HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Social ingenjörskonst i förskolor!
 

2006-08-04

1. Sagan om välfärdsstatens återkomst
2. Recension – Pubertet
3. Köp tröjor med satir som motiv
4. Jobbjakt – En dellösning på arbetslösheten
5. Moderaterna öppnar upp dörren för de övriga
6. Konflikten i Mellanöstern kräver hårda tag
7. Ett näringsliv som vikit ned sig alltför länge
8. Baklängesdemokrati, arbetsrätt och skatter
9. En vända till i min kärnkraftsbedömning?
10. Social ingenjörskonst ska modellera om våra barn
11. Nytt på feministfronten

1. Sagan om välfärdsstatens återkomst

I senaste numret av Contra, nr. 3., har jag skrivit om Johnny Munkhammars bok ”Sagan om välfärdens återkomst”:

”Johnny Munkhammar, som tidigare arbetat för Svenskt näringsliv men som nu arbetar för Timbro, gav 2004 ut boken Sagan om välfärdens återkomst. Enligt Munkhammars bokförlag Hjalmarson & Högberg har den fått igång diskussionen om den stora statens framtid och de demografiska problem som omöjliggör den välfärdsstat som vi har idag. Vad händer när fyrtiotalisterna går i pension?

Munkhammars bok kan lätt ge ett intryck av determinism, att allt är förutbestämt. Men så är det inte. Förvisso är Munkhammar väldigt säker på hur det kommer att bli om vi ingenting gör, utan fortsätter som vi gjort hittills. Enligt Mauricio Rojas, som själv varit marxist i sin ungdom, men som nu är högerliberal, påminner Munkhammars starka övertygelse om de böcker som kommunistiska ideologer skrev under 1800- och 1900-talet. I dessa böcker förutsattes att allt skulle bli katastrof om samhället inte följde den ”rätta läran”.”

Läs en sammanfattning av innehållet i Contra nr. 3.

Jag har nyligen läst ur Munkhammars uppföljare ”European Dawn – After the social model” som är en utveckling på ”Sagan om välfärdens återkomst”. Uppföljaren omfattar hela Europa och författaren har som mål att påverka europeiska beslutsfattare åt rätt riktning då nuvarande politik har fört Europa ned i avgrunden jämfört med USA och uppstickare såsom Kina och Indien. Tyvärr är uppföljaren alldeles för lik den första boken för att den ska vara läsvärd. Munkhammar kunde gott ha försökt vidga blicken och försökt finna lite fler exempel från andra europeiska länder än Sverige och de exempel som han redan har publicerat i sin första bok.

2. Recension – Pubertet

Har publicerat en ny recension på boksidan.net:

Ivar Lo-Johansson – Pubertet.

3. Köp tröjor med satir som motiv

Kalle Strokirk har börjat sälja tröjor och t-shirts i olika versioner och format med ett urval av satirbilder som han tidigare publicerat på sin blog.

Mina favoritmotiv är följande:

Centerns förslag om ungdomsavtal contra plusjobb.

Behovet av riktiga jobb.

(Tryck på en bild för att förstora den.)

Bloggen kan ni följa här.

4. Jobbjakt – En dellösning på arbetslösheten

Jobbjakt är ett utmärkt initiativ som ger de som söker arbete och de som söker arbetare möjlighet att mötas på ett effektivt sätt. Den utgår från marknadsekonomins principer om utbud och efterfrågan. Den som är billigast och bäst vinner. Detta är den enda vägen att slopa arbetslösheten. Men fackförbunden vill hellre att de som redan har jobb får slå vakt om sina egna privilegier så därför blir de arga och kräver att de som är arbetslösa ska fortsätta vara arbetslösa i solidaritet med de som redan har ett jobb. De vill inte bli utkonkurrerade utan behålla sin jobb nomatterwhat! Sådana är dem – parasiterna!

Om du söker ett arbete kan du gå in på jobbjakt.

Tyvärr framgår det inte exakt var jobben ska utföras vilket försvårar matchningen då avståndet har betydelse när man ska bedöma om ett visst pris är lönsamt eller inte. Det är än så länge få annonser, men med tiden ska väl det förbättras.

5. Moderaterna öppnar upp dörren för de övriga

En alternativ analys av Moderaternas omsvängning är att Moderaterna som största parti måste försöka locka över Socialdemokrater genom att sno Socialdemokraternas viktigaste frågor och lösa dem på sitt sätt. Det största partiet måste vara bredare än de övriga allianspartierna eftersom det partiet ska vara stommen i samarbetet. Under Fälldinregeringarna var det Centerpartiet som åtog sig den rollen. Ett sådant parti får inte vara för visionärt utan måste redogöra för de reformförslag som kan realiseras inom en mandatperiod utan att det riskerar samhällsstabiliteten.

Denna ompositionering gör det möjligt för de övriga allianspartierna att profilera sig inom de nischer som Moderaterna måste offra för att skapa en image av ett ofarligt och regeringfähigt parti. Folkpartiet har valt batong och kravlinjen, Centerpartiet har övertagit reformeringen av arbetsmarknaden och Kristdemokraterna har övertagit kravet att sänka fastighetsskatten. Med den synvinkeln ter sig borgerlighetens ompositionering väldigt logisk. De enligt mig viktiga frågorna försvinner inte från den samlande borgerligheten, den byter bara inbördes platser. Problemet blir då för högerväljaren att välja vilket parti som passar bäst. Den som vill ha både hårda tag mot kriminella och mer krav i skolan mm, reformering av arbetsrätten och sänkt fastighetsskatt har ett mycket svårt val framför sig.

Den som har fått mig att tänka i dessa banor är Dick Erixon som är en av de få debattörer i Sverige som kan få mig att tänka om.

Problemet med resonemanget är dock att partierna enbart drivs av röstmaximering och inte av ideologiska övertygelser. Om man inte får genomföra några viktiga förändringar vad är då poängen med ett maktskifte?

6. Konflikten i Mellanöstern kräver hårda tag

Jag har länge varit splittrad i mellanösternkonflikten men har efter Ariel Sharons handlingskraftiga tillbakadragande av militära trupper och bosättare tagit tydlig ställning för Israel. För vad blev tacken och lönen för denna mödosamma eftergift som var långt ifrån populär bland de israeliska bosättarna? Jo, fler raketattacker och fler självmordsbombare. Tyvärr fungerar terroristlogiken som så att när motparten erbjuder en liten öppning och kompromissar det minsta lilla tolkas det som att motparten är svag. Och är motparten svag ska man givetvis utnyttja läget och attackera ännu mer.

Medierapporteringen har milt sagt varit urusel. Därför hänvisar jag till några länkar som jag haft stor nytta av i min bedömning av läget i Israel.

Fredrick Federley står rakryggad upp för att försvara Israel mot rövarband, terrorister och andra galningar.

Carl Svanberg har på ett mycket bra sätt förklarat problemen med den underliga premissen att den starke måste ta större ansvar och försvara sig proportioneligt.

Hur mycket våld är proportionellt enligt vänsterradikaler? Att vända andra kinden till?

Några satirbilder angående mellanösternkonflikten:

Scenen vi skulle vilja se.

Hitler byggde motorvägar….

Civila viktiga för Hizbollah

Du kan varje dag finna nya roliga satirbilder på townhall.com.

Och så lite allvar från Dick Erixon och Thomas Sowell:

Så kan storkrig i mellanöstern stoppas.

Medierna propagandaverktyg för Hizbollah.

Thomas Sowell skriver en bra artikel om pascifister mot fred.

Jag återkommer senare i denna fråga med en mer sammanhängande text.

Till dess rekommenderar jag ett besök på svensk Israel-information.

Kristdemokraten Alf Svensson sitter i styrelsen.

Själv har jag sökt medlemskap i Samfundet Sverige-Israel.

Ordförande i samfundet är inte mindre än moderaten Gunnar Hökmark.

7. Ett näringsliv som vikit ned sig alltför länge

För oss som tror att Ayn Rand på många sätt har rätt finns det, enligt min mening, tre viktiga enskilda frågor som är aktuella i vårt svenska sammanhang; kvotering, stränga djurskydds- och miljöregler samt användandet av Skandiaskandalen som ett bollträ mot marknaden.

Universitetslektor Catarina Af Sandeberg som ansvarar för att ta fram ett lagförslag om könskvotering i bolagsstyrelser föreslår att noterade aktiebolag som inte lyckas uppnå 40 % kvinnorepresentativitet till 2010 ska böta med 150 000 kr. Förslaget är inspirerat från Norge där den borgerliga regeringen införde en lag om att jämn könsrepresentation ska uppnås till 2008. Om detta inte sker kommer företagen att likvideras. Företagen har blivit samhällets, allmänhetens och statens egendom. Staten och facket vill reglera vilka företagen anställer och inte anställer, vilka företagen väljer att rekrytera till styrelserna mm.

Argumenten för att staten ska ha rätt till detta är talet om osynliga strukturer och glastak som håller kvinnor tillbaka. Enda sättet att bryta sönder dessa strukturer är att tvinga fram förändringar i beteendet hos marknadens aktörer. Grunden till resonemanget är att kvinnor diskrimineras och att män hellre väljer män vilket i sin förlängning håller kvinnor utanför maktens köttgrytor. Problemet med detta argument är att det inte blir bättre av att man går från att diskriminera kvinnor till att diskriminera män. Det är alltid kompetensen som, moraliskt sett, ska styra och inte könet. Om kvoteringsförespråkarna har rätt om att män idag kvoteras in blir det ju inte bättre av att man börjar kvotera in kvinnor. Målet måste väl vara att man rekryterar efter kompetensen. Ett sätt att göra det är att tydligare definiera vilken kompetens som krävs för en viss position.

Ett annat argument är att företagen behöver både kvinnor och män i styrelserna för att fungera effektivt på marknaden. Hur ska företag kunna sälja till kvinnor om inte kvinnor sitter med i styrelsen? Detta förutsätter att det finns biologiska könsskillnader, vilket politiskt korrekta feminister i vanliga fall brukar förneka. Om könsskillnader handlar om socialt tryck och sociala förväntningar kan man ju lika gärna rekrytera en genuskvinna, dvs. en man som beter sig och tänker som en traditionell kvinna. Men oavsett detta utgår detta från att politiker och andra sociala ingenjörer bättre vet vad som är bra för företagen än ägarna själva. Det tyder på inte så lite hybris hos kvoteringsförespråkarna. Om företag kan få konkurrensfördelar genom att rekrytera kvinnor, på grund av specifika egenskaper hos kvinnor, kommer några företag att nappa på denna möjlighet att distansera sig från sina konkurrenter.

Men det grundläggande felet i kvoteringsargumenten är att det förutsätter att ägarna inte har 100 % beslutsrätt över sina egna företag. Staten, fackförbunden, särintressen och den diffusa allmänheten har rätt att bestämma över ett företag som de inte har startat, inte satsat något kapital i och inte tagit några risker för. Förvisso erbjuder staten allmosor till företag via starta-eget bidrag och liknande stöd, men det är bara ett sätt att blidka de som förser staten med resurser från första början.

Om en konsument tycker att statistisk jämlikhet i företagens styrelser är viktigt får konsumenten sluta köpa av de företag som har en ojämlik fördelning. Den konsument som anser att djurskydd och miljö är viktigt får köpa produkter av företag som tar dessa värden på allvar. Den konsument som anser att personalens arbetsmiljö är viktig får bojkotta företag som behandlar sin personal illa. Men många konsumenter anser att priset är det viktigaste och det är helt okey. Men hur kan man då anse det riktigt att EU och staten betalar allmosor till svenska och europeiska bönder för att de ska hålla våra landskap öppna? Hur kan en majoritet anse att det ska finnas en svensk djurskyddslag som är strängare än alla andra länders när man inte är beredd att betala extra för de merkostnader som dessa lagar medför producenterna? Man kan inte både plädera för en hård djurskyddslagstiftning och sedan köpa från länder med en mindre hård djurskyddslagstiftning enbart för att produkterna är billigare. Man måste välja! Det går inte att både äta och behålla kakan. De svenska producenterna försätts i en rävsax när de å ena sidan påtvingas en sträng djurskyddslagstiftning och å andra sidan utsätts för en orättvis konkurrens från utlandet där samma regler inte finns.

Som ett genomgående tema i svensk samhällsdebatt är näringslivets omoraliska beteende. Visst finns det exempel på tjuvar bland rika och förmögna människor och bland företagare. Men det betyder inte att majoriteten av de förmögna och majoriteten av företagare är tjuvar. När skandaler som Skandia och Enron ploppar upp kommer hela marknaden att drabbas av kritik. Regeringen tillsätter en etikkommission som levererar självklar kritik och svepande anklagelser. Men ingen kommission tillsätts för att granska regeringen och den offentliga sektorns verksamheter. Socialdemokratiska skandaler granskas inte. 1950-talets generösa löften om ATP jämförs inte med dagens resultat.

8. Baklängesdemokrati, arbetsrätt och skatter

Äntligen börjar representanter för borgerligheten börja ta problemet med myndigheter som agerar som politiker på allvar.

Problemet har ökat med tiden. Under perioden 1996-2000 skrev myndighetsrepresentanter 30 debattartiklar på DN-debatt och under perioden 2001-2005 42 stycken. Det är en ökning med 40 %. Under valåret 1998 var antalet artiklar fem medan antalet artiklar 2002 var elva. Myndigheter ska ägna sig åt myndighetsutövning och inte åt opinionsbildning. Det sistnämnda är politikernas jobb. Det vi ser här är med Bo Rothsteins ord en baklängesdemokrati.

Och till er som inte tror att arbetsrätten har några negativa effekter.

Totalt ska 94 miljoner blanketter fyllas i och lämnas in till myndigheter. Kostnaden för detta pappersarbete är 6 miljarder kronor per år.

Det påminner om Kalle Strokirks illustration om riktiga jobb.

Sverige som har världens högsta skatter har jämfört med andra europeiska länder en hög nivå av svartarbete.

En slump? Skulle inte tro det. Eller är det en slump att det är just länder med högt skattetryck som har högt svartarbete? Är det en slump att det främst är värnpliktiga och studenter som lever på marginalen som gör svarta affärer? Småföretag är också utpekade, beror det på att de är girigare än storföretag?

Nu ojar sig Bosse Ringholm och andra vänsternissar sig över att 115 – 120 miljarder kronor undantas skattemyndigheterna i svartarbete. Att dessa arbeten helt enkelt inte existerar om de skulle vara vita tas ingen hänsyn till.

Det kan inte finnas något samband med den andra länken till Privata affärer?

En småföretagare förklarar den omöjliga situation som småföretagare utsätts för.

Rätta till detta så slipper ni oja er över svartarbete.

9. En vända till i min kärnkraftsbedömning?

Forsmark kärnkraftverk har drabbats av en incident som enligt kärnkraftsexperten Lars-Olov Höglund skulle ha kunnat leda till en härdsmälta då två reaktorer slutade fungera på grund av konstruktionsfel.

Statens KärnkraftsInspektion avvisar dock det scenariot då det fanns en extra kontakt ut till en yttre elledning.

Nu har också Oskarshamn av säkerhetsskäl stängt två reaktorer.

Sammanlagt är nu fem av Sveriges tio kärnreaktorer avstängda. Så här kan vi få en indikation på vad som händer om Sverige skulle avveckla fem reaktorer.

Vi får vara glada för att det är sommar och hoppas att vattenmagasinen kan fyllas av riklig nederbörd.

Den mänskliga faktorn kommer alltid att utgöra en riskfaktor när det gäller kärnkraften. Men man ska å andra sidan inte överdriva riskerna. Med bättre teknologi kan den mänskliga faktorn minimeras än mer.

10. Social ingenjörskonst ska modellera om våra barn

Inte nog med att staten konfiskerar våra inkomster och bestämmer hur vi ska använda dessa resurser, i det här fallet hur vi ska lösa vår barnomsorg. Nu ska de också påtvinga förskolorna genusteori och genuspedagogik. Anna Ekström som har lett delegation för jämställdhet i förskolan har lagt fram ett huvudbetänkande där bland annat genuspedagoger och genuscertifieringar föreslås.

Anna Ekström slår först fast att flickor och pojkar behandlas olika. Sedan skriver hon följande: ”Visst finns det biologiska skillnader mellan könen, även om debatten går hög om hur stora och betydelsefulla de är. Som jag ser det spelar detta ingen roll hur betydelsefulla biologiska och sociala orsaker är, varje flicka och varje pojke är ändå unika varelser med egna möjligheter och färdigheter. Det ingår i förskolans uppdrag att ge varje flicka och varje pojke full möjlighet att utveckla hela sin personlighet, alla sina färdigheter utan att begränsas av snäva könsroller.” Förstår hon inte hur ologisk hon är? Hon erkänner ju biologiska könsskillnader och gör hon det erkänner hon ju att det är riktigt att pojkar och flickor behandlas olika. Om man behandlar två olika personer lika kommer den ena personen att klara sig bättre än den andra. Enda gången man ska behandla två olika personer lika är när grundläggande regler såsom att man inte får slåss ska efterföljas.

Barnen får, enligt överideologer, inte välja fritt idag eftersom förskolepersonalen sägs behandla pojkar och flickor olika. Att den olika behandlingen kan bero på att pojkar och flickor biologiskt sett är olika avfärdas av överideologerna trots att fakta talar emot. Det här är urtypen av social ingenjörskonst.

Läs Anna Ekströms artikel här.

Läs vad jag tidigare har skrivit i ämnet:

En städares genusanalys.

Jag har en balanserad mans/kvinnohjärna.

The blank slate och färgen på täcket.

Tron att uppmuntran av pojkar leder till att pojkar blir vilda och flickor blir lugna för att personalen hänvisar dem till dockrummet bygger på att barn saknar egen vilja och att de är blanka blad som fylls av omgivningen. För det första stämmer det inte att pojkar uppmuntras att vara vilda. När Ingemar Gens (gurun bakom Tittmyran och Björntomten) studerat relationen mellan förskolepersonal och pojkar visar det sig att pojkar får mest uppmärksamhet, något som feminister älskar att betona. Men det feministerna glömmer att nämna är att det är ett fåtal pojkar som får den uppmärksamheten och att den uppmärksamheten främst är negativ. Relationen med flickor kännetecknas istället av att personalen samtalar med dem medan pojkar främst får åthutningar. Behöver jag nämna att Ingemar Gens inte längre är särskilt populär bland renodlade feminister?

För det andra finns det inget som tyder på att barn är några blanka blad. När man försökte uppfostra pojken David (Bruce) som flickan Brenda misslyckades projektet totalt. Trots att Brenda/Bruce uppfostrades till flicka kände han sig hela tiden som en pojke. Läs mer om ”Det farliga genusexperimentet Bruce/Brenda/David-historien” här.

Studier på enäggs- och tvåäggstvillingar visar också arvets stora betydelse. (Se länk till ”The blank slate och färgen på täcket”). Och förekomsten pojkflickor och flickpojkar som existerar i dagens ”könsmaktssamhälle” visar att arvet vinner över miljön. Visst har miljön betydelse på så vis att det skapar trygghet för individen att utvecklas, men det styr inte könet.

I BBC-programmet ”Könens hemligheter” tas testosteronets betydelse upp. Ju mer testosteron en pojke eller flicka utsätts för i livmodern desto mer maskuliniserad blir hjärnan. Men trots att kvinnor kan ha en mer maskuliniserad hjärna och män en mer feminiserad hjärna har män generellt sett en maskuliniserad hjärna, därav begreppet maskulin, och kvinnor en feminiserad hjärna, därav begreppet feminin. Därmed är det inte så konstigt att det uppstår mönster och förväntningar i samhället. Dessa mönster existerar även utanför könsstereotyperna. Alla människor som avviker från mängden och genomsnittet stöter på detta hinder. Jag själv har gjort det många gånger. Men jag är den jag är trots yttre faktorer som påverkar mig. Observera påverkar och inte styr. När någon levererar ett bättre argument än vad jag gör och jag inser mitt misstag och byter åsikt har jag inte blivit styrd, utan påverkad. Om jag, som många gör, väljer att tycka en sak för att det är bekvämt när vinden blåser åt ett visst håll, då har jag låtit mig styras av andra.

Jag har haft två icke så givande diskussioner om det här med könsskillnader. Den första var i en mailkorrespondens där jag, mot bättre vetande, påbörjade en diskussion med en person som liknade mina åsikter med nazismen eftersom jag inte tror på några konspirationsteorier, dvs. att män förtrycker kvinnor. (Snarare är det feminismens patriarkatsteori som påminner om nazismens judekonspirationsteori). Han var en äkta socialkonstruktivist. Bara för att pojkar får blåa filtar, leker med bilar och uppmuntras till att stoja blir pojkar pojkar. Annars hade de blivit könsneutrala, med undantag för det fysiologiska. Den här diskussionen lägger jag ingen större vikt vid eftersom motparten inte lyckades leverera ett enda trovärdigt bevis för sina teser.

Den andra diskussionen fördes mellan mig och två släktingar som visste, som vanligt utan några som helst belägg, att pojkar och flickor behandlas olika på ett avgörande sätt. (Observera att ordet avgörande har en avgörande betydelse i tolkningen av föregående mening, för jo, väldigt mycket tyder på att flickor och pojkar behandlas olika. Men då lägger jag ingen större vikt vid hörsägner som sprids om enstaka barn som gör si eller så.) Jag påpekade att barn har egen vilja och att de inte är några blanka blad. Jag nämnde också att barn ska få välja själva och inte styras av genuspedagoger. För det är en sak att sublimt påverka och att med tvång få någon att bete sig på ett visst sätt.

Min poäng var att man inte ska lägga sig i barnens lekar utan de ska få göra vad vill inom vissa rimliga gränser. Min motdebattör saknade tydligen argument och använde sig av ett fult knep, vilket gjorde mig väldigt besviken då mina förväntningar var högre ställda än så. Hon insinuerade nämligen att jag ansåg att pojkar skulle få slåss och stoja som de vill oavsett konsekvenserna. Detta går inte att tolka in i mina påståenden och det påpekade jag. Givetvis ska personalen ingripa när ett barn våldför sig på en annan. Det är ju en så fundamental grund att jag, tydligen ett misstag, tog den för given. Det gäller att lyssna om en diskussion ska bli givande. Hon kontrade då med att jag inte heller lyssnade eftersom hon menade att personalen inte ska styra barnen. Nähä, men då hon ju inte för genuspedagoger.

Så antingen vet hon inte vad genus betyder (socialt kön) eller också är hon ologisk. Man kan inte både utgå från att könsskillnader är biologiska och sedan utgå från att uppfostran avgör könsskillnader. Visst kan man utgå från att det växelverkar (vilket jag gör) och faktum är att könsskillnader kan mildras något genom uppfostran, nya förutsättningar såsom ny teknologi mm, men att helt radera ut könsskillnader är omöjligt. Möjligtvis kan det gå om vi låter våra hjärnor utvecklas till en blandning av feminin och maskulin. Men inte ens då, 1000 år från nu, kan man vara säker på att könsskillnaderna är borta.

Hursomhelst, en växelverkan förutsätter att det finns en biologisk grund. Och finns det en biologisk grund är inte könsskillnader en social konstruktion vilket genus betyder. En genuspedagog blir inte nöjd förrän den genomsnittliga skillnaden är borta och för att nå dit måste man påtvinga pojkar att leka med dockor och flickor med bilar.

Kan min motdebattör tänka på alla flickpojkar och pojkflickor? Kanske. Om ja är frågan vad som är problemet då pojkflickor och flickpojkar är ett förekommande fenomen redan nu. Trots att vi inga genuspedagoger har. Dessa flickor har alltså valt att leka med pojkar hellre än med flickor. Jag antar att deras testosteronnivå och maskuliniserade hjärnor enbart är en slump. De fick en bil som ettåring och sedan utvecklades hjärnan till en maskulin form och testosteronet steg. Den andra släktingen som närvarade höll en ännu lägre nivå så hon utesluter jag helt från analys.

Hela diskussionen bottnar i människosynen. Tror man att det finns en unik kärna i varje individ (att män och kvinnor är olika betyder inte att individer inom grupperna inte skiljer sig åt) eller tror man att människan är en produkt av externa krafter? Att det här tramset tas på allvar är patetiskt. Har man inga viktigare saker för sig än att slösa med skattepengar ska man omedelbart chocksänka skatterna så att inte fler klåpare får tag på resurserna. När ska 68-flumrörelsens logik raderas från samhällets grund?

Kristdemokratens chefredaktör Henrik Ehrenberg skriver att det är typiskt att uppfostran förutsätts vara en statlig och offentlig angelägenhet och inte en angelägenhet för föräldrar.

Han ifrågasätter också om en genussatsning verkligen är den mest viktiga reformen just nu. Är det verkligen förskolans största problem att killar helst leker med bilar och att killar är mer vilda? Är det inte snarare så att problemet handlar om att vissa pojkar får headera fritt när barngrupperna blir allt större? Varför ska alla pojkar behöva ta ansvar för vad ett fåtal pojkar gör? Kan inte genusdebattörer försöka reflektera dessa frågor?

Sydsvenskan skriver så här om förslaget: ”Det är onekligen ett ambitiöst åtagande och inget som utredarna skall beskyllas för att själva ha hittat på. Frågan är bara vem som skall åta sig den gudalika uppgiften att avgöra om en individ utvecklat hela sin personlighet, alla sina färdigheter eller om ytterligare insatser – möjligen med genuspedagogiska förtecken – är nödvändiga.”

Läs mer här!

Om det är så att förskolepersonalen erbjuder flickor och pojkar olika spelregler är det ju inte bra. Men ingen har visat att så är fallet. Ingen har heller brytt sig om att jämföra hur individer inom gruppen flickor och pojkar behandlas. Behandlas dem olika? Varför? Finns det rationella grunder för behandlingen eller är allt bara godtyckligt? Jag tror att båda existerar, men jag tror inte att det har sådan stor betydelse som många tillskriver det. Jag var som pojke, förvisso i grundskolan, väldigt avvikande och inte särskilt vild och grabbig. Jag var förvisso vild i mina tidiga år, före skolstarten, men efter skolstarten blev jag en pessimistisk grubblare. Blev jag den jag blev enbart för att mor lät mig sy när jag var liten? Blev jag lugn och beskedlig på grund av att mina lärare hetsade mig att bli vild som en riktig pojke? Nej, jag är inte ett blankt papper som mamma, pappa och skollärare kunde fylla med innehåll. Jag hade redan från början en egen vilja (inte rationell och mogen, men en egen). Visst är det så att barn behöver vägledning och en trygg grund att stå på. Men den får man inte genom att bygga ihop dockrummet med snickarrummet eller att uppmuntra att en pojke leker med dockor. Redan idag är dörrarna öppna för alla till dockrummet. Att förskollärare har olika tonfall, använder olika ord eller betonar olika saker kan knappast ha en avgörande betydelse hos en människa. Det enda som behövs, förutom ett kunskapsfokus och disciplin, är ett äkta individfokus. Då syftar jag inte på flum såsom att det är eleven själv som ska bestämma vad han eller hon ska lära sig utan jag syftar på att inlärningsprocessen ska anpassas efter eleverna och inte att eleverna ska anpassa sig efter skolans alla nycker.

11. Nytt på feministfronten

I en ledare i DN 2006-07-23 demonstreras det samhällsklimat vi lever idag, där kränkningsmentaliteten och genushysterin har fått överhanden. Som symptom på detta har myndigheten homo skapats för att agera åsiktspolis och brännmärka alla som använder ordet ”homosexualitet” i kritiska och negativa sammanhang.

DN hade nämligen i en tidigare ledare om hagamannen nämnt homosexualitet. Homo tolkade in en jämförelse mellan homosexuella och grova sexualbrottslingar. I svaret till Homo:s Hans Ytterberg framkom följande: ”I artikeln stod att människan inte väljer att bli homosexuell eller heterosexuell (observera heterosexuella – min anm.). Det är dock inga heterosexuella som hört av sig för att de läst in att DN därigenom skulle jämställa heterosexualitet och sadism.”

Hur kommer det sig? Vissa grupper är tydligen mer jämlika än andra. Vissa klarar inte ”kränkningar” lika bra som andra. Lägg ned alla statliga åsiktsmaskiner!

seriefrämjandets diskussionsforum har Kalle Strokirk utsatts för osaklig kritik som handlar om att hans serier är skräp eller trams utan att kunna underbygga sina ståndpunkter. Tyvärr är detta rätt så vanligt i svensk samhällsdebatt, men det blir än tydligare när man studerar hur diskussionen går inom kulturella sfärer.

Läs gärna debatten om Kalle Strokirks serier och hans åsikter här.

Observera att ingen ger Strokirk någon saklig kritik utan de flesta ägnar sig åt förolämpningar och att censuera debatten. De vägrar belägga sina påståenden. Det har man ju givetvis laglig rätt till, men det går ju inte att ta sådana människor på allvar.

Seriefrämjandet visar också hur vänstervridet kulturdebatten är. Den som läser DN-kultur och tidskriften 00-tal får ännu mer belägg för det påståendet. Borgerligheten måste ta kulturdebatten på allvar för det är den som till stor del ligger till grund för samhällsattityderna.

Gudrun Schyman skriver tillsammans med Max Waltman på DN-debatt ännu en verklighetsfrånvänd artikel där män buntas ihop till skurkar.

Den här gången vill hon indirekt förbjuda porr genom att definiera om sexköpslagen till att även inkludera de som betalar kvinnor för inspelning av porrfilmer. Prostituerade, som frivilligt sålt sina tjänster och fått kompensation för det, ska enligt Schyman ha rätt till skadestånd från sina tidigare kunder.

Det lustiga är att Schyman listar upp en massa exempel på problem såsom misshandel som prostituerade drabbas av. Hon glömmer dock att orsaken ligger i just förbudet mot sexköp som gör att verksamheten går under jorden istället för att kunna kontrolleras av myndigheter. Vidare tas det faktum att några prostituerade har blivit sexuellt utsatta som barn. Men problemet är där inte sexköpen utan just övergreppen. Dessa kvinnor blir inte hjälpta av att sexköp förbjuds, deras liv blir inte bättre för det. Föreslå istället metoder för att direkt hjälpa dessa människor istället för att göra vår stora lagbok ännu större.

Sedan hänvisar hon till de amerikanska galningarna Catharine MacKinnon och Andrea Dworkin vilket verkligen visar vilken nivå Schyman håller sig på. I rest my case!

Hans Engnell på Moderskeppet formulerar problemet Schyman så här: ”Nä, Schyman bör av alla män betraktas som en personlig förolämpning som aldrig ska sätta sin fot i en politisk maktposition igen. Förhoppningsvis även av kvinnor.”

Läs mer här!

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|