HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Är liberalkonservatism omöjligt?!
 

1. Fifflande med arbetslöshetssiffror
2. Två nya noveller
3. Nya tal på talskrivarna
4. Rätten att med alla tänkbara medel försvara sig själv
5. Alliansens slutspurt?
6. Allians för Sverige vill avskaffa fastighetsskatten
7. Göran Hägglunds ordbajs
8. Fackförbundsrepresentanter ägnar sig åt socialistisk smörja
9. Marsianerna har landat – Carl Carlsson
10. Liberalkonservatism – omöjligt?
11. Klimatförändring
12. Strukturell diskriminering är bara trams
13. Nytt på feministfronten

1. Fifflande med arbetslöshetssiffror

Har skickat följande insändare till Dalademokraten och Avesta Tidning:

Kurt Kvarnström och Socialdemokraterna skryter (i DD 23/6 och AT 23/6) om att det har skapats fler jobb det senaste året. Det lustiga är att Kurt Kvarnström (i AT 25/6 2005) påstod att Sverige hade en jobblös tillväxt under 2005 och att detta inte var Socialdemokraternas fel. Men nu när vi är mitt uppe i en högkonjunktur då ska Socialdemokraterna ta åt sig äran för att sysselsättningen har ökat med 68 000 under ett år. När det går dåligt är det någon annans fel, när det går bra då är det Socialdemokraternas förtjänst. Är detta seriöst?

Men hur ser då verkligheten ut? Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning har den öppna arbetslösheten minskat med 17 000 från maj 2005 till maj 2006. Samtidigt har antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder ökat med mer än 20 000. Med andra ord är den totala arbetslösheten oförändrad.

Socialdemokraterna intresserar sig främst för den öppna arbetslösheten. Arbetslivsminister Hans Karlsson lovade i början av året att den öppna arbetslösheten skulle vara 4 % före sommaren. Inte ens detta har regeringen lyckats med då den öppna arbetslösheten i maj är 4,8 %. Räknar man också in de som ingår i arbetsmarknadsåtgärder blir arbetslösheten 7,4 %. Den europeiska statistikmyndigheten Eurostat möjliggör jämförelser av arbetslöshetssiffror inom Europa och för Sverige redovisas siffran 8,2 % för april vilket placerar Sverige bland de sämsta länderna inom EU. Ungdomsarbetslösheten är 12 % i maj enligt SCB och 27,5 % i april enligt Eurostat.

Eurostats siffror ger en mer rättvis bild av hur stor arbetslösheten är eftersom statistikbyrån räknar in en stor del av de latent arbetslösa. Exempel på det är studenter som söker jobb. Men inte ens detta ger en riktig bild av verkligheten eftersom många blir sjukskrivna och förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl. När dessa räknas med blir arbetslösheten minst 17 %.

Ett exempel på hur en stel och dålig arbetsmarknad kan dölja arbetslöshet finns att läsa i Försäkringskassans egna studier. I rapporten ”Sjukskriven i onödan?” från 2005 uppger 60 % av de sjukskrivna att de skulle kunna jobba om deras arbetssituation förändrades. Antingen handlar det om att byta jobb eller att anpassa arbetsuppgifterna och arbetsplatsen efter individen. Men så länge arbetsmarknaden inte fungerar kommer de ha svårt att komma tillbaka till ett arbete. Så är det någon som tror på Socialdemokraternas fagra tal om att problemen knappt existerar?

Tyvärr har ingen av tidningarna valt att publicera insändaren. AT på grund av att tidningen fått noja på att inte publicera insändare om rikspolitik eller om något som inte har en lokal eller regional touch. Fast vissa är kanske mer jämlika än andra. (Denna insändare har både publicerats i DD och AT). DD har valt att inte publicera insändaren av någon anledning.

Läs Tino Sanandajis och Johnny Munkhammars Timbrorapport ”Sant och falskt om svensk tillväxt och arbetslöshet” som avslöjar myten om att det går bra för Sverige.

Varken arbetslösheten, ungdomsarbetslösheten eller tillväxten i Sverige är något att hurra för. Regeringen väljer basåret 1994, då Socialdemokraterna tog över regeringsmakten efter borgerligheten, för att beskriva hur bra Sverige har utvecklats. Men då får man ju enbart med uppgången efter krisen och inte nedgången vilket ger en felaktig bild av verkligheten. Tar man även med 1990-talskrisen (som knappast orsakades av tre års borgerlig regeringssamverkan – även om det finns anledning att kritisera delar av den förda politiken såsom kronförsvaret) blir tillväxttakten 1,4 % per år. Alternativt kan man räkna från 1999 för att enbart få med Socialdemokraternas regeringsstyre och undvika den jämförelsestörande krisen. Då blir tillväxttakten 1,8 %.

Kalle Strokirk illustrerar Göran Perssons taktik att utmåla svensk ekonomi som god på ett bra sätt.

2. Två nya noveller

Har publicerat tre nya noveller på min hemsida.

Upplevelsemaskinen

En novell som handlar om hur ny teknologi kan vittra sönder människovärdet om den används felaktigt. Inspiration till novellen är hämtad från Robert Nozicks tankeexperiment.

Utan själ

En novell om demens, hämnd, självmord och mystik.

Solidaritetens utanförskap

En novell om arbetslöshetens och utanförskapets destruktiva inverkan på människor.

3. Nya tal på talskrivarna

Har skrivit ett nytt tal på talskrivarna.

Respekt för sina medmänniskor är ekonomiskt lönsamt.

Talet handlar om mobbing på en arbetsplats.

”Talaren, som är chef eller ingår i ledningen på ett företag, försöker förklara varför företaget vill motverka mobbning på arbetsplatsen. Förutom det etiska argumentet att människor har rätt att slippa systematiska kränkningar och att alla människor är lika mycket värda framförs några ekonomiska argument. Mobbning ökar risken för sjukskrivningar då den mobbade ofta mår psykiskt dåligt. Ett annat argument är att individen är viktig för att utveckla företagets verksamhet. Om mobbning är vanligt förekommande på en arbetsplats är risken stor att många bra förslag aldrig når fram till marknaden. Därför får inte kollektivet hämma individerna i företaget. Men samtidigt är ett gott samarbete viktigt för att nå företagets mål.

Utdrag ur talet:

Jag har förståelse för att alla människor inte kan komma överens och att inte alla trivs tillsammans. Men det här är en arbetsplats, och vi måste respektera alla som arbetar här. Inte nog med att mobbning och utstötning leder till tragiska människoöden, det leder också till ineffektivitet.

[...]

Om ni inte själva tar tag i problemet som finns på vår arbetsplats tvingas jag och ledningen vidta stränga åtgärder för att få bukt med alltihop. Vi kan helt enkelt inte tolerera att de mänskliga rättigheterna kränks på vårt företag.”

4. Rätten att med alla tänkbara medel försvara sig själv

Jag har blivit inbjuden som gästbloggare på den vapenliberala bloggen Molon Labe som jag tipsade om i föregående nyhetsbrev.

Utdrag ur min första blogpost som handlar om den filosofiska grunden till rätten att bära vapen: ”Rätten att bära vapen handlar i grund och botten om vilken människosyn man har. Vem har äganderätten till den egna kroppen? Är frihet ett värde som bör tas på allvar? Om man svarar ”du själv” på den första frågan och ”ja” på den andra var hamnar man då i frågan om människor ska ha rätt att bära vapen?

Den klassiskt liberala traditionen som får sitt främsta uttryck i den amerikanska självständighetsförklaringen strävar efter att garantera varje människas rätt till liv, frihet och rätten att sträva efter sin egen lycka. Detta bygger på bland annat John Lockes naturrättsteori. Varje människa har alltså rätt att försvara sig själv mot yttre hot och våld.”

Läs hela min blogpost här!

Jag tar hjälp av filosoferna John Locke, Thomas Hobbes och Ayn Rand för att understödja mitt resonemang.

5. Alliansens slutspurt?

PJ Anders Linder påpekar i en blogpost och ledare att det för första gången på väldigt länge är öppet läge om vilket regeringsalternativ som kommer att vinna valet.

Det är enbart 1,6 procentenheter som skiljer blocken tre månader före valet jämfört med 2002 då det skilde 14 procentenheter. Visst har de borgerliga förlorat ett stort försprång men det är valspurten som avgör. Linder menar också att vänsterns valspurter och mobiliseringar är myter eftersom skillnaderna mellan blocken historiskt har minskat under de tre månader som föregår ett val. De borgerliga har alltså mobiliserat något inför valdagen. Så vad som gäller nu är full gas och mindre sekterism.

Mot den bakgrunden blir det extra intressant att läsa de fyra borgerliga partiledarnas gemensamma artikel i DN.

I den artikeln räknar de ut hur mycket de offentliga utgifterna kommer att öka om vänsteralternativet vinner valet. Om Vänsterpartiet får som de vill blir utgiftsökningen 160 miljarder kronor och om Miljöpartiet vinner blir utgiftsökningen 75 miljarder kronor. Men eftersom de båda partierna inte kommer att få bestämma allt utan får vika sig för det större partiet blir utgiftsökningen enbart 40-50 miljarder kronor om varje parti får bestämma utifrån sina egen storlek. Då har man utgått från att Socialdemokraternas icke-befintliga valmanifest kommer att vara lika omfattande som föregående vals manifest. Men med tanke på den utveckling vi har sett de senaste mandatperioderna verkar det scenariot vara en miniminivå.

Det här är ett mycket bra grepp. Jag skulle helst vilja ha en debatt om sakfrågorna, men eftersom Socialdemokraterna val efter val har tjatat om hur oeniga de borgerliga partierna är är det en befrielse att Socialdemokraterna får smaka på sin egen medicin. Även fast vänsteralternativet har varit lika splittrade som borgarna har det inte framkommit särskilt tydligt i debatten. Nu när alliansen är eniga på många politikområden är det vänsteralternativet som är splittrat och alliansen förtydligar detta med sin debattartikel. Hur ska vänsteralternativet kunna regera tillsammans? Bygger Miljöpartiet och Vänsterpartiet upp luftslott som bäddar för brutna vallöften eller kommer de verkligen att köra statsbudgeten i botten? Eller kommer de att chockhöja skatterna? En höjning av kommunalskatten för att finansiera de två ansvarslösa vänsterpartiernas politik skulle bli 3-3,5 skattekronor. Detta betyder 700 till 800 kronor högre skatt i månaden för en metallare och för en sjuksköterska skulle det betyda 800 till 950 kronor högre skatt i månaden.

Observera att de borgerliga partiledarna har varit mer generösa än vad socialdemokraterna brukar vara: ”Socialdemokraterna accepterar naturligtvis inte alla förslag från mp och v. S brukar använda tekniken att summera alla borgerliga partiers reformförslag och exkludera alla finansieringar. Med det sättet att räkna skulle en fortsatt vänstermajoritet medföra totalt statsfinansiellt kaos.”

Tyvärr sänks nivån i följande citat: ”Den osakliga löneskillnaden mellan män och kvinnor, lönediskrimineringen, bedöms av SCB uppgå till cirka 7-8 procent.”

Den oförklarade löneskillnaden ligger på 0,7-2 % enligt seriösa undersökningar som tar problematiken på allvar. SCB:s uppskattning har en alldeles för grov uppdelning för att kunna tas på allvar. Dessutom har jag aldrig sett att SCB själva kallar detta för osakliga löneskillnader. Denna överdrift används nog för att få upp notan mer än vad som skulle behöva vara nödvändigt. Men å andra sidan med vänsterns definiering av lönediskriminering skulle man behöva överbrygga löneskillnader mellan män och kvinnor på 20 %, vilket givetvis betyder ännu högre utgiftsökningar utan finansiering.

Det är dags att vänsterkartellen tydligt redovisar vad deras regeringsalternativ innebär. Nu är det fair-play som gäller. Inga fler fula knep från vänstern!

När det gäller verklighetsbeskrivningen har Fredrik Reinfeldt och Alliansen en diametralt motsatt syn än vad Göran Persson har.

Men alliansen har bättre belägg för hur verkligheten ser ut i Sverige. Återstår dock att se vilken värld väljarna känner igen sig i.

Opinionsundersökningar visar på vissa problem för Alliansen.

Orsaken är enkel, vi ser en konjunkturförbättring och regeringen kan visa på kortsiktiga framgångar inom den ekonomiska politiken. Men svensk ekonomi har stora strukturproblem som vi borde ta itu med nu när konjunkturen är på topp och inte vänta till konjunkturen faller. Sedan är borgerligheten lite dålig på att beskriva det borgerliga samhället på ett konkret sätt. Fredrik Reinfeldt har försökt inta en mer vardaglig ton i sina tal, men han saknar kompass och tydlig färdriktning. Sådant påverkar. Sedan har ju borgerligheten rätt så kärva budskap såsom att fler måste arbeta. Det är ju lättare att ta emot bidrag än att arbeta.

Centerpartiet är ännu en dellösning på spåret i och med förslaget om 20 000 green cards.

Det här är ljuv musik i mina öron: ”En ökad invandring av personer som vill arbeta och driva företag kan öka dynamiken i ekonomin och skapa fler jobb, enligt partiet.”

Centerpartiet var också smarta nog att lägga fram detta förslag under Vänsterpartiets dag under Almedalsveckan.

Tyvärr valde Centerpartiet att lägga fram sitt ypperliga förslag om halverad arbetsgivaravgift för de företag som anställer ungdomar på Kristdemokraternas dag. Centerpartiet har blivit det parti som tagit ungdomars utsatta situation på allvar och som verkligen menar vad de säger. Partiet lägger fram slagkraftiga förslag medan andra partier bara levererar meningslösa floskler. Problemet är dock att Centerpartiet inte inser att borgerlig kannibalism är det största hotet mot ett maktskifte.

Enligt retorikexperten Christer Hanefalk var Lars Leijonborg bäst bland Almedalstalarna då han framförde sin tydliga kravpolitik inom bl.a. skolan.

Göran Persson lyckades nästbäst med sin gamla invanda retorikstil. Persson kör på rutin helt enkelt. Göran Hägglund lyckades med sina symboler och retoriska figurer medan Maud Olofsson lyckades frammana en vision och framföra logiska argument. De två fick dela på tredjeplatsen medan Reinfeldt fick en fjärde plats.

Dick Erixon har beskrivit fördelarna med Reinfeldts mer ödmjuka och resonerande stil som kontrasterar mot de mer traditionella talen som Persson ägnar sig åt. En fördel med Reinfeldt som jag själv skriver under på.

Enligt retorikexperten använde Maud Olofsson mest logiska argument både jämfört med andra partiledare och jämfört med hennes ethos- respektive pathosargument. Göran Persson och Göran Hägglund använder sig främst av Ethosargument, dvs. karaktärs- och moralargument. Fredrik Reinfeldt använder ungefär lika många argument från alla de tre kategorierna; 1. Logos, 2. Ethos och 3. Pathos.

Retorikexperten menar också att Maud Olofssons största bedrift är hennes tydlighet och tydliga budskap, men hon är även duktig på att väcka intresse, argumentera, att uppmana och ge lyssnaranvisningar såsom ”Utifrån den bakgrunden så är mitt förslag…” samt bevisstyrka. Olofssons relativa svagheter är engagemang och användandet av språkliga hjälpmedel. Brist på engagemang känner jag personligen inte igen. Jag anser att Olofsson är den mest engagerade partiledaren i Sverige, och det säger jag inte för att jag själv är centerpartist.

6. Allians för Sverige vill avskaffa fastighetsskatten

Det bådar då gått att Alliansen även har kommit överens om att fastighetsskatten ska avskaffas och ersättas av en låg kommunal avgift.

Och det är Kristdemokraterna som fått avgå som vinnare, vilket gläder mig i det här fallet. Moderaternas fåniga debattartikel för några månader sedan där partiet attackerade ett alliansparti var alltså något helt onödigt. Så ett stort tack till Kristdemokraterna för att en omoralisk skattebas försvinner!

Men tyvärr måste Reinfeldt låta som en sosse: ”Vi har sagt att en skattesänkning inte kan gå före alla andra. Men nu har vi kommit överens om förstärkningar för sjukvården och skolan.”

Som om det är resurserna som är problemet inom offentlig sektor.

Henrik Brors slår fast att det är en viktig symbolfråga för borgerligheten.

Återstår då att se hur reformen ska finansieras. Måtte det bli utgiftssänkningar och inte höjningar av andra skatter.

Reformen kommer också att leda till högre fastighetspriser och vissa, såsom Danne Nordling, anser att detta är skäl för att inte avskaffa fastighetsskatten.

Det visar hur skatter snedvrider samhällsekonomin och hur lätt det är att införa skattebaser men hur svårt det är att avskaffa dem.

Nationalekonomen Lars Calmfors kritiserar förslaget eftersom fastighetsskatten, enligt flertalet ekonomer, är den minst tillväxtskadliga skatten.

Det har de nog rätt i, men Calmfors missar poängen. Det finns mer än ekonomiska argument inom politiken.

Och Pär Nuder är sur.

7. Göran Hägglunds ordbajs

Göran Hägglund har skrivit en populistisk och motsägelsefull artikel om moral och personligt ansvar. Ämnet är givetvis väldigt relevant, men ämnet är för viktig för att förstöras av röstfiske i Socialdemokratiskt vatten. Hägglund går nämligen till frontalattack mot näringslivet och generaliserar alla storföretag genom att påstå att moralen är låg och ersättningarna till företagsledningarna för höga.

Samtidigt som han skriver detta framför han budskapet att byråkrater och politiker inte kan administrera fram bättre moral. Men trots det ägnar han sig åt att föreslå idiotiska lagar såsom civilkuragelag som är en självmotsägelse utan motstycke. Om man måste lagstifta om civilkurage är det inte mycket till civilkurage. Hur var det med det personliga ansvaret? Ska politiker och jurister tvinga fram det genom lagstiftning och rättsprocesser? Och jo, mycket riktigt, i slutet av artikeln hotar Hägglund med lagstiftning: ”Det handlar i första hand inte om nya lagar, även om det kan visa sig bli nödvändigt.”

Dessutom verkar inte Hägglund inse att ersättningar till företagsledningar är aktieägarnas problem. Det är ägarna som äger frågan, inte väljarna, inte politikerna. Visst finns det anledning för många aktieägare att kritisera vissa företagsledningar och vissa direktörer, men det ursäktar inte att en borgerlig politiker skäller ut näringslivet i svepande ordalag. Vad vi behöver är fler aktiva ägare och färre anonyma ägare. Det kan politiker göra något åt, men tyvärr nämner inte Hägglund något om detta i sin artikel.

Dessutom borde Hägglund läsa Ayn Rands version av utsugning istället för att föra fram socialistiska myter om utsugning av löntagare: ”I proportion till den mentala energi han har förbrukat mottar den som skapar en ny uppfinning bara en liten andel av sitt värde i form av materiell ersättning, oberoende av vilken förmögenhet han gör sig och hur många miljoner han tjänar. Men den människa som arbetar som portvakt i en fabrik som utnyttjar uppfinningen, mottar en enorm ersättning i proportion till den mentala ansträngning hans jobb kräver av honom. Och detsamma är sant om alla människor däremellan, på alla nivåer av ambition och förmåga. Människan i toppen av den intellektuella pyramiden bidrar mest till alla dem under sig men får ingenting utom sin materiella betalning, får ingen intellektuell bonus från andra att lägga till värdet av sin tid. Människan på botten som, om hon lämnades åt sig själv, skulle svälta i sin hopplösa oduglighet, bidrar inte med någonting till dem över honom men mottar bonus från alla deras hjärnor. Sådan är ´konkurrensen´ mellan de intellektuellt starka och de intellektuellt svaga. Så fungerar den ´utsugning´ för vilken du har fördömt de starka.” (Och världen skälvde, s. 1109)

Läs gärna fler Ayn Rand citat här!

Det är skönt att jag slagit Kristdemokraterna ur hågen för det partiet är livsfarligt.

Fast samtidigt skriver Hägglund bitvis väldigt bra: ”Samtidigt lever den marxistiska bilden av samhällsbygget kvar, där arbetsmarknad och företagande ingår i ett nollsummespel där den ena gruppen måste förlora. Det synsättet - där den enes bröd bygger på den andres långsamma död - tycks växa sig starkare. Men oftast är de gemensamma intressena vida större än de motstridiga.”

Läs Göran Hägglunds motsägelsefulla och ologiska debattartikel här.

Läs PJ Linders kloka kritik av artikeln här.

Tilläggas bör att Hägglund har rätt i att moral har en stor betydelse för hur väl marknadsekonomin fungerar.

Samma problem som med civilkuragelagen finns i kravet på att lagstifta om åldersgräns för deltagande i dokussåpor.

Detta är inte etik och moral, detta är att snuttifiera etik och moral. Att direkt hänvisa till staten så fort man ska tala om rätt och fel.

Men i det stora hela sköter Hägglund sig rätt så hyggligt och åtar sig ett socialkonservativt och värdekonservativt arv.

8. Fackförbundsrepresentanter ägnar sig åt socialistisk smörja

Ren och skär avundsjuka när den är som mest påtaglig.

En av underskrifterna tillhör Jonas Lindh som är en lokal socialdemokrat i min hemkommun Avesta. Det som är typiskt för honom och hans vänner är att de i regel saknar sakargument. Det bästa de kan komma med är frågeställningar såsom: ”På vilket sätt blir det fler jobb för att några av landets rikaste får sänkt skatt?”

Man häpnar över bristen på ekonomisk kunskap. Kan det ha något med att kapital är oundgängligt för en fortsatt tillväxt och välfärd? Det är ingen idé att försöka besvara sådana här artiklar då de är på så låg nivå att man bara häpnar. Inga sakargument framförs mot Svenskt näringslivs påstående att deras förslag leder till 500 000 nya arbeten. Bara svepande anklagelser och populistiska frågeställningar. Det är snart val och tyvärr sjunker debattnivån i takt med hur fort valdagen närmar sig.

Så läs några Ayn Rand citat här och börja oroa dig för framtiden.

LO fortsätter att visa var de står någonstans. Denna maffiaorganisation hotar nämligen att inte erkänna ett demokratiskt val.

De hotar med att avsiktligt förstöra för en borgerlig regering genom att obstruera avtalsrörelsen. Eller vad sägs om Handels ordförandes ord till borgarna: de… ”ska tänka sig för väldigt noga. Realiserar man allt som man säger får man häftiga reaktioner”? Borgerligheten måste ta hoten på allvar och krossa fackföreningarnas oproportionella makt på samma sätt som Margaret Thatcher krossade den brittiska. Dessa parasiter ska inte få fortsätta förtrycka individen!

Maud Olofsson är den som tar konfrontationen med dessa parasiter: ”- Svensk fackföreningsrörelse måste faktiskt respektera demokratiska val. Är det så att svenska folket vill ha en alliansregering, då har svenska folket bestämt det. Det ska inte fackliga organisationer överpröva.”

9. Marsianerna har landat – Carl Carlsson

”Marsianerna har landat” är en humoristisk och satirisk bok som främst handlar om Socialdemokraternas ologiska resonemang. Deras logik är inte som vår logik, utan följer ett marsianskt mönster. Där tar man upp de diffusa hänvisningarna till den anonyma allmänheten som legitimerar många dumheter såsom höga skatter och bidrag. Vanliga metoder för att behålla makten tas upp till behandling såsom begreppet ”högerextremist” som används i tid och otid för att tysta kritiker.

Även samhällstrenden med ombudsmän kritiseras då det personliga ansvaret hamnar i skymundan. Den bästa representanten för en person är personen själv. Kategoriseringen av pengar är ett annat avsnitt som fastnar i mitt huvud eftersom det är så klartänkt. Carl Carlsson tar Milton Friedman till hjälp när han förklarar vad som är fel med dagens samhälle. Det finns fyra kategorier av penninganvändning; 1. Egna pengar för eget bruk, 2. Egna pengar för andras bruk, 3. Andras pengar för eget bruk och 4. Andras pengar för andras bruk. I vilken kategori tror du att man är mest ansvarsfull?

Några små snedsteg görs dock i avsnittet om Kvinnosaken där det insinueras att kvinnor ska sköta hushållet och ta hand om barnen. Visst, jag har inget emot att kvinnor gör det. Jag har heller inget emot att män gör det. Det som stör mig är att författaren med sådan säkerhet kan avgöra att kvinnor och män måste dela upp arbetsuppgifterna efter 1800-talsmodell.

Generellt sett är boken väldigt bra och jag rekommenderar den varmt till er alla. Om du vill förstå högerns kritik av dagens samhälle på ett lättläst sätt, och därpå humoristiskt, bör du verkligen läsa Carl Carlssons bok.

Carlsson, Carl: Marsianerna har landat, Contra, 1994

Köp boken här!

10. Liberalkonservatism – omöjligt?

En debatt om liberalkonservatismen har startats på Kulturrevolution.se.

Carl-Robert Lindgren skriver ett intressant inlägg om varför han gick från att vara liberal till konservativ (en omvänd Geijer). Det är något som fattas inom liberalismen! Helhetstanken och attityden till tiden och rummet. Att anpassa eviga värden efter föränderligheten är en viktig del av konservatismen. Det är farligt att låsa fast sig vid en utopi eller en specifik samhällsteori. I blogginlägget och i diskussionen under inlägget fastslår författaren att Hayek egentligen är mer konservativ än liberal. Samtidigt påstår samma författare att liberalkonservatism är omöjligt.

Att vara liberal är att betrakta individen och dess frihet som ett mål i sig, ett egenvärde. Men skulle inte en konservativ anse detta? Anser den konservative att monarkin har ett egenvärde? Familjen? Staten? Om sådana fall börjar konservatismen i fel ända. Monarkin är ett egenvärde och individen är till för att fullfölja monarkin. Familjen har ett egenvärde och individen är enbart en kugge i familjens hjul. En hemsk människosyn om den vore sann.

Jag tror dock inte att all konservatism ska definieras så, snarare är den konservatism som jag dras till en ideologi som tar hänsyn till sammanhangen, helheten och kontexten. Detta till skillnad från liberalismen som har en mer atomistisk samhällssyn där individen betraktas som isolerade öar fria från all kontext. Individerna är fortfarande den viktigaste enheten (se republikaner såsom Ronald Reagan), men familjen är en viktig och närapå ovärderlig enhet för att uppnå individens frihet. Samma gäller för det civila samhället. Hayek betraktade till exempel individen som den främsta enheten, precis som liberaler gör. Det som kan göra Hayek något konservativ är hans syn på sammanhangen, kontexten och utvecklingen i samhället. (Hayek tog dock själv avstånd från konservatismen, men hans definition av ideologin var lite väl snäv för att jag ska godkänna hans resonamang.) De flesta har väl hört talas om Hayeks spontana ordning? Så Carl-Robert Lindgrens resonemang håller inte ihop riktigt. Självklart kan man kombinera liberalism och konservatism. Den som betraktar individen som den främsta enheten, men som samtidigt anser att familjen, traditionen och det civila samhället mm. är oumbärliga delar för en fri individ är liberalkonservativ. Dessutom har liberalismen och konservatismen det gemensamma att de inte eftersträvar några specifika utopier utan snarare samhällsramar.

Lundensis har skrivit ett intressant manifest för liberalkonservatism som i sammanhanget är värt att läsas.

Jag delar de flesta värderingarna i manifestet även då jag har lite svårt för talet om panarko, militarism och aristokrati. Lundensis betraktar könsskillnader som något självklart, något som vi bör återgå till, fast utan statligt tvång. Själv är jag inte lika säker på att strikta könsskillnader är nödvändiga eftersom jag exempelvis tror att män likaväl som kvinnor kan vara hemma med sina barn efter ett års ålder. Förvisso tror jag att vi människor måste välja om vi ska göra karriär eller bilda familj. Det är svårt att kombinera dessa två och de som försöker göra det ska inte kräva att staten ska ingripa med en hjälpande hand när de inser att de gjorde ett misstag att försöka kombinera de två livsstilarna.

Jag delar heller inte Lundensis skepticism mot storstäder och daghem/förskolor. Jag tror på valfrihet och jag tror att människor är olika. Vissa människor trivs bra i storstäder, vissa trivs bättre på landsbygden. Själv tillhör jag dem som gillar landsbygden bäst. Det som är problemet i dagens samhälle är att staten har snedvridit ekonomin och incitamenten så att det blir svårt att själv välja om man vill bo i storstad eller i landsbygd. Om staten släppte de ekonomiska krafterna fria skulle valfriheten öka eftersom valfrihet förutsätter välfärd och välfärd förutsätter tillväxt och tillväxt förutsätter innovationer, nyföretag och nytänkande. Samma sak gäller förskolor och daghem, för vissa familjer passar förskolor bäst, för andra passar det bättre att själv ta hand om sina barn. Tyvärr har staten ingripit i människors fria vardag och ockuperat familjernas domäner.

Blogginlägget gör också gällande att människor i grunden är svaga och felbara. Visst är människor långtifrån perfekta, men svaga? Är inte det att ta i? Det döljer en ganska tråkig människosyn.

Så över till det som är bra. Följande formulering beskriver liberalkonservatismen på ett mycket bra sätt: "Liberalkonservatismen använder liberalismens syn på individen (det är oundvikligt för mig, eftersom jag är en stark individualist) men frångår dess syn på marknaden och rättsväsendet som det i allt relevanta. Istället tar man upp saker som personlig heder och medborgardygd. Individen skall helt enkelt fostras med sunda värderingar som gör att han frivilligt värdesätter vissa gemenskaper och ett visst sätt att leva. Detta är vad som utgör begreppet virtú.”

Eller för att tala med Wilhelm Röpkes ord: Det finns värden bortom utbud och efterfrågan och marknaden är den mur som försvarar dessa värden.

Lundensis har också rätt i att ett land eller ett område behöver en gemensam kultur, gemensamma spelregler, för att kunna fungera. Människor som är osäkra i sin egen identitet och kultur tenderar inte att vara särskilt gästvänliga. Därför är multikulturalismen en mycket farlig vänsteruppfinning som paradoxalt nog försämrar möjligheten till fri invandring och en generös flyktingpolitik (något jag är för på lång sikt).

Det här är mycket bra: ”Vår Västerländska civilisation är värd att försvara. Saker som individualism, livsbejakande heder (till skillnad från självmordsbombarens dödsdyrkande variant), förnuft, empati, heroism och strävan efter något bättre under detta liv är några exempel. Det är här traditioner kommer in. Konservatismen säger att traditioner bär på dold visdom, som efterkommande generationer kanske inte förstår men bör respektera.”

Det här visar en viktig distinktion mellan den renodlade liberalen och den liberalkonservative: ”När jag pratar om essentiell frihet så är det den frihet som är mest relevant för människan och mest realistisk inom de ramar som råder. Jag ser frågor som legalisering av tunga droger som kuriositeter. Visserligen önskar jag en full legalisering av alla droger men jag önskar samtidigt ett samhälle där ingen lever ut denna frihet. Så den politiska frågan om att kunna köpa crack på ICA är en sådan fråga som man kan sitta och runka till på fyllan, men inget jag tar på allvar direkt. Essentiell frihet är den som vi faktiskt har användning av och som inte bara är en akademisk exercis i abstrakt ping-pong. Några exempel är en stark yttrandefrihet, ägande och bärande av vapen, låga skatter och en rättssäkerhet som faktiskt tas på allvar.”

Och här: ”Nyliberalismen är en sund reaktion på ett samhälle infekterat av groteska ideologier som kräver att individen offrar sitt liv för saker som får honom att mentalkräkas. Jag vet vad talar om; jag har själv varit i den sitsen. Nyliberalismen saknar dock spiritualitet; den är ekonomistisk och steril. Här kan liberalkonservatismen vara en sund vidareutveckling.”

Samt detta: ”Socialliberalism står för trygghet och välfärd, nyliberalism står för frihet och pionjäranda och konservatism står för ansvar och historia. Jag vill ha alla de sakerna och det är därför jag kallar mig liberalkonservativ.”

Jag gillar också idén om att rättigheter ska medföra skyldigheter. Exempelvis bör vissa skyldigheter medfölja rösträtten. Lundensis skriver om att värnplikt ska vara grunden för rösträtt, men jag pläderar istället för kunskapsprov. Den som inte är insatt ska heller inte rösta.

11. Klimatförändring

Växthuseffekten och klimatförändringarna kan lösas på ett annat sätt än att minska ned på växthusgaser.

Tyvärr finns det motstånd bland ”miljövänner” som anser att det primära måste vara att hålla nere växthusgaserna och inte att använda ny teknik för att kyla ned jorden och därmed möjliggöra fortsatt användning av växthusgaser. Logik?

Några exempel på lösningar som kan vara värda att studera vidare är att lura havet att absorbera mer växthusgaser, bygga en stor parasoll som kretsar kring jordens omloppsbana för att kyla ned planeten och att skapa lager med moln som reflekterar solljuset tillbaka ut i atmosfären.

Men fossilgasmotståndarna har dock rätt i att vi ändå bör minska vårt oljeberoende. Fast av andra orsaker än vad de utgår ifrån. I Neo intervjuas New york times kolumnisten Thomas Friedman som menar att oljepriset korrelerar med friheten. Ju högre oljepriset är desto större är ofriheten i Mellanöstern och ju lägre oljepriset är desto större är friheten. Anledningen är att diktaturer i mellanöstern såsom Saudi-Arabien inte behöver ta hänsyn till omvärlden när de kan få in stora intäkter på olja. När oljepriset var 20 dollar fatet talades det mycket om öppenhet och ekonomiska reformer i många länder i Mellanöstern. Av den anledningen är det viktigt att minska oljeberoendet oavsett hur det är med växthuseffekten.

Och när vi ändå är på det ämnet. Många har väl hört talas om George Bushs lögn om massförstörelsevapen. Men den egentliga skandalen är att Bush inte har ljugit.

Man har redan hittat 500 vapendelar som kan användas till bland annat senapsgas. Det kan till och med tänkas att det finns mer att hitta.

12. Strukturell diskriminering är bara trams

Nu har ännu fler bevis och indikationer framkommit som visar att allt tal om strukturell diskriminering enbart är trams. Det är nämligen en myt att invandrare inte diskriminerar svenskar.

En ny utredning visar att diskriminering förekommer inom alla grupper i samhället. ”Vi och dem”-tänkande är inte något specifikt västerländskt utan är något som frodas inom alla grupper och kulturer. Orsaken bör vara uppenbar för oss alla, det som är långt borta är det svårt att ha någon kunskap och uppfattning om. Då ligger övergeneraliseringar och fördomar nära till hands. Det får vi leva med. Vad vi kan göra är att sänka informationskostnaderna och att förbättra kontakterna mellan olika grupper i samhället.

Det här visar att utredningsledaren Masmoud Kamalis teser om att svensk kultur och tradition ska raderas ut för att invandrare ska kunna känna sig hemma i Sverige är fel väg att gå. Svenskar ska få vara stolta över sin kultur och traditioner utan att någon bortskämd Kamali ska kräva att andra ska ändra sig för att han ska känna sig hemma. De som migrerar till Sverige får helt enkelt anpassa sig efter våra seder. Självklart får alla grupper i Sverige bevara sina egna kulturer förutsatt att de inte bryter mot svensk lag, inte kräver att deras kulturer ska bli allmän kultur och att de respekterar svensk kultur. Och självklart ska individens rättigheter gå före kulturella rättigheter.

Studier visar också att män hellre väljer män och att kvinnor väljer kvinnor. Vad beror då det på? Antagligen på att vi vägrar inse att män och kvinnor tänker olika och att vi låter vårt undermedvetna göra valen istället för att utgå från en viss kompetens för att sedan välja den rätte. Givetvis går företagen främst efter kompetens, utifrån den egna situationen, men det är lätt att hamna i strikta ramar och inte se fördelen med exempelvis social kompetens vilket kvinnor i regel är bättre på än män. Motsatsen gäller när kvinnor ska anställa. Vi förstår varandra inom gruppen bättre än de som avviker. Jag tror därför att vi behöver bli mycket tydligare med vad som menas med kompetens och att vi sedan håller oss till den definitionen. Då passar det ju bra att Sveriges Television visar BBC-dokumentären ”Könens hemligheter” i tre delar på söndagar.

För att ni ska inse vad Kamali och gänget är ute efter citerar jag följande: ”"Skolböcker i historia i många europeiska länder, inklusive Sverige, innehåller beskrivningar av modernitetens ljusa sidor som renässansen, den industriella revolutionen och demokratin men nämner inte mörka sidor som kolonialism, slaveri och folkmord som också är en del av den europeiska eller den nationella historien" konstaterar den nya utredningen (SOU 2005:41, s. 39).”

För det första är det fel att skolan inte tar upp de mörka delarna av europeisk och svensk historia. Kolonialism, slaveri och folkmord är väldigt tydliga inslag i svensk historieundervisning. Lite sämre är det med Stalins massmord, där har vi ett problem. För det andra är det symptomatiskt för den form av ”vetenskap” som Kamali representerar, dvs. postmodernt flum, att kräva att det som är fint ska förstöras och förfulas.

13. Nytt på feministfronten

Läs vad jag skrivit under samma rubrik i föregående nyhetsbrev.

Har hittat en mycket intressant blog, ”Den lede fi”, som kritiserar feminismen i allmänhet och Feministiskt Initiativ i synnerhet.

Kalle Strokirk har efter sin insats i Svt debatt skrivit en artikel om sina upplevelser samt utvecklat sitt förslag om en könsfredsrörelse som tar avstånd från teorin om könsmaktsstrukturer.

Fotbollsvm är över och det verkar inte som att tvångsprostitionen har ökat nämnvärt.

Moralpaniken var inget annat än en moralpanik skapad av en statlig myndighet! Väl använda skattepengar!

Och vad säger sexarbetarna? Jo en av de säger så här: ”Vi hade förväntat oss mer, vi är besvikna, säger Tatjana på en av Berlins största bordeller i närheten av Olympiastadion.”

Även i DN uppmärksammas detta.

I den här artikeln framgår det också att den tyska sexköpslagstiftningen är mycket mer humanistisk än den svenska.

Och angående Sveriges diskussion om att bojkotta fotbollsvm säger socialarbetaren Kirsten Cordes följande: ”- Ja, ni skulle bojkotta VM eftersom det kom tvångsprostituerade hit. Här på gatan finns de inte i alla fall. Polisen kör förbi flera gånger om dan och skulle omedelbart börja ställa frågor om de såg någon de inte kände igen.”

Och varför vill Jessie, 27 år, arbeta med sex? Jo: ”- Bra fråga. Jag behövde pengar. Jag jobbade på ett advokatkontor som sekreterare och tyckte att jag tjänade för lite.”

Så vad säger vår politiserande myndighet Jämo, eller ska vi säga Claes Borgström, om detta? VM var dåligt för affärerna, enligt sexarbetarna i Tyskland! Kan ni tänka er att folk åkte till Tyskland för att se på fotboll under fotbollsvm. Konstigt va?

Kulturrevolution.se fastslår att män inte är monster.

Kalle Strokirk har illustrerat detta på ett bra sätt.

Och Mats Olsson på Expressen kräver att Claes Borgström ber om ursäkt.

Jag instämmer till fullo! (Var god bortse från vänstersmörjan om att utjämna klyftor mm.)

Dessutom verkar det mer relevant att bojkotta Almedalsveckan.

Kalle Strokirk illustrerar detta väl.

Inför valtider blir det mycket nonsens om kollektiva identiteter såsom etnicitet, kön och mycket annat. Dick Erixon kommenterar det bra.

Kalle Strokirk illustrerar detta så här.

(Visst lite fördomsfullt mot centerpartister, men det är humor. Och är det något politiker bör lära sig så är det humor och mer självdistans.)

Feminismen är ingen stor fråga i årets val tack vare ”Könskriget” och Fi.

Sydsvenskans ledare inser dock inte att medborgarnas ointresse av feminism är välförtjänt. Feminism och radikalfeminism är i grunden samma sak, det enda som skiljer dem åt är att radikalfeministerna är mer konsekventa och står för sina åsikter.

Givetvis kunde inte det statliga Nationella sekretariatet för genusforskning hålla sig borta från Almedalen.

Precis som många andra statliga myndigheter använder de skattepengar för att skapa opinion för ännu mer pengar till myndigheternas domäner. Minst 2 miljoner hamnar den totala notan på för myndigheter som deltar på Almedalsveckan.

Martin Borg som gjort filmen ”1 200 miljarder” har tillsammans med Nils Löwenspets gjort en kortfilm om statliga myndigheters och företags mingel i Almedalen. En mycket sevärd film.

Maria Abrahamsson krossar som vanligt genuskonspirationsteoretikernas trams med ett ofattbart tålamod.

Avslutningsvis ska vi fokusera på mansforskaren Lars Jalmerts smarta retorik angående könsmaktsstrukturer under almedalsveckan: ”Folk tror inte att en könsmaktstruktur finns, och att alla är individer som själv fått sin egna tankar…men de är korkade.”

Detta sade han på ett seminarium anordnat av Feministiskt Initiativ och push-up.se. Är du övertalad nu?

Läs mer här!

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|