(Varit med i ring P1)
"Mannen är av naturen en blodsugare, en emotionell parasit, och förtjänar därför av moraliska skäl inte att leva, eftersom ingen har rätt att leva på någon annans bekostnad." "(män) kan odla kohagar tillsammans med rövslickarna eller också kan de gå till närmaste trevliga självmordscenter där de snabbt, diskret och smärtfritt kan bli ihjälgasade." "Mannen är en biologisk olycka...".
Detta är publicerat år 2003 i Sverige. Importerad från USA där manshatande Valerie Solanas, som försökte mörda Andy Warhol, är den stora författaren. Den person som översättaren Sara Stridsberg och bokförlaget Modernista anser är den största och viktigaste feministförfattaren i världshistorien. Sara Stridsberg älskar Solanas texter och beskriver manifestet som rappt, klarsynt och kompromisslöst. En extrem försköning av ett manshatande verk som fått alltför mycket positiv uppmärksamhet. Det är egentligen otroligt att jag ska behöva påtala det makabra i att hylla en person som Valerie Solanas. Har vi inte lärt oss någonting från historien?
Jenny Högström anser att SCUM-manifestet borde likställas med biblar och erbjudas gäster på hotellrum. Aftonbladets finkulturselit anser i sin tur att boken är "...en skrämmande klarsynt beskrivning av förvirrad manlighet".
Man tar sig för pannan! Här har vi dagens medlöpare som efter några decennier kommer att förneka att de någonsin varit feminister!
En bok som inte fått lika mycket uppmärksamhet, eller som inte fått någon uppmärksamhet alls, är Kalle Strokirks feministkritiska bok "Antifeministiska manifestet" som har getts ut på Contra. Att någon ifrågasätter feminismens patent på ordet jämställdhet är inte intressant i dagens snåla debattklimat. Den politiskt korrekta sanningen idag är feminismens manshat. Det är en skam att man inte kan uppmärksamma en saklig debattbok riktat mot statsideologin när man uppmärksammar manshat utan att reagera. Det är alltså politiskt korrekt att hata och bespotta män idag. Det är ingen som reagerar. Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt att ingen uppmärksammar en bok som kritiserar just detta fenomen.
