Du kan lägga in beställningar på böcker här!
Antifeministiska manifestet — Startskottet för utmaningen av feminist- och socialisthegemonin
Strokirk, Kalle: Antifeministiska manifestet — en kritik mot ge igenställdhetens och avundsjukans evangelium, Contra, 2003
Tecknaren Kalle Strokirk som bland annat varit publicerad i Aftonbladet och DN har skrivit en bok som tydligt utmanar feministideologins hegemoni. Tyvärr riskerar boken, enligt Elise Claeson, att bli årets mest nedtystade bok. Strokirk beskriver i den ena delen av boken hur farlig feminismen, särskilt likhetsfundamentalismen, är för det svenska samhället. Den underliggande tesen är att feminismen är en förlängning av marxismen. I den andra delen målar Kalle Strokirk upp ett alternativ på ett jämställt och rättvist samhälle. Alternativet är tydligt, om än orealistiskt i vissa delar. Tyvärr! Ett exempel på det är bildandet av en lågskattezon på landsbygden som sedan sprider ut sig i resten av landet genom att fler företag och medborgare ansluter sig till zonen.
Författaren lyckas tydligt skilja på feminism och jämställdhet samt på feminism och kvinnor. Det viktigaste för en antifeminist är att ifrågasätta och krossa illusionen om att feminism är synonymt med jämställdhet. Feminismen kan enbart vara en väg av flera till jämställdhet. Precis som antikommunisten inte behöver vara emot arbetare och rättvisa behöver inte antifeministen vara emot kvinnor och jämställdhet. Tyvärr föreligger ibland risk för kvinnohat när feminismen kritiseras. Denna manschauvinism har Strokirk med bravur undvikit genom att plädera för fred och harmoni mellan könen.
En nackdel med boken är dock att Kalle Strokirk tangerar gränsen för biologismens fängsel, precis som många andra feministkritiker såsom Birgitta Kurtén-Lindberg som skrivit Tokfeminismen på Timbro gör. Istället för att inta motsatt position till den moderna likhetsfeminismen bör man inta en mer självständig och nyanserad position. Varför inte helt enkelt privatisera könsrollerna? Varför låta staten styra människors liv? Varför låta politiker fatta beslut på undermåliga beslutsmaterial som enbart bygger på spekulationer? Varför inte låta människor göra sina egna val? Och egna misstag? Om könsskillnader är biologiska kommer detta att slå igenom i människors val av levnadsstil, om det enbart är det sociala och det kulturella som styr är det upp till var och en att bygga upp sitt sociala och kulturella sammanhang tillsammans med andra människor. Ingen har kunnat bevisa var biologin slutar och var kulturen börjar, varför då vara så tvärsäker? Låter man ideologin gå före allt annat? Staten kan inte från centralnivå avgöra hur jag och min syster vill leva. Det är bara jag och min syster, om någon, som vet det, oavsett biologiska eller sociala förklaringsmodeller.
Den vision som Kalle Strokirk målar upp är ett antibyråkratiskt lågskattesamhälle som bygger på entreprenörskap och kreativa nätverk. I dessa nätverk kommer människor att specialisera sig efter kompetens, intresse och behov. Det ska finnas fria yrkesutövare som raggar arbeten åt nätverket och en nätcentral som bokför åt de fria yrkesutövarna i nätverket. I nätverkssamhället är människor fria och självägande småföretagare. Detta är ett alternativ till statens och storföretagens marknadsekonomi där staten står för tvånget och storföretagen och kapitalisterna för anställningstrycket. Strokirk föreslår en blandning av nätverksekonomi och kapitalism så att människor själva kan välja om de vill ha den trygghet som en anställning ger eller den frihet som företagandet ger. För att uppnå bättre valmöjligheter blir skattesänkningar och en dramatiskt nedbantad stat ett måste. Staten ska enbart ägna sig åt grundtrygghet och försvaret av individens fri- och rättigheter.
Kalle Strokirk kan kritiseras för att överdriva feminismens negativa konsekvenser när han i ett kapitel målar upp ett skräckscenario i paritet med kommunismen och nazismen. Poängen är dock inte att feminismen oundvikligen är lika ond som kommunismen och nazismen utan att det finns många beröringspunkter mellan dessa tre totalitära ideologier. Risken med dylika resonemang är alltid att man relativiserar ondskan i nazismen och kommunismen. Det gäller att både kunna se likheterna och skillnaderna mellan olika totalitära ideologier.
Boken är ett startskott i försvaret mot feminismens åsiktshegemoni i Sverige. Kalle Strokirk är först i Sverige med en äkta antifeministisk bok jämförbar med amerikanen Warren Farrells Myth of Male Power, (Myten om manlig makt). Till skillnad från andra feministkritiska böcker i Sverige går Kalle Strokirk på djupet och attackerar själva kärnan i feminismen, dvs. patriarkatsteorin. Feministkritiker på bland annat Timbro skrapar bara lite fegt på ytan istället för att ifrågasätta hela fundamentet.
Boken kommer antagligen att förtigas eftersom boken i princip säger att kejsarinnan är naken. Förhoppningsvis får vi en tankeställare nu när ett nytt perspektiv ställs mot det idag allenarådande perspektivet — genusperspektivet. I Sverige verkar vi inte ha plats för mer än en ”sanning” i taget. På 1960- och 1970-talet var det extremvänstern, på 1980-talet var det nyliberalismen och idag är det likhetsfundamentalistisk feminism.
”— Varför ha ru skygglappar?
— Jag vill inte missa genusperspektivet!”
Läs ett utdrag ur boken!
Marsianerna har landat
Carlsson, Carl: Marsianerna har landat, Contra, 1994
”Marsianerna har landat” är en humoristisk och satirisk bok som främst handlar om Socialdemokraternas ologiska resonemang. Deras logik är inte som vår logik, utan följer ett marsianskt mönster. Där tar man upp de diffusa hänvisningarna till den anonyma allmänheten som legitimerar många dumheter såsom höga skatter och bidrag. Vanliga metoder för att behålla makten tas upp till behandling såsom begreppet ”högerextremist” som används i tid och otid för att tysta kritiker.
Även samhällstrenden med ombudsmän kritiseras då det personliga ansvaret hamnar i skymundan. Den bästa representanten för en person är personen själv. Kategoriseringen av pengar är ett annat avsnitt som fastnar i mitt huvud eftersom det är så klartänkt. Carl Carlsson tar Milton Friedman till hjälp när han förklarar vad som är fel med dagens samhälle. Det finns fyra kategorier av penninganvändning; 1. Egna pengar för eget bruk, 2. Egna pengar för andras bruk, 3. Andras pengar för eget bruk och 4. Andras pengar för andras bruk. I vilken kategori tror du att man är mest ansvarsfull?
Några små snedsteg görs dock i avsnittet om Kvinnosaken där det insinueras att kvinnor ska sköta hushållet och ta hand om barnen. Visst, jag har inget emot att kvinnor gör det. Jag har heller inget emot att män gör det. Det som stör mig är att författaren med sådan säkerhet kan avgöra att kvinnor och män måste dela upp arbetsuppgifterna efter 1800-talsmodell.
Generellt sett är boken väldigt bra och jag rekommenderar den varmt till er alla. Om du vill förstå högerns kritik av dagens samhälle på ett lättläst sätt, och därpå humoristiskt, bör du verkligen läsa Carl Carlssons bok.
Läs ett utdrag ur boken!
Den dubbla resan
Eriksson, Elina: Den dubbla resan, Contra, 1988
"Den dubbla resan" av Elina Eriksson är en personlig skildring av ett biståndsarbete i Vietnam efter Vietnamkriget. Författaren är sociolog, en unik sådan, hon är nämligen inte vänsterinriktad. Hon var efter Vietnamkriget, tillsammans med sin man, med i ett biståndsprojekt som tillsammans med företaget Bai-Bang byggde upp en stor ståtlig massafabrik som inte ens hade en motsvarighet i Sverige. Detta trots att det inte fanns några garantier för att man skulle kunna transportera träd till massafabriken på grund av dålig infrastruktur och politiska maktspel. Man hade alltså ett biståndsprojekt där man byggde upp en massafabrik, i ett skakigt kommunistland, som man inte hade råd att bygga upp i Sverige. Hur tänker man då? Hur många skattepengar har gått till dylika projekt? Är det detta mina föräldrars föräldrar har arbetat för?
Sedan hade inte vietnameserna någon nytta av en fabrik som de på grund av otillräcklig kompetens inte kunde förvalta. Infrastrukturen var urusel och de vägar som byggdes anpassades efter militära strategier. Varför byggde man upp en fabrik innan man hade byggt upp infrastrukturen? Innan man hade utbildat människor i självständigt tänkande? Empowerment!? Varför satsade man på ett projekt som inte leder till att befolkningen kan bygga upp egna företag? Bai-Bangprojektet gick bara ut på att imponera med svenskt kunnande och sedan låta kommunisterna få ta del av den teknik som Sverige innehade. Visst är industrialisering ett viktigt steg för att höja välfärden men det måste ske i rätt ordning. Man börjar inte med att slå upp en stor fabrik i ett kommunistland. Man borde ha börjat med att utbilda och hjälpa befolkningen att klara sig på egen hand.
Elina Eriksson beskriver inte enbart sin fysiska resa i Vietnam utan även sin ideologiska resa från vänsterns FNL-grupperingar till ett mer nyktert och konservativt högerperspektiv. Som bonus ingår också en känslomässig resa med romantiska förtecken. Den dubbla resan är alltså fysisk och andlig. En mycket läsvärd bok om svenskt slöseri!
Pappersfabriken i fråga var ett storstilat prestigeprojekt som kallades Bai-Bang-projektet. Enligt Sven Rydenfelt fortsatte Sverige att finansiellt stödja detta projekt med 345 miljoner kr. trots Vietnams militära äventyr i Kambodja och Laos. Inte konstigt att Sverige var ett FNL-vänligt land när Sverige definierar fredlig socialism på ett dylikt sätt. USA:s misstag var inte att attackera Vietnam, USA:s misstag var att de inte gjorde det ordentligt såsom USA gjorde i Irak.
Ännu intressantare blir svensk biståndspolitik när man betänker att det stora pappersbruket Bai-Bang invigdes i november 1982 av statsrådet Roine Carlsson (s) och redan en månad efteråt upphörde produktionen på grund av brist på virke och kemikalier.
Ett liknande projekt har genomförts i Tanzania - Mufindiprojektet - där ett modernt pappersbruk slogs upp på ett område med helt otillräckliga skogstillgångar. Så skulle aldrig en girig kapitalist ha agerat!
Biståndspolitiken har varit densamma under de borgerliga åren vilket tydligt visar att borgarna inte ens i regeringsställning lyckas utmana den socialistiska hegemonin. Under de borgerliga åren 1976-1982 gav Sverige 440 miljoner kr. till det kommunistiska Tanzania - det är mer än något annat land i världen gjorde under samma tidsperiod.
Rydenfelt, Sven: Bönder mat socialism, Liber, 1983. Läs mer om denna bok nedan.
Läs ett utdrag här!
Bönder mat socialism
Rydenfeldt, Sven: Bönder, mat, socialism, Liber, 1983
Även då denna bok inte har utgivits av Contra kan man köpa boken via Contra. Därför tar jag även upp denna bok till behandling.
Den stora ideologen och statsvetaren Sven Rydenfelt som i decennier gick emot det politiskt korrekta vänsterSverige fick slutligen status som professor via Bildt-regeringen 1991-1994. Han är en av få som förstår betydelsen av småföretagande och av en fri marknadsekonomi.
Många pratar om småföretagandet, men få förstår drivkrafterna bakom småföretagande, entreprenörskap och kreativitet. Kreativitet skapas inte i ett vakuum, i ett överreglerat samhälle där politiker bestämmer vad man ska forska om och vilka stenar man ska vända på. Frihet, som förutsätter marknadsekonomi, är en nödvändighet för att nya idéer överhuvudtaget ska uppstå. Totalitära regimer har enbart lyckats forska fram sådant som bygger på redan befintliga tankestrukturer, såsom att skjuta upp en hund i rymden och konstruera en atombomb. Men i USA och i andra västländer har många nya uppfinningar uppstått genom att idéer bryts mot varandra i ett fritt samhälle med en någorlunda tillfredsställande yttrandefrihet. Att industrialiseringen med dess teknologiutveckling uppstod i England är ingen slump. Miljön, kontexten, var den rätta. I England rådde fritt yrkesutövande och färre regleringar än i exempelvis Frankrike. Företagare behöver en bra miljö för att kunna överleva precis som växter och djur behöver en bra miljö för att överleva.
Alla människor är inte lika. Alla är inte entreprenörer. Vissa är väldigt konservativt lagda och har rätt att bejaka dessa personligheter. Men även konservativa tjänar på marknadsekonomi eftersom det behövs föregångare för att nya idéer ska spridas. Se bara på skiftesreformerna i början av 1800-talet i Sverige. Innan dessa reformer ägdes all mark gemensamt i allmänningar. Alla beslut som skulle tas måste underställa sig majoritetsbeslut och de flesta majoriteter är väldigt konservativa. Därför skedde inga större förändringar eftersom ingen ägde någon egen mark och då fanns det inga drivkrafter för entreprenörerna. Efter skiftesreformerna började enskilda bönder testa sig fram och experimentera lite. Resultatet blev blandat, men de metoder som fungerade bra kopierades av andra bönder. Detta gällde även de som inte vågade testa nya metoder. Tack vare att individen befriades från kollektivismens bojor kunde utvecklingen ta fart och det utan att de individer som inte trivs med entreprenörskap tvingades till entreprenörskap. De kunde ta efter föregångarna och produktionen steg i hela samhället.
Sven Rydenfeldt har i denna bok gjort en jämförande studie mellan olika kommunistländer. Vilka gemensamma nämnare finns mellan de olika länderna och vad skiljer dessa nämnare från västvärlden? Kommunistländer såsom Polen, Sovjetunionen och Kina drabbades oupphörligen av svältkatastrofer. Varför? Samma svältkatastrofer uppstod inte i västvärlden. Fanns det något samband? Ja, de kommunistiska ledarna tog över makten med hjälp av stöd från stadsbefolkningen som är väldigt känsliga för livsmedelspriserna. För att bevara makten sög man ut bönderna genom att ge bönderna för lite betalt samtidigt som ledningen pålade alla bönder produktionskvoter. Förutom detta förstatligades en stor del av jordbruket samtidigt som många bönder tvingades in i bondekollektiv (i Sovjetunionen hette det kolchoser). De länder såsom Ungern som inte kollektiviserade bönderna lika mycket fick också en mindre kris än de andra kommunistländerna.
Det stora problemet med kommunismen var att då bönderna inte fick betalt i marknadspriser fanns det inga motiv för bönderna att producera mer än vad de måste producera. Det fanns inga motiv till förbättringar vilket gjorde att livsmedelsproduktionen var extremt ineffektiv. 1980 var andelen bönder av befolkningen 3 - 4 % i Sverige och USA medan motsvarande siffra i Sovjetunionen var 23 %. USA och Sverige producerade betydande överskott som de kunde exportera medan Sovjet endast kunde täcka två tredjedelar av sina behov. Därmed fick Sovjet importera livsmedel vilket de måste låna pengar utomlands för att ha råd med. Istället för att höja priserna på jordbruksprodukterna och låta bönderna få planera sitt eget arbete utan centralstyrning fortsatte Sovjetunionen låna pengar till ren konsumtion. Detta gick givetvis inte i längden. När Reagan sedan strödde på problemen genom den stora upprustningen blev det slutet för Sovjetunionens ineffektiva plansystem.
Tilläggas bör att innan kommunisterna började experimentera med sina utopier var Ryssland och Polen Europas kornbodar. Efter kommunisternas förtryck av människor och företagaranda var båda länderna närapå bankrutt.
Västländerna hade och har vissa planekonomiska tendenser när det gäller industrin men detta är inte lika allvarligt som när man inför planekonomi i en bransch som bokstavligen är livsviktig för människors överlevnad. Västländerna har till och med haft lite centralplanering och prisstyrning inom jordbruket, men då marknaden haft kontrollen har inte västländerna fått lika stora problem som kommunistländerna. Den som läst denna bok 1983 hade insett att systemet inte skulle hålla särskilt länge. Gösta Bohman var en av dem som tidigt insåg detta.
Några intressanta citat från kända kommunister:
"Varje härskande klass uppfinner en mytologi (lögnlära) för att rättfärdiga sitt maktmissbruk och sin utplundring av undersåtarna." (Karl Marx 1848)
Det var alltså det som hände i kommunistdiktaturerna. Kommunisterna uppfann en mytologi med hjälp av Marx läror för att kunna suga ut undersåtarna, främst bönderna.
"Socialismens inneboende överlägsenhet kommer att bevisas av historien." (Karl Marx 1848)
Ja, vad säger man?
"Om arbetarna och bönderna inte vill acceptera socialismen, blir vårt svar: Varför ödsla med ord, när vi kan använda våld?" (Lenin 1918)
Ja, kommentarer överflödiga!
"Krig är inte bara troligt, det är nödvändigt för världskommunismens triumf. I ett sådant krig skulle vi vara villiga att offra trehundra miljoner människoliv". (Mao Tse-Tung, 1963)
Hur kunde det finnas så många medlöpare som hyllade kommunistKina?
Rydenfeldts resonemang och dessa citat kan vara bra att ha i minne nu när Vänsterpartiet äntligen visar sitt rätta jag igen och kallar sin ideologi för sitt rätta namn, dvs. kommunism. Lita inte på Vänsterpartiets fina ord, kommunismen fungerar inte i realiteten. Det enda felet med kommunismen är inte att Lenin, Stalin och Mao har använt våld vilket Marx förespråkade i "det kommunistiska manifestet". Det fundamentala felet är att planekonomi inte fungerar!
Läs om ”Bönder mat socialism” här!
Ondskans Imperier
Hansson, Tommy: Ondskans imperier - Tre ideologiska frestelser 1871-1991, Contra, 2002
I den historielösa tid som vi lever idag då människor knappt känner till Stalin och hans brott mot mänskligheten och orsakerna till andra världskrigets uppkomst känns det befriande att få en dylik bok i sin hand. Boken saknar inte brister men den tar ett samlat grepp kring den historiska utvecklingen i världen, främst i Europa, mellan 1871 och 1991. Författaren till boken utgår från att historien är ett andligt och fysiskt drama där kampen mellan ondskan och godheten för mänskligheten närmare världsfreden. Författaren har därmed en teleologisk syn på historien, dvs. en syn på att historien syftar till någonting högre. Idén påminner mycket om Hegels dialektik där varat (tesen) ställs mot motsatsen icke-varat (anti-tesen) och den dynamik som uppstår i detta spänningsfält leder till en kvalitativ förbättring, en syntes eller en helhet av de två motsatserna. Enligt Hegel var detta förklaringen till hur världsanden drivs framåt genom historien. Jag är milt sagt något skeptisk till detta tankesätt, även då det fascinerar mig.
Fördelen med detta angreppssätt är att författaren kallar nazismen och kommunismen för sitt rätta namn, dvs. ondska. Diplomatiska benämningar på mördarideologier förbättrar inte våra kunskaper om vår historia. Men samtidigt är det en nackdel att i undervisningen kalla nazismen ondska eftersom rätt undervisning automatiskt leder till att människor med förnuft betraktar nazismen och kommunismen som ondska.
En stor fördel med "Ondskans imperier" är att den beskriver ett sammanhang istället för det idag populära tillvägagångssättet att ta ut en detalj ur sammanhanget och fokusera all energi på det. Det postmoderna flumtänkandet går ut på att all tolkning av historiska händelser leder till politisering av vetenskapen. Förståelsen ska med andra ord hålla sig på den konkreta nivån. Detta trams undviker Tommy Hansson. Han för samman historiska händelser till en helhet som gör att man förstår de bakomliggande krafterna bakom ett visst slag, en viss historisk händelse eller en viss ledares budskap. När man läser denna bok får man ett sammanhang som saknas i de flesta historieböcker. Författaren tar sin utgångspunkt i Kejsardömet Tyskland 1871 till 1918 då första världskriget tog slut. Den militarism som rådde då kallas av Hansson för wilhelmismen. Tesen är att utan Wilhelm II:s obalanserade storhetsvansinne hade aldrig grogrunden för NaziTysklands och kommunismens framgångar funnits. Ett exempel på detta är att Hitler ansåg att Tyskland blivit förrått av de politiska ledarna när de kapitulerade inför de allierade under första världskriget. Den så kallade dolkstötslegenden. Förutom detta tar författaren upp kända författare och politiker mm. som påverkat wilhelmismens, nazismens och kommunismens förespråkare.
Författaren beskriver inte bara händelseutvecklingen och kopplingarna mellan wilhelmismen, nazismen och kommunismen utan gör också jämförelser mellan de tre ideologierna och hittar både likheter och skillnader. Det viktigaste är dock de gemensamma nämnare som finns mellan nazismen och kommunismen som främst kan symboliseras av att den italienska fascistdiktatorn Mussolini i Italien började som syndikalist och socialist och slutade som fascist. Nazisternas Ernst Röhm är ytterligare ett exempel som tydliggör kopplingarna mellan nazism (national-socialism) och kommunism.
En något unik framställning kan tyckas. Men den ger en bra förståelse för händelseutvecklingen. Även om man inte köper allt som författaren torgför kan man med hjälp av hans bok utveckla en förståelse för det historiska sammanhanget under 1900-talet. Det ger en bra grund för att läsa andra historieböcker som har andra ansatser. En nackdel med boken är att den är rätt så detaljerad och svårläst. Men det kompenseras helt av den förståelse man får av sammanhanget.
Författaren tar också förintelserevisionisterna på allvar. Om man vill undvika en upprepning av det förflutna måste vi lära oss av historien och föra debatten vidare till nästa generation. Att låta revisionister få stå oemotsagda leder lätt till att unga vilseleds i sin utveckling till mognad. Att bara moralisera över revisionismen är kontraproduktivt. Tommy Hansson har bra och trovärdiga argument för att revisionisterna har fel.
Avslutningsvis beskriver den Tommy Hansson den ondska som kännetecknar Lenin, Stalin och Hitler på följande sätt:
"Hitler och Stalin var nedsänkta i helvetets träsk. Men medan Hitler stod i träskets svavelhaltiga dy till hakan, så stod Stalin bara till midjan i samma olidliga substans. Detta förtröt högeligen Hitler, som utbrast "Varför skall jag behöva stå här till hakan i dy, jag som bara hade ihjäl sex miljoner judar och kanske ytterligare till? Du, Josef, lät ju mörda mångfaldigt fler - bara i Ukraina svalt du ihjäl lika många judar som jag tog livet av! Varför?" Stalin blev inte svaret skyldig: "Jag står på Lenin..."" (s. 252).
Boken är ett mycket ambitiöst projekt som tog författaren 12 år att genomföra! Resultatet är också därefter.
Läs mer här!
Slaveri i vår tid
Hansson, Tommy: Slaveri i vår tid, Contra, 1989
Tommy Hansson som jag tidigare skrivit om gav 1989 ut en bok med namnet "Slaveri i vår tid". Denna bok skrevs innan kommunismen i Östeuropa och Sovjetunionen föll samman som ett korthus. Med denna bok får man en bättre förståelse av det hot som kommunismen erbjöd västvärlden. Man blir också medveten om hur vanligt medlöperiet var på den tiden. Ligger det i den mänskliga naturen att bara jönsa med som får i en fårskock? Eller finns det en potential hos människan att bli större än vad hon är just nu?
"Slaveri i vår tid" tar ett helhetsgrepp om det kommunistiska fenomenet och författaren påbörjar sin behandling genom att beskriva historien som föregick Marx och Engels skrifter. Boken tar även upp de teorier som Marx, Engels och Lenin torgförde. Marxismen analyseras även som praktik utifrån fem olika länders erfarenheter av den kommunistiska sjukan. De sista kapitlen tar upp socialismens människosyn samt vänstervridningen i det svenska samhället. Denna vänstervridning är aktuell även idag. På Smedjan beskrivs hur Irakfrågan behandlas ensidigt från en vänsterposition.
Läs artikeln om vänstervridningen i Irakfrågan av Kurt Wickman
Läs mer om boken här!
Tankar om nyliberalismen
Persson, Bill: Tankar om nyliberalismen, Contra 1992
Om du vill förstå nyliberalismen på ett enkelt sätt är denna bok att rekommendera. Boken utgår från nyliberal filosofi och ideologi och anpassar detta på svenska förhållanden. Sådana böcker hittar man inte varje dag. Friedrich Hayek, Milton Friedman och Robert Nozick i all ära, men det är inte alltid så enkelt att följa med resonemangen i deras böcker. Bill Perssons bok är mer lättsmält och något som borde intressera alla politiskt intresserade.
Läs ett utdrag ur boken här!
På upptäcktsfärd i marknadsriket
Rydenfelt, Sven: På upptäcktsfärd i marknadsriket, Contra, 1987
Sven Rydenfeldts bok "På upptäcktsfärd i marknadsriket" utgiven av Contra förlag är en mycket pedagogisk och intressant läsning om marknadens fördelar framför centralplaneringens system. Utbud och efterfrågan sätter priserna som i sin tur fungerar som ett signalsystem åt producenter och konsumenter. När priset är högt söker producenterna öka sin produktion. Konsumenterna försöker däremot minska sin konsumtion och söker därför efter substitut. När priserna är låga försöker producenterna hålla nere produktionen och söker sig till mer lönsamma branscher medan konsumenterna ökar sin konsumtion. Priserna påverkas mycket av tillgången på råvaror mm. och ger därmed information till konsumenter och producenter utan att någon på central nivå drar i några spakar eller trycker på några knappar. De beteendeförändringar som uppstår av förändrade priser påverkar i sin tur priserna tills en jämvikt uppnås.
Rydenfeldt ger exempel på marknaders mirakler såsom den industriella revolutionen som gav oss den standard vi har idag. Det var ingen slump att den först uppstod i England och inte i Frankrike. Jordbruksrevolutionen som påbörjades efter att kollektivjordbruket delades upp med skiftesreformerna frigjorde krafter hos de individer som vågade tänka nytt. Vissa av dessa individer misslyckades kapitalt med sina projekt medan andra lyckades väldigt bra. De mer konservativa bönderna fick också en bättre välfärd genom att de kunde ta efter de bönder som lyckats bra. Det tredje exemplet är den amerikanska revolutionen där den ekonomiska friheten fick företagsamheten att blomstra.
Rydenfeldts skräckexempel är romarriket som växte fram i en lågskattemiljö men som föll samman i en högskattemiljö och regleringsmiljö. Sovjetunionens ineffektiva jordbruk blir väldigt tydlig jämfört med det amerikanska och svenska jordbruket.
Därefter går Rydenfeldt in på marknadens fyra hörnstenar; fri konkurrens, fria priser, fria vinster och fritt ägande. Allt detta är nödvändigt för att marknaden ska fungera friktionsfritt.
Rydenfeldt förklarar vad som händer när staten reglerar priser på marknaden. Sätter staten ett pris under marknadspriset såsom inom sjukvård och utbildning uppstår köer eftersom många människor hellre väljer att söka hjälp hos sjukvården än att själv försöka finna lösningar på sina egna hälsoproblem, för att resurserna inte används rätt och för att prioriteringarna blir svåra att göra. Inom utbildning har vi i Sverige ett överskott på högutbildade och det är inte alltid det handlar om nyttiga utbildningar såsom ekonomi- och ingenjörsutbildningar utan det kan handla om genusvetenskap, estetik (där ett litet fåtal har möjlighet att utöva sitt yrke och bidra till välfärden) och annat flummigt trams som inte har något värde för vår välfärd. Det finns heller inga bra signaler för hur läget är för exempelvis ekonomer på arbetsmarknaden innan det är för sent.
Om staten istället sätter ett högre pris än marknadspriset såsom inom jordbruket i EU, via regleringar, tullar och/eller subventioner, kommer stora överskott att produceras eftersom det blir mer lönsamt för producenterna att producera samtidigt som färre konsumenter vill köpa en specifik produkt till ett högre pris.
Läs mer om boken här!
Västerlandets misstag
Solzjenitsyn, Alexander: Västerlandets misstag, Contra, 1981
Den sovjetiske dissidenten, lägerfången, nobelpristagaren, författaren till bland annat ”Gulag-arkipelagen” och ryske patrioten Alexander Solzjenitsyn skriver i ”Västerlandets misstag” om den naiva inställning som väst hade gentemot kommunismen. Väst tog inte den kommunistiska faran på tillräckligt allvar och envisades med en farlig tro på att det gick att blidka de imperialistiska kommunistsvinen i Moskva. Solzjenitsyn berättar också om hur nationaliteten ryssar fick skulden för det som egentligen var kommunismens verk. Kommunister i väst ville gärna finna ursäkter till varför kommunismen misslyckats i det stora landet Sovjetunionen och andra varnade för den ryska nationalismens instabila verkningar. Arvet efter realpolitikern och cynikern Henry Kissinger.
Solzjenitsyn berättar om hur grymma de internationalistiska kommunisterna var mot de olika nationaliteterna i unionen, främst mot Ryssland vars sedvänjor, religion och traditioner krossades av den nya regimen från 1917. Det enda ryska som fick leva kvar och som talar för att det var Ryssland som dominerade Sovjetunionen var det ryska språket som var det officiella språket i Sovjetunionen.
Sovjetunionens grymheter är nu oss alla välbekanta (med några fåtal undantag) men 1980 då boken skrevs var denna inställning inte en självklarhet. Solzjenitsyn försökte informera allmänheten och samhällsforskarna, främst i USA, om hur det egentligen såg ut i Sovjetunionen. Västlandet var felinformerat mycket på grund av att besökare från väst i Sovjetunionen enbart fick se det kommunistledarna ville att de skulle få se i Moskva och andra väl kontrollerade platser. De fick aldrig se landsbygdens villkor, koncentrationslägren och de andra hemskheterna. Om detta kunde Solzjenitsyn berätta då han bott i landet över femtio år och då både upplevt villkoren på landsbygden och i Gulag-Arkipelagen. Dessutom var han vetenskapligt initierad och hade gjort ett antal studier om rysk historia och revolutionens historia i Ryssland.
Solzjenitsyn efterlyste mer propaganda från väst eftersom Sovjetunionen hade en stor fördel i propagandaspridandet. Västlandet var alltför naivt i sin inställning att de kunde förhandla med dessa lömska och blodtörstiga ledare. Solzjenitsyn ger ett otal exempel på hur väst censurerade sina radiosändningar till Sovjetunionen för att därmed blidka kommunistledarna. Men detta var, enligt Solzjenitsyn, ett svek mot det ryska folket och de övriga folken i Sovjetunionen.
Många debattörer i väst kände sig provocerade av och rädda för Solzjenitsyn som ansågs vilja uppväcka farliga nationalistiska känslor i ett stabilt samhälle. (Känns inte retoriken igen?). Bland annat ansågs det väldigt reaktionärt att kräva att sovjetledarna skulle avstå från de Östeuropeiska satellitstaterna samt låta alla republiker som ville bli självständiga. Detta tyckte många debattörer i USA var väldigt hotfullt och reaktionärt vilket idag är väldigt svårt att förstå. Det var tack vare sådana här kämpar som gjorde att rätt sida ändå vann. Problemet med Solzjenitsyn är dock att han är lite väl inriktad på nationen och religionen som en storhet. Han lämnade inte mycket över till individens frihet, men å andra sidan kan det ju tyckas att var sak har sin tid. Solzjenitsyn tenderade också att överdriva Sovjetunionens styrka och underskatta både västs styrka och de inre krafterna i Sovjetunionen som dolde sig bakom den ekonomiska ineffektiviteten. Till Solzjenitsyns försvar kan anföras att Ronald Reagan ännu inte hade hunnit visa sin suveränitet utan han hade främst kameleonten Jimmy Carter som utgångspunkt.
Jag börjar förstå varifrån Tommy Hansson har fått sin idé om att kalla kriget i själva verket var det tredje världskriget. Solzjenitsyn menade att om USA istället för att ha lierat sig med Sovjetunionen under andra världskriget skulle de ha mobiliserat hela sina krafter mycket tidigare för att först slå ut Hitler och inte tillåta Hitler annektera halva Europa.
Läs mer om boken här!
Åter till det kalla kriget
Tommy Hansson har samlat ett antal politiskt inkorrekta artiklar från åren 1974 till 1993 som främst handlar om kalla kriget och konsekvenserna av spänningen mellan frihetliga USA och kommunistiska Sovjetunionen. Tommy Hansson avslöjar många kommunistiska medlöpare som vägrade inse Sovjetunionens och andra kommunistiska länders brister vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter mm.
Några av de ämnen som artiklarna tar upp är vänstervridningen inom media och övriga etablissemang, Vietnamkriget och massmordet i Kambodja, neutronbomben, omständigheterna i Chile, USA:s bojkott av OS i Moskva 1980, Baltikums strävan efter självständighet, terrorism, Korea, omständigheterna i Angola och Francos Spanien.
Det är intressant att läsa artiklar från den tiden då det alltid finns en risk att fokusera alltför mycket på sin egen samtid. Mycket av misstagen upprepar sig. Debattörer som vek ned sig för kommunismen påminner väldigt mycket om de debattörer som idag viker ned sig för islamofascismen.
Några saker som jag hade lite svårt för i Tommy Hanssons bok är tesen att Franco egentligen inte var fascist utan mest en konservativ katolik och att Franco var missförstådd. Det ligger något i att Franco fått mer kritik än vad andra ledare som varit ännu värre har fått, men det ändrar inte faktum att Franco var en stor skitstövel.
Men den som tror att Tommy Hansson inte håller med mig om att Franco var en skitstövel tror fel. Följande citat visar att Hansson mycket väl känner till bristerna med Franco: ”Francisco Franco Bahamonde – det senare, moderns familjenamn, troligen av judisk härkomst – var långt ifrån felfri. Det finns åtskilligt att kritisera honom för. Förutom stödet från Nazityskland och Mussolinis Italien kan här nämnas nationalisternas skoningslösa uppgörelse med vänsterelement efter inbördeskriget, som ställer Franco i samma rum som Pinochet i Chile (fast det hade säkert blivit lika blodiga utrensningar inom högern om republikanerna vunnit kriget). Franco var ingen entydig ljusgestalt”. (s. 90-91). Det sista är en irriterande underdrift.
Det är okey att nyansera bilden av Franco, vilket Hansson har lyckats med, men att försöka måla upp en bild av att Franco är missförstådd är att gå för långt. Jag irriterar mig också något över Tommy Hanssons syn på homosexuella. Även då han tydligt talar om att han inte bryr sig om vad människor gör i sina sovrum så har han en viss nedlåtande ton mot homosexuella. Han har förvisso rätt i att böglobbyn fått för stort utrymme i samhällsdebatten men hans formuleringar riktas alltför mycket mot homosexualiteten som sådan.
Den mest intressanta artikeln är ”Bruna bönor” som ingår i artikelserien ”Vänsterns nya kläder”. Bruna bönor handlar om feminismens utbredning i början på 1990-talet. Tommy Hansson skriver om feministikonen Susan Faludi som talar om en backlash efter Reagans regeringsperiod. Tommy Hansson förutser det manshat som feminismen har lyckats sprida i det svenska samhället. Redan 1993 talar Hansson om feminismen som en konspirationsteori som inte har någon grund i verkligheten. Även Hillary Rodham Clinton får kritik för sina ståndpunkter och Anita Hill avslöjas som lögnare då hon felaktigt har anklagat Clarence Thomas för sexuella trakasserier inför Thomas nominering till Högsta domstolen.
Tommy Hansson gör också upp med rasistmyten där debattörer som är kritiskt inställda till svensk invandrarpolitik utmålas som rasister. Detta för att lätt avfärda rättfärdig kritik genom att utmåla en kritiker som en galning. ”Åter till det kalla kriget” är värd att läsas för att vidga vyerna i det samhällsklimat som är så torrt och nyansfattigt.
Hansson, Tommy: Åter till det kalla kriget, Contra 1993.
Läs mer om boken här!
