1.1 Bakgrund och ämnesval
Bondeförbundet som Centerpartiet hette mellan åren 1910-1957 med vissa
modifikationer är ett parti med en innehållsrik historia. Carl Berglund betraktas som
grundaren till Bondeförbundet/Centerpartiet. Han skrev ett upprop i tidningen
"Landsbygden" under rubriken "Bröder, låtom oss enas". Under 1910-talet antogs inget
omfattande partiprogram utan partiets program formades av centrala upprop. 1913
grundades partiet och ett program skrevs ned. 1917 fick partiet för första gången
representation i riksdagen.
År 1957 bytte partiet namn till Centerpartiet för att få en bredare väljarkrets.
Bönderna blev allt färre och städerna växte sig allt större i och med industrins
framväxt. På 70-talet hade partiet sin storhetstid med kulmen 1973 på 25%. Samtidigt
med namnbytet bytte Centerpartiet strategi och politik för att kunna överleva som
parti. Partiet var inte längre ett intresseparti som helt och hållet koncentrerade sig på
bönder och resultatpolitik, utan partiet ville tillsammans med Folkpartiet utgöra ett
alternativ till Socialdemokraterna. Begreppen decentralisering och grundtrygghet samt kraven på bättre
miljö blev partiets kännetecken.
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med detta projekt är att undersöka avgränsade delar av Centerpartiets politik över
tiden. De valda delarna behandlar partiets människosyn och inställning till försvaret.
Politiken utgörs här utav partiprogram och centrala upprop. Jag har här valt att rikta
in mig på partiets milstolpar: 1913 då partiet grundades, 1959 (1957) då partiet
bytte namn, 1970 då Centerpartiet hade sin höjdpunkt och dagens partiprogram som
härstammar från 1990. Således blir det en jämförelse mellan fyra olika tidpunkter i
partiets historia.
I boken "Ett centerparti och dess hövdingar" av Carl-Eric Nilsson målas bilden av
bondeförbundet upp som ett konservativt resultatinriktat intresseparti. Efter
namnbytet har samma författare beskrivit partiet med orden decentralisering och
miljö. Efter denna vändpunkt i partiets historia har partiet blivit mindre konservativa
i sin hållning enligt Carl-Eric Nilsson. Man kan ta försvarsfrågan som ett exempel på
en konservativ värdering där partiet i början förespråkade ett mycket starkt försvar,
men har sedan ändrat inställning och utgör idag ett mellanting mellan försvarsvänliga
Moderaterna/KD och försvarsfientliga Vänsterpartiet/Miljöpartiet. Partiets nuvarande
inställning till försvaret kan karakteriseras av 1999 års försvarsuppgörelse med
socialdemokraterna.
Frågan är om försvaret är undantaget som bekräftar regeln eller om det är så att
partiet har genomgått en rejäl omvandling från ett mer konservativt parti till ett mer
liberalt parti. Den konservativa inställningen beskrivs av Reidar Larsson i boken
"Politiska ideologier i vår tid" med bland annat motstånd mot förändringar,
försvarsvänlighet, stränga straff, patriotism, tullvänlig inställning, protektionism,
betoning av de kulturella värdena, en måttfull inställning till ojämlika förhållanden,
betraktar familjen som basenhet. Liberaler beskrivs i samma bok som relativt
frihandelsvänliga, individualistiska och tillväxtinriktade. Liberalismen betonar
individens ansvar och rättigheter, och den gradualistiska utvecklingens förträfflighet.
Andra värderingar är att försvaret prioriteras relativt lågt och att mänskliga
rättigheter, demokrati och allmän rösträtt betonas.
Kommentar 2004-01-28: En lite väl vinklad och dyster syn på konservatismen som inte alls
behöver vara emot förändringar. Konservativa betraktar oftast samhället som
en organism som bör hållas samman genom samarbete och solidaritet. Utvecklingen bör vara
successiv medan liberaler är mer radikala och tar mindre hänsyn till individens sammanhang.
Konservativa är heller inte emot statlig inblandning inom vissa områden eftersom det kan
vara nödvändigt för att dämpa marknadsekonomins hårda lagar. En grundtrygghet hör därmed
till konservatismens ideologi. Samma sak pläderar konservativa (och liberala) för
en stark konstitution där människors rättigheter skrivs in. Anledningen därav
är att konservativas mål är ett stabilt samhälle, inte ett oföränderligt samhälle (även om det
också finns sådana konservativa). Att konservativa är emot demokrati är heller inte
riktigt rättvist eftersom konservativa ville ha ett gradvist införande av rösträtten.
Ett exempel på en man som lyckades införa rösträtten utan några revolutioner är
högermannen Arvid Lindman. Detta förändrar dock inte mitt resultat, men jag vill gärna betona detta för att ge en
mer nyanserad bild av de två ideologierna.
Det som jag tänker koncentrera min undersökning på är inställningen till försvaret
och människosynen. Den centrala forskningsfrågan blir således: Har Centerpartiet
blivit mindre konservativa och mer liberala i sin hållning vad gäller människosynen
och försvaret över tid?
Den preciserade forskningsfrågan lyder då som följande: Vad var Centerpartiets
människosyn och inställning till försvaret år (1913), 1959, 1970 och 1990?
1.3 Metod
Anledningen till att jag valt människosynen och försvaret som forskningsområde är att människosynen är en karakteristisk del av liberalismens värderingar. Där
betonas individen. De konservativa betonar familjen, kulturen, sammanhanget och nationen mera än den
enskilda individen. Det är en klar distinktion mellan dessa två värdeinriktningar.
Försvaret är också den en sådan fråga. Liberaler prioriterar inte försvaret lika högt
som de konservativt inställda.
Kommentar 2004-01-28: Distinktionen behöver inte vara så tydlig mellan konservatism
och liberalism vad gäller människosynen eftersom vissa former av konservativa tar stor
hänsyn till individerna. Exempel på det är konservativa som riktar in sig på familjen och
frivilliga grupperingar såsom nykonservativa i USA gör. Förvisso anser inte de som är
stockkonservativa att nykonservativa eller kommunitarianer är några riktiga konservativa.
Men ändock, liberaler ser individen som en isolerad enhet som är fri medan konservativa
i gemen ser individen i ett sammanhang vilket inte behöver leda till några större kontroverser
eftersom de båda oftast är motståndare till den stora staten. Vad som kommer efter statens
nedmontering är upp till individerna själva, liberaler kommer antagligen leva självständigt utan
att ta någon större hänsyn till sammanhanget medan konservativa kommer
att välja att bevara traditioner och kulturer mm.
Vad som ska undersökas inom området människosyn är om partiet betonar den
enskilda individens ansvar och rättigheter eller om partiet prioriterar kollektivismen?
Hur ska man lösa samhälleliga problem? Via individuella beslut eller kollektivistiska
beslut? Var ska besluten tas? Hur ska besluten genomföras? Via ramlagar eller
detaljreglering? Hur ser partiet på de förändringar som omger samhället vid
tidpunkten för partiprogrammets födelse? Vilken roll har individen respektive
familjen i samhället och hur beskrivs dessa enheter i partiprogrammet? Hur ska
relationen mellan stat och individer vara?
Vilken inställning har partiet till Sveriges försvar? Förespråkas ett starkt försvar eller
ett försvagat? Vad bör försvaret ha för uppgifter? Vad vill partiet med ett starkt
respektive ett svagt försvar?
1.4 Material
Källorna till denna undersökning utgörs av tre stycken partiprogram i bokform.
Materialet från 1910-talet har varit rätt så magert, men jag har lyckats införskaffa
utdrag ur boken Bröder låtom oss enas. Utdragen utgörs av ett centralt upprop av Carl
Berglund 1910 och ett kort partiprogram från 1913. Allt material kommer från
Centerpartiets arkiv i Stockholm.
Utöver dessa källor har jag läst "Centerpartiet och dess hövdingar" för att få en allmän
helhetsbild av partiet och dess historia.
1.5 Disposition
I det första kapitlet behandlas Centerpartiets partiprogram 1913, kombinerat med ett
centralt upprop från 1910. Detta kapitel är inte så omfattande på grund av bristen på
material. Därför har partiets syn på människan och försvaret komprimerats till ett
kapitel.
De andra tre kapitlen är dock uppdelade i två delar, människosyn och försvar. De
underkapitel som behandlar människosynen är mycket mer omfattande på grund av
ämnets natur, än vad underkapitlen om försvaret är. Det existerar mycket mer
material om partiets människosyn än om partiets inställning till försvaret.
Det andra kapitlet behandlar Centerpartiets partiprogram 1959, det tredje kapitlet
behandlar partiets partiprogram 1970 och det fjärde kapitlet går in på partiets
partiprogram 1990.
Beskrivning av partiprogram
Tillbaka till Analys av Centerpartiet
