HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Tid för barn!
 

2006-02-01

1. Tid för barn – vår viktigaste välfärdsfråga
2. Alla män är skyldiga enligt Feministiskt Initiativ
3. Recensioner
4. Vilket parti skulle jag rösta på enligt Ungt val?
5. Det fria valet handlar i grunden om att välja mellan att tänka och att inte tänka
6. Guldkorn från skattebetalarna
7. Facket hycklar
8. De ursprungliga fackföreningarna var liberala
9. Nytt på feministfronten
10. Gärna 100 % ersättningsnivå
11. Aktivt arbetssökande ökar inte sannolikheten att få jobb
12. Klimatkatastrofen inställd

1. Tid för barn – vår viktigaste välfärdsfråga

I det nyligen utgivna numret av Rådslag (nr. 6-7, 2005) är temat familjepolitik. Själv bidrar jag med en artikel om Tid för barn som, enligt mig, är vår viktigaste välfärdsfråga.

Prenumerera på Rådslag!

Läs om Rådslag nr. 6-7!

Introduktion till artikeln: "Vänsterförfattaren Per Kågeson har i sin bok Tid för barn utgiven på SNS-förlag 2005 tydligt visat att politiker och proffstyckare inte går i takt med opinionen inom familjepolitik och barnomsorg. Det ödmjuka krav som många ställer är att själva få välja sin barnomsorg; att anlita kommunala, kooperativa eller privata daghem, familjedaghem, anlita vänner och släktingar eller att själva vara hemma med barnen."

Utdrag ur artikeln om jämställdhet: "En SIFO-undersökning beställd av Aftonbladet visar att 43 % av alla män under 30 år vill ta pappaledigt i ett halvår. Bland kvinnor håller 27 % med om att pappan bör ta ut ett halvår. Vågar man sig på en mindre politiskt korrekt tolkning som går ut på att mammor är de främsta motståndarna till att pappor tar ut föräldraledighet och inte papporna själva? Sedan spelar givetvis pappornas egna och omgivningens attityder en viss roll. Män förväntar sig en större negativ inställning från omgivningen än vad kvinnor gör."

Utdrag ur artikeln om medborgarnas syn valfriheten: "Ser man till vad folket tycker råder det ingen tvekan om att valfriheten har ett stort stöd i Sverige. År 2004 var det 44 % som helst skulle vilja vara hemma med sina barn och 21 % ville kombinera deltidsförskola med att vara hemma resten av dagen. Tillsammans utgör dessa två alternativ 65 %. De som helst föredrog förskola minst sex timmar var 11%, dagbarnvårdare 5 % och en kombination av deltidsförskola och dagbarnvårdare 3 %."

Utdrag ur artikeln om partipreferenser: "När man kombinerar föräldrars preferenser med partipreferenser framkommer följande:

1. Daghem har mest stöd hos vänsterpartister, socialdemokrater och centerpartister.
2. Att vara hemma med sina barn har mest stöd hos kristdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister (!).
3. Centerpartister är mest positiva till kombinationen deltidsförskola och dagbarnvårdare.

De som främst vill ha valfrihet i systemet är kristdemokrater och centerpartister. Notera alltså att centerpartister är väldigt positiva till daghem men vill ändå ha en ökad valfrihet via vårdnadsbidrag mm. Därmed har Centerpartiet alltså inget stöd hos sina väljare att inskränka valfriheten inom barnomsorgen."

Jag slår också fast att barnperspektivet paradoxalt nog kan vara en förutsättning för en långsiktig arbetslinje då arbetslinjen går ut på att människor arbetar och inte går på bidrag. För att då minimera riskerna för negativ stress och andra besvär är det viktigt att ge barnen en stabil grund att stå på. Att maximera bruttonationalprodukten på kort sikt kan faktiskt försämra bruttonationalprodukten på lång sikt.

Min artikel om barnomsorg verkar ligga i tiden då även feminister som Nina Björk lite smått försiktigt har börjat ifrågasätta dagis allena saliggörande effekter. Elise Claeson har sammanfattat debatten på ett intressant sett och visar att dagisförespråkarna har väldigt lite på fötterna.

Ingen vill veta något om nackdelarna med dagis och därför saknas det bra studier om effekterna på daghemsbarn och samhället. Det finns samband men inga kausala sådana. Bättre då att alltid skylla på neddragningarna på 1990-talet.

Ilan Sadé, förbundsordförande i CHF, har intervjuat politiska handläggare som ansvarar för barnomsorgen från de fyra allianspartiernas riksdagskanslier. I diskussionen framgår det att alla i princip är eniga om att valfriheten inom barnomsorgen behöver förbättras. Men varför syns inte det i de fyra partiernas politik? Det enda parti som med trovärdighet kan tala om valfrihet inom barnomsorgen är Kristdemokraterna. Det syns, förvisso något subtilt, att den kristdemokratiske kandidaten är mer fokuserad på att neutralisera alternativen bland annat genom att påtala att förskolor inte ska vara en förberedelse för skolan. Även Centerpartiets kandidat får någorlunda godkänt då han talar om att Socialdemokraterna har haft som strategi att förändra terminologin och underställa barnomsorgen riksdagens utbildningsutskott. Det blir då svårare för de borgerliga partierna att ta ett helhetsperspektiv då barnomsorgsfrågorna är uppdelade på det sociala utskottet och utbildningsutskottet. Folkpartisten och moderaten höll med trots att deras moderpartier stödde dessa förändringar.

I denna artikel blir det väldigt tydligt att det är Moderaterna som fokuserar på effektivitet inom förskoleverksamheten då moderatrepresentanten menar att det blir väldigt få barn per vårdare ifall människor får möjlighet att stanna hemma med sina barn. Moderaterna vill också som ni redan vet införa gratis förskola för treåringar. Moderatrepresentanten vill dock nyansera det hela och påtala att det bara gäller de 15 timmar i veckan som är de pedagogiska timmarna. Skulle det vara så mycket bättre? Det är att vara mer Socialdemokratisk än vad Socialdemokraterna är som inte kräver mer konfiskering från skattebetalarna för att ge bort pengarna till en viss grupp.

Skoldebattören, och professor i spanska, Inger Enkvist skriver i artikeln "Dags för "time out" i familjepolitiken" att vi bättre måste förstå familjen som en social grupp innan vi fortsätter debatten om barnomsorgen. Föräldrar måste ta mer ansvar för att grundlägga barnens beteenden genom en god uppfostran, disciplin och kärlek och goda vanor. Det är inte snällt att låta barnen styra familjen. Skolan har också fått mer problem då fler föräldrar misslyckas i primärsocialisationen vilket gjort att skolan som ansvarar för sekundärsocialisationen får ägna mer tid åt även primärsocialisationen. Ännu en anledning att förvalta Thorbjörn Fälldins arv bättre.

Ilan Sadé skriver i sin inledning om Europas självspäkning och hukande inför onda makter som vill förgöra oss. Han menar, helt riktigt, att västvärlden har rätt att försvara sin livsstil mot sina fiender som använder våld även då västvärlden i sig inte är fullkomlig. Om vi skulle lyda vänsterns paroll att först städa vår egen bakgård och alltså bli helt fullkomliga skulle vi aldrig få ingripa mot islamisternas terrorattacker och tygla den franska pöbeln som anser sig ha rätten att slå sönder och bränna andra människors egendom. Att ägna sig åt sådan verksamhet är detsamma som, vilket den franske inrikesministern Sarcozy helt riktigt har sagt, ett slödderaktigt beteende. Slutsatsen är att allting är inte västvärldens fel. Det är inte västvärldens fel att terrorismen existerar. Det är inte västvärldens fel att vissa människor inte tar ansvar för sina egna handlingar. Det är okey att kritisera USA för att bryta mot mänskliga rättigheter vad gäller Guantanamo mm. Men det ger inte terrorister rätt att döda oskyldiga människor. Sadé försvarar därmed George W. Bush och ger de neokonservativa rätt i sin analys av den islamistiska terrorismen. Det handlar främst om ett idéernas krig och inte om fattigdom mm.

Även Mattias Johansson nämner George W. Bush i positiva ordalag i sin artikel "Sansade centrister – tag lärdom av George W. Bush" och gör en intressant analys av Bush utifrån ett centerpartistiskt perspektiv. Tyvärr väljer Johansson att utgå från mittenstrategin, dvs. att ställa sig mellan två extremer, istället för att utgå från Centerpartiets ideologiska position. Bush beskrivs som en centrist som moderniserat den amerikanska konservatismen. Därav har vi i Sverige mycket att lära. Till en viss del håller jag med. George W. Bush har fokuserat på att stärka det civila samhället för att öka pluralismen och vitaliteten i samhället. Det räcker inte enbart med marknad och stat. Där ligger verkligen Centerpartiet rätt. Problemet är dock att författaren betraktar budgetunderskottet och oförmågan att hålla nere de offentliga utgifterna som något positivt. Ska man kritisera Bush för något så är det just dessa aspekter. Men jag gläder mig åt att en centertidning gör en analys av Bush utifrån Centerpartiets ideologi, något som jag tidigare inför det amerikanska valet 2004 har efterfrågat. Då hade jag fått ta del av intressanta analyser från kristdemokrater, folkpartister och moderater, men inte från någon centerpartist.

I föregående nummer av Rådslag skrev Ilan Sadé ett intressant reportage om vart våra kulturpengar och bidragspengar tar vägen. Mycket av pengarna går nämligen till Socialdemokratiskt närstående organisationer. Återkommer mer om detta i nästa nyhetsbrev.

2. Alla män är skyldiga enligt Feministiskt Initiativ

Jag har svarat på en insändare av Fi-medlemmen Monica Brun där hon målar upp en martyrbild av stackars Feministiskt Initiativ som, enligt henne, har behandlats illa av media. Hon rekommenderar därför sina läsare att besöka FI:s hemsida istället för att blint lita på medias skriverier.

Jag har följt det rådet och kom fram till följande slutsats.

Läs en diskussion om min insändare på Antifeministiska samfundets forum.

Läs också lite intressanta citat från Feministiskt Initiativ under denna diskussion.

3. Recensioner

"Jack" av Ulf Lundell.

"Simon och ekarna" av Marianne Fredriksson.

"Den unge Werthers lidande" av Johann Wolfgang Goethe.

"Masänglar" av Mats Myrén.

4. Vilket parti skulle jag rösta på enligt Ungt val?

Mitt resultat:
1. Folkpartiet 93 %
2. Moderaterna 81 %
3. Kristdemokraterna 63 %
4. Centerpartiet 53 %
5. Socialdemokraterna 15 %
6. Miljöpartiet 10 %
7. Vänsterpartiet 0 %

Resultatet angående Vänsterpartiet stämmer exakt men jag är väldigt skeptisk till att rösta på Folkpartiet. Jag tror att det är min betoning av lag och ordning som gör det. Folkpartiet har ju valt att betona sådana frågor. Och det är ju klart, eftersom Folkpartiet så ofta byter åsikter måste ju partiets åsikter någon gång stämma överens med mina. Det är ju logiskt.

Testa du med.

Enligt min egen undersökning på min sida som ni läsare har fått besvara bör jag rösta som följer:
1. Moderaterna
2. Kristdemokraterna
3. Centerpartiet
4. Folkpartiet

(Obs. Det är få personer som har röstat, men det är ändå intressant då det kan tänkas att flitiga läsare av denna sida har lagt sin röst. Tack för hjälpen att orientera mig i det politiska landskapet.)

Det stämmer nog bättre överens med verkligheten. För två, tre år sedan stämde denna rangordning perfekt. Men nu skulle jag nog svara så här:

1. Kristdemokraterna
2. Centerpartiet
3. Moderaterna
4. Folkpartiet

Gissa vad som händer om Centerpartiet överger centerfeminismen och samtyckeskravet samt återgår till Centerpartiets traditionella valfrihetslinje inom barnomsorgen.

5. Det fria valet handlar i grunden om att välja mellan att tänka och att inte tänka

I en föreläsning om objektivismen säger Ayn Rands lärjunge Leonard Peikoff följande om det fria valet och kulturens påverkan på människor: "So I think you do have a free choice, it´s just a question whether you choose to use it or not. I don´t believe we are programmed by environment, or heredit, or God, or economic class, or freudian it or any of that."

Han säger också:

"No I don’t believe that people are programmed by the society, or the culture, or the subgroup in which their are born or brought-up. A person can let himself be ruled by those influences, and most people choose to. And if you do, if you just simply are the way most people are, for whatever reason, they’re just simply let it go, they accept whatever it is around them, they don’t think, they don’t question, then you will grow up and be a clown of what’s around you. And therefore you find all the Catholics in one country, not because they independently arrived to the clauses, but because everybody else was, so there are gonna be too. And all the Jews in another. And all bullies in another etc. But you will notice that in every country there are some individuals who have the same influences on them as everybody else, but they reject them."

Lyssna på Leonard Peikoffs föreläsning om objektivismen (du måste registrera dig, men det är gratis).

Självklart sätter människors unika egenskaper och medfödda talanger vissa ramar för livet och visst kan en dålig miljö försvåra ett bra liv. Men en människa kan alltid välja, till skillnad från djur som enbart drivs av sina instinkter och "brute force", att tänka själv eller att låta andra människor tänka åt en. Visst finns det undantag från denna regel på grund av förståndshandikapp och sjukdomar mm. men det ändrar inte det faktum att människans potential är bättre än djurens.

6. Guldkorn från skattebetalarna

Jag tar här upp ett antal intressanta uppgifter som framkommer i Skattebetalarnas tidning Sunt förnuft nr. 8 2005. Bli medlem du med.

Roberg Gidehag påtalar i sin ledare det undermåliga och fåniga argumentet att föräldraförsäkringen ska individualiseras, dvs. formellt individualiseras utan möjlighet att själv bestämma hur skattepengarna ska användas. Ska vi också individualisera socialbidraget och inte ta hänsyn till hushållets inkomst? Någon som förespråkar detta? De som använder det här argumentet i föräldraförsäkringen är fega, de är i andra fall emot statens tvångsmakt, men när det passar deras syften vill de ändå använda sig av farbror staten för att erhålla det mönster som de så starkt drömmer om.

Skattebetalarna tar också upp de onödigt många myndigheter som vi har i Sverige. Det är enbart en tredjedel av skattepengarna som går till vård, skola och omsorg. Vart tar resten av pengarna vägen? Skattedebatten har fastnat i en återvändsgränd där en skattesänkning måste leda till enbart försämringar. Ingen påtalar det självklara att många offentliga utgifter är onödiga. Att vi måste effektivisera den offentliga verksamheten. (Sedan måste vi också rätta oss efter matsäcken men det blir en senare fråga).

Henrik RS Olsson från Skattebetalarna påtalar att en tiondel av de offentliga utgifterna går till myndigheterna. Småmyndigheter driver upp kostnaderna och det finns överlappningar där flera myndigheter ansvarar för samma sak. Lokalkostnaderna är också onödigt stora. Besparingspotentialen är ungefär 20 miljarder enligt skattebetalarna.

Som ett exempel på slöseri med skattepengar tar Thomas Gür upp att ungdomsstyrelsen har gett Revolutionär kommunistisk ungdom 250 000 kr. årligen i tre år.

Moderaten Carl-Axel Roslund har skrivit en motion om en översyn av myndigheter för att därmed minimera överlappningar och lägga ned onödiga myndigheter. Anne-Marie Pålsson (m) och Anne Marie Brådén (m) vill också undersöka myndigheternas effektivitet. Cecilia Widegren (m) skriver i en motion att den danska regeringen kunde spara 150 miljoner danska kronor på att lägga ned myndigheter. Även moderaterna Björn Hamilton och Elizabeth Nyström vill slå samman myndigheter för att hushålla med skattebetalarnas pengar. Varför är det bara moderater som kräver detta? Varför är de andra borgerliga partierna inte intresserade? Varför är inte moderaterna som parti mer på bettet och kräver översyn av myndigheter?

Maud Olofsson lovar i en intervju att skattetrycket i Sverige ska ned till OECD-nivå inom två mandatperioder, vilket innebär från 51 % skattetryck idag till ungefär 40 %. Det skulle betyda ungefär 250 miljarder mer i medborgarnas plånböcker. Vägen dit är att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare för att öka lönsamheten att arbeta samt förbättra företagens möjligheter att anställa så att fler människor arbetar och färre går på bidrag. Att sänka skatterna för företag är extra viktigt inom tjänstesektorn som är personalintensiv. På det sättet ska dessa skattesänkningar finansiera en rejäl skattesänkning i framtiden. Från det perspektivet blir alliansens politik mycket mer sund än den politik som Bo Lundgren förde då han vägrade att redovisa alla besparingar som hans skattesänkningspolitik skulle medföra. Det försämrar trovärdigheten. Nu kan borgerligheten uppvisa en någorlunda finansierad skattesänkningsstrategi som förvisso visar budgetunderskott men som är lägre än regeringens.

Maud Olofsson är heller inte helt avvisande till CUF:s förslag om platt skatt.

Favoritcitat i artikeln om Maud Olofsson: "Vi har moderniserat Centerpartiet radikalt och mycket gått tillbaka till de grundläggande drivkrafterna som bildade vårt parti, men också förenar centerpartister. De grundläggande värderingarna är synen på företagsamhet, respekten för den enskilde individen och äganderätten, det långsiktigt hållbara när det gäller ekonomi och miljö och också ett socialt ansvarstagande."

Förmögenhetsskatten är en destruktiv skattebas som enbart erbjuder staten 3 – 4 miljarder varje år. De flesta som betalar den är vanligt folk, 70 % har en lön som ligger under brytpunkten. 16 % är LO-medlemmar. De absolut mest förmögna, såsom H&M:s Stefan Persson, är befriade från förmögenhetsskatt.

Rättssäkerheten för skattebetalare tas också upp. Företag som överklagar en upptaxering får sällan anstånd med betalningen, även i fall då det visat sig att företaget har haft rätt. Detta har lett till att ett antal företag har gått i konkurs utan egen förskyllan. Institutet skatter & rättssäkerhet ska försöka göra något åt denna avsaknad av rättssäkerhet.

Jag har tidigare skrivit om skatter och rättssäkerhet i Contra:

Skattmasens manifest.

Fallet Douglas Borg och rättssäkerheten.

7. Facket hycklar

Det svenska facket anser att frihandel är okey inom varuindustrin men inte inom tjänsteindustrin. Regeringen påstår att de är för fri tjänstehandel men emot lönedumping. På ren svenska betyder det att regeringen är emot fri tjänstehandel eftersom poängen förtas när det inte råder full priskonkurrens. Varför kräver inte fackförbunden att arbetare i andra länder ska ha svenska löner för de varor som importeras till Sverige?

Nationalekonomen Lars Calmfors sätter fingret på det fackliga hyckleriet.

8. De ursprungliga fackföreningarna var liberala

De första fackförbunden som uppstod ur 1840-talets bildningscirklar stödde sig främst på liberala idéer. Tanken var att tillsammans stärka varandra så att de via hjälp till självhjälp kunde förbättra villkoren på arbetsmarknaden. Till en början startade de främst sjuk- och begravningskassor. Senare uppstod också små konsumtionsföreningar. Vändningen kom 1879 under Sundsvallsstrejken då de egentliga fackförbunden, de som vi känner idag, bildades. 1898 förenades dessa fackförbund i LandsOrganisationen LO och började därefter betrakta arbetsgivarna som ondskefulla fiender som skulle hållas kort. Samarbete var omöjligt, så tillvida man inte hotade dem ordentligt först. Och nu är LO som ni alla vet en filial till Socialdemokraterna (eller är det tvärtom?).

(Fakta hämtat ur Göte Göranssons Svensk historia från 1984, utgiven av bokhuset.)

9. Nytt på feministfronten

Läs om feminismen i föregående nyhetsbrev.

Jag har för Antifeministiska samfundets räkning konstruerat en enkät som jag tillsammans med Kalle Strokirk har skickat till alla riksdagsledamöter. Jag håller just nu på med att sammanställa en rapport om de svar som vi fått in.

Till dess kan ni läsa följande sammanfattning.

Socialdemokraten Maryam Yazdanfar har lagt ut enkäten och kommenterat den på sin blog.

Det finns en diskussion under blogposten som jag själv deltar i.

Hon fick senare för sig att vi antifeminister är arga på henne för att hon inte har svarat på enkäten.

Diskussion om detta på Antifeministiska samfundets forum.

Läs om Pappagrupperna som fått för sig att försäkringskassan har räknat fel då de kommit fram till att män tar ut 19,5 % av föräldraledigheten.

Bo Rothstein anser att Eva Lundgren friades på grund av att Uppsala universitets regelverk är mindre strikt än vetenskapsrådets regelverk är.

Han kallar också Uppsala universitet för Fusksala universitet. Mitt på pricken! Rektorn anser dock att Rothsteins kritik är på en för låg nivå för att kommentera vilket bara är en ursäkt för att Uppsala Universitet ska få hålla sig på en ännu lägre nivå. Varför inte anställa en antisemit som professor också? Det skulle väl vara bra för forskningens frihet!

Arne Jarrick och Bo Rothstein anser att det är fel att Uppsala universitet friar sig själv.

De är, mig veterligen, först med att ställa regeringen till svars för att ha beordrat fram forskningen "Slagen dam" och sedan okritiskt spritt dess resultat till utlandet och dessutom legitimerat politiska beslut.

Angående "de fjortons" debattartikel där fjorton genusvetare försvarade Eva Lundgren genom att påstå att den som granskar en forskare måste befinna sig i samma forskningstradition: "Men om nu genusforskningen inte får granskas av dem som inte anses tillhöra denna inriktning, varför skall då andra forskningsinriktningar alls bry sig om de kritiska analyser som genusforskare lägger i dagen? Universiteten blir med denna inriktning ett veritabelt Babels torn där ingen har någon anledning att samtala med eller lyssna till någon som inte från början sluter upp bakom ens teser."

Rektor Bo Sundqvist svarar.

Det är rätt så spänt mellan Uppsala universitet och Eva Lundgren.

Eva Lundgren vill att Uppsala universitet ska arbeta för att återupprätta hennes rykte. Mission impossible! Lycka till som någon sägs ha sagt någon gång.

Susanna Popova har skrivit en avslöjande artikel om feministernas och vänsterns motsägelsefulla ställningstaganden.

Av någon anledning är det fult att köpa städhjälp, städa ska man själv göra, men det är samtidigt fult att själv ta hand om sina barn, då ska man köpa barnomsorg främst från det offentliga.

Hon skriver något liknande i artikeln "Skattesänkning är ingen subvention".

Svt har återigen bevisat sin vänster- och feministvridning. Till valet ska Fi, till skillnad från andra partier, granskas av en egen sympatisör.

I föregående nyhetsbrev skrev jag lite om liberalfeminismen och dess ologiska slutledningar och motsägelser. Jonas Pettersson från Captus skriver i Kvällsposten en ideologiskt mycket intressant artikel om att frihet förutsätter traditioner, normer och sedvänjor. Jag håller med och det är helt i linje med Friedrich A Hayeks idéer.

Läs Jonas Petterssons artikel "Traditioner behövs" som är ett svar på Carolin Dahlmans debattartikel som jag länkade till i föregående nyhetsbrev.

En centerfeminist, Annie Johansson, är i farten igen.

Hon attackerar kristdemokraten Peter Althin för att han har påtalat att det finns män som oskyldigt dömts för våldtäkter och att rättssystemet måste förbättras. Detta tycker Annie Johansson är dumt eftersom man måste ta de ökade våldtäkterna på allvar och inte polarisera mellan de som sitter oskyldiga i fängelse och de som blivit våldtagna. Självklart inte, men vad är Annies lösning? Samtyckeskravet? Till skillnad från Peter Althin anser Annie Johansson att man ska införa formella procentmål för hur många våldtäktsbrott som ska uppklaras. Det påminner om de målsättningar som Stalin hade, dvs. att avslöja så många klassförrädare som möjligt genom att belöna de som anger någon för förräderi.

Den amerikanske programvärden David Letterman har fått en temporär "restraining order" mot en kvinna som känt sig mentalt kränkt och trakasserad av Lettermans program. Hon har fått för sig att Letterman via koder kräver att hon ska leva med honom. (Beslutet är nu upphävt).

Läs om den överkänsliga kvinnan som inte kan hitta off-knappen på fjärrkontrollen.

Detta exempel visar tydligt riskerna med att låta feminister förvandla rättssalarna till cirkusplatser.

Inte bara flickor utsätts för hedersrelaterat våld.

En kvinna som tidigare klagat på objektifierande män gör om sig till man och upptäcker hur även män objektifieras och behandlas illa.

Ännu några exempel på hur kulturskribenter glorifierar manshat:

I Svenska dagbladet.

I DN.

"Hon hade året innan gett ut SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men), en skoningslös analys av det patriarkala samhället som snabbt blev en av feminismens grundtexter. Hennes slutsats var enkel: män är besatta av död, sex och våld och har förverkat sin rätt att existera."

"Valerie Solanas löser sin roll som villebråd på ett annat sätt. För henne är alla män våldtäktsmän. Bättre då att få kontroll över situationen genom att ta betalt. I Solanas värld är de prostituerade de verkliga revolutionärerna."

Där ser man!

I Aftonbladet.

I Expressen.

I Göteborgsposten.

Varför får en galning så mycket uppmärksamhet? Skulle en nationalsocialist få det?

Valerie Solanas är en tragisk person som borde få vila ifred. Hon är värd sympati men hennes författarskap är inte värd någon respekt alls.

10. Gärna 100 % ersättningsnivå

65 % eller 80 % i försäkringssystemen? Varför ska staten bestämma över ersättningsnivåerna? Varför kan inte var och en få bestämma sin egen nivå och därmed sin egen försäkringspremie? Vill du ha 100 %? Fine, betala för det. Vill du bara ha 10 %? Okey, då får du behålla mer i plånboken just nu.

Läs Johnny Munkhammars artikel "Gärna 100 % ersättningsnivå".

11. Aktivt arbetssökande ökar inte sannolikheten att få jobb

Margareta Bolinder på Umeå universitet har intervjuat 3 500 arbetslösa svenskar (slumpmässigt utvalda) och kommit fram till att arbetsförmedlingens råd att söka mer aktivt inte ökar möjligheterna att få jobb. Inte ens om man sänker sina krav ökar sannolikheten. Varför? Det nämns inte i pressmeddelandet från Umeå universitet, men förklaringen kan inte vara annat än att det inte räcker med att ställa krav på arbetslösa. Man måste även skapa förutsättningar för fler jobb, förbättra efterfrågan på arbete och inte bara överföra ansvaret på den enskilde arbetslöse. Missförstå mig rätt, jag anser att det är moraliskt korrekt att ställa krav på arbetslösa, särskilt om de ska få stöd från en allmän försäkring. Men för att ta ansvar måste man också få resurser att uppnå målet, dvs. att skaffa jobb. Om fackförbunden envisas med att tränga ut alla låglönejobb med hjälp av kartellbildningar och mobtendenser och om staten envisas med att skatta och reglera ihjäl bra initiativ kan inte den enskilde helt ta ansvar för sin situation.

Läs pressmeddelandet "Chansen till arbete avgörs inte av sökaktivitet eller jobbkrav" här.

12. Klimatkatastrofen inställd

Som motvikt till Kyotoanhängarnas fanatiska tro på den kommande katastrofen kan det vara bra att lyssna på forskare som kommit fram till andra slutsatser.

Två IPCC-medlemmar ger en annan bild av klimatförändringens orsaker.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|