1. EMU - ännu ett spektakel
Valdagen närmar sig och för varje dag som går kommer den ena idioten efter den
andra slänga ur sig en massa nonsens såsom att barnfamiljer tjänar 30 000 kr. på
att gå med i EMU, ett nej till EMU är samma sak som att rösta på
Sverigedemokraterna eftersom Sverigedemokraterna pläderar för ett nej (guilt by
association), om vi går med i EMU kommer det att vara en katastrof för alla
kvinnor eftersom ingen kvinna tycker om ekonomiska faktorer osv. Själv kommer
jag att rösta ja den 14 september, men det är inte någon självklarhet. Jag skäms
å ja-sidans vägnar, den enda ursäkten man kan finna är att nej-sidan inte är
mycket bättre. Per Gahrton och hans trädkramande, särartsfeministiska och
USA-hatande polare går inte att ta på allvar. Ulla Hoffmans bästa argument
verkar vara att påpeka att hela 169 länder inte är med i EMU. Maud Olofsson var
oproffsig nog att bjuda in en brittisk extremist som hade mage att jämföra
äpplen med päron, dvs. Hitlers tankar om en europeisk gemensam valuta
med EMU:s frivilliga åtagande att skapa en gemensam valuta. Men trots detta
borde journalister och ja-sägare sluta göra en så stor poäng av det hela, Maud
Olofsson har tagit tillbaka sina förklaringar av den jämförelse som gjordes, men
ja-sidan är så desperat att de måste hålla sig fast vid skrämselpropaganda. Jag
önskar att man kunde hålla sig till saken istället för att diskutera bisaker,
enskilda personer och organisationer. Att politiker håller en låg nivå är ingen
nyhet, inte heller att journalister gör det. Enligt den seriösa tidningen (en av
väldigt få och därför väldigt dyr) Initierat ägnade Aftonbladet inte en enda
artikel åt sakargument den första månaden av EMU-kampanjen utan ägnade sig i
vanlig ordning åt skvallerjournalistik. Är det denna information som ska ligga
till grund för vårt beslut att gå med i EMU, nej förlåt, införa Euron. (Det är
viktigt att man skiljer på detta eftersom postmoderna semantiker älskar att leka
med ord och jag vill ju inte att åsiktspolisen ska korrigera sådana enkla fel).
Svenska Dagbladet var den tidning som har tagit sin traditionella uppgift på
allvar, dvs. att upplysa människor, inte fördumma människor. Varför köper folk
Aftonbladet och Expressen? Är människor för lata och upptagna för att läsa
riktiga argument? Okey, att man kanske vill läsa ploj för avkopplings skull, men
nu gör ju faktiskt Aftonbladet anspråk på att vara en seriös nyhetsförmedlare.
Kanske det vore dags att införa röstkörkort.
För att läsa mer om mina åsikter om EMU.
2. Politiskt våld - hotet mot demokratin
I Sverige har en politiskt korrekt norm byggts upp. Den som bryter mot den blir
isolerad och utsatt för repressalier. Nationaldemokraterna och
Sverigedemokraterna har vid ett antal tillfällen blivit misshandlade av
vänsterdårar såsom AFA som anser att alla har rätt att tycka vad de vill bara de
tycker som de gör. Ian Wachtmeister har beskrivit i sin bok "Grodorna" hur AFA
och andra extremister störde "det nya partiets" möten. Är detta demokrati? Att
inte få yttra sig fritt är ett säkert sätt att underminera demokratin.
Man kan tycka vad man vill om nationalister samt konservativa typer såsom Ian
Wachtmeister, men de har en obegränsad rätt att yttra sig i politiska frågor.
Det är samma rätt som gäller AFA och Ung Vänster och Vänsterpartiet. Tyvärr
lever de kommunistiska traditionerna kvar, "alla är jämlika, men vissa är mer
jämlika". (George Orwell, djurfarmen).
För några år sedan debatterade jag på en gymnasieskola i Karlstad. På den tiden
var jag CUF-are och representerade därför Centerpartiets åsikter. Dessa åsikter
är närapå identiska med mina åsikter som jag har idag eftersom alla borgerliga
partier har så gott som likartade åsikter om skolpolitiken. Hursomhelst så
försökte jag förklara skillnaden mellan jämställdhet och jämlikhet vilket
givetvis inte föll i någon god jordmån. Vänsterpartiets representant tolkade min
förklaring som om att jag pläderade för att alla människor inte vara lika inför
lagen. Det var ju givetvis den rimligaste tolkningen av mina ord. Det var mitt
första direkta möte med det som jag kallar för politikerdebatt, dvs. en debatt
som handlar om att slå ned den andra parten med ord, inte att försöka föra en
dialog och lyssna på vad motparten säger. Det viktigaste är inte vad man säger
utan det viktigaste är vad man vill att motparten säger. Feminister kallar det
för härskartekniker, men som vanligt är det bara kvinnor som är utsatta.
Torbjörn Fälldin var egentligen en kvinna som fick utstå Palmes manschauvinistiska
utspel som belönades med folkets stöd. Pöbeln applåderade de fula
argumentationsknepen, personangreppen och de urusla argumenten.
Återigen lät sig pöbeln luras av skickliga retoriker. Historien upprepar sig.
Men börjar det inte bli dags att lära sig av misstagen. Att verkligen införa en
äkta demokrati. Fälldin ska inte åka hem till sina får bara för att han inte
håller med Palme. Feministkritiker ska inte tystas genom att införa godtyckliga
lagar såsom sexuella trakasserier där allt som tolkas (givetvis av kvinnor) som
ett bidrag till en fientlig atmosfär är trakasserier. (Den som vill läsa mer om
de problem som alltför omfattande definitioner av sexuella trakasserier kan
ställa till med bör läsa Daphne Patais "Heterophobia"). Ingen ska heller
utsättas för fula härskartekniker såsom att de som inte håller med feminister
försvarar sina maktpositioner och eftersom de försvarar sina maktpositioner så
har de ingen rätt att yttra sig. Patriarkatet existerar alltså, eftersom
patriarker försvarar patriarkatet. Logik på hög nivå! Nationalister ska inte
tystas genom AFA-pöbeln samt lagar såsom "hets mot folkgrupp". Präster ska ha
rätten att predika Guds ord utan att överkänsliga heterofober inom homolobbyn ska hota med åtal så fort de känner sig kränkta av det fria
ordet. Om man inte tycker om det som prästen säger se då till att gå ur svenska
kyrkan. Jag har gått ur svenska kyrkan eftersom jag inte tror på Gud, men jag
kommer aldrig att kräva att min personliga moral upphöjs till allmän lag. Bara
för att jag inte tror på Gud betyder inte det att du inte får tro på Gud.
Att politiker och journalister har svårt att stoppa det politiska våldet beror
på att de ignorerar och till och med ursäktar politiskt våld utfört av
tokvänstern medan de högtidligt moraliserar när nynazister utför våld. Vad bryr
sig den äldre damen om det är en nazist eller en kommunist som hotar hennes
trygghet, vad bryr sig butiksägaren om att det är en kommunist eller en nazist
som slänger gatusten. Resultatet är detsamma, och de som utför sådana fega och
odemokratiska våldsdåd ska straffas hårt. Men i dagens rättSverige ska man dadda
med idioter som inte förstår innebörden av demokrati. Reclaim the streets är
inte demokrati, det är våldsromantik. Nu vill inte jag påstå att
Sverigedemokrater och Nationaldemokrater är några änglar, tvärtom, de har också
en massa idioter som använder politiskt våld som metod. Jag har ingen respekt
för dem heller. Däremot har jag respekt för de människor som vågar stå upp för
sina åsikter trots att den politiskt korrekta läran, tillsammans med Jante-lagen, är upphöjd till grundlag. Varför belöna dåligt beteende med
bidrag och värstingresor? Varför bestraffa innovatörer och småföretagare för att
de är starka och skapar värden för samhället? Varför inte stimulera egna
initiativ? Varför ursäkta politiskt våld efter ideologisk färg? Den dag då äkta
yttrandefrihet råder då kan vi skönja en politiskt våldsfri samhällsdebatt. Om
etablissemanget använder psykisk misshandel för att få tyst på oppositionen
varför ska då extremister inte använda fysisk misshandel för att få tyst på sina
meningsmotståndare?
Men vad som värre är. Vill man få till livs några sanningar om dagens
yttrandefrihet måste man prenumera på Nationaldemokraternas nyhetsbrev. I en
debatt mellan Nationaldemokraterna och Mona Sahlin kommer Sahlin att få
storstryk eftersom hon inte har utvecklat några bra argument mot nationalism. Där
har vi faran för demokratin! Att lägga locket på är att dämma upp problemen till
bristningsgränsen. Jag som vill rösta på ett hederligt parti som kritiserar
dagens politiska korrekthet har enbart Nationaldemokraterna att vända mig till
och detta parti kan man inte lita på. Hur vet jag att deras yttrandefrihet är så
mycket bättre? Antagligen är den lika dålig, om inte sämre. Så varför ska det
vara så svårt för ett etablerat parti att ta itu med den socialdemokratiska
feministhegemonin?
/Fredrik Runebert
