HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Städa trappan uppifrån!
 

2005-01-31

1. Skatter och välfärd
2. Samband mellan företagsklimat och välfärd
3. Kritik mot nationalekonomi från höger till vänster
4. Våldsideologiernas historia
5. George W. Bush vackra och betydelsefulla tal
6. Sveriges svar på Thatcher har börjat blogga
7. Centrum För Rättvisa – blog
8. Smedjans medarbetare har börjat blogga
9. Antifeministiska samfundet i Ica-Kuriren
10. Det är så synd om oss kvinnor i riksdagen
11. Handlingsplan för kvinnofrid
12. Indikationer på svensk mentalitet via en städares horisont
13. Hotbrev från Radiotjänst
14. Protestera mot fackförbundens bruna beteende
15. Kungens vara eller icke-vara

1. Skatter och välfärd

Nu ska jag med en dåres envishet fortsätta framföra den för mig självklara tesen att skatter påverkar välfärden negativt. De flesta ekonomer kan dock sägas vara överens om att marginalskatter och punktskatter har en negativ påverkan på tillväxt och välfärd. Några specifika exempel på skatter som det råder konsensus om är: förmögenhetsskatten, reavinstskatten och bolagsskatten. Men när det kommer till skattetryck blir det mindre entydigt. Givetvis finns det en gräns någonstans där ökade skatter leder till lägre intäkter och tvärtom. Frågan är givetvis var det optimala skattetrycket ligger någonstans. Det är denna teori som kallas för Lafferkurvan. Vissa forskare såsom Barro och Slemrod menar att statens storlek enbart påverkar tillväxten över en viss tröskel. Detta ställer jag mig något skeptisk till.

Jag har tidigare tagit upp Ronald Reagan som ett exempel på att utbudsekonomin (alltså lafferkurvan) fungerar. Jag ska nu komplettera med ett exempel från Johnny Munkhammar. 1990 var företagsskatten på Island 48 % och intäkterna 0,97 % av BNP. Nu är företagsskatten 18 % och intäkterna har stigit till 1,25 % av BNP. Det finns tydliga bevis på att det finns fler företag på Island nu än tidigare och att den ekonomiska aktiviteten har ökat. Men visst kan man förkasta även detta exempel med att sambandet kan bero på något annat, bla, bla, bla… Men någon gång måste man dra slutsatser av de konkreta exemplen. Johnny Munkhammars blog!

Jag ska dock ta upp ett exempel på en studie som talar emot att skatter har en negativ påverkan på välfärden. Det är en god och mycket kompetent vän till mig som skickat den till mig. Jonas Agell, Henry Ohlsson och Peter Skogman Thoursie kritiserar Stefan Fölsters och Magnus Henrekssons metoder när de kommit fram till att en stor offentlig sektor har en negativ påverkan på tillväxten. Enligt Fölster och Henreksson kommer en ökning av den offentliga sektorn med tio procentenheter leda till en minskning av tillväxten med 0,7-0,8 procentenheter. Enligt kritikerna har de inte tagit hänsyn till de försenade tillväxteffekterna av statens utbredning. De menar också att Fölster och Henreksson inte tar hänsyn till samtidigheter. Ett exempel på det är att statens expansion kan bero på ett ökat behov av arbetslöshetsunderstöd vilket i statistiken kan ge ett skenbart samband mellan statens storlek och tillväxten.

Läs Jonas Agells, Henry Ohlssons och Peter Skogman Thoursies artikel här! (pdf)

Den studie som Fölster och Henreksson har gjort bygger på en jämförelse mellan rika länder (inte enbart inom OECD) eftersom det inte är relevant att ta med U-länder i en undersökning om statens påverkan på tillväxten. Den studien höll en så god kvalitet att den publicerades i den högt rankade tidskriften European Economic Review, vol. 45, nr 8.

Läs Stefan Fölsters och Magnus Henrekssons artikel här! (pdf)

Fölster och Henreksson har svarat på den kritik som jag tidigare nämnt har riktats mot deras studie. Försvaret går bland annat ut på att kritikerna har gjort statistiska misstag och gjort felaktiga urval vad gäller länder och tidsperioder:

Läs Stefan Fölsters och Magnus Henrekssons svar på kritiken här! (pdf)

Magnus Henreksson utgår från den tesen att de flesta studier som görs om skatternas påverkan på välfärden systematiskt underskattar småföretag, nyföretagande och innovationer.

Läs Magnus Henrekssons och Tino Sanandajis slutsatser från boken Ägarbeskattningen och företagandet! (pdf)

Magnus Henrekssons hemsida är en riktig guldgruva!

Om ni vill läsa ett sammandrag av studier som talar för att statens storlek negativt påverkar tillväxten kan ni läsa Danne Nordlings och Gunnar du Rietz utredning skatter och arbetsutbud! (pdf)

Steven J. Davis och Magnus Henrekssons studie ”Tax Effects on Work Activity, Industry Mix and Shadow Economy Size: Evidence from Rich-Country Comparisons” som jag nämnt i tidigare nyhetsbrev kan du läsa här! (pdf)

Det finns också tecken på att skatter kan ha positiva effekter på välfärden. Men då talar vi om skattehöjningar från låga nivåer, kanske från 0 till 2 % eller 5 % till 6 % osv. Anledningen till detta är att dessa resurser kan användas till investeringar i kollektiva nyttigheter som är odelbara. Infrastruktur, försvar och polis kan vara några exempel. Att bygga en extra bro bara för att efterfrågan stiger eller riva halva bron därför att efterfrågan halveras är ju inte möjligt. Det finns också ett free-rider-problem. Varför ska jag bygga en väg när någon annan kan göra det? Även då jag håller med om detta, bygger detta på en ideologisk tes. Många ekonomer försöker ge sken av att de inte är politiska, men detta är fel. Vad har man jämfört med när man kommit fram till att statliga investeringar kan leda till tillväxt? Finns det något land som inte har någon beskattning som man kunnat jämföra med? Har man kunnat tagit hänsyn till människors attityder i samhället och på marknaden? Som ett exempel har Wilhelm Röpke visat att etik och moral är en viktig del i en fungerande och mer effektiv marknad. Magnus Henreksson har vidare visat att attityder som exempelvis äganderätten har en stor betydelse. Det jag vill få sagt är att man i de flesta studier utgår från att marknaden inte skulle kunna skapa en ännu högre tillväxt genom privata investeringar i infrastrukturen. Jag tror inte själv att marknaden skulle kunna sköta detta bättre, men den som är intresserad av sådana tankegångar bör konsultera Henri Lepage som ansåg att statens inblandning i järnvägsutbyggnaden i USA var onödig och till och med skadlig.

Dessutom kan inte skolor och infrastruktur mm. legitimera den stora stat som vi har i OECD-länderna i dag då enbart en femtedel av de offentliga utgifterna går till dessa poster.

För er som inte tror att en kamp mot skattehöjningar behövs får börja tänka om. Att Vänsterpartiet kräver skattehöjningar det vet vi redan. Men nu står det alltmer klart att Socialdemokraterna också bär fröet till skattehöjningar. Pär Nuders uttalande om detta har cirkulerat i media. Här kommer ytterligare ett sådant uttalande från självaste Göran Persson: ”Vi räds inte att om så behövs till och med höja skatterna för att klara en bra gemensam välfärd. Vi sitter i en sådan situation att vi snart får ta ställning till den frågan.” Det blir nog en mer tydlig ideologisk kamp i valet 2006 än man tidigare har trott.

Läs Göran Perssons syn på Sveriges framtid!

Egentligen är det inte jag som ska bevisa att skattesänkningar förbättrar välfärden utan de som pläderar för höga skatter som ska bevisa att skattehöjningar förbättrar välfärden. Bevisbördan ska ligga på dem som vill öka statens makt.

2. Samband mellan företagsklimat och välfärd

Även om det inte går att med en studie visa på ett solklart samband är denna uppsats en viktig pusselbit i välfärdsbygget. Linda Hedström på Karlstads universitet har i en studie visat att de kommuner och regioner som har ett bra företagsklimat också har en bra välfärd. När man delar upp analysen blir det ännu mer intressant. Det finns ett starkt samband mellan företagsklimatet och ohälsotalen, mellan företagsklimatet och arbetslösheten (inkl. de som är i olika program). Ett mindre samband finns mellan företagsklimatet och förvärvsintensiteten samt företagsklimatet och den beskattningsbara medelinkomsten. Något samband mellan företagsklimat och socialbidrag finns inte överhuvudtaget.

Definitionen av företagsklimat utgår från svenskt näringslivs definition: “summan av de attityder, regler, institutioner och kunskaper som finns i företagarens närmiljö”. Definitionen av välfärden utgår från följande: ”1. så få som möjligt är sjuka och därför är utestängda från arbetsmarknaden, 2. så många som möjligt arbetar och 3. så få som möjligt lever av statliga medel”. Denna definition skiljer sig från vad som är brukligt i svensk välfärdsforskning som främst utgår från att välfärd är synonymt med staten.

Läs Linda Hedströms studie här!

(Länktips Johnny Munkhammar)!

3. Kritik mot nationalekonomi från höger till vänster

En av de väldigt få vänsterpartister som jag har respekt för, Johan Lönnroth, har tillsammans med två andra skrivit en kritisk artikel mot nationalekonomin och att nobelpris delas ut till nationalekonomer. Deras argumentation går i korthet ut på att nationalekonomin inte är en riktig vetenskap i jämförelse med naturvetenskapliga ämnen såsom fysik och kemi. När man då ger ut nobelpriset till ekonomer degraderar man de riktiga vetenskaperna som inte har politiserats. Till viss del har de rätt, men de går ändå för långt när de vill avskaffa nobelpriset i ekonomi eller utöka priset till samhällsekonomi. Bättre vore att ha en ny kategori där diverse samhällsvetenskapliga ämnen samsas. På så sätt slipper man blanda olika vetenskapsnivåer med varandra.

Läs artikeln här!

När det gäller den så kallade politiseringen högerut blir jag mer tveksam då Gunnar Myrdal har fått nobelpriset i ekonomi. Dessutom råder samma sorts politisering inom litteratur- och fredspriset där diverse vänsterextremister, feminister och trädkramare får mestadelen av utmärkelserna. Eller vad sägs om det senaste litteraturpriset som gick till feministgalningen Elfriede Jelinek som antagligen har tagit världsrekord i att skriva tråkigt. Eller vad sägs om terroristen Yasser Arafat som fredsnobelpristagare. Kissinger? Carter? Gorbachev? Alva Myrdal? Fredspriset går inte att ta på allvar längre. Det är helt enkelt en parodi. Särskilt nu när en svart bastant kvinna, Wangari Maathai, som planterar träd och tror att väst ligger bakom AIDS-epidemin i Afrika har fått nobelpriset. Ska man skratta eller gråta? Läs om årets nobelpristagare!

Men om vi återgår till kritiken mot nationalekonomin finns det en likvärdig ståndpunkt från Hayek, även då han inte hänvisar till samma argument. Hayek menar att matematiseringen av marknaden leder oss fel då det är omöjligt att ta hänsyn till alla faktorer som döljs i den komplexa och spontana process som marknaden utgör. (Därmed inte sagt att matematik inte är ett viktigt verktyg för en nationalekonom).

Läs Hayeks nobeltal!

4. Våldsideologiernas historia

Debattören på Liberty.nu har ifrågasatt Per Ahlmarks världsbild där islamismen är den tredje totalitära våldsideologin. Författaren menar att det funnits många fler totalitära våldsideologer och en av de första är sionismen. Om man har läst gamla testamentet är det svårt att inte hålla med, men samtidigt blir det lite väl relativistiskt när man jämför dessa regelrätta strider med den terror och de folkmord som nazismen och kommunismen har gjort sig skyldiga till. Det går heller inte att jämföra islamismens förtryck i arabländer och kringliggande länder med den hybris som man kan se inom judendomen. Dessutom har judendomen totalt sett blivit mindre extrem och utgör inte det största hotet mot fred och frihet.

Ännu viktigare är att Ahlmark talar om 1900-talets tre totalitära våldsideologier, må vara att vi nu är inne på 2000-talet och att kommunisterna och fascisterna redan härjade på 1800-talet. Men det intressanta är att Ahlmark utgår från någon sorts samtidshistoria. Det är dessa ideologier som har varit mest relevanta för våra västerländska samhällen.

Sedan kan det ju givetvis vara intressant att diskutera korstågen, assasinerna och mongolerna mm. men det blir en annan gång.

Läs Libertys tankar!

5. George W. Bush vackra och betydelsefulla tal

Så har då George W. Bush svurit sin andra presidented och har nu riktat fokus för de kommande fyra årens säkerhets- och utrikespolitik. Frihet var ledordet till skillnad från Kennedys fredsvision.

De amerikanska intressena har äntligen börjat sammanfalla med de djupaste amerikanska principerna om frihet. Tidigare har maktförhållandena i världen satt stopp för en sådan demokratisk imperialism som givetvis inte behöver innebära fler militära interventioner.

Min favoritpassage i talet är denna: ”Genom våra ansträngningar har vi tänt en eld – en eld i människors medvetande. Den värmer dem som känner dess kraft, den bränner dem som bekämpar dess framgång, och en dag kommer denna otämjda frihetseld att lysa upp även de mörkaste hörnen av vår värld.” (Fritt översatt av mig).

Läs George W. Bush tal här!

6. Sveriges svar på Thatcher har börjat blogga

Sveriges svar på Margareth Thatcher har gett sig ut i bloggvärlden och levererar kritiska analyser om EU, EMU, Moderaterna mm. Hon är även ordf. för Medborgare för folkomröstning. Dessutom attackerar hon den principlösa borgerligheten. Bland Gennsers stora meriter finns hennes arbete för ett mer realistiskt pensionssystem där självfinansieringen får ett större utrymme.

Margit Gennser – Opposition!

7. Centrum För Rättvisa – blog

Rättskämpen Gunnar Strömmer har vunnit i första instans mot Uppsala universitet. Det självklara har vunnit laga kraft. Det är olagligt att diskriminera. Två tjejer kom nämligen inte in på juristprogrammet på Uppsala Universitet på grund av att universitetet infört en invandrarkvot.

Centrum för Rättvisa anser också att Åke Greens rätt att häva ur sig vilka åsikter han vill är en viktig princip som inte går att kompromissa bort bara för att vissa är så överkänsliga att de känner sig kränkta när någon betraktar homosexuella som cancersvulster. Vad är det med det då? Män får ju stå ut med det mångdubbla. Bättre då att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp och att låta det fria åsiktsutbytet råda. I ett sådant samhälle kommer sjuka ideologier såsom fanatisk kristendom och feminism att konkurreras ut. Men det är klart, homosexuella och kvinnor är ju så svaaaagaaaa…

Följ Bloggen här!

8. Smedjans medarbetare har börjat blogga

Nättidningen Smedjan har startat en blog för snabbare uppdateringar kring vad som händer i samhället.

Sticket - blog!

9. Antifeministiska samfundet i Ica-Kuriren

Man börjar så sakteligen se en liten vändning i attityden till feminismen. Alltfler börjar ifrågasätta feminismens problemformuleringsprivilegium. I senaste Ica-kuriren har David Mohsen som är ordförande för Antifeministiska samfundet fått säga sitt om feminism och jämställdhet.

Läs artikeln i Ica-kuriren här!

10. Det är så synd om oss kvinnor i riksdagen

Några kvinnliga riksdagsledamöter har snyftat i en artikel i Svenska Dagbladet om att de utsätts för mobbing och blir kallade för okunniga. Givetvis ska inte den kvinnliga delen av riksdagen utsättas för samma spelregler som alla andra. Givetvis ska silkesvantarna på när kvinnor står i talarstolen. Det om något är väl en sexistisk och nedvärderande syn på kvinnan. Jag betraktar kvinnan som lika myndig som mannen, därmed ska kvinnan stå ut med samma behandling som mannen.

Läs ”tyck synd om oss”-artikeln!

Hur anser ni att Göran Persson behandlar sina regeringsmedlemmar, oavsett kön? Hur anser ni att Göran Persson sköter sina debatter? Hur anser ni att politiker överhuvudtaget sköter sina debatter?

För att ta ett exempel råkade Lars Leijonborg ut för Perssons osakliga attacker i den senaste riksdagsdebatten efter att Leijonborg ställt krav på Persson och hans regering när det gäller lägenhetsaffärer inom rörelsen, den centraliserade makten inom regeringen där enbart ja-sägare befordras osv. Det Leijonborg krävde var att regeringen skulle börja städa trappan uppifrån på samma sätt som Skandia har gjort. Särskilt med tanke på att just Persson inför valet 2002 lovade att ta de giriga direktörerna i örat.

Det här blev svaret: ”Vi har hört den liberale partiledaren spela upp inför valrörelsen. Så här kommer det att bli. Det här är Folkpartiets arbetsuppgift i det som väntar inom en allians som uppenbarligen har fördelat gracerna. Lars Leijonborg ska dra runt dynghögen, det som Spiro Agnew en gång i tiden gjorde åt Richard Nixon. Varsågod fortsätt! Men jag ska säga en sak, Lars Leijonborg: Du passar ovanligt illa för rollen. Det är ingen övertygelse i ditt stilla innantilläsande här från talarstolen. Du känner själv att detta är ihåligt och dåligt.

Låt oss klara ut det som är fel! Låt oss göra det! Jag drömmer inte om att här i talarstolen stå och tala om borgerliga riksdagsledamöter som har misslyckats med det ena eller det andra. De finns, och det är mänskligt. Men jag tänker se till att det som har gjorts på den socialdemokratiska sidan rättas till. Sedan är det väljarna som avgör – så rätt, så rätt.

Det är inte första gången, Lars Leijonborg, som de borgerliga försöker med den här taktiken och strategin, men jag tror att det är första gången en liberal med frisinnad bakgrund tar på sig uppgiften att gå i spetsen. Jag ska väl säga som Per Ahlmark sade en gång i tiden med mycket kraftig ironi: Lycka till, Lars Leijonborg!

Opinionsmätningar växlar. De går upp, och de går ned. För Folkpartiet tycks de mest gå ned. Tror Lars Leijonborg att detta är receptet för att vända så fortsätt gärna, men jag tror det inte.”

Läs Göran Perssons härskarteknikstal!

Apropå vaddå? Låt vara att Leijonborg hade en aggressiv ton i sina inlägg, men det han sade var sakligt. Enligt min tolkning vann Leijonborg debatten med hästlängder då Persson visade sig svag genom att gå på person och hålla sig ifrån argumenten. Leijonborg har verkligen tuffat till sig och Folkpartiet har verkligen förbättrat sig (även om den ideologiska förvirringen kvarstår i det s.k. liberala partiet). Kör hårt Leijonborg!!!!

11. Handlingsplan för kvinnofrid

En handlingsplan för kvinnofrid håller på att godkännas i Avesta kommun. Nu kanske ni tror att jag är emot en handlingsplan mot kvinnomisshandel, men se det är jag inte. Först och främst kan en kort, konkret och koncist handlingsplan vara till en stor fördel för att förbättra servicen inom kommunen, i det här fallet att ta hand om misshandlade kvinnor på ett bättre sätt. En annan fördel är att kommunen, som enligt lag har skyldighet att erbjuda hjälp till misshandlade kvinnor, tar ifrån den lokala kvinnojouren en del av makten och initiativet. Det är säkert omedvetet men så blir resultatet även om det i dokumentet, tyvärr, står att kommunen ska samarbeta med kvinnojouren. Det är som att samarbeta med Nationaldemokraterna för att hjälpa svenskar som blivit misshandlade av invandrare. Ingen misshandlad kvinna tjänar på att dras in i en sektliknande hatklubb.

Men trots denna plump i protokollet är handlingsplanen ganska bra. Rollfördelningen och ansvaret definieras tydligt. Det man ändå kan reagera emot är att kommunen sprider faktafel, direktimporterat från ROKS. Det står nämligen att en kvinna misshandlas till döds var tionde dag varje år. Detta är inte sant. Enligt BRÅ är det 16 kvinnor som misshandlas till döds varje år, och inte 36. Är inte 16 tillräckligt? Måste man sockra för att motivera sig till handling? Konstigt.

I detta sammanhang vill jag dock berömma Ragnwi Marcelind (kd) som i en artikel om kvinnomisshandel gått ut med rätt faktauppgift, dvs. 16 kvinnor. Hon betonade även att det kan finnas undantag från regeln att det är en man som slår och att det är en kvinna som blir slagen genom detta citat: ”Det är den part som hotar, oftast en man, vars rörelsefrihet ska inskränkas, inte som idag, då det i praktiken är den som utsatts för hot, ofta en kvinna – som ska få sitt liv kringskuret.” Detta är en bra början! Det kanske är Kristdemokraterna som ändå sitter med nyckeln till kvinnomisshandelsproblemet när de har kommit så här långt. Det finns dock ett definitionsproblem som kan ställa till det. Citatet tidigare stämmer enbart när vi talar om grov misshandel och inte när vi talar om den inflationsdefinition som ”Slagen Dam” och andra feministgalningar utgår ifrån. Åtgärdsförslaget är också bra: Sändare på män med besöksförbud. (Kristdemokraten nr. 3, 2005) Detta höjer Marcelinds aktier hos mig efter det stora raset i förra nyhetsbrevet då hon slösade dyrbar tid åt att leka med ord.

Ett sista problem med Avesta kommuns handlingsplan är att den riktar in sig enbart på kvinnor. Det är bra på så sätt att kvinnomisshandel och mansmisshandel skiljer sig åt vilket gör det nödvändigt att ha olika handlingsplaner. Därmed får jag dra slutsatsen att halva jobbet är gjort.

12. Indikationer på svensk mentalitet via en städares horisont

Jag hoppar emellanåt in som städare, även kallat lokalvårdare och hygientekniker, och kan på så sätt samla konkreta tillstånd i verkligheten till en abstrakt slutsats. Givetvis bygger jag inte hela min slutsats på mina städerfarenheter, men allt måste tas i tur och ordning.

Det som slår mig är hur många som slänger festispaket, läskburkar, godispapper och liknande på golvet trots att det på flera platser i lokalen finns väl synliga papperskorgar. ”–Få se nu, jag har köpt en festis och har nu druckit ur den. Vad göra? Jag slänger den på golvet. Inte fan orkar jag gå två steg för att slänga den i soptunnan.” Detta tankesätt övergår mitt förstånd. Men antagligen beror det hela på ”någon-annan”-ismen. Det är ju alltid någon annan som ska fixa saker och ting. Denna attityd känner jag igen från skolan då mina kompisar slängde papper på golvet och på marken för de visste att dagen efter var allt bortplockat. När man går på staden kan det väl inte undgå någon att det ligger skräp slängt här och var. Det är ju ändå ingens problem. Det som ägs av alla ägs inte av någon! Men som tur är för vår trivsel gör inte alla sig själva till undantag (Kants kategoriska imperativ), dvs. slänger skräp där man för tillfället står.

Jag beklagar inte att jag som städare måste ta upp godispapper och dylikt eftersom jag får lön för det. Men saken är ju den att mitt tillfälliga yrke egentligen inte handlar om att plocka upp efter andra. Den som har städat en lokal som varit fylld av människor en hel dag vet att mycket sand dras in samt att damm och smuts bildas och rörs om i lokalen. Det är detta en städare är till för!

Vissa ursäktar sitt omoraliska beteende med att de vill hålla uppe sysselsättningen. Ni förstår väl hur, jo, genom att slänga papper på golvet finns det mer att göra för städaren. Detta argument är lika intelligent som argumentet att man ska skrota alla grävmaskiner för att sedan börja gräva med spade eftersom detta förbättrar sysselsättningen. Eller varför inte börja gräva för hand när man ändå är igång. Men för er som ändå vidhåller denna syn vill jag bara meddela att er nedlåtande välgörenhet inte behövs. Tro mig, det finns tillräckligt mycket att göra i kriget mot dammens ockupationsförsök.

Jag märker också den vardagliga ineffektiviteten i främst den kommunala verksamheten där kommunikationen inte fungerar som den borde. Istället för att direkt förtälja om felaktig städning väljer man att ta ett mellanled. Varför ska inte två förnuftiga människor sinsemellan kunna kommunicera. ”–Ursäkta! Du är ny här så jag vill bara upplysa dig om att rum a och b hör till dina arbetsuppgifter.” Eller: ”-Ursäkta mig, jo det är så att golven blir så kladdiga efter att du har svabbat dem.” Vad svarar man då? Jo, är man förnuftig svarar man så här: ”Tack för påpekandet, jag ska omedelbart vidta åtgärder för att korrigera de fel som uppstått.” Eller på ren svenska: ”Hädanefter kommer jag att städa rum a och b. Jag visste inte om att de rummen fanns. Jag ber så mycket om ursäkt.” På den sista frågan är rätt svar: ”Det ska åtgärdas.” Kan man inte själv åtgärda det konsulterar man helt enkelt chefen som har bättre kunskap om golvmedel. Man ska inte svara som kommunbyråkraten att det här är inte mitt bord. Vem fan bryr sig om vems bord som är vems??!!

Varför fungerar inte vardagen på detta sätt?

Det mest extrema exemplet på ineffektivitet är när min syster städade dagis en sommar. Ett år efteråt fick hon höra att städningen inte var till belåtenhet på grund av att hon glömt vissa rum och för att hon inte gjort någon storstädning då det var färre barn på dagis, och därmed mindre damm och sandkorn mm. Ett år efteråt! Annars kan man ju tycka att man säger detta omedelbart så att personen i fråga har en chans att rätta till felen.

Sedan har jag som politiker i Avesta kommun fått klart för mig hur dålig kommunikationen är mellan exempelvis olika hemtjänstgrupper inom kommunen. Var och en pissar sitt revir. Jag märker också hur dålig koll politiker har på sina egna beslut samt hur dålig kommunikationen är mellan politiker och personal.

Min förhoppning är att brukskommunen Avesta kommun är ett undantag från regeln, men det mesta tyder tyvärr på att så inte är fallet.

13. Hotbrev från Radiotjänst

För några dagar sedan fick jag ett otäckt brev från Radiotjänst i Kiruna som med hotande ordalag ville göra klart att jag som individ saknar friheten att välja mina informationskanaler.

Så här stod det: ”Hur är det med tv-avgiften i ditt hushåll? Tv-avgiften är lagstadgad och reglerna är enkla – har du en tv-mottagare ska du betala tv-avgift. Det har ingen betydelse vilka kanaler du väljer att titta på eller om du hyr, lånar eller äger din tv, det är själva innehavet av en mottagare som är avgiftsgrundande. Som tv-mottagare räknas tv, video, videokamera med kanalväljare, dator med tv-kort samt dvd med möjlighet att ta emot markbundna sändningar”.

Så om man köper en tv och en dvd för att enbart titta på filmer som man prenumererar från Bra film måste man betala tv-avgift! Det är helt otroligt! Att inte fler reagerar mot detta kollektivistiska tvång. Men snart slipper vi väl det där då vi blir påtvingade digital-tv som kräver att man köper en box till varje tv-apparat som man har. Om man inte har kommit längre i utvecklingen än så ska inte staten lägga ned miljarder på att gå över till digital-tv. Men hursomhelst, i framtiden kommer man alltså att slippa tv-avgiften. Alltid något gott!

En liten detalj som jag i brevet hakade upp mig väldigt mycket på var följande: ”Radiotjänst i Kiruna AB skickar regelbundet ut förfrågningar till alla som inte finns med i registret över tv-innehavare eftersom det ingår i vårt uppdrag från riksdagen att genomföra avgiftskontroll.”

Det ligger alltså på Radiotjänsts uppdrag att agera som maffiaozo? Genom att betala tv-licens och skatter ser vi alltså till att finansiera vårt eget fängelse. Och betalar vi inte blir det böter.

Sedan irriterar det mig att man utgår från att alla måste ha en tv-mottagare och att man regelbundet skickar ut till de som inte står på statens lista.

Förövrigt anser jag att de som tittar på Sveriges television (vilket jag gör) ska betala tv-licens (vilket mitt hushåll gör).

Den dag då jag bor själv och fortsätter titta på Sveriges television kommer jag att höra av mig till maffiabolaget Radiotjänst. Så, då var det enkelt klargjort!

14. Protestera mot fackförbundens bruna beteende

MUF i Stockholm har startat en namninsamling riktat mot Byggnads blockad mot det lettiska byggföretaget Laval un Partneri. Det finns även ett protestbrev som lätt kan skickas in med din egen namnunderskrift som går till Byggnads ordförande.

Visa er lojalitet med de lettiska byggarbetarna som sliter för att förbättra levnadsstandarden i sitt hemland!

Det måste bli ett slut på de här maffiametoderna! Jag säger som Ryanairs vd Michael O´Leary: ”And the unions can go to hell”.

15. Kungens vara eller icke-vara

Contra har gjort en stor sak av att konungen har enat landet i en svår situation. Han sade nämligen det som de flesta redan tänkte, ja förutom regeringen då. Men visst, det kungen sade om ansvar mm. var jättebra. Men varför ska en sådan samlande kraft vara just en person som ärvt sin position? Bättre då att statsschefen väljs av folket eller varför inte privatisera hela konungahuset? Det vore väl något för Moderaterna det. De som vill ha kungahuset får betala för det via aktieteckning och de som inte vill ha kungahuset lägger sina pengar på något annat.

Läs Contras kommentar här!

/ Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|