HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Sverige behöver mer politisk satir av hög kvalitet!
 

1. Essätävlingen om Ayn Rand
2. Filosofitest
3. De nya ministrarna, hetsjakten och min bevakningslista
4. Mail till kulturministern
5. Politisk satir av hög kvalitet är något som fattas i Sverige
6. Ett tredje svenskt uppror i EU
7. Nytt på feministfronten

1. Essätävlingen om Ayn Rand

I förra nyhetsbrevet skrev jag om Captus och Timbros essätävling som jag själv deltog i.

Nu har vinnarna i tillkännagivits.

Vinnaren är Dominika Borg som skriver en svensk parallell till Ayn Rands klassiska passage där Dagny Taggart funderar över hur samhället håller på att rasa samman.

En mycket värdig vinnare, även om jag tycker att just den passage som Dominika väljer som svensk anologi inte är den bästa av Ayn Rands passager. Den ger ett alldeles för gnälligt intryck när den inte kompletteras med Rands mer positiva passager såsom hjältarnas utopiska dal.

Marxisten Boris Benulic bidrag bygger på en konstig parallell mellan Ayn Rand och den frihetliga vänstern.

Sandra Karlssons bidrag om svensk utbildningspolitik kommer på en tredje plats.

Hade jag varit jury och valt en vinnare hade jag valt Sandra Karlssons bidrag.

Objektivisten Carl Svanberg lyfter i en blogpost fram mitt bidrag i mycket positiva ordalag.

Tyvärr har jag inte sett till några fler essäer. Hoppas fler väljer att offentliggöra sina bidrag. Vill läsa mer…

2. Filosofitest

Har via kulturrevolution.se funnit följande intressanta filosofitest.

Så här blev mitt resultat:

1. Ayn Rand (100%)
2. Aristotle (84%)
3. Nietzsche (83%)
4. Epicureans (75%)
5. Aquinas (70%)
6. Cynics (70%)
7. Kant (69%)
8. John Stuart Mill (69%)
9. Stoics (68%)
10. David Hume (67%)
11. Spinoza (67%)
12. Thomas Hobbes (65%)
13. Jeremy Bentham (64%)
14. Jean-Paul Sartre (61%)
15. Plato (54%)
16. Prescriptivism (48%)
17. St. Augustine (47%)
18. Ockham (46%)
19. Nel Noddings (39%)

Ayn Rand och Aristoteles kommer på rätt placering. Men frågan är om inte Kant borde stå högre upp samt Nietzsche och cynikerna lägre ned. Men annars stämmer nog resultatet väl överens med mina filosofiska ståndpunkter.

3. De nya ministrarna, hetsjakten och min bevakningslista

Den regering som presenterades av Fredrik Reinfeldt var mycket intressant och överraskande. Tyvärr kom två ministrar med journalistbakgrund att få problem då de har slarvat med betalningarna av tv-licenser och skatter. Ett brott förvisso, men ett brott som kan jämföras med nedladdning av mp3-filer. Det ska bestraffas men det bör inte diskvalificera från ministeruppdrag. Det var dock riktigt att Maria Borelius avgick som handelsminister då hon helt enkelt hade gjort för många försyndelser. Cecilia Stegö Chilo befann sig på gränsen, men borde ha kvarstått som minister. Det är trist att det vart så här eftersom båda dessa personer är väldigt kompetenta och de skulle ha kunnat kompensera sina synder med råge om de fått arbetat lite för vårt land.

Nu när journalistdrevet har fällt två ministrar får de blodsmak och nu blir migrationsminister Tobias Billström och finansminister Anders Borg nästa offer. Men nu verkar det som att journalisterna har gått för långt. Många är nog trötta på hetsjakten och anser nog att nu får det vara nog. Det räcker nu! Om inte bör man sparka en massa journalister och chefsredaktörer.

Det är symptomatiskt att man ställer större krav på borgerliga ministrar än på socialdemokratiska. Den tidigare justitieministern Thomas Bodström betalade en barnflicka svart men fick sitta kvar ändå. Transport valde inte att polisanmäla Bodström och Göran Persson såg inga större problem med detta – då!

Helt plötsligt har också radiotjänst infört en ny praxis och polisanmäler nu människor som erkänner att de tidigare inte har betalat tv-licens men som sedan vill göra rätt för sig.

Sedan att Göran Persson försöker vinna politiska poäng på det som skett kanske inte är så överraskande, men det visar hur patetisk Persson är. Hur kan en människa bli en sådan hycklare som Persson är? Det är mig en gåta! Han om någon ska väl hålla käften. Kasta inte sten i glashus som det brukar heta.

Förvisso tycker jag att det är bra att politikerna granskas noga. Men varför var inte granskningen lika hård mot den föregående regeringen? Och vem granskar journalisterna? Om inte ministrar får ha betalat någon svart då ska inte heller en journalist som granskar politikerna få ha betalat någon svart. Sparka Otto Sjöberg på Expressen.

Och alla de moderater som hugger sin statsminister i ryggen och följer med i drevet borde skämmas. Försvara era ministrar istället för att köpa vänsterns verklighetsbild. Med sådana fega vänner behöver man inga fiender.

Men den minister som begått det värsta brottet är miljöminister Andreas Carlgren som roffat åt sig mer ersättningar från staten än vad han har rätt till eftersom han trooodde att inkomster från Centerpartiet och Vin & sprit inte räknades som inkomst. Vad trodde han att det var? Allmosor? Carlgren har aktivt roffat åt sig resurser från skattebetalarna medan de övriga ministrarna passivt har låtit bli att betala en orättfärdig tv-licens och en omoraliskt hög skattenivå.

Läs om den omoraliska centerpartisten här.

Det är som om att de här brottsliga handlingarna är mindre allvarliga än att vägra att betala skatt. Jag förstår inte hur man tänker då. När man inte betalar skatt bryter man mot lagen men man stjäl inte från någon. När socialdemokratiska ministrar och Andreas Carlgren tar ut mer ersättningar än de har rätt till har de stulit från skattebetalarna. Om det är någon som ska avgå så är det Andreas Carlgren.

De ministrar som jag uppskattar och som är kvar är följande:
1. Carl Bildt. En riktig skräll och mycket modigt av Reinfeldt. Han kan verkligen överraska positivt ibland. Just när man suckar över att han alltid viker ned sig gör han något sådant här och han får pluspoäng hos mig. Tänk att ha en sådan karaktär att utse en tidigare statsminister som han har haft konflikter med till en ministerpost där Bildt kan komma att glänsa mer än statsministern. Tack Reinfeldt för att vi äntligen får en kompetent utrikesminister i Sverige. (Okey Jan Eliasson var också kompetent, men sedan kan jag faktiskt inte komma på någon mer. Skillnaden mellan Bildt och Eliasson är dock att Bildt är mer frihetlig). Enligt Lars Leijonborg blev han och alla andra partiledare tillfrågade om de ville ha ministerposten. Men som tur var valde alla bort den möjligheten. Det hade nämligen blivit ohållbart att en partiledare skulle vara utrikesminister då en sådan reser utomlands ganska ofta.
2. Cecilia Malmström. Den tidigare europaparlamentarikern som jobbat hårt för att öppna upp EU samt för att utvidga EU till nya länder. Det räcker med att hänvisa till hennes namninsamling mot flyttcirkusen till Strasbourg för att legitimera hennes positiva egenskaper.
3. Nyamko Sabuni. Visst har denna folkpartist lagt fram dåliga förslag såsom obligatoriska gynundersökningar i högstadiet med motiveringen att får man kränka pojkar genom obligatoriskt pungkännande måste man också få kränka flickor. Andra dumma förslag är slöjförbud och förbud mot religiösa friskolor. Men hon kommer inte att få stöd för några av dessa förslag. Därför är hon ofarlig men samtidigt en viktig motbalans till allt vänsternonsens om att man inte får ställa krav på invandrare. Sabuni tar integrationsproblemet på allvar och hon är kompetent. Som jämställdhetsminister blir hon antagligen väldigt bra då hon i en radiointervju har sagt att hon inte kallar sig för feminist utan hon nöjer sig med att vara för jämställdhet. Äntligen! Och här visar hon vilken viktig kraft hon är. Äntligen blir vi av med det statliga stödet till det tramsiga centrum mot rasism som tjafsar om en glass får heta nogger black eller inte.
4. Beatrice Ask. Hon har bra koll och hon är relativt hårdhudad. Hon viker inte ned sig i första taget. Äntligen blir det lite hårda tag mot buset. Men samtidigt har hon, till skillnad från sina konkurrenter till posten, en viss respekt för rättssäkerheten. Om Centerpartiet eller Folkpartiet hade fått denna ministerpost hade jag blivit mycket rädd eftersom det då hade blivit Johan Linander som tycker att man ska införa omvänd bevisbörda eller Johan Pehrsson som tycker att det här med buggning kan man införa utan att bry sig det minsta om rättssäkerhet och integritet. (Obs. dock att jag är för buggning, men det måste ju finnas proportioner och restriktioner på det hela. C. hamnade helt rätt i den frågan.)
5. Maud Olofsson. Trots hennes snedsteg inför regeringsbildandet kan man inte ta ifrån Olofsson att hon är den mest engagerade och kunniga kandidaten till näringslivsministerposten. Hon är också den som har flest och bäst förslag för att förbättra företagsklimatet.
6. Göran Hägglund. Någon bättre socialminister kan vi inte få. Kulturradikaler inom Centerpartiet bävar för denna socialminister. Nu får vi äntligen en socialminister som verkligen tror på valfrihet inom barnomsorgen och som tror att föräldrarna är bättre uppfostrare än staten. Nu får vi också en minister som inte ger vika för kulturradikala krafter som vill införa polygami och annat trams. Tyvärr får vi också en minister som vägrar att inse verkligheten inom alkoholpolitiken. Som tror att man kan höja alkoholskatterna och oförmyndigförklara människor genom att tvinga EU att införa restriktioner på alkoholimport.
7. Lars Leijonborg. Blir en utmärkt utbildningsminister. Är det något Leijonborg kan är det dessa frågor. Svensk forskning kommer att få en kvalitetshöjning med denna minister.
8. Jan Björklund. Äntligen får vi en skolminister som har kunskap och som vet vad han vill. Nu kommer flumskolan att avskaffas och kunskapen och eleven kommer att ställas i centrum. Redan nu har han lyckats reta upp kommunalpolitiker genom att slopa gymnasiereformen 2007 för att istället lägga fram ett bättre förslag 2009 med en mer elevanpassad skola med lärlingsutbildning, yrkesutbildning och teoretisk utbildning.

Under det senaste bildningsstyrelsemötet i Avesta kommun satt ordförande Wojciech Nedzewicz och beklagade sig över alla tagna kostnader som kommunen tvingats ta för att anpassa sig till reformen. Men hade det varit bättre att ta två omorganisationer på raken? Eller menar Nedzewicz att maktskiftet inte ska ha någon betydelse? Eller menar han att Alliansen ska bryta sina vallöften för hans skull? Snacka om att lida av hybris. Tur att han har kommit till insikt om var han hör hemma, dvs. på vänsterkanten och att han nu samarbetar med vänsterkartellen. Kan också avslöja att jag riktigt njöt under bildningsstyrelsen. Okey, vi förlorade vår majoritet till vänsterkartellen, men i landstingsvalet och i riksdagsvalet gick det vägen. Nu äntligen är det borgarna som bestämmer. Nu är det vänsterns tur att känna på hur det känns att alltid bli nedröstad och alltid få rätta sig efter majoritetens beslut. Jag förstår att det svider Nedzewicz, men så här är det i en demokrati.

Halvbra ministrar:
1. Anders E. Borg. Problemet med honom är att han betraktar Sverige som ett excel-ark, men vår finansminister är för en gång skull ekonomiskt kompetent. Han är nationalekonom och ingen lekman. Han kan räkna och han tar sin uppgift på allvar. Någon annan kunde inte ha varit bättre eftersom Moderaterna inte har någon som passar bättre. Och representanter från andra partier kan inte ta den här ministerposten av den enkla anledningen att en finansminister måste ta ansvar och balansera olika önskemål inom en regering. En sådan uppgift kan omöjligen ett mindre parti ta.
2. Sven-Otto Littorin. Har en bra förståelse för småföretag och entreprenörer men är alltför feg när det gäller reformering av arbetsrätten. Måtte Maud Olofsson kunna övertyga honom om att jobb är viktigare än att bli älskad av facket.

Stolpskottsministrar:
1. Mikael Odenberg. Den mest arrogante, stöddige och nonchalante minister som tillsats i den borgerliga regeringen. Han är i total avsaknad av ryggrad och principer. Det viktigaste för honom är makten. Skönt att han bara blev försvarsminister. Med tanke på försvarets tillstånd i dag kan han omöjligen ställa till det särskilt mycket. Tänk om han hade blivit finansminister…
2. Andreas Carlgren. Kommer från det gamla gardet i Centerpartiet som tyckte att det var en bra idé att samarbeta med Socialdemokraterna. Som tack för trogen tjänst fick han posten som generaldirektör för integrationsverket. Där ägnade han sin tid åt att tycka synd om invandrare och spekulera om osynliga strukturer samt anklaga alla svenskar för rasism. Bra att han inte blev integrationsminister.

Resten har jag inte tillräcklig koll på för att kunna ha någon åsikt om. Politiskt sett är alliansens budgetproposition gammal skåpmat. Det är fördelen med en regering som talar om vad de ska göra före ett val. Skatterna kommer att sänkas med 42 miljarder och bidrag från A-kassan och sjukförsäkringen kommer att stramas åt samtidigt som egenavgifterna ökar. Regeringen kommer heller inte att slösa pengar på att gömma undan arbetslöshet utan kommer att satsa på riktiga jobb. Och detta har de lyckats åstadkomma under en mycket kort period som dominerats av en massa skandaler. Är inte det väldigt starkt gjort?

Under mandatperioden kommer jag att hålla en extrakoll på 5 riksdagsledamöter.
1. Ulf Berg, m.
2. Kurt Kvarnström, s.
3. Johan Linander, c.
4. Annika Qarlsson, c.
5. Fredrick Federley, c.

Ulf Berg ska jag ha koll på eftersom han är från Avesta och för att jag vet att han saknar ideologisk ryggrad och tydliga principer. Han är mycket godtycklig i sina ställningstaganden och man vet aldrig i förväg var man har honom.

Kurt Kvarnström kommer också från Avesta och jag har haft en insändardiskussion med honom för ungefär ett år sedan angående Socialdemokraternas dåvarande budgetförslag där utanförskapet och den riktiga arbetslösheten doldes genom uppfinningsrika sifferlekar. Kvarnström kunde inte svara utan fortsatte att kritisera Moderaterna och Centerpartiet för att de har fel politik. En politiker som inte kan svara på fundamentala frågor och som sätter i system att kritisera andra partiers politik istället för att presentera sin egen måste man hålla ett vakande öga på. Du kan läsa mer här.

Johan Linander har jag redan skrivit väldigt mycket om på min hemsida. Men för er som är nyanlända är Linander en centerpartist som tycker att Sverige ska införa omvänd bevisbörda. Han är dessutom centerfeminist. En mycket obehaglig politiker som saknar ideologisk ryggrad.

Annika Qarlsson bevakar jag av exakt samma skäl som jag bevakar Johan Linander.

Du kan läsa om dessa två här. (Under rubriken ”Samtyckeskravet”)

Fredrick Federley är den bästa politikern i riksdagen och jag lade min röst på honom. Man kunde tydligen göra det trots att jag bor i Avesta kommun.

4. Mail till kulturministern

Hej Cecilia!

Vill bara meddela att jag står på din sida och att jag hoppas på att du har kraft att sitta kvar som kulturminister.

Oavsett orsaken till att du licensskolkat så är det fel enligt min mening. Man ska följa lagen, oavsett hur dålig den är (med undantag för förtryckarregimer såsom Sovjetunionen, Nazityskland och Nordkorea, i sådana länder är civil olydnad okey). Men det måste finnas proportioner på det hela. Det är givetvis värre att aktivt roffa åt sig pengar från staten såsom Andreas Carlgren har gjort än vad det är att passivt låta bli att betala till tvångsfinansierat kulturutbud.

Jag hade hoppats på att du skulle utmana finkultureliten som lever på skattebetalarnas pengar. Det behövs en rejäl städning bland allt bråte som gömmer sig bakom vår paternalistiska och parasitiska kulturpolitik. Men nu kan du få svårt att göra det då du inte har ryggen fri. Det är synd.

Men nu är det som det är och jag hoppas att du orkar stå emot stormen som blåser. Stå på dig.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert, frihetlig centerpartist

Tyvärr fick inte brevet någon effekt…

Här kan ni läsa en mycket bra krönika i den relativt nya Internettidningen Kulturen.

Det är ingen slump att det är vänstervridna konstnärer och författare som är mest hätska mot vår nye kulturminister. Befria kulturen från politikens bojor! Borde inte vår nu avgångne kulturministers ansats att kulturarbetare ska börja betraktas som självständiga företagare istället för bidragstagare vara vår utgångspunkt i kulturpolitiken?

Tv-licensen bör avskaffas. Men vad ska den ersättas med? En tv-skatt svarar moderaterna.

Det är bättre, men då ska anslagen enbart gå till smala kvalitetsprogram, dokumentärer och föreläsningar mm. Då räcker det med en tv-kanal.

Danne Nordling föreslår att krav på nyhetsprogram och bra samhällsinformation via tv-koncessioner ska ersätta tv-licensen.

För er som tror att enbart staten kan förvalta vårt kulturarv får tänka om.

Nordiska museet uppstod som ett privat initiativ och ägdes privat ett tag innan en stiftelse tog över som fortfarande äger museet.

5. Politisk satir av hög kvalitet är något som fattas i Sverige

Underhållande, satiriska och politiska komedier i tecknad form saknas i Sverige idag. Möjligtvis finns det någonstans i Europa som jag inte känner till, men som ni läsare kanske kan tipsa mig om. Men det är möjligt att alla nya initiativ såsom satirteckningarna av Muhammed slås ned innan de har hunnit slå ut sina rötter.

I USA finns följande serier som jag uppskattar: 1. South park, 2. Family guy, 3. Simpsons, 4. Li´l Bush.

South park är en riktig klassiker som slår åt båda hållen även om det finns en viss högerviktning. Samma sak gäller Simpsons och Family guy som dock har en viss vänstervridning. Li´l Bush är vänsterkritik mot Bush och hans anförvanter, men satiren är så rolig och träffande att jag inte bryr mig.

Cartman och hans vänner i South park är väldigt cyniska och politisk inkorrekta och de skämtar om allt från judendom (och därmed antisemitism) till hippies. Parodier har också gjorts på Saddam Husein och Usama bin Laden. Mitt favoritavsnitt är där Cartman och Stan snor en båt och kör rakt in i en damm. Då pojkarna som vanligt försöker smita från ansvar börjar det spekuleras bland de vuxna om vad de stora översvämningarna beror på. Domedagsprofeter börjar skrika om att det är växthuseffekten och därefter är kalabaliken igång. Det är verkligen tydligt att detta avsnitt är en parodi på filmen ”The day after tomorrow” som handlar om hur en ny istid uppstår på grund av västlänningars leverne.

Besök South Parks hemsida.

Du kan se snuttar från avsnittet här.

Family guy är kanske inte direkt politisk, men det är tydligt att serien driver med tanken om kärnfamiljen och traditionella värden. Stewie, den intelligenta babyn, är min absoluta favorit. Han har ambitionen att ta över hela världen och han hatar sin egen mor. Han älskar vapen, krigskonst (läser bland annat Sun-tsu) och krig, men han kan inte motstå frestelsen av sådant som babiesar i regel uppskattar, såsom nappar och tecknade barnprogram. I ett avsnitt görs en parodi på Usama bin Laden som spelar in en video där han hotar de ”otrogna” västlänningarna. Favoritscenen där är när Usama bin Laden tappar tråden och börjar prata med sina terroristvänner. Han säger: ”Looks who sneakering over there. Mr. I can´t do a suicide-bombing because I´m sick. He had a note from his doctor. He brought a note from his doctor. It is a suicide-bombing.”

Men mina absoluta favoritscener är där Stewie retar Brian (den talande hunden) för att han aldrig skriver den där romanen som Brian talade om för tre år sedan. ”That, that novel you´ve been working on for quite some time. Do you have a stack of papers there?”. Där tas mycket av grunderna för romanskrivandet upp såsom hur man bygger upp en intrig. För att ni ska få smak på det hela frångår jag mina principer att inte länka till youtubefilmer som är utklippt material från kommersiella serier. Dessutom har youtube som köpts upp av google ingått avtal med några musikbolag om att dela på annonsintäkterna för de sidor där kommersiellt material finns. (Har dock inte undersökt om detsamma gäller kommersiella serier och om detta klipp omfattas av ett sådant avtal.)

Titta på när Stewie retar Brian.

Besök Family guys hemsida.

Simpsons är inte heller direkt politisk men i sitt framställningssätt kan man dra vissa slutsatser. Några exempel på det är att Mr. Burns karakteriserar den ”onda kapitalisten”, Homer Simpson den korkade och lata arbetaren som bara dricker öl, Bart Simpson som den oduglige och bråkige killen och Lisa Simpson som den intelligenta och smarta plugghästen. Därmed kan man dra slutsatsen att den har en feministisk och socialistisk övervikt. Men Simpsons kommer undan med det eftersom parodierna görs med finess och då till och med Mr. Burns uppvisar försonliga sidor emellanåt vilket gör att Simpsons inte bara blir en hatserie mot kapitalister och män.

Besök Simpsons hemsida.

Li´l Bush är en mycket rolig serie där George W. Bush är en skolpojke som har vänner som heter Condoleeza Rice, Donald Rumsfeld och Dick Cheney. De karakteriseras som maktlystna, krigsgalna och okunniga. Särskilt Bush utmålas som ointresserad av skolan då han i ett avsnitt ber Condi att göra alla hans läxor och skolarbeten så att Bush kan fokusera på hot-dog-day, en mycket amerikansk dag. Condi svarar ja till detta då hon är lite småkär i George. När Bush blir stor vill han bli någon som bestämmer. ”I want to decide”. Lillebror Jeb Bush beskrivs som en nedtryckt och efterbliven familjemedlem medan George är determinerad att ta över efter sin far George Bush sr.

Besök Li´l Bush hemsida.

I Sverige finns det bara en satirtecknare som har talang och det är Kalle Strokirk. Kolla in hans bildblogg och hans könsfredsmanifest samt Farväl till vänstern.

Sedan är det barskrapat. Ta bara SSU:s och LO:s seriebok från Galago/ordfront där man försökte göra satir på Allians för Sverige genom att påstå att Reinfeldt blir kåt av att få höra att hans partivänner har dödat och våldtagit kvinnor och barn. Roligt värre! Bara plumpa påståenden utan några som helst kopplingar till verkligheten, inga kopplingar till alliansföreträdarnas åsikter, värderingar och handlingar. Inte heller några finesser. Möjligtvis kan det betraktas som satir på de själva. Sverige behöver verkligen kvalitetssatir.

Läs om Galagos seriebok ”Stoppa borgarna” här.

Det enda exempel på någorlunda rolig satir är Knappnytt. Men även där finns det plumpiga inslag.

Sverige skulle också behöva en politisk högerkanal som på allvar utmanar vänstern och dess hegemoni. Ethan Kaplan vid Stockholms universitet visar i en avhandling att Fox news direkt påverkade valutgången 2000 genom att få 200 000 att rösta republikanskt. Detta kunde man se genom att jämföra områden som hade fox news i sitt lokala kabelutbud med de områden som inte hade det.

Läs mer här.

6. Ett tredje svenskt uppror i EU

Dags för ett tredje svenskt uppror mot överförmynderiet inom EU.

Det första var snuset där EU har en fundamentalistisk syn på en produkt som varken har ett vetenskapligt stöd eller ett folkligt stöd. Det andra upproret är folkpartisten Cecilia Malmströms namninsamling för att flyttcirkusen ska upphöra. Det tredje upproret bör handla om att stoppa den socialistiska EU-lagstiftningen om arbetstidsregler.

7. Nytt på feministfronten

I senaste numret av Neo (nr. 5) framgår det att fula människor diskrimineras av snygga människor. Snygga människor lyckas nämligen mycket bättre än fula. Snygga har exempelvis 5 till 10 procent högre lön än genomsnittet medan de fula har 5 till 10 procent lägre lön än genomsnittet. Få se nu vad vi ska döpa denna maktordning till. Vad sägs om utseendemaktordningen?

Kolla in Neo nr. 5.

Prenumerera på Neo du med.

Kalle Strokirk erbjuder en illustration på Schyman-logik.

Washington Times-kolumnisten Suzanne Field skriver om mäns och kvinnors skilda hjärnor.

Det första en borgerlig regering måste göra för att förbättra jämställdheten är att kicka nollan Claes Borgström från Jämo och ersätta honom med en humanist. Det senaste snömoset producerat av ideologiproducenten handlar om att koppla samman prostitution och löneskillnader mellan män och kvinnor.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|