HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Jag är förlöst!
 

2006-06-19

1. Nya tal
2. Nytt på hemsidan
3. Jag är förlöst!
4. Länktips – vapenliberalism
5. Anställningstrygghet, arbetslöshet, trygghetssystem och skatter
6. Aktiefondsägande – En viktig del i ägandedemokratin
7. Valstrategi
8. Min dröm för Sverige
9. Stöd en frihetlig konstitution
10. Nytt på feministfronten

1. Nya tal

Har skrivit tre nya tal sedan förra nyhetsbrevet:

Äktenskapet manifesterar kärlekens starka låga.

En hyllning till den utsugda kräftan.

Kick-off för ett nytt liv!

2. Nytt på hemsidan

Har uppdaterat hemsidan med annonser från Google och en banner från Kalle Strokirk.

Även Fredrick Federley har länkat till Strokirk.

Grattis Kalle!

3. Jag är förlöst!

Nej, jag är inte frälst, vare sig till någon ideologi eller religion, däremot har jag befriat mig själv från den politiskt korrekta konventionen. Jag har gått över tröskeln och ingen återvändo existerar. Ni läsare kanske minns mitt lilla utbrott mot genusperspektiv på speedway i tidigare nyhetsbrev.

Nu har jag klart och tydligt tagit ställning. Jag har i lokalpressen gjort avbön och erkänt att jag gjorde fel när jag deltog i det enhälliga beslutet i bildningsstyrelsen. En enhällighet som snarare handlar om sociala konventioner än om demokrati, men låt gå. Jag har nu brutit mot de sociala konventionerna och proklamerat att jag hädanefter kommer att agera bromskloss i sådana här frågor. Och visst, första bildningsstyrelsemötet efter det olycksaliga mötet fick jag anledning att reservera mig mot ett beslut om att ge ännu en borgen till en förening. Jag vill inte att kommunen återigen ska hamna i den ekonomiska situation som kommunen tidigare har varit i då de inte kunde hålla koll på sina åtaganden. Jag tycker att kommunen konsekvent ska säga nej till alla borgensåtaganden på grund av slippery-slope problemet, dvs. säger man ja till en kan man inte säga nej till andra. Till dess rikspolitiken har förändrats kan jag tänka mig vissa tillfälliga stöd till föreningar som har problem med ekonomin och som visar den goda viljan och förmågan att driva en sund verksamhet. Men ingen borgen, finns det inga bidragspengar får man helt enkelt prioritera bort något som är mindre behjärtansvärt.

På samma möte kom en indoktrinerad feminist att bunta ihop mig med galningar som skickar obehagliga brev till ordförande och vice-ordförande angående genusperspektiv på speedway. Hon menade att kritiken ligger på den här nivån och ignorerade min kritik som inte hade något med obehagliga brev där ord som ”fitta” och ”kärringar” yttrades. Jag blev osynliggjord helt enkelt och kom att reagera väldigt häftigt på detta. Jag förklarade vad jag tyckte om genusvetenskapen och jämförde den med homeopati och astrologi. Jag sade ungefär så här: ”… När det gäller genusvetenskap har jag inget som helst förtroende för vad den kommer fram till. Om jag hade vetat att vi skulle ha ett genusvetarseminarium hade jag givetvis förberett mig och tagit med några forskningsrapporter som understödjer mitt påstående att genusvetenskap är nonsens. Genusvetenskap håller samma nivå som astrologi och homeopati. Det är nonsens helt enkelt”.

Efter att ha sagt dessa förbjudna ord vart det tyst några sekunder innan en moderat utbrast i ”Nej, men…” och så tog bildningsstyrelsens ordförande (miljöpartist) över ordet och verkade vilja släta över konflikterna. Det var nästan som han ansträngde sig för att inte reta upp mig under mötets gång. Han påstod dock något som är helt felaktigt. Han påstod att han aldrig hade sagt något ofördelaktigt om startflickorna utan istället sagt att de säkert tyckte det var roligt och att de inte har gjort något fel. Men hur man än vrider och vänder på det kan man inte komma till någon annan slutsats än att man inte litar på individens förmåga att tänka själv. Att vissa människor, dvs. kvinnor, lever under falskt medvetande. Jag har inte den kvinnosynen, jag tror på kvinnans möjligheter att agera som en individ. Konstigt att jag är ensam om den ståndpunkten. Men det absolut allvarligaste med ordförandens ord är att han ljuger, han har visst uttalat sig ofördelaktigt om starttjejerna i dalaradion som jag länkade till i tidigare nyhetsbrev. På reporterns fråga om bildningsstyrelsen frågat starttjejerna om de tagit illa vid sig av att visa hud för en publik svarade han, i ett mycket arrogant tonfall, att bildningsstyrelsen inte har haft några sådana kontakter och att det var ovidkommande. Det är med andra ord ovidkommande vad dessa flickor tycker, det anser inte jag. Demokrati någon?

En annan moderat försökte dölja bildningsstyrelsens misstag med påståendet att bildningsstyrelsen inte beslutat något om startflickornas vara eller icke vara utan om att masarna ska skriva in genusperspektiv i avtalet med kommunen, som om det skulle göra någon skillnad. Att påtvinga en verksamhet ett genusperspektiv är verkligen att ockupera den civila sektorn. Att en moderat inte inser det är mycket skrämmande. Vilket parti ska man vända sig till om man vill få stöd för en fri civil sektor? Inte moderaterna! Inte Centerpartiet! Vad ska en frihetlig politiker då vända sig någonstans?

Nu har jag säkert gjort mig väldigt impopulär hos många. Den ena moderaten som enbart sagt ”nej men…” eftersom jag begått en dödssynd för en moderat, dvs. kritiserat en socialdemokrat, tittade inte ens på mig efter mötet. Men det skiter jag ärligt talat i. Passar inte min ideologi och min tankekapacitet så är det bara att ersätta mig med någon annan. Svårare än så är det inte. Jag tänker inte anpassa mig efter det politiskt korrekta. Aldrig mer! Min integritet är för viktig för det. Ni ska bara veta hur mycket ångest mitt felaktiga beslut om genusvetenskap i speedway har medfört mig eftersom jag inte har levt upp till mina egna krav på en bra karaktär. Detta trots att mina protester inte skulle ha spelat någon som helst roll (såvida inte det finns fler som tänker som jag men som inte är lika modig som jag och erkänner sin feghet). Men jag har förlöst mig själv genom att tydligt markera var jag står i sådana här frågor.

Vill även poängtera att det är mycket lågt att hänvisa till obehagliga brev och sedan göra politik av det hela. Jag har själv utsatts för obehagliga brev och uttalanden där jag indirekt har hotats. Ett exempel på det tog jag upp i föregående nyhetsbrev då en så kallad liberal kallade mig latmask och som i sina sista brev hotade mig.

På krogen har jag utsatts för två obehagliga och hotfulla incidenter. En gång vid en korvkiosk då jag hotades av en sjukskriven arbetare tillika fackfantast som ville veta om jag arbetade eller inte.

En annan gång blev jag på krogen kallad ”jävla kärring” för att jag slog fast att jag föredrar Miljöpartiet framför Sverigedemokraterna.

Men mina upplevelser är inte lika intressanta eftersom jag har ett annat könsorgan. Kvinnor från Socialdemokraterna och Moderaterna har i regel samma snedvridna syn på de här frågorna. De tror tydligen att kvinnor är offer och att män är förövare. De tror också att de har någon sorts tolkningsföreträde över alla andra. Jag är så jävla trött på dessa anti-intellektuella människor som inte kan belägga sina påståenden. Själv belade jag inte mitt påstående att genusvetenskap är trams, men ni som läser mina nyhetsbrev inser snart att jag har belägg så det räcker och blir över. Problemet är bara tiden. Tyvärr är det också viktigare att de som går emot det politiskt korrekta har belägg för sina påståenden, medan de som är politiskt korrekta kan slänga ur sig vilket nonsens som helst. Det går mig på nerverna, och jag kommer inte att tolerera det längre.

Förövrigt anser jag att kommunalpolitiker enbart är marionetter åt staten och det är antagligen därför politiker hittar på så mycket dumheter såsom genusperspektiv på speedway.

Avslutningsvis vill jag ta upp de reaktioner jag har fått på min avbön. De flesta har sagt att det var bra att jag ändrade mig och argumenterade emot tramset. Synd bara att så få vågar stå för åsikterna offentligt. En sade sig förvisso vara beredd att försvara mig i en insändare och ställa frågan om det verkligen bara var jag som föll för det sociala trycket. Inofficiellt har jag också fått höra många politiker uttrycka intressanta åsikter om invandring, muslimer och kommunala sommarjobb som de aldrig skulle uttala i en talarstol. Men inte vågar dessa personer gå fram och erkänna att de inte står för kommunala beslut som de själva har varit med om att besluta om? Jävla hycklare!

Andra, sådana som inte håller med mig i sak angående speedwaytramset, har gått fram och sagt att det är bra med avvikande åsikter i en demokrati. En person har sagt att jag är mer trovärdig då jag erkänt att jag som politiker har gjort fel. Ytterligare en person har sagt att min avbön var löjlig. Det sistnämnda är något konstigt. Hur kan det vara löjligt att vara ärlig? Vad är det för moralisk grund som man står på då? Är det inte snarare så att det löjliga i mitt beteende var när jag inte vågade stå emot det sociala trycket? I min värld är det löjligt och omoraliskt att vara oärlig. Men vissa människors attityder bygger alltså på att det är löjligt att vara ärlig. Det är skrämmande attityder!

4. Länktips – vapenliberalism

Molon Labe är en gruppblogg som på ett seriöst sätt och från ett liberalt perspektiv tar upp vapenpolitik och självförsvarsfrågor.

5. Anställningstrygghet, arbetslöshet, trygghetssystem och skatter

Med tanke på att så många förnekar sambandet mellan arbetsrätt och arbetslöshet samt skatter och arbetslöshet ser jag det som en viktig uppgift att förmedla en annan bild än den som är förhärskande i dagens Sverige.

Stark anställningstrygghet hämmar tillväxten.

Kalle Strokirk illustrerar detta på ett bra sätt.

Svenska skatter skulle betyda döden för två av tre amerikanska företag.

På tankesmedjan Center for Freedom and Prosperity publiceras en studie av Sven R. Larsson som visar skatternas negativa påverkan på tillväxten.

I texten framgår det att Europeiska centralbanken har visat att Sverige har en väldigt ineffektiv offentlig sektor i jämförelse med andra EU-länder och USA. En sämre effektivitet leder givetvis till en högre skattebörda!

Financial times rapporterar att den riktiga arbetslösheten i Sverige, enligt McKinsey Global Institute, är 15 %.

I den här mätningen tas alla människor som vill och kan arbeta med i arbetslöshetsstatistiken.

Läs hela McKinsey-rapporten här.

Johnny Munkhammar jämför AMS egensnickrade arbetslöshetsstatistik med Eurostats statistik som är till för att jämföra olika länder i Europa.

Angående fusk och överutnyttjande i sjukförsäkringen som inte existerade före valet 2002 enligt Lars Leijonborg.

Läs gärna tidigare resonemang som jag fört i ämnet.

6. Aktiefondsägande – En viktig del i ägandedemokratin

Som jag tidigare har nämnt anser jag att eget ägande och sparande är viktigt för en fungerande demokrati eftersom det är vår betalningsvilja som avgör om något är en äkta vilja eller bara ett försök att åka snålskjuts på någon annan. Att mäta efterfrågan på en gratis Ferrari är meningslöst, självklart tar man emot en Ferrari om den kostar noll kronor. Men hur många är beredda att införskaffa en Ferrari när den kostar en miljon kronor? Demokrati som går ut på att två stycken bestämmer vad den tredje ska göra är snarare dumokrati än demokrati.

Låt mig ta ett exempel. En person som jag emellanåt diskuterar med är tvärsäker på att vi står inför en klimatkatastrof på grund av alla utsläpp av växthusgaser som människan gjort sig skyldig till. Samma person inser inte problemet med att transportera mjölk från Tyskland till Sverige, vilket Lidl gör. Det känns lite grann som Al Gore som åker tvärs igenom hela USA för att predika att alla andra ska släppa ut mindre växthusgaser. Han själv behöver givetvis inte lyda den rekommendationen. Det går helt enkelt inte ihop. Man ska leva som män lär!

Så över till själva ämnet för mitt inlägg - Aktiefondsägandet. För att marknaden ska fungera bra bör man ta till sig av fakta angående aktiefonder. Aktiespararen skriver i nr. 4 om fondavgifter. Tidigare studier har visat att det är få fonder som klarar av att slå index vilket i praktiken betyder att det är mer rationellt att välja en aktieindexfond som via en dator följer ett visst index istället för att satsa på aktiefonder som har en aktiv förvaltning. I Aktiespararen nr. 2 framgår det att enbart var femte fond med aktiv förvaltning slår index. Givetvis har aktiefonder med aktiv förvaltning högre avgifter än aktieindexfonder.

Men samtidigt visar Aktiespararen nr. 4 att lägst avgifter också ger lägst avkastning. Så det är generellt sett en felaktig strategi att fokusera på avgifterna. Det är alltså bättre att titta på historisk utveckling, helst minst fem år tillbaka. Det finns dock undantag, för globalfonder finns inget samband mellan hög avgift och högre avkastning. Det är till och med så att globalfonder med låga avgifter ofta slår fonder med höga avgifter.

Det påstås mycket om aktiefonder, förvaltningsavgifter, index, aktiesparande och genvägar till rikedom, men det marknadens aktörer bör gå efter är fakta och inte det som är politiskt korrekt att häva ur sig.

Därför rekommenderar jag att även du blir medlem i Aktiespararna.

7. Valstrategi

Fler förstagångsväljare kommer att rösta borgerligt.

Ungdomar betraktas här som 18-21 år. Kanske kan vi se en vändpunkt i svensk politik då Moderaterna har störst stöd bland ungdomar medan Socialdemokraterna verkar gå mot ännu ett dåligt ungdomsval. Det finns dock en stor osäkerhetsfaktor då en fjärdedel ännu inte har bestämt sig för vilket parti de ska stödja.

Intressant att notera är också att Kristdemokraterna får relativt bra stöd från unga tjejer, 6,1 %. Piratpartiet verkar dra till sig manliga förstagångsväljare (3,1 %) medan Feministiskt Initiativ inte lyckats attrahera unga tjejer.

När Centerpartiet ändrar sin strategi från avveckling av kärnkraft till utveckling av ny teknik blir Socialdemokraterna desperata.

Socialdemokraterna har själva brutit ett antal punkter i överenskommelsen samt försatt sin chans till en bred uppgörelse. Samtidigt som en stötesten för borgerligheten är borta har vänsterkartellen tappat en möjlighet att dölja sin egen splittring. Och rent politiskt är det ju klockrent. I trettio år har man försökt kommendera fram alternativ till kärnkraften men misslyckats, nu är det dags för marknadslösningen.

Thomas Gür menar att borgarna skulle kunna genomföra en skattereform som skulle kunna garantera en valseger år 2010.

Den skattereformen handlar om förändrad skatteuppbörd. Istället för att arbetsgivarna betalar in pengarna ska alla medborgare själva betala in skatten. Detta är mycket mer pedagogiskt än vilket ekonomiskt resonemang som helst. Alla får i praktiken se hur mycket de betalar i skatt. De får känna det ända in på skinnet. Borgerligheten slipper försvara stora skattesänkningar inför valet 2006 och kan lätt vinna valet 2010 genom att plädera för samma skattesänkningar.

Leif Lewin menar i en DN-artikel att den dominerande demokratiteorin om ansvarsutkrävande inte stämmer överens med verkligheten med tanke på att Socialdemokraterna har klarat sig trots alla skandaler och trots den dåliga hanteringen av tsunamikatastrofen.

Väljare är mer intresserade av framtidsfrågor och bryr sig inte så mycket om att utkräva ansvar för tidigare maktutövning. Det bådar ju inte gott om folket ständigt låter sig luras av fagert tal och fina vallöften som till stor del hålls även då Socialdemokraterna lurat folket när det gäller a-kassenivåerna efter valet 1994 och förra valets löften om 10 000 fler platser på äldreboenden. Egentligen är det för statens ekonomi och Sveriges långsiktiga ekonomi synd att regeringarna inte bryter fler löften än vad de gör eftersom val tenderar att vara inflationsdrivande.

Men samtidigt kan man väl tolka det som att borgerligheten utgör ett sämre alternativ. De har inte kunnat visa upp ett trovärdigt alternativ. Att säga att man är beredd att rösta på Allians för Sverige ett eller två år före ett val är ofarligt. Men tre månader inför valet kommer återigen plånboksfrågan i fokus. Vad händer med mina bidrag? Även om många väljare är trötta på Socialdemokraterna är många svenskar maniskt rädda för förändring, man vet ju vad man har, men inte vad man får. Att sedan en miljon människor marginaliseras på kuppen får man leva med. Det är priset för att majoriteten ska få känna sig trygga.

Men å tredje sidan handlar regeringsalternativ också väldigt mycket om trovärdighet och sämja. Så därför kan den senaste uppgörelsen inom Alliansen vara ett plus om borgarna nu inser att de måste satsa om de ska vinna. Läs Alliansens energiuppgörelse här.

PJ Anders Linder har tagit upp hur inaktiv Alliansens gemensamma arbete är.

Ett viktigt steg för maktskifte är att eliminera alla sekterister inom alla fyra borgerliga partier.

8. Min dröm för Sverige

Maud Olofsson har sedan Almedalstalet 2004 talat om visioner och drömmar istället för att enbart fokusera på detaljer i systemet såsom ersättningsnivåer i försäkringssystemen. Nu har Maud gett ut en bok med titeln ”Min dröm för Sverige” som är mycket inspirerande och välskriven även då jag irriterar mig något på försöket att vara vardaglig i tonen genom att väldigt ofta börja en mening med ordet ”och”. Men om man bortser från den lilla irriterande pärlan ger Maud en mycket bra bild av det nya optimistiska Centerpartiet. Borta är det pessimistiska, teknologifientliga, stadsfientliga och nejsägande Centerpartiet. Borta är också statskramandet och värnandet av den socialdemokratiska modellen.

Optimismen är realistisk och övergår inte i naiva föreställningar om vad globalisering och frihandel kan leda till. Det Maud gör är att bredda synen på globaliseringen något. Istället för att enbart vara rädd för att företag och jobb flyttar utomlands bör vi fokusera på möjligheterna. Tänk er vad som händer när kineser och indier blir med bil. Oroväckande va, om det nu stämmer att växthuseffekten är så farlig som det påstås. Men vad händer om man istället fokuserar på Kinas och Indiens möjligheter att hoppa över ett teknologisteg? Vad skulle inte svensk miljöteknologi som har ett internationellt försteg kunna uppnå?

Men globaliseringen förpliktar. Det går inte att vila på gamla segrar och tro att vi kan leva kvar i det gamla. Vi måste anpassa oss efter de nya omständigheterna och utveckla strategier för hur den svenska konkurrenskraften ska stärkas. Viktiga beståndsdelar i detta är arbetsmoral, kreativitet, åstadkommation, entreprenörskap, småföretag, utbildning och forskning. Hon tar också upp hinder mot stärkt konkurrenskraft och individuell frihet såsom att var fjärde elev slås ut i skolan och att det är på onsdagen efter lunch som en arbetare varje vecka börjar tjäna pengar till sig själv. Dessförinnan under arbetsveckan har man arbetat för statens skull.

Den största invändningen som jag har mot Mauds bok är att den sprudlande inspiration som jag fick i början av boken slocknade när jag kom till kapitlet ”Drömmen om det öppna Sverige” där följande står att läsa på sidan 112: ”… Därför analyserar vi varje enskilt förslag ur ett genusperspektiv och ser hur det slår för både kvinnor och män, så att beslutsunderlaget blir så bra som möjligt.”

Hur kan beslutsunderlaget bli bra om man ägnar sig åt ovetenskapligt nonsens där vetenskaplig fakta om människans natur helt och hållet ignoreras? Här försvann all min entusiasm!

Några sidor före reagerade jag lite över synen på integrationen. Där står det att vi bör fokusera på att förbättra förutsättningarna för att arbete skapas istället för att lägga skulden på invandrarna vilket är helt korrekt. Men detta betyder inte att man måste vara helt kravlös. Givetvis ska man ställa krav på den som vill bli svensk medborgare att kunna språket och svensk historia. Sådana tester har man i USA som är världens största invandrarland. Maud buntar istället ihop språktest med protektionism, tal om social turism och lönedumping. Hon väljer till och med att kalla detta för högerpopulism. För det första är det inte höger att kräva mer statliga ingrepp, för det andra ska man inte låta vänstereliten få rätt i sin begreppsbestämning av vad som är höger. Maud gör dock rätt i att skryta om hur Centerpartiet vågade ta debatten mot de som talade om social turism.

Hakelius har påstått att Maud Olofsson enbart har skrivit ihop intetsägande politiska floskler.

Jag anser att Hakelius har fel i sin cynism. Dock har Maud gått i fällan i följande formulering på sidan 19: ”Vi måste lyfta oss i håret för att kunna konkurrera om jobben, men globaliseringen innebär inte bara det.”

Det är omöjligt att lyfta sig själv i håret. Med andra ord är det omöjligt för Sverige att konkurrera om jobben. Men detta är ju inte Mauds budskap i resten av boken. Alltså blev det ett litet logiskt fel där. Men det kan man väl leva med?

Skicka efter Maud Olofssons gratisbok här.

9. Stöd en frihetlig konstitution

Stöd en mer frihetlig EU-konstitution.

10. Nytt på feministfronten

Vännen och den gode antifeministen Claes Almgren som varit kassör för Antifeministiska samfundet har tyvärr lämnat oss.

Vila i frid Claes! Jag lovar dig att jag kommer att föra kampen vidare!

Senaste numret av Neo har ett temanummer om feminismens skadliga ideologi.

Annica Dahlström skriver en intressant artikel om att könet sitter i hjärnan. När hon publicerade en liknande artikel i Göteborgs universitets tidning fick hon efter en vecka sex vykort med elakheter och invektiv. Jag antar att det var matriarkatet som aktiverades den här gången, till skillnad från genustramset i Avesta kommun där patriarkatet aktiverades.

Dahlströms forskning visar att mäns och kvinnors hjärnor generellt sett skiljer sig åt men att det finns individer som har både manliga och kvinnliga drag i hjärnan. Man har kunnat visa att gravida kvinnor som lider av kronisk stress och som därför har en högre nivå av det manliga hormonet testosteron leder till att flickfostret maskuliniseras.

Så vad blir då resultatet av detta? Är män mer intelligenta än kvinnor? Nej slutsatsen blir att män och kvinnor generellt sett är bra på olika saker. Hemska tanke! Några exempel på skillnader är språkanvändningen där kvinnor oftast använder båda hemisfärerna medan män oftast använder enbart vänstra hjärnhalvan. När det gäller matematiska uppgifter av praktisk art visar undersökningar att flickor som är lika duktiga som pojkar på att lösa uppgifterna använder en mindre hjärnvolym. När det gäller abstrakta formler ligger pojkarna bättre till.

Smärtupplevelser är också exempel på könsskillnader där kvinnor är känsligare för perifer smärta. Men samtidigt kan kvinnor stå ut med smärta längre än vad män gör. Ett ytterligare exempel är hur den manliga doften feromoner påverkar hjärnan hos homosexuella män och heterosexuella kvinnor på ett likartat sätt.

Det visar sig också, oavsett hur mycket genusvetare avskyr detta, att små barn är mycket beroende av moderns röst, lukt och taktila beröring. Detta leder till att ett starkt band knyts mellan modern och barnet som är mycket viktig för barnets mentala utveckling. Vidare är det mycket tydligt att pojkar hellre leker med bilar och flickor med dockor på grund av skillnader i hjärnan och inte på grund av marknadskrafter eller uppfostran. Faktum är att skillnaderna faktiskt minskar med tiden bland annat på grund av samhällets påverkan.

Tyvärr går även Annica Dahlström i feministfällan och tror att ordet är något positivt och användbart. Men så länge man som ”feminist” ägnar sig åt att attackera feminister gör de en viktig insats för att förbättra samhället.

Läs Annica Dahlströms artikel.

Anna Dreber skriver att 50-50 är fel mål eftersom individer har olika preferenser och förmågor. Män och kvinnor är inte statistiskt lika. Så är det! Det är med andra ord inte säkert att det är fel att flickor och pojkar behandlas olika eftersom de helt enkelt är olika. Visst finns det stereotyper men dessa stereotyper ifrågasätts för var dag som går och gamla sanningar byts ut mot nya. Detta sker spontant och inte via centralplaner från kultureliten.

Jan-Olov Johansson bidrar med en artikel om myten att vi alla är oskrivna blad. Den självklara utgångspunkten på det temat är psykologen Steven Pinker. Hjärnforskaren Martin Ingvar anser att detta är något som svenska skolan bör ta till sig av. Bland annat att pojkar och flickor har likartade betyg upp till en viss ålder, sedan uppstår skillnader. Gissa vilken ålder! Jo, puberteten. Detta har orsakat mycket huvudbry, men svaret är enklare än vad många sociala ingenjörer tror; pojkar har generellt sett en tankemässig svacka under puberteten. En annan lärdom är att pojkar och flickor är olika och att det inte är föräldrarna och förskolepersonalens fel att pojkar leker med bilar och flickor med dockor.

I artikeln tas Steven Pinkers avlivning av tre myter upp till allmän beskådan. De tre myterna är ”det blanka bladet”, ”den ädla vilden” och ”anden i maskinen”. Det blanka bladet härstammar från John Lockes idé om att erfarenheter har en större betydelse än arv, vilket i sitt sammanhang är korrekt då han levde i ett samhälle där många ärvde sina poster. Men idén hade behövt revideras något innan den blev publik. Inga vetenskapliga belägg finns för att människan är ett blankt blad som kan fyllas med innehåll från föräldrar, den närmaste omgivningen samt från skolpersonal m.fl. Ideologier som utgår från att människans natur avgörs av omgivningen och yttre faktorer såsom marxismen har inte någon som helst kontakt med verkligheten. Feminismen som strävar efter att programmera om människor för att radera alla könsskillnader likaså.

Idén om ”den ädla vilden” härstammar från John Dryden och Jean-Jacques Rosseau och dess premiss är att människan i grunden är god. Det är kulturen som förstör godheten hos människan. (Jmf Freuds teorier). Var man än har letat har man aldrig funnit den ädla vilden. Indianerna och andra ursprungsbefolkningar var duktiga på att slakta varandra.

Idén om ”anden i maskinen” härstammar från filosofen Descartes och har övertagits av kristendomen. Grunden till idén är att kropp och själ, materiell och andlig eller medvetande och kropp är åtskilda. Forskningen visar tvärtom att hjärnan och kroppen arbetar tillsammans för att skapa upplevelser och känslor. Förvisso kan man invända att själen kan existera utanför medvetandet, men då är vi inne på teologi och inte vetenskap.

Steven Pinkers bok ”The blank slate” finns nu översatt till svenska - ”Ett oskrivet blad”.

Läs vad jag tidigare har skrivit om Steven Pinker.

Per Svensson skriver en rätt så intetsägande artikel om att välfärdsstaten har förrått kvinnorna och att kvinnosakskämpar (observera kvinnosakskämpar, inte feminister) såsom Ellen Key och Elin Wägner skulle inte stå på samma sida som feministerna gör idag vad gäller bland annat hushållsarbete och maxtaxa. I artikeln påstås det felaktigt att kvinnor jobbar mer än män totalt sett. Men det är en myt som ni kan läsa om här.

Läs Per Svenssons artikel "Välfärdsstaten förrådde kvinnorna".

Slutligen skriver Peter Wennblad en mycket intressant artikel om resursslöseriet inom genusindustrin. Genusindustrin slukar miljoner varje år utan att någon ordentlig uppföljning av projekten görs. Postmodern filosofi dominerar tänkandet bland de projektledare som tar emot våra skattepengar. Wennblad har fokuserat på Kvinnoforum. Ett projekt inom Kvinnoforum, som är en av de största aktörerna på genusmarknaden och omsatte 2003 21 miljoner kronor, är ett arbetsmarknadsprojekt som var så dåligt genomförd att till och med regeringen insåg att det var bortkastade pengar. Detta retade upp Kvinnoforum så pass mycket att de har valt att bryta mot god redovisningssed och redovisar det obeviljade bidraget som en kundfordran på staten. Vilken attityd!

Radioprogrammen Kaliber och Konflikt i P1 har också granskat jämställdhetsprojekt. Kaliber fokuserade på Equal som är en i mängden av EU:s miljardprogram och resultatet var lika nedslående här. Konflikt har granskat projekt som beviljas av Näringsdepartementet, och därmed godkänts av ansvarig minister, och återigen blev resultatet nada. Men å andra sidan, det kanske är bättre att staten slänger pengarna i sjön än att staten ger effektiva genusingenjörer pengar så att de kan ställa till det än mer i Sverige.

Avslutar med ett citat om vad som krävs av en person som vill etablera sig på genusmarknaden: ”Den enda kompetens som krävs är förmågan att formulera sig illa med de goda glosorna och ha tillräckligt med saliv för en handfull frimärken”.

Jessica Palm som disputerar på Kriminologiska institutionen i Stockholm visar på ännu ett exempel där män osynliggörs.

Jessica Palm säger: ”Personalen har även en tendens att göra skillnad mellan kvinnor och män i missbrukarvården på så vis att man ser kvinnor som mer problemtyngda, utslagna och svåra att jobba med. Däremot visar en jämförelse mellan kvinnor och män som vårdas för alkohol- och narkotikaproblem inte på några markanta skillnader mellan grupperna.”

Ny forskning visar att kvinnor diskrimineras vid meritvärderingar.

Kvinnor har 15 % mindre chans att bli kontaktade än män med samma meriter. Det framgår inte av pressmeddelandet vad det beror på. Feministen skulle nog säga osynliga strukturer som om att företag på sikt har råd att diskriminera kvinnor. Jag tror att förklaringen ligger i en högre kostnad och risk med att anställa kvinnor. Det går inte att komma ifrån att graviditeter utgör ett avbräck i produktionen. Jag har under längre period funderat på hur detta ska lösas, för det är inte okey att det är på det här viset, men det är heller inte okey att bestraffa arbetsgivaren eftersom företagaren ska ha 100 % rätt att bestämma över sitt eget företag. Ett sätt är givetvis att fler män väljer att vara föräldralediga, då blir riskerna högre att anställa män (samtidigt som män får bättre livskvalitet). Men denna utökade föräldraledighet måste ske frivilligt.

Intressant att notera är att det inte finns någon diskriminering mot invandrare.

Fil. Dr. Sara Ehdin uppmanar media att ta fram positiva bilder av män.

Mediabilden av mannen stämmer inte överens med verkligheten.

”Inte föder det stolthet hos er män att läsa om de fåtal som våldtar, rånar och tar för sig? Inte sträcker man väl på ryggen för det? Snarare föds väl en felaktig kollektiv skuld. Mansbilden är skev. Jag är trött på detta och uppmanar medierna att börja förändra bilden av män i medierna. Det finns gott om goda, vänliga och hjälpsamma män – se till att ge dem en plats.”

Men av någon konstig anledning drar hon slutsatsen att det är män som drar ned andra män genom att lyfta fram psykopaten, sociopaten och våldsmannen istället för att framföra en positiv mansbild. Visst finns det lite självspäkning bland många män, men även kvinnor, särskilt feminister, går med i korståget mot mannen. Det är snarare så att det är feministerna som är ledarna!

Kalle Strokirk har illustrerat detta på ett bra sätt.

Medlingsinstitutet visar att löneskillnaderna, dvs. rålönegapet, mellan könen inte är 20 % som oftast används i debatten utan 7 %.

Med feministlogik måste det betyda att könsdiskrimineringen har minskat med 13 procentenheter!

SSU i Skåne och Kronoberg är för mansslakt.

Men några större protester kan vi inte räkna med!

För någon vecka sedan hade vi en liten moralpanik i Sverige (som vanligt kan väl tilläggas) där den paraguayska fotbollsspelaren Roberto Acuna frågade chans via ombud på fotografen Emelie Asplund som jobbar på DN. Visst är det lite fegt och patetiskt att göra sexuella inviter via någon annan, det är ju lekisnivå, och visst är det lite dumt att ringa någon kl. 01.00. Men det är ännu mer patetiskt att göra en stor grej av det hela genom att ta upp det på DN och måla upp det hela som något förbjudet och sexistiskt.

Contra har skrivit mycket bra om hur sexuella inviter är själva grunden till samhällets fortskridande.

”Med tanke på hur Emelie Asplund burit sig åt ska han vara rysligt tacksam att det inte blev mer av den bekantskapen.”

Här kan ni läsa Asplunds omogna beteende.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|