måste alltid vara speciella, bara avse de människor som vi vet något konkret om och som vi antingen genom val eller särskilda omständigheter blivit knutna till. Det tillhör den fria människans fundamentala rättigheter och plikter att få avgöra vad och vems behov som för henne framstår som viktigast.” (Frihetens grundvalar, s. 102-103).

Alltså: Ingen människa kan sätta någon annan människa främst utan en människa kan bara sätta sig själv främst för att via andra människor i sin egen omgivning skapa en känsla av välbefinnande.

Tännsjö har följande syn på kollektivism och individualism: ”… kollektivet har önskningar och trosföreställningar.” ”… ett kollektiv kan ha en fri vilja.”. ”Det är meningsfullt att moralisera över kollektivs handlingar och att utmäta straff mot kollektiv som handlar fel.” (Politisk filosofi 0304, s. 58).

Det här är altruism i ett nötskal även om Tännsjö själv inte explicit har definierat just altruism. Kollektivet ska alltid gå före individen och kollektivet har en egen vilja. Individer ska straffas för vad ett kollektiv påstås ha gjort. Människan är en del av ett samhällsmaskineri. En kugge i hjulet.

11. Demokratins farliga grundidé

Såg för ett par dagar sedan filmen Crossroad med Britney Spears i huvudrollen. En sådan film förväntar man sig inte få någon inspiration ifrån, utan en sådan film har som enda existensberättigande att underhålla för tillfället (i bästa fall). Men trots detta finns det några scener som är väldigt intressanta att reflektera över.

Filmen går ut på att tre tjejer åker ut på ett äventyr för att pröva lyckan i en stad i USA. De åker med en kille som inte tillåter att någon kör hans bil. När han i en scen ligger och sover i baksätet får två av tjejerna en idé, de anser att man bör sno hans nycklar och köra vidare. De två beslutar dock inte att själva sno nyckeln utan de beslutar att den tredje tjejen som protesterar mot idén ska genomföra den. När den tredje (Britney Spears rollfigur) protesterar blir svaret: Vi har röstat och du förlorade. (Detta händer två gånger i filmen). Kontentan av det hela är alltså: Demokrati går ut på att två personer kan bestämma över vad den tredje ska göra. Detta är en av de största nackdelarna med demokrati och den nackdelen måste begränsas för att demokratin ska fungera väl. Till och med en ytlig kändisfilm kan bli föremål för reflektion.

(Sedan tar filmen upp en metafysiskt intressant fråga när det gäller utvecklingen från flicka till kvinna, men det är ett annat ämne.)

12. Såsom i himlen

Det är sällan en film griper tag i mig, men filmen ”Såsom i himlen” gör det. Den handlar om hur det civila samhället kan organisera och skapa något på egen hand, utan statens långa arm. Filmen inspirerar till frivilligt samarbete i den egna bygden. Styrkan finns i oss alla och alla kan frivilligt vara med och skapa något stort. En mycket vacker film som jag rekommenderar alla att se.

13. Linander tycker – en centerblog

Centerpartiets största stolpskott har startat en blog där han spyr ut sina radikalfeministiska och vänsterextrema åsikter. Jag kommer här att kommentera och argumentera emot hans absurda åsikter.

”C-männens manifest för kvinnofrid
(Vi tackar Piteåmännen för ett mycket bra initiativ.)
Vad varje man kan göra för att stoppa mäns misshandel av kvinnor.
Bryt tystnaden!
Visa civilkurage och säg ifrån när andra män ger uttryck för en dålig kvinnosyn. Markera var du står när någon i fikarummet drar ett taskigt kvinnoskämt eller när jargongen blir för macho i omklädningsrummet. Våga bryta invanda tankebanor.”

För vissa är problemen och lösningarna enkla. Säg bara åt din arbetskamrat att sluta skämta så stoppar vi alla våldtäkter i samhället. Det är helt okey om en kvinna drar ett taskigt mansskämt, men män ska absolut inte få tro att de är något genom att dra ett kvinnoskämt.

”Var en bra förebild!
Var en förälder som tillhandahåller normer för dina barn och ge dem sunda värderingar. Abdikera inte som förälder, våga sätta gränser.”

Sätta gränser är bra men vad är det för normer Linander förespråkar? Kvinnor ljuger aldrig och män är potentiella våldtäktsmän? (Samtyckeskravet) Härligt! Då tror jag mer på kristdemokratiska normer vid uppfostran av barn.

”Slut er samman!
sök upp dina manliga fränder och skapa nätverk och arbeta aktivt för att få slut på våldet mot kvinnor. Sitt inte bara och vänta på att någon annan ska göra det. Gå från ord till handling.”

Hur ska man få slut på våldet mot kvinnor genom att skapa nätverk med män som aldrig skulle drömma om att misshandla eller våldta en kvinna? De som våldtar och misshandlar kommer i alla fall inte att ställa upp i ett sådant nätverk. Vad är poängen? Dessutom bygger ett sådant nätverk på att man tidigare inte tagit avstånd från våldtäkter och kvinnomisshandel. Det får stå för Johan Linander om han inte tidigare tagit avstånd från våldtäkter och kvinnomisshandel men han ska inte utgå från att alla män är som han. Det finns ingen, förutom en liten, liten minoritet, som tycker att våldtäkter och kvinnomisshandel är okey.

”Polisanmäl!
Vet eller misstänker du att en kvinna blir misshandlad – gå direkt till polisen. Tänk inte att det inte är ditt ansvar. Misshandel av kvinnor angår alla.”

Självklart ska man polisanmäla om en kvinna blir misshandlad. Har inte Linander förstått det tidigare? Suck!

Slutligen sexualbrottslagen:

”Dagens lagstiftning ger mannen en rätt att ta för sig. Mannen och kvinnan kan vara helt överens om de faktiska omständigheterna. Hon var så rädd att hon låg helt stilla och efteråt beskriver hon det som om hon lämnade sin egen kropp. Han medger att han inte var intresserad av att fråga om hon ville ha sex, hon inte var speciellt berusad och gjorde inget motstånd, men han förstod inte att hon var rädd för honom.”

Här har Linander beskrivit en man som inte vet att kvinnan inte ville ha samlag. Om en kvinna inte vill ha samlag måste hon givetvis signalera det. En man är väl ingen tankeläsare och en kvinna är väl en vuxen människa? Om en kvinna är för full och är medvetslös kan jag köpa att man bedömer det som en våldtäkt, men då måste detta givetvis bevisas.

Oftast frågar man inte med ord om motparten vill genomföra ett samlag utan det vanliga är att det hela sker spontant. Men Linander vill döda det spontana i alla samlag.

”Enligt dagens svenska sexualbrottslagstiftning har han en rätt att ta för sig. Han kan inte dömas för han har inte begått något brott. Det krävs inget samtycke.”

Detta är direkt osakligt och patetiskt. Givetvis har inte en man rätt att ta för sig. Däremot kan man inte döma någon utan bevis. Detta är en självklarhet i ett rättssamhälle, men Linander är emot rättssäkerhet och rättssamhällets principer.

Samtycke betyder att mannen ska fråga kvinnan om hon vill ha samlag. Man ska alltså ingå ett bindande avtal innan samlaget. Det räcker inte med den spontana utvecklingen. Givetvis ska inte kvinnan behöva fråga mannen när hon förför. Vad är detta om inte könsrollstänkande?

”Ansvaret ligger hos kvinnan att se till att mannen förstår att hon inte vill ha sex. Det självklara borde vara att mannen har ett ansvar att ta reda på om kvinnan vill ha sex. Det är en enorm skillnad. Och denna ansvarsfördelning kvarstår med den proposition som vi nu fått att behandla. Kritiken har jag framfört tidigare, bland annat i en interpellationsdebatt med justitieministern för mindre än en månad sedan, och denna kritik delas bland andra av professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud.”

Att hänvisa till Madeleine Leijonhufvud säger mer om Linander än om hans argument. Det Linander söker här är omvänd bevisbörda. Den som är anklagad för våldtäkt ska bevisa sin oskuld och inte tvärtom. Då våldtäktsfall oftast bygger på ord mot ord måste alltså alla som vill genomföra ett samlag skriva ett standardavtal med sin partner innan fullbordande. Annars riskerar man att få problem med att bevisa sin oskuld vid ett eventuellt falskt vittnesbörd.

”I den så kallade Bulgariendomen i december förra året så fastslog Europadomstolen ett krav på att alla sexuella handlingar som inte bygger på samtycke ska vara straffbelagda. Bland EU:s medlemmar kan nämnas att t.ex. Belgien, Irland och Storbritannien redan har lagar som innebär att sexuella handlingar som företas utan samtycke anses som våldtäkt. Det borde även Sverige ha. Det är snarast en skandal att Sverige kommer att ha Europas senast stiftade sexualbrottslag men ändå inte uppnår de krav som Europadomstolen ställer.”

Ja, när andra länder har offrat rättssäkerheten måste ju givetvis Sverige göra detsamma. Vilken argumentation. Vad gäller Bulgariendomen är Linanders påståenden osakliga. Socialdemokraterna är nyanserade nog att förstå vad domen innebär: ”Enligt Europadomstolen fungerade det bulgariska rättssystemet så att straffansvar för våldtäkt förutsatte att offret hade gjort fysiskt motstånd. Enligt domstolen var en sådan ordning inte förenlig med de krav som Europakonventionen ställer på medlemsstaterna. Det var alltså inte den bulgariska strafflagstiftningen i sig och utformningen av den, med rekvisit om våld och hot, som domstolen vände sig emot, utan sättet den tillämpades på.”

Följ Linanders blog här!

Läs regeringens svar på olika frågor om den nya lagstiftningen!

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|