Lousy jobs eller lousy men?

2005-04-01 1. Recensioner på Doktor Glas och En dåres försvarstal 2. Johan Forsells blog 3. Maktkamp inom KDU 4. Männen diskrimineras av urartad feminism 5. Ayn Rand och Nietzsche 6. Lousy jobs eller lousy men? 7. Manshatet och feminismen dominerar tack vare offrens godkännande 8. Hur ska en våldtäkt tolkas? 9. Vägval socialliberal 10. Goose-jackor och den sjuka moralen 11. Europas omogna utrikespolitik 12. Mer skeptisk till EU-projektet 13. Den stora förebilden Sven Rydenfeldt 14. Piratkopiering – Centerpartiets största populist i farten 15. Fajaf anmäld för hets mot folkgrupp 1. Recensioner på Doktor Glas och En dåres försvarstal Jag har skrivit en recension på den filosofiskt och moraliskt intressanta romanen Doktor Glas, skriven av Hjalmar Söderberg, där frågan: ”När är det rätt att döda?” ställs. Läs recensionen här! (Scrolla) Jag har också skrivit en recension på August Strindbergs ”En dåres försvarstal” där Strindberg beskriver hur en kvinna psykologiskt kan bryta ned en man. Kvinnans inofficiella makt tas inte alltför ofta upp i patriarkatskalkylen. Läs recensionen här! 2. Johan Forsells blog MUF-ordförande Johan Forsell har en intressant blog där han utmanar sitt moderparti när det gäller avskaffandet av vapenembargot mot Kina samt amnesti för apatiska flyktingbarn. MUF har till och med tagit ställning för att Sverige ska erkänna Taiwan som ett självständigt land. Taiwan som till skillnad från Kina är ett demokratiskt land. Utöver detta ger Forsell statsfeminismen ett par slag vilket alltid är skönt att se. Följ Johan Forsells blog här! 3. Maktkamp inom KDU Fredrick Federley (CUF), spekulerar i att nuvarande ordförande i KDU Erik Slottner utmanövreras av reaktionärer som inte tycker om hans sexuella läggning. Jag tror inte på denna förklaring som är den politiskt korrekta tolkningsmallen utan jag tror helt enkelt på att det är en ideologisk strid mellan liberalism och konservatism som pågår inom KDU. Jag är personligen något splittrad i frågan då jag anser att Erik Slottner har varit en bra debattör som kunnat ge homosexuella en mer konservativ röst. Han har bidragit till att homosexualitet inte direkt för tanken till vänsterextremism. Tyvärr hamnade Slottner fel i frågan om Åke Greens predikan, men det är han ju inte ensam om. KDU:are och kristdemokrater som ville att Åke Green skulle frias anser helt godtyckligt att lagen om hets mot folkgrupp ska kvarstå. Rent hyckleri med andra ord. Hursomhelst anser jag att det är bra att KDU drar åt ett mer konservativt håll och att de stoppar upp den här liberala vågen som Slottner har påbörjat. Det kanske kan verka konstigt att jag som liberalkonservativ vill att KDU ska ta en konservativ väg. Men anledningen är enkel. Vi har redan tre, kanske fyra, liberala partier i Sverige. Vi har redan ett parti som är uttalat liberalkonservativt och ytterligare ett parti som ideologiskt sett är liberalkonservativt (Centerpartiet). Vi behöver inte ännu ett liberalt parti. Det krävs en balans mellan partierna och ideologierna. Om alla partier blir liberaler (och feminister) kommer ett demokratiskt underskott att uppstå och samhällsdebatten kommer att förtvina än mer. Andreas Olofsson (nuvarande vice-ordförande och tidigare motkandidat till Erik Slottner) verkar inte få förtroende att leda KDU, men valberedningen har föreslagit Charlie Weimers som jag personligen har sett i aktion i en skoldebatt på en gymnasieskola i Karlstad. Han var då en pigg och en välformulerad debattör som effektivt fick fram sitt budskap. Vi kom också efter debatten fram till att KDU och CUF har rätt så likartade åsikter inom skolpolitiken, men detta får man tala tyst om inom CUF ty CUF är rädd för KDU av någon konstig anledning. (Får erkänna att jag själv har tillhört den skaran av fördomsfulla människor som varit rädd för Kristdemokraterna, KDU och borgerligheten. Har dock kommit till sans efter att utmanat mina fördomar.) Jag tror att Weimers skulle bli en bra ordförande särskilt med tanke på att han är USA-vän och George Bush förespråkare (han arbetade för Bush-kampanjen i senaste valet) och han verkar ha inspirerats av republikanerna och den kristna högern vilket kan öppna dörren för en mer vitaliserad debatt i Sverige. Om han nu inte tystas ned av de politiskt korrekta förstås. Slutligen till de som anser att jag inte ska lägga mig i andra partiers inre angelägenheter. Så länge politiska partier och ungdomsförbund aspirerar på makten och så länge de strävar efter att få bestämma över mitt liv så får de stå ut med att jag granskar dem. Politiska partier borde vara mer öppna och sluta ägna sig åt korridorsmygel och sekteristiskt beteende. 4. Männen diskrimineras av urartad feminism Bo Rothstein har varit i farten igen och vågat utmana den politiskt korrekta doktrinen feminismen där all sorts manshat legitimeras utifrån en sorts könskampsretorik. Rothstein betonar att om lagen om hets mot folkgrupp även gällde män skulle många feminister kunnat åtalas för detta. Läs artikeln ”Männen diskrimineras av urartad feminism” här! 5. Ayn Rand och Nietzsche Ann Charlott Altstadt har i Aftonbladet skrivit en negativ recension på Ayn Rands ”Och världen skälvde”. Hon anser att Ayn Rands människoideal påminner om det perfekta övermänniskoidealet som Nietzsche förespråkade. Men faktum är att Ayn Rand inte delade Nietsches syn på människan. Ayn Rand tecknade förvisso sina karaktärer lite väl fyrkantigt och lite väl perfekt, men till skillnad från Nietzsche var Ayn Rands hjältar aldrig intresserade av att bestämma över andra människor utan Rands princip handlade om självbestämmande och egenmakt. Ingen människa får vara ett medel för någon annans mål utan varje människa är ett mål i sig. Med andra ord långt ifrån Nietzsches och Napoleons övermänniskor som tar sig rätten att bestämma över andra människor, till och med förtrycka och döda, för att få sin vilja igenom. Den som har makt har rätt. Ayn Rand menade däremot att alla människor har rätt till sin frihet så länge man inte kränker andra människors rätt till detsamma. Tvång är alltid fel. Avtal ska ingås frivilligt. Läs Altstadts recension här! Läs också Mattias Svenssons recension i Smedjan här! 6. Lousy jobs eller lousy men? Det finns många guldkorn i Ayn Rands ”Atlas Shrugged” som jag vill dela med mig till er. Idag har det blivit populärt att tala om arbetslinjen, men få debattörer är tillräckligt tydliga i sin retorik. Anledningen till att det går dåligt för Sverige är att vi är bortskämda. Vi kräver att få ett arbete oavsett om vi tillför någon nytta eller ej, vi kräver att få heltid oavsett arbetsgivarens behov, vi kräver högre löner oavsett utbud och efterfrågan, vi kräver bättre arbetsvillkor utan att bry oss om företagsklimatet, vi kräver och vi kräver. Vissa jobb är vi till och med för fina för. Det som främst saknas i Sverige är arbetsmoralen. Ayn Rand har via Ellis Wyatt formulerat skillnaden mellan arbetsmoral och arbetsomoral: ”… there is no such thing as a lousy job – only lousy men who dont care to do it.” (s. 661) Tyvärr har jag enbart den engelska versionen så ni får leva med att citaten är på engelska. 7. Manshatet och feminismen dominerar tack vare offrens godkännande Anledningen till att manshatet och feminismen dominerar samhällsdebatten och attityden i samhället är att offren har godkänt de underliggande premisserna. Män har, implicit eller explicit, godkänt patriarkatsteorin och feministernas rätt att formulera problemen i samhället. Män skäms för inbillade orättvisor och påstått förtryck. Men all feministisk propaganda handlar, precis som vänsterns hat mot kapitalisterna, om att förminska en grupp människor genom lögner och konspirationsteorier. Vill också påpeka att feministernas makt bygger på att de kvinnor som inte köper feministernas världsbild stöder sitt förtryck genom att godkänna de sjuka premisserna såsom att det är fult att vara hemma med sina barn, det är fult att vara som Margareth Thatcher, det är fult att älska män och att inte tolka alla problem som ett resultat av mäns ondska. Ayn Rand har i ”Atlas Shrugged” formulerat detta fenomen på ett tydligt och pedagogiskt sätt. I detta fall handlar det om vänsterparasiternas förtryck av kapitalister, innovatörer och företagare. Detta predikar John Galt som har startat en strejk för de som skapar värden i samhället, uppfinnare, innovatörer, kapitalister, industrialister osv: ”It is the victims who made injustice possible. It is the men of reason who made it possible for the rule of the brute to work. The despoiling of reason has been the motive of every anti-reason creed on earth. The despoiling of ability has been the purpose of every creed that preached sefl-sacrifice. The despoilers have always known it. We haven´t. The time has come for us to see. (s. 678) ”That creed has lasted for centuries solely by the sanction of the victims - by means of the victims acceptance of punishment for breaking a code impossible to practice. But that code was intended to be broken. It is a code that thrives not on those who observe it, but on those who dont, a morality kept in existence not by virtue of its saints, but by the grace of its sinners. We have decided not to be sinners any longer. We have ceased breaking that moral code.” (s. 679) Det är dags för oss att fråga efter vilken moralisk standard som feministerna försöker pracka på oss män en skuld! Det är dags för oss att med intellektuell hederlighet frontalattackera dessa anti-intellektuella parasiter som har ockuperat det fria utrymmet i samhället. Det är dags att försvara sig själv! Det är dags att slå tillbaka! 8. Hur ska en våldtäkt tolkas? Marianne Ahrne fick fritt utrymme i Agendas ”Veckans eftertanke” (20 mars) och nämnde då det självklara. I dagens debattklimat blir man imponerad om någon förklarar självklarheter såsom att män inte har någon kollektiv skuld eller ansvar, att alla män inte är potentiella våldtäktsmän, att män som grupp inte är onda enbart för att en minoritet våldtar. Det är de som våldtar som har ansvaret för sina handlingar. Ingen annan. Marianne Ahrne berättade intimt och känslomässigt om en våldtäkt som hon utsattes för för många år sedan. Till en början skämdes hon, men efter hand insåg hon att hon inte hade något att skämmas över. Det är våldtäktsmannen som ska skämmas. Till en början berättade hon inte för någon om den hemska händelsen men när hon väl gjorde det hånades hon av feministerna för att hon inte reagerade på ett korrekt sätt. Hon dömde inte alla män, hon fortsatte att älska män, hon såg inga osynliga strukturer där våldtäktsmännen enbart är några frontsoldater. Hon förklarade också det självklara att majoriteten av alla män avskyr våldtäkter och våldtäktsmän. Inte på grund av egendomsbrott utan på grund av känslor. (Män har faktiskt känslor!). I fängelser är det våldtäktsmän som står längst ned i hierarkin. Till och med kriminella förstår vilka svin våldtäktsmän är. Marianne Ahrne tog även upp det faktum att studier visar att de flesta kvinnor känner en kvinna som blivit våldtagen medan män sällan känner någon som våldtagit någon. Orsaken till detta är givetvis att till och med våldtäktsmannen inser att det han har gjort föraktas av så gott som alla män och kvinnor. Tack Marianne Ahrne för att du vågar säga det självklara! 9. Vägval socialliberal Mikael Trolin har tagit initiativ till ett nätverk inom Folkpartiet som ska fungera ungefär som vägval Vänster inom Vänsterpartiet ska fungera. Vägval socialliberal är trött på alla krav, de vill tillbaka till Bengt Westerbergs blöjliberalism där man enbart ska gulla med allt och alla. Undantaget de som kritiserar svensk flyktingpolitik. De ska inte tolereras! I debattprogrammet debatt kallade Mikael Trolin Ian Wachtmeister för fascist vilket i princip utvisade honom från den seriösa debatten. Wachtmeister var i sin tur saklig och ägnade sig åt att argumentera saken istället för personen. Wachtmeister är inte rasist eller främlingsfientlig, han är konservativ. Jag har respekt för Wachtmeister även om jag inte håller med honom (jag är ju för fri invandring och en mer generös flyktingpolitik). Det värsta jag vet är arroganta jävlar som Mikael Trolin och Bengt Westerberg som inte kan respektera människor med andra åsikter. Som kallar folk för fascister och som reser sig upp ur soffan som protest mot att folket röstade fel i valet 1991. Trolin har dock rätt i en sak. I dagens samhälle är det enbart människor från rätt grupper som får föra fram krav på invandrare, flyktingar och utlänningar. Det är enbart invandrare som får kritisera invandrarpolitiken. Om Ian Wachtmeister gör det blir pådraget större och Wachtmeister utmålas som rasist. Sådant är vårt debattklimat i Sverige! Läs artikeln om Vägval socialliberal här! 10. Goose-jackor och den sjuka moralen Carl Hamilton som skrivit boken ”Det infantila samhället” framför tesen att barn blir vuxna allt tidigare medan vuxna ständigt strävar efter att bli ungdomar igen. Föräldrarna har abdikerat och övriga vuxenvärlden vågar inte ställa krav och distansera sig från barnen. Barn behöver vuxna att se upp till, någon som inte är en kompis utan en förebild. Någon som sätter upp gränser och som ser till att barn inte får reda på vissa saker alltför tidigt. Med tanke på att moralen i samhället har brutit samman och skilsmässor är lösningen på minsta lilla gräl har barnen förlorat den stabilitet som barn behöver för att utvecklas till ansvarsfulla individer. (Därmed inte sagt att skilsmässor är helt fel, ibland kan de vara nödvändiga. Men om människor tog mer ansvar innan de skaffar barn skulle kostnaderna för barnens instabilitet kunna minimeras.) I Stockholm är det trendigt med Goose-jackor som estetiskt sett är extremt fula och som funktionellt sett är väldigt otympliga. Jackorna kostar mellan 4 000 och 5 000 kronor och jackorna köps för att markera status och prestige. Moralen är solklar. Människor värderas inte efter prestationer eller liknande utan efter vilka jackor man har. På min tid såg man förvisso upp till barn som hade föräldrar med mycket pengar och som därmed kunde köpa mycket fina saker, men de som var duktiga på fotboll, duktiga på att få tjejer och duktiga i skolan fick än mer status. Förvisso drabbades dessa barn av mycket avundsjuka men det var baksidan av samma mynt. Moralen har försämrats över tiden, särskilt när man ser till arbetsmoralen som slagits sönder av välfärdsstatens expansion där arbete missgynnas och ledighet belönas. Tv-programmet Faktum har också sänt ett reportage om dessa jackor och vad denna statussymbol betyder för många barn och ungdomar. Trots att stöldrisken är stor är man beredd att köpa en sådan jacka. Och argumentet till föräldrarna är glasklart: ”Alla andra barn har ju en sådan. Jag vill inte vara utanför.” 11. Europas omogna utrikespolitik Jag har nyligen läst Per Ahlmarks ”Det är demokratin, dumbom!” som på ett tydligt sett visar vilka utrikespolitiska pygméer européerna är. Istället för att förenas med USA som räddat Europa från undergång minst två gånger ägnar Europa sig åt antiamerikanism. Europa borde vara lite mer ödmjuka och inse sina begränsningar. Men Frankrike lever efter de Gaulle-principen som utgår från att Frankrike är den största stormakten i världen och att EU måste anpassa sig efter landets vilja. Frankrike lider av ett stormaktskomplex. Britterna var mycket bättre på att hantera de förändrade villkoren under avkolonialiseringen och denna sunda inställning syns även idag då britterna hellre samarbetar med USA än med franska reaktionärer som drömmer om fornstora dagar. Chirac och Frankrike är mer intresserade av sina oljeaffärer och reaktoraffärer än av att sprida frihet och demokrati. Schröder och Tyskland är mer intresserade av stabilitet än av att skapa frihet och demokrati i mellanöstern. Stabilitet är ett vackrare ord för förtryck. När serberna massakrerade muslimer i Srebrenica bad Frankrike USA om hjälp och då ställdes inga krav från de europeiska länderna att inhämta stöd från FN:s generalförsamling där Ryssland och Kina hade kunnat lagt in sitt veto. Tyvärr hann många massakreras och mördas innan Europa och USA valde att agera. Det som fick USA att ändå agera, förutom att Europa ändrade inställning, var att den republikanske majoritetsledaren Bob Dole startade en kampanj där han kritiserade USA för den amerikanska passiviteten i det forna Jugoslavien. Dole krävde också att vapenembargot mot muslimerna skulle upphävas så att muslimerna skulle kunna försvara sig mot serbernas attacker. Om man avväpnar en grupp måste man ju garantera den gruppens säkerhet, men denna säkerhet dröjde. Bob Dole som utmanade Bill Clinton till presidentposten tvingade fram en aktion vilket i sin tur sänkte Doles chanser att vinna valet mot Clinton. Tyvärr startades ingen kampanj året innan när folkmordet i Rwanda utfördes av hutuer mot 800 000 tutsier. Rwanda är skräckexemplet på vad som händer när man inte agerar. Passiviteten kan dock ha berott på Clintons fiasko i Somalia. I Irak har USA ingripit och avsatt en av de största mördarna och förtryckarna i världen. De flesta hakar upp sig på att amerikanarna inte hittat några massförstörelsevapen trots att många massgravar har hittats. Att Saddam Hussein inte kunde redogöra för var han hade gjort av sina massförstörelsevapen som bevisligen fanns efter första gulfkriget ska inte belastas USA och Storbritannien. Dessutom vet vi alla hur fanatisk Hussein var i frågan om att skaffa sig kärnvapen. Under första gulfkriget var Irak ungefär ett halvår från sitt första kärnvapen. Slutligen vill jag betona den viktigaste lärdomen som bland annat fredsforskaren Rummel har fört fram. Inga demokratier har krigat mot andra demokratier. Massvält har aldrig uppstått i en demokrati. Mördandet under 1900-talet har varit lika stor som det samlade mördandet under de tjugo tidigare århundraden. Cirka 170 miljoner människor mördades under 1900-talet varav diktaturerna står för 98-99 %. Fakta borde tala för sig självt! 12. Mer skeptisk till EU-projektet Efter att Frankrike och Tyskland har dikterat reglerna för tillväxt- och stabilitetspakten har jag tappat det mesta av mitt förtroende för EU. När stora länder bryter mot avtal då skriver man om reglerna men när små länder bryter mot avtal ska avtalen hållas. När Chirac, som i Frankrike betraktas som höger, lyckas förhindra utvecklingen av EU till det som EU är till för, dvs fri konkurrens, då har jag fått nog. Poängen med EU är fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Men en stor del av tjänstesektorn ska alltså undantas från den fria rörligheten. Mitt uppe i allt försöker svenska riksdagsledamöter och partier pracka på oss en grundlagsändring utan att konsultera folket. Nej, EU var ett bra projekt i teorin, men teorin glömde Frankrike och Europas tradition av Rousseaus allmänvilja. 13. Den stora förebilden Sven Rydenfeldt Sven Rydenfeldt fick Contras frihetspris 1986 för sin kamp för marknadsekonomi, demokrati och frihet. Rydenfeldt var fil. dr., lärare i nationalekonomi på Lunds universitet, arbetat som folkskollärare och varit utredare på Skattebetalarnas förening. Johan Norberg har skrivit en fin artikel till Rydenfeldts minne! Sven Rydenfeldt förutsåg Sovjetunionens fredliga fall där inget skott avlossades och han har hela sitt liv varit politiskt inkorrekt och framfört sina analyser utan någon tanke på egen karriär. Under den borgerliga regeringen 1991-1994 fick han dock en hedersprofessorstitel. Men detta hindrade inte Rydenfeldt från att kritisera regeringen för sitt försvar av den fasta växelkursen och det hindrade honom inte heller från att argumentera emot ett svenskt medlemskap i EU. Enligt Rydenfeldt dominerades EU av protektionism och regleringar. Jag har skrivit om hans bok ”bönder – mat – socialism” i ett tidigare nyhetsbrev! 14. Piratkopiering – Centerpartiets största populist i farten Centerpartiets Johan Linander har i princip lyckats komma fel i varje fråga som han officiellt har tagit ställning till. Han borde snarast betala medlemsavgift i Vänsterpartiet och lämna Centerpartiet vars tradition är att vara nyanserad och inte populistisk. Centerpartiet och Johan Linander vill nu att det ska vara lagligt att ladda hem musik på Internet. Linander menar att vi inte kan kriminalisera miljoner svenskar vilket blir följden av Socialdemokraternas proposition. Förvisso kan lagförslaget vara något diffust och dåligt genomtänkt, men det är knappast en ursäkt för att vilja legalisera stöld. Att miljontals svenskar blir kriminella om lagförslaget röstas igenom är inget argument, det skulle betyda att om en miljon svenskar är mördare så måste vi legalisera mord. Det håller ju givetvis inte! Linanders sätt att resonera ligger på en löjligt låg nivå. Argumenten är ologiska och motsägelsefulla och bygger på en radikal vänstersyn. Linander anser att musik är någon sorts allemansrätt där man har rätt att bara ta för sig. Visst kan man diskutera hur mycket man bör straffa någon som laddar hem musik, men det kan aldrig vara okey att legalisera fenomenet. Att ladda hem musik är omoraliskt och är i sin förlängning en stöld. Observera att jag med stöld här syftar på att konsumenten som laddar ned musiken inte betalar för konsumtionen till upphovsmakaren. (Jag vill inom parantes erkänna att jag själv har ägnat mig åt detta omoraliska tilltag av rent egoistiska skäl. Men det förändrar inte resonemanget som sådant.) Linander gör en grej utav att immateriellrätt inte är samma sak som äganderätt. Nej, det är det inte eftersom immateriell rätt hänförs till arbetsresultat från konstnärligt arbete och andra mer abstrakta värden såsom företagsnamn och patent. Men principen är densamma. Alla människor ska ha rätt till sitt eget arbetsresultat. Den som uppfinner, skapar och utvecklar någonting som människor tycker om måste få ersättning för sitt arbete. Det finns en föreställning om att människor är egoister då de väljer att ladda hem musik. Men man är lika mycket egoist, om inte mer, om man låter bli att göra det. Egoist utgår från att en människa ställer sig själv främst. Att vara egoist är inte att enbart vara kortsiktig. Den som tänker längre än näsan räcker förstår snart att piratkopiering i sin förlängning kommer att leda till att kvaliteten på musiken kommer att sjunka drastiskt. Om en tonsättare eller en musiker inte får ersättning för sitt arbete kan de inte försörja sig själva på musiken utan då måste de syssla med något annat. Då kommer incitamenten för att skapa vacker musik och sälja densamma att minska. I Ayn Rands bok ”Och världen skälvde” finns det en musiker, Richard Halley, som slutar komponera eftersom han utnyttjas av konsumenterna som kräver att få lyssna på hans musik utan att behöva betala för det. Han fortsätter dock att skapa musik i den dal där Ayn Rands hjältar skapar sin utopi. Rands hjältar förstår sig på att uppskatta musiken samtidigt som de betalar för sig. Linander har dock talat med en livs levande musiker och h*n lägger ut sin musik på Internet och h*n tycker att det här med nedladdningar inte är så farligt. Okey, men det är väl upp till honom/henne att själv bestämma över sin egen musik? Men lagstiftningen måste givetvis skydda de musiker som inte vill skänka bort sin musik. Läs om Linanders förslag på hans blog! Särskilt dessa tre poster: Inlägg 1! Inlägg 2! Inlägg 3! Men trots detta anser jag att skivindustrin har betett sig klantigt och inkompetent. Istället för att utnyttja den nya tekniken har de försökt hindra utvecklingen genom att ägna sig åt att försvara sina gamla positioner. En marknadsförare får alltid lära sig att ett företag måste ändra sina strategier när omgivningen förändras. Inom andra branscher skapar företag olika segment av sin marknad (differentiering). Vissa kunder är beredda att betala lite mer för att få högre kvalitet medan andra är mindre benägna att göra det. Vad skivindustrin borde göra är att införa ett lyxsegment och ett lågprissegment. I lyxsegmentet skulle skivindustrin kunna sälja CD-skivor och i lågprissegmentet skulle de kunna sälja möjligheten att ladda hem musik mot en månadsavgift. På så sätt skulle de kunna få in pengar från flera olika kunder och man skulle komma ifrån den här synen om det direkta sambandet mellan en nedladdning och försäljningen av en skiva. Det är inte alls säkert att den som laddar hem en låt skulle välja att köpa en skiva om inte möjligheten att ladda hem en låt var möjligt. Tvärtom finns det många indikationer på att den som laddar hem mycket musik också köper mycket cd-skivor. Detta skulle skivbolagen ha kunnat utnyttjat genom att erbjuda gratisprover. (Jag vet att några skivbolag har ägnat sig åt detta. Mick Jaggers skiva ”Goddess in the doorway” marknadsfördes på det sättet. Konsumenten fick möjlighet att lyssna på alla låtar på skivan, men enbart i 20-30 sekunder per låt.) Men förr eller senare tvingas skivbolagen att anpassa sig efter omständigheterna. De kan inte i all oändlighet bekämpa ett krig mot en hydra där varje huvud som slås av ersätts av två nya huvuden. Henrik Alexandersson har på sin blog skrivit om skivbolagens inkompetens! Särskilt dessa 3 blogposter: Inlägg 1! Inlägg 2! Inlägg 3! Danne Nordling har skrivit om hur skivbolagen hade kunnat tjänat mer pengar genom att skapa olika kundsegment! Särskilt denna blogpost! Slutligen vill jag notera en intressant sak som jag och min bror har diskuterat. Det är rätt så klantigt av skivindustrin som egentligen har rätten på sin sida att få alla emot sig. De metoder de använder är inte särskilt smarta och troligen inte heller lagliga. Sympatierna borde ligga hos skivbolagen och tonsättarna och musikerna men i takt med skivindustrins hot mot allt och alla har de i princip fått alla emot sig. Fredrick Federley som är en av mina förebilder har gjort mig besviken då han på sin blog har tagit ställning för Linanders vänsterförslag! Han har i tidigare blogposter citerat Ayn Rand och borde inse felslutet i att legalisera piratkopiering för eget bruk. Det är ju samma sak som att uppmuntra parasitismen i samhället. 15. Fajaf anmäld för hets mot folkgrupp Fajaf har blivit anmäld för hets mot folkgrupp då Fajaf publicerat ett material om ”sodomiterna” som tidigare publicerats på Pinehas Prästerskaps webbsida. Den sidan anmäldes för hets mot folkgrupp men förundersökningen lades ned då ingen ansvarig utgivare kunde hittas. Materialet togs sedan ned från Internet. Fajaf har under kategorin HMF lagt in olika dokument som betraktas eller kan komma att betraktas som hets mot folkgrupp som en protest mot lagen. Bland annat har materialet ”Sodomiterna” publicerats. Ännu ett fall där lagen visat sitt rätta syfte, dvs. att tysta vissa grupper. I en fri och öppen demokrati måste man förlita sig på sina egna argument vilket verkar vara svårt för vissa. Dokumentet i sig är inget annat än meningslöst trams där någon galen fundamentalist inom kristendomen förläst sig på gamla testamentet och radat upp en massa namn på kända homosexuella. Rent principiellt har jag inget för sådana här fåniga tilltag, men frågan här är om det ska vara olagligt. Läs mer här! /Fredrik Runebert