Reformerad arbetsrätt!

2006-08-31 1. Nya tal på talskrivarna.com 2. Jag talar om ungdomsarbetslöshet i Dalademokraten 3. Reformerad arbetsrätt ger lägre sjukfrånvaro 4. Centerpartiet utmanar arbetsrätten för ungdomarnas skull 5. Alliansen contra vänsterkartellen 6. Jobbjakt är nedlagt på grund av anarkism 7. Clownen Masoud Kamali 8. Nytt på feministfronten 1. Nya tal på talskrivarna.com Beställ gärna ett specialtal på min personliga hemsida på talskrivarna.com där jag säljer specialskrivna bolagstal. Nyinlagda tal av mig på Talskrivarna: Du är oersättlig som person En chef håller ett avskedstal till en anställd som har avslutat sin anställning för att påbörja en annan. Den anställde har varit en kompetent, lojal och ambitiös nyckelperson. Traditionen att äta sur strömming Talaren på ett surströmmingskalas reciterar fyra verser med rim. Versen handlar om bakgrunden till surströmmingstraditionen, hur man tillagar och kan äta surströmming. Inledningen på talet: ”Strömming som konserverats i saltspad och jäst, öppnas helst på avstånd då det luktar som pest. Försäljning får ej starta förrän tredje Tors dag, i månaden augusti, det är som en lag.” 2. Jag talar om ungdomsarbetslöshet i Dalademokraten Har deltagit på en lokal presskonferens om ungdomars situation i dagens samhälle. Två riksdagskandidater inom Centerpartiet har skrivit en rapport om ungdomars sämre hälsa som dels beror på skolans kaos och dels på det omfattande utanförskap som ungdomsarbetslösheten utgör grunden till. Detta står i artikeln: ”Fredrik Runebert är andra namn på centerns ungdomslista till fullmäktige och han är också fjärde namn på listan till landstingsfullmäktige. Vill minska skyddet För honom är helt klart den viktigaste frågan inför valet ungdomsarbetslösheten. Som DD berättade tidigare hade Avesta den högsta ungdomsarbetslösheten i länet för juli månad. Runebert tror att det är svårt att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten på lokal nivå. - Men centerns förslag på riks-nivå tror jag är en bra start, säger han. De förslagen innebär bland annat att man kan göra avsteg från lagen om anställningsskydd för unga, att man till exempel sänker inträdesbarriärerna på Las-listan. Att införa så kallad jobb-bonus för unga och konkurrens-utsätta arbetsförmedlingen tror Runebert också är bra. Jobb-bonusen innebär att företagen kan få 50000 kronor om de hjälper en ung arbetslös till jobb.” 3. Reformerad arbetsrätt ger lägre sjukfrånvaro I senaste numret av Contra har jag skrivit en artikel om hur en reformerad arbetsrätt kan leda till lägre sjukfrånvaro. Olof Palmes son Mårten Palme har tillsammans med Assar Lindbeck och Mats Persson undersökt arbetsrättens påverkan på sjukfrånvaron. ”Hur påverkar arbetsrätten och anställningstryggheten sjukfrånvaron? Effekterna av en reformerad arbetsrätt har länge varit väldigt svåra att studera. Men riksdagens beslut 2001 att reformera turordningsreglerna i LAS (Lag om AnställningsSkydd) för företag med färre än tio anställda har gett nationalekonomerna unika möjligheter att studera sambanden. Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson har tagit tillfället i akt att jämföra förändringarna i småföretag med färre än tio anställda med förändringarna i småföretag med 11 till 20 anställda före och efter reformen. Slutsatsen av den jämförelsen är att den totala sjukfrånvaron sjönk med 0,2-0,3 dagar per år och anställd. Studien visar också att de anställda som har hög sjukfrånvaro i högre grad avbryter eller förlorar sina anställningar i de företag som påverkas av lagändringen. Men samtidigt visar studien att människor med en diger sjukdomshistoria lättare får jobb inom dessa företag.” Läs hela artikeln här! Läs en sammanfattning av senaste numret av Contra här! 4. Centerpartiet utmanar arbetsrätten för ungdomarnas skull Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 2005 var 51 000 ungdomar (16-24 år) arbetslösa i Sverige. Det betyder att ungdomsarbetslösheten är cirka 11 %. Mot den bakgrunden lade Centerpartiet fram ett förslag om särskilda ungdomsavtal. Ungdomar skulle ges rätten att frivilligt ingå avtal med arbetsgivaren om en bortförhandlad anställningstrygghet. Arbetsgivaren har då under en tvåårsperiod rätt att med omedelbar verkan avbryta anställningen. Den anställde har dock efter tre månaders anställning rätt till ett avgångsvederlag på 8 % av lönen vilket efter ett års anställning motsvarar en månadslön. I en Temo-undersökning framgår det att 54 % av svenska folket stöder särskilda ungdomsavtal. Bland ungdomar i åldern 16 till 29 år är stödet ännu högre – 64 %. Förslaget inspirerades av Frankrikes CNE-avtal som går ut på att alla småföretag med färre än 20 anställda har rätt att anställa vem som helst med reducerad anställningstrygghet. Reformen som funnits sedan augusti 2005 var framgångsrik då 60 % av de som anställdes inom CNE var nya jobb och 36 % av tjänsterna erbjöds tidigare arbetslösa. 29 % av företagen uppgav att de inte hade anställt någon om det inte hade varit för CNE-avtalet. I antal betyder det att 84 000 nya jobb skapades till tidigare arbetslösa. I Sverige skulle det betyda 14 000 nya jobb. Inspirerad av denna framgång lade premiärminister Dominique de Villepin fram ett liknande förslag för ungdomar, CPE-avtalet, som skulle gälla alla företag, dvs. det förslag som Centerpartiet har lagt i Sverige. Villepins förslag skapade emellertid uppror i ett antal franska förorter där en hetsmobb till slut fick rätt via bruket av våld. SSU:s förbundsordförande Anna Sjödin skrev angående detta på Svenska dagbladet den 3 april 2006: ”Hur många brända bildäck krävs för att centerpartiet ska fatta att inga ungdomar varken i Sverige eller i Frankrike vill bli rättslösa på arbetsmarknaden?”. En formulering som är extra olämplig med tanke på Sjödins tidigare bravader. Nu har Civilekonomen Esra Karakaya, som har undersökt ungdomsarbetslösheten i studien ”Ole, dole, arbetslös”, utgiven av tankesmedjan ”Den nya välfärden”, kommit fram till att den totala ungdomsarbetslösheten är 28 % i Sverige. Då har hon även tagit med alla de ungdomar som göms undan i diverse åtgärder och beteckningar. Några exempel på kategorier som inte tas med i den officiella arbetslöshetsstatistiken är de 41 100 ungdomar som studerar på grund av arbetsbrist, de 27 500 ungdomar som är deltidsarbetslösa, de 13 500 ungdomar som vill ha ett arbete men som har gett upp hoppet, de 3 800 ungdomar som är sjukskrivna av arbetsmarknadsskäl och de 5 300 ungdomar som är förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl samt de 2 300 ungdomar som är i arbetsmarknadsåtgärder under beteckningen arbete. Totalt sett är 147 000 ungdomar utan arbete. Av dessa går 23 300 ungdomar i olika former av direkta arbetsmarknadsåtgärder. Det är tydligt att svensk arbetsmarknad och arbetsrätt utestänger ungdomar. Extra lustigt blir det när man jämför Socialdemokraternas 1 000 plusjobb för ungdomar med Centerpartiets ungdomsavtal. Då inser man snabbt att det är plusjobben som är den mest osäkra anställningsformen. Några exempel på det är; 1. Centerpartiets förslag ger rätt till ett avgångsvederlag på 8 % av lönen efter tre månader, Socialdemokraternas plusjobb ger noll i avgångsvederlag. 2. Ungdomsavtalet innebär att anställningen förlängs automatiskt efter två år samt ger företrädesrätt vid återanställning. Dessa förmåner gäller inte plusjobben. 3. Ungdomsavtalet är a-kassegrundande, plusjobben är det inte. Centerpartiet är idag det enda parti som på allvar utmanar den stelbenta arbetsrätten i Sverige. Inom arbetsmarknadspolitiken kan man lugnt påstå att Moderaterna och Centerpartiet har bytt plats. Slutligen kan Larry Kudlow på Townhall.com få sammanfatta det svenska och franska problemet: ”In France, you see, companies don’t grow because it’s too costly to hire while it’s against the law to fire.” 5. Alliansen contra vänsterkartellen Göteborgsposten frågar om det är omöjligt för den sittande regeringen att förlora makten nu när tillväxten är hela 5,5 %. Men nu är det inte så enkelt. Historien kan upprepa sig, men mycket skiljer sig från tidigare val. En väl sammansatt borgerlighet står mot en splittrad vänsterkartell som gläds åt höga tillväxtsiffror i en högkonjunktur samtidigt som ungefär en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. En sådan situation har vi aldrig haft tidigare. Det närmaste man kan komma är 1976 då Olof Palme och Socialdemokraterna försökte dölja alla ekonomiska problem före valet och senare, efter valet, försökte skylla allt på den borgerliga regeringen genom att tala om ”det dukade bordet”. Gunnar Örn besvarar i Dagens Industri frågan varför den höga tillväxten inte känns av i den enskilda plånboken. Grundproblemet är terms of trade – Exportpriserna sjunker i förhållande till importpriserna. Det betyder att vi måste producera mer för att få råd med lika mycket som tidigare. Storföretagens vinster har inte ökat i förhållande till BNP, så därmed kan den tesen avskrivas från dagordningen. Så högre tillväxt har gett oss lägre priser – inte högre löner eller högre vinster. Jag tycker att det är passande att påminna om Marita Ulvskogs ord till TT 8/2 (N24.se) 2006: ”Varför investerar de inte i Sverige under detta valår? Är det ett hot som ligger där? Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att tro att storföretagsledarna ligger lågt med att göra sådant som innebär att det skulle bli ännu tydligare att Sverige går väldigt bra och att det blir ännu fler jobb i Sverige.” Nu när tillväxten är 5,5 % är det annat ljud i skällan. När det går dåligt då är det marknadens fel, när det går bra då är det regeringens förtjänst. Dessutom anser ekonomer att ekonomin fungerar bra på grund av beslut tagna för tio till femton år sedan, dvs. främst de reformer som genomfördes av Bildtregeringen. Men inte nog med det. Socialdemokraterna viker också ned sig för Alliansens agenda och vill nu frysa fastighetsskatten. Men som vanligt är det bara en tillfällig lösning. Två år och sedan är allt som vanligt igen. Vänsterpartiet vill avskaffa fastighetsskatten för hyresfastigheter. Givetvis ska icke-ägande gynnas! Väljarna verkar, enligt en Sifo-mätning, svika Socialdemokraterna på grund av fastighetsskatten. Denna tes styrks av att det är just Kristdemokraterna som är det parti som tydligast krävt ett avskaffande av Sveriges mest omoraliska skattebas som har vunnit ökat stöd bland väljarna. Men nu när Socialdemokraterna har ändrat sig under galgen och vill frysa fastighetsskatten kanske de lyckas ta tillbaka sina förluster. Tyvärr har Moderaterna och Folkpartiet valt att käbbla bort den här möjligheten genom att kompromissa bort det man redan kommit överens om. Vill de ha makten eller inte? Reinfeldt som är så himla smart? Frågan är dock hur allt käbbel om fastighetsskatten och Fredrik Reinfeldts i sig sakligt korrekta resonemang om reformering av avdragsrätten påverkar valresultatet. Reinfeldt borde, som den maktspelare han är, inse att man inte kan lufta sina funderingar hur som helst inför valspurten. Danne Nordling förklarar Reinfeldts misstag. Men han förklarar poängen med att reformera, och till och med avskaffa, avdragsrätten. Men det förutsätter att man under en övergångsperiod inför undantagsregler av socialpolitiska skäl. Centerpartiets mer tydliga profil verkar inte ge utdelning då de fått 2,7 procentenheter mindre stöd i Demoskops mätning. Sören Holmberg påpekar dock att resultatet av båda undersökningar ska tas med en nypa salt eftersom många har varit på semester och varit ute i solen och inte svarat i lika stor utsträckning som annars. Alliansen utökar trots allt sin ledning över vänsterkartellen till 7,1 procentenheter! Tyvärr är opinionsundersökningarna mer förvirrande än förtydligande. Men Dick Erixons sammanställning kanske kan vara till delvis hjälp? 46 % anser att Alliansen är mer trovärdiga när det gäller att öka sysselsättningen. Men förutom debaclet med fastighetsskatten verkar Alliansen bestämma dagordningen och är nu mer offensiva än vad de har varit i tidigare val då de borgerliga trott att de kan vinna på stilpoäng. Men se, sådant fungerar inte. Därför är det riktigt att alliansen attackerar AMS och enskilda tjänstemän för att de springer Socialdemokraternas ärenden. Det måste bli ett slut på nepotismen i Sverige. Leijonborg kallar AMS en propagandacentral och Bo Bylund kommer att sitta löst vid ett maktskifte. Riksrevisionen bekräftar kritiken genom att presentera Arbetsförmedlingarnas resultat under 2003 då en arbetsförmedlare enbart lyckades förmedla 8,5 arbeten, dvs. riktiga arbeten. Den mesta tiden går åt till att administrera arbetslösheten. Sedan borde Alliansen vara lite mer hård mot Doktor Persson som tjänar miljoner på sin skog. Inför valet 2002 sade Göran Persson så här till moderaternas Bo Lundgren: "Hur kan du som köpt en villa för 6 miljoner veta hur vanligt folk har det?" Läs mer här! Nu borde Fredrik Reinfeldt fråga Dr. Persson följande: "Hur kan du som köpt en villa för 12,5 miljoner veta hur vanligt folk har det?" Vissa är mer jämlika än andra! MUF har gjort en mycket bra valfilm om Göran Persson och hans lögner om att arbetslösheten sjunker. Det är Perssons egna ord komponerat av arbetslöshetsutvecklingen. Borde vara obligatoriskt att se för alla som ska rösta. Är Sveriges television fri, rättvis och balanserad? Knappast! Filmen visar hur Aktuellt bemötte Göran Persson efter Socialdemokraternas valmanifest och Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson efter Alliansens valmanifest. Se också till att titta på Martin Borgs ”1200 miljarder” som finansierats av Skattebetalarna. Där ges många exempel på skatteslöseri. Martin Borgs besöker en kommun som driver en bowlinghall och där priset subventioneras. De som spelar är givetvis nöjda. Men när Martin Borgs går ut på gatan för att försöka få någon att betala hans bowling då är det ingen som är beredd att betala för det. Men via skattesedeln är det ingen som har koll på vart pengarna tar vägen. Filmen visar också att inte ens mufare och moderater har några problem med offentliga allmosor. Efter moderaternas stora valnederlag 2002 ändrade Moderaterna sin inställning till partistödet och stödde ett förslag om att höja stödet. Allt för att kompensera för de minskade intäkterna som det låga valresultatet medförde. Detta erkände en högt uppsatt moderat. Jag har bara ett enda ord att erbjuda er: degenerering. Avslutningsvis. Vi måste bli bättre på att föra fram Socialdemokraternas valmanifest som ett bidragsmanifest som inte erbjuder några fler riktiga jobb. Jämför gärna detta med alliansens valmanifest som är ett äkta jobbmanifest. (pdf) 6. Jobbjakt är nedlagt på grund av anarkism De bortskämda slynglarna bakom syndikalistiska ”osynliga partiet” som tidigare har saboterat Centerpartiets lokaler har nu hotat grundarna till jobbjakt.se - Det goda initiativ som jag nämnde i föregående nyhetsbrev. Tyvärr är de som håller i jobbjakt.se alltför fega för att stå upp för sina ståndpunkter och viker hellre ned sig, de är väl rädda om sina karriärsmöjligheter. Det är det här som gör att Sverige fortfarande styrs av marxistisk logik: ”Jobbjakt.se tog bort budgivningen efter att de tagit emot ett mejl där de uppmanades att ta bort budfunktionen, annars skulle sabotaget fortsätta. I ett svarsmejl ber Jobbjakt.se Osynliga partiet om ursäkt och vädjar om att de ska ta bort uppmaningarna till sabotage från sina hemsidor.” Hot lönar sig och offren ber mobbarna om ursäkt. Det här är Sverige! Vi lever faktiskt i en demokrati, och vågar man inte stå upp för sina åsikter i ett sådant samhälle är man helt enkelt en ynkrygg. Vi måste börja stå upp mot dessa anarkistiska våldsromantiker vilket Centerpartiet och CUF gör. Läs mer här! Senare har de militanta parasiterna lyckats stänga ned hela sidan. 7. Clownen Masoud Kamali Masoud Kamali anser att det är värre i Sverige än i Iran eftersom han bara blev torterad i Iran medan han i Sverige blir ifrågasatt. Om Masoud Kamali menar allvar är det väl bara att flytta tillbaka till Iran? Om det är så hemskt att bli ifrågasatt, något som är ganska vanligt i en demokrati, är det väl bara att flytta härifrån. Det framgår också att Kamali är en gammal revolutionärromantiker och marxist, något som verkligen syns i hans förslag där kvoteringar och fullständig amnesti från polisingrepp för människor med utländskt påbrå ingår. Grunden är också densamma, dvs. strukturell diskriminering. Allting avgörs av krafter utanför individens maktområde. Visst är det beklagligt att Kamali hotas av galningar som inte kan uttrycka sig, men han är ju knappast ensam om det. Dessutom var han inte så snäll själv när han ingick i en militant cell i Iran. Och precis som många feminister försöker bunta ihop sina kritiker med våldsamma galningar säger Kamali så här: ”När rasister attackerar mig på gatan så vet de att det finns en stark opinion bland etablerade forskare och politiker i Sverige emot mig. Man har försökt att smutskasta mig på tusen olika sätt. Jag har verkligen torterats under de här två åren. Jag kan säga att tortyren i Iran bleknar jämfört med det jag utsatts för sedan jag blev statlig utredare.” Och vad är det som är så hemskt? Jo, en doktorand i statsvetenskap har kallat honom för charlatan, dvs. namngivit honom för den han är. Han och Eva Lundgren spelar i exakt samma division. Det är otroligt att Mona Sahlin tillsatte denna galning som utredare. Ingen kan ju ta människan på allvar. Läs gärna om hur tillsättningen gick till. Masoud Kamali får skarp kritik av Maurico Rojas. Det är skönt att inte den ansvarige ministern Jens Orback går på tramset. Tydligen finns det en gräns för vad som räknas som seriöst, även i Sverige! 8. Nytt på feministfronten Feminismen har inte haft något större utrymme i denna valrörelse. FI har hamnat i skymundan och feminismen är nästan en belastning. Äntligen börjar det svenska samhället tillfriskna! Men jag ska trots det ta upp det som kan intressera feministkritikern. Målet är ju att denna stående rubrik ska bli onödig. Elise Claeson har skrivit boken mamma@home om hur genustramset försöker styra biologin. Politiker och genuspedagoger försöker styra föräldrar åt rätt håll men de misslyckas: ”Genusgalenskaperna tror nu bara en mycket liten elit på. Men den har makt över politikerna, som fortfarande vill tro att politikens alkemi kan skapa en ny människa, som är en blandning av kvinna och man, mamma och pappa. Det ger en härlig känsla av makt, nästan en känsla av att vara Gud.” Wille Crafoord har skrivit en bra debattartikel där han slår ett slag för valfriheten samtidigt som han kritiserar Elise Claesons biologifokus. Han skriver: ”Jag tror nämligen att Elise Claesons bok mamma@home kommer att fylla en viktig funktion. Att hon gör ett jättejobb! De reaktionära tendenser som hon i sin artikel (SvD Brännpunkt 24/8) ganska plumpt levererar med bisarra inslag av banalbiologism, hade nog i feministhysterins bakvatten kunnat sippra ut i samhället på ett betydligt mer sofistikerat vis.” Och: ”Jag är övertygad om att de flesta barn mår som allra bäst, när deras föräldrar mår som allra bäst. Om pappan har lust att vara hemma med kidsen, fine. Om mamman också vill det, eller sikta på ministerpost i Bryssel, eller på ett otidsenligt sätt vill ställa upp för den andre: precis lika finemang!” Svårare än så borde det ju inte vara. Men är man konspiratoriskt lagd så är man… Det kan inte vara lätt för våra kära feminister. Även Göran Hägglund och Maria Larsson skriver en bra artikel om valfrihet. Vad sägs om rubriken: ”Barnen måste gå före arbetet”? Och vad sägs om följande formulering? ”Låt oss ge makten till föräldrarna att själva avgöra hur de ska ordna omsorgen om barnen, utan tvingande påbud från politiker och tyckarelit.” Även Hägglund och Larsson inser att kvinnor inte är determinerade för att vara hemma med barnen och män till förvärvsarbete. Elise Claeson har en lite väl snäv och fyrkantig bild av människan. Men det gläder mig att hon retar upp alla politiskt korrekta feminister. Vill du läsa feministen Petra Ulmanens förmynderipolitiska artikel och kritik av Elise Claeson får du tillgång till den här. Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ vill införa en mansskatt för att jämna ut inkomstskillnaderna. Välkommen till den nya marxismens ideologi feminismen! Notera att hon inte använder ordet mansskatt utan eufemismen jämställdhetsskatt. /Fredrik Runebert