Till alliansregeringens försvar!

2008-06-08 1. Skapandets moral 2. ”Rättvisemärkt” – halvdåliga produkter och en organisation som skär emellan med 80 procent 3. Den intellektuelle giganten Friederich von Hayek 4. Skribent i Nämndemannen 5. Trettioårskris och sommarlov 6. Myter om alliansregeringen och marknaden 7. Företag ska få ägna mer tid åt produktivitet 8. Enklare regler = skattesänkningar 9. Deltidsarbetslösa får inte stämpla längre 10. Hyckleri om deltidsstämpling 11. A-kassan är ingen försäkring 12. A-kassan är försäkring till enbart 30 % 13. Skattesänkningarna har berikat arbetarna 14. Staten ska inte leka affärsmän 15. Avdrag för hushållsnära tjänster 16. Vitt hushållsarbete 17. Vad jag absolut inte kan försvara Ett tal till skolavslutningen? Har någon som du håller av slutat skolan? Får börja med att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på länge. Metrobloggen och diverse skrivuppdrag samt andra arbetsuppgifter har fyllt min tid till max. Men jag lever och här kommer en uppdatering av vad jag sysslat med de senaste månaderna. 1. Skapandets moral    Ett urval av de senaste två månadernas bloggposter: Ibland behöver man en psykolog eller livscoach Var slutar Internet? Galna genusprofessorer utan humor Fackförbund vill avbefolka landsbygden Kapitalistiska parasiter De bästa tar sig till Sverige En bra karl är en alfahanne Skatteverket ska jaga jordgubbsförsäljare En avsiktsförklaring om samarbete Ett Mecka för fildelning Vissa får tjäna pengar på andras olyckor Kvinnligt förtryck på krogen och på kärleksmarknaden Borgerliga kommuner skapar bättre företagsklimat Är vårdstrejken okey? Småföretag contra storföretag Företag är inga adoptionsbyråer Oavlönat arbete åt skattemyndigheten Är staten bra för den som har det knackigt? Få betalt för fildelning Politiker är bromsklossar Böndernas marknad Vill du ha bättre kvalitet i vården? Kan entreprenörskap läras ut? 2. ”Rättvisemärkt” – halvdåliga produkter och en organisation som skär emellan med 80 procent    Handeln med rättvisemärkta varor, såsom kaffe och choklad, har ökat mycket under de senaste åren. Många politiker, främst socialdemokrater, har börjat ställa krav på att kommuner enbart ska köpa in rättvisemärkta produkter. Av denna anledning är det viktigt att grundligt granska vad rättvisemärkning egentligen innebär. Den här artikeln kommer att ge en översiktlig bild av bakgrunden till rättvisemärkningen samt ta upp argument för och emot en sådan märkning. Artikeln utgår främst från Rättvisemärkts hemsida en granskande artikel i tidningen Reason (2006), skriven av Kerry Howley, samt en granskningsrapport från Timbro (2007) skriven av Karl Malmqvist och Lydiah Wålsten. Läs hela artikeln här. Läs en sammanfattning av innehållet i Contra nr. 3. 3. Den intellektuelle giganten Friederich von Hayek    I Contra nr. 2 har jag skrivit om nationalekonomen och filosofen Friedrich von Hayek. Ett utdrag: Friedrich A. Hayek (1899-1992), 1974 tillsammans med Gunnar Myrdal mottagare av Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne, var kompetent inom många akademiska områden och hans författarskap kännetecknas av ämnesövergripande ansatser. Han är utan tvivel en av vår tids stora nationalekonomer och liberalkonservativa förgrundsgestalter. Läs en sammanfattning av innehållet i Contra nr. 2. 4. Skribent i Nämndemannen    Jag har agerat som skribent och intervjuare i tidningen Nämndemannen i fyra nummer. Två av dessa nummer finns att läsa på nätet: Hoten mot domstolarnas jurister och nämndemän i nr. 5 2007. En sammanställning av statistik från Brottsförebyggande Rådet samt en intervju med nämndemannen Anne-Marie Palvall och en med den före detta åklagaren Catharina Wikner. Brottsplats Göteborg i nr. 1 2008. En sammanställning av de extraordinära händelser som skett i Göteborg samt en intervju med socialdemokraten Lars Stjernqvist och en med folkpartisten och tillika riksdagsledamoten Cecilia Wigström. Ungdomsbrott i nr. 2 2008. Intervju med Unga Kris. Arvstvister i nr. 3 2008. En sammanställning av vad arvstvister kan handla om, en beskrivning av tre kända arvstvister (Marianne Fredriksson, Evert Taube och Jarl Kulle) samt tips om hur arvstvister kan undvikas. 5. Trettioårskris och sommarlov    Jag har lagt ut två nya tal på Talskrivarna.com. Nu är trettioårskrisen här: Detta är ett humoristiskt födelsedagstal där talaren skämtar om den berömda trettioårskrisen. ”Födelsedagsbarnet” tröstas med att allt, enligt vetenskapen, vänder vid 50-årsstrecket. Talaren nämner även att jubilaren har mognat över tiden och blivit mer säker på sig själv samt hyllar vad han/hon hittills har uppnått. Utrymme ges för mer personliga anpassningar vad gäller yrke, bostad och livsstil. Utdrag ur talet: Nu är den här, trettioårskrisen. Om du inte redan har uppvisat symptom på kris, kommer de att uppstå efter att vi har firat din milstolpe. Nu har du lämnat ungdomstiden och är med raska steg på väg mot medelåldern. Många ser detta som en katastrof, det här att komma över trettiostrecket. [...] Köp talet här! Sommarlovet ger oss alla en nystart Inför sommaren håller rektorn ett kort tal där han eller hon tackar för den gångna terminen. Han eller hon försöker även förmedla en optimistisk syn på hur sådant som har varit mindre bra under denna termin kan bli bättre. Skolstarten i höst kan bli en nystart där både lärare och elever försöker skapa bättre relationer med varandra. Talet passar för alla elever i mellanstadiet och högstadiet. Utdrag ur talet: [...] Fast nu är ni väl inte intresserade av att lyssna på vad som kommer att hända i höst? Nu är ni väl ivriga att få springa ut på grönbete som korna om sommaren? Eller hur? [...] Så nu ska jag försöka avsluta mitt tal innan ni elever börjar göra uppror. [...] Köp talet här! 6. Myter om alliansregeringen och marknaden    Jag är inte okritisk till alliansregeringen, tvärtom. Det vet ni som följer min blogg. Men i valet mellan vänsterkartellen och alliansregeringen är mina sympatier helt klara. I ett val mellan socialdemokraterna och nymoderaterna är också valet enkelt. Här följer några artiklar om några myter som florerar om alliansregeringen och marknaden. Det florerar så mycket rykten och påståenden så jag känner ett behov av att redovisa hur det faktiskt ligger till. Att det florerar en massa lösryckta påståenden beror dels på att många borgerliga debattörer i allmänhet och alliansregeringen i synnerhet har varit dåliga på att moraliskt försvara marknadsekonomi och frihet. Framförallt har alliansregeringen hittills varit dåliga på att förklara varför de agerar som de gör. Dels beror det på att oppositionen, vars uppgift är att kritiskt granska regeringen, sprider en massa osakliga rykten såsom att vi har en pensionärsskatt i Sverige, att alliansregeringen bara sänker skatten för de rika och att skattesänkningarna för låginkomsttagare helt äts upp av högre kostnader i a-kassa och trafikförsäkringar mm. De påstår även, felaktigt, att alliansregeringens jobbpolitik inte har någon som helst effekt utan alla nya jobb beror helt och hållet på högkonjunkturen. Det är nu dags att utmana socialdemokraternas problemformuleringsprivilegium en gång för alla. Jag börjar med påståendet att storföretag är skurkar som lurar konsumenterna och som har alltför stor makt över människor samt att storföretag suger ut människor i tredje världen. 1. Storföretag är stora företag just därför att de har kunnat skapa och leverera något som efterfrågas av många människor. Om människor inte efterfrågade en viss produkt skulle inte företaget kunna sälja produkten och företaget skulle inte bli stort. Det är grunden till storföretag, stora företag är små företag som är mycket framgångsrika. Vissa tror dock att storföretag kan lura sina kunder att köpa skit som de inte behöver. Det bygger på premissen att människor saknar förmåga att tänka självständigt och kritiskt samt att människor inte kan lära sig av tidigare gjorda misstag. Konspirationsteorin bygger också på att storföretagen har monopol på makten och att de kan kontrollera informationsflödet i samhället. Dessa premisser stämmer helt enkelt inte. De som menar att dessa premisser gäller har bevisbördan. Kontentan är att storföretag inte har mer makt över människor än vad människor självmant överlämnar åt storföretagen, dvs. sin köpkraft. 2. Storföretag har mindre makt än staten. Storföretagen överlever inte utan nöjda kunder. Staten har ett våldsmonopol och behöver inte förlita sig på att medborgarna är nöjda med en tjänst. Med risk för att vara tjatig kommer jag återigen att citera Friedrich Hayek ur boken Vägen till träldom. Det handlar om hur monopol existerar på grund av statens agerande: "I viss mån har monopolisterna fått detta (statliga) stöd antingen genom att låta andra grupper få del av deras vinster eller ännu oftare genom att intala dem att bildandet av monopol ligger i allmänhetens intresse. Men förändringen i allmänna opinionen, som genom sitt inflytande på lagstiftning och rättskipning har varit den viktigaste faktorn i tillkomsten av denna utveckling, är mer än något annat följden av vänsterns propaganda mot konkurrens. Mycket ofta bidrar även åtgärder riktade mot monopolisterna endast till att stärka monopolmakten. Varje angrepp på monopolvinster, till förmån för vissa grupper eller för staten, skapar nya intressen som förstärker monopolen. Ett system där stora privilegierade grupper profiterar på monopolvinsterna kan vara politiskt mycket farligare, och monopol i ett sådant system är förvisso mycket mäktigare än i ett där vinsterna går till ett litet fåtal. De högre löner som monopolisten kan betala är lika mycket följden av exploatering som hans egen profit, och lika säkert sätter de inte bara konsumenterna utan ännu mer alla andra löntagare i ett sämre ekonomiskt läge. Ändå accepterar inte endast de som gynnas av det utan även den stora allmänheten nu för tiden förmågan att betala högre löner som ett legitimt argument i monopolens favör." (s. 214) "Ett privat monopol är sällan helt totalt, och ännu mer sällan varar det länge eller kan negligera potentiell konkurrens. Ett statsmonopol är däremot alltid statsskyddat, både mot potentiell konkurrens och effektiv kritik." (s. 215) Privata monopol är alltså kortlivade och alltid hotade av inre splittringar och yttre hot. Statliga monopol eller statsstödda monopol är mycket mer långvariga och skadliga. Med Ronald Reagans ord: Staten är inte lösningen på våra problem, staten är själva problemet. 3. Stora multinationella företag erbjuder överlag högre löner i u-länder än de inhemska företagen. De multinationella företagen bidrar alltså, utan att de har detta direkta syfte, till att öka välståndet i fattiga länder. Ju mer pengar människor tjänar desto mer kan de konsumera, och konsumtion är som bekant en av grunderna till företagande och produktivitet. Här nedan följer artiklar om alliansregeringens förtjänster. Som avslutande artikel kritiserar jag alliansregeringen inom sex områden. 7. Företag ska få ägna mer tid åt produktivitet    Regeringen med näringslivsminister Maud Olofsson i spetsen har bestämt att mer av företagarnas tid och resurser ska gå till att producera i stället för att administrera. Målet är att minska regelkrånglet med 25 % till 2010. Regeringen har nu lagt fram en handlingsplan med 400 förslag på hur livet ska bli lättare för företagare. En imponerande siffra, men finns det någon substans? Troligen är svaret ja. Förvisso har man, som väntat, inte vågat röra LAS. Men det man föreslår utgår ändå från företagarnas vardag där regeringen fokuserat på de sex områden där kostnaderna är högst för företagen. De absolut mest kostsamma områdena är associationsrätt och bokföring. Där föreslås de främsta förenklingarna. Några exempel på förslag är att samordningen mellan olika myndigheter ska förbättras så att det räcker med att fylla i och skicka in en uppgift till en av myndigheterna. Antalet blanketter ska därmed kunna minskas. Det vore faktiskt på tiden! Varför gjorde inte Mona Sahlin detta när hon var näringslivsminister? Och varför lovar hon samma saker i dag som hon lovade när hon var näringslivsminister? Vem tror på Sahlin? Även tillgängligheten på nätet ska förbättras och olika typer av kartläggningar såsom jämställdhetsplaner ska bli mindre krävande. I pengar betyder dessa 400 förslag, enligt Jens Hedström som är vd på näringslivets regelnämnd, att regelförenklingarna kommer att bespara företagen 10 miljarder kronor per år. Men frågan är om vi kan undvika att mer krångel tillkommer i framtiden. Varför inte tidsbegränsa alla regler så att de måste tas upp igen efter ett eller två år? Då kommer onödiga regler att rensas ut mycket snabbare och de produktiva aktörerna slipper allt onödigt merarbete. Men det är klart, ett sådant system gör ju att politikerna får mer att göra, och då har de inte tid till att fantisera fram fler kreativa regleringar som förpestar företagarnas vardag. 8. Enklare regler = skattesänkningar    Regeringen har, som ni kan läsa ovan, redan lagt fram en handlingsplan för regelförenklingar som innebär att företagen sparar 10 miljarder kronor varje år. Nu inrättas även regelrådet som kommer att hjälpa regeringen och myndigheter att granska och kontrollera att nya och befintliga regler uppnår sitt syfte till en godtagbar administrativ kostnad för företagen. Målet för regeringens regelförenklingar är att minska krånglet med 25 %. Om detta mål uppfylls betyder det i reda pengar en skattesänkning på 25 miljarder kronor. Där får vi alltså en del av den arbetskraftsefterfrågeökning som jag har efterfrågat. Varför är inte regeringen tydligare med detta? Att sänka företagens administrativa kostnader kan och bör betraktas som en skattesänkning eftersom det är påbud från staten som ligger bakom kostnaderna. När företagen får mer pengar över till kärnverksamheten kan de också anställa fler. Och för alla er som är lika otåliga som jag vad gäller minskat regelkrångel får en empatisk förklaring från näringslivsminister Maud Olofsson : "Jag vet att många gärna hade sett att arbetet hade gått fortare. Jag förstår det. Men grunden har varit viktig. Det går inte att hafsa fram förändringar i 52 myndigheter. För mig har det varit viktigt att få de nödvändiga verktygen på plats, vilket tidigare s-regeringar har negligerat. För vårt mål är inte bara att lätta på regelkrånglet för stunden. Vi vill skapa hållbara förändringar över tid. Det är också det som jag vet att många av er företagare efterfrågar. Steg för steg genomför vi nu genomgripande förändringar som kommer att leda till en enklare vardag för många av er." Okey, jag ska försöka hålla mig till tåls. Men tid är pengar, Maud, tid är pengar. 9. Deltidsarbetslösa får inte stämpla längre    Den som jobbar deltid får inte längre stämpla upp till heltid. Eller hur är det? Före år 2007 kunde deltidsarbetslösa få a-kassa i sex år, ibland till och med upp till arton år genom återkvalificering. I höstbudgeten 2007 begränsas denna möjlighet till åtta månader (75 ersättningsdagar). Detta ska jämföras med 300 ersättningsdagar för heltidsarbetslöshet. Är detta en orimlig proportion? En bortre parentes i a-kassan är rimligt i sig, men var gränsen ska gå kan givetvis diskuteras. Min uppfattning är att man borde kunna finna ett heltidsjobb efter åtta månader, särskilt om regeringen underlättar för företagen, vilket de faktiskt gör. (Givetvis står jag fast vid att alliansregeringen inte gör tillräckligt för att förbättra klimatet för företagande, men ingen kan påstå att regeringen inte gör något på området.) Dessutom ska man tänka på att den förlorade a-kassan efter åtta månader till viss del kompenseras av de stora skattesänkningarna som främst fokuserats på låg- och medelinkomsttagare. Vidare har alliansregeringen infört nystartsjobb som ökar möjligheterna för deltidsarbetslösa att gå upp till heltid efter de 75 ersättningsdagarna. Är det inte bättre att arbeta än att gå på bidrag? Nystartsjobb innebär att arbetsgivaren får en lägre arbetsgivaravgift för att anställa de som varit långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa. En liknande reform har gjorts för ungdomar. Förvisso kan man tycka att det strider mot arbetslinjen då det blir mindre lönsamt för den som arbetar deltid med a-kassa, då han eller hon förlorar denna inkomst efter 75 ersättningsdagar. Men a-kassan är en omställningsförsäkring och inte en lön. Arbetar man deltid ska man få betalt för deltid. Det har inget med arbetslinjen att göra. Däremot tjänar alla, oavsett om man jobbar deltid eller heltid, på att inkomstskatten har sänkts. I genomsnitt betyder det cirka 1 000 kr. mer i plånboken varje månad. Problemet med skattesänkningarna är att systemet är så krångligt. Det gör att det blir svårt att direkt se skillnaderna mellan nu och tidigare. Pengar har ju en tendens att konsumeras upp utan någon större reflektion om att man har mer resurser nu än tidigare. 10. Hyckleri om deltidsstämpling    Socialdemokraterna hycklar i frågan om stämpling för deltidsarbetslösa. Malin Siwe påminner i Affärsvärlden om att Socialdemokraterna våren 2004 faktiskt föreslog en försämring av möjligheterna till stämpling för deltidsarbetslösa. Det var Miljöpartiet och Vänsterpartiet som såg till att detta inte blev verklighet. Samma sak skedde 1994, men då stoppades förslaget av Vänsterpartiet och de borgerliga partierna. (Roligt att det sistnämnda finns att läsa i LO-tidningen.) Sven-Erik Österberg som då (2004) var ordförande för riksdagens finansutskott motiverade begränsningen så här: "Det göder ju ett system med halvtidsanställningar." Exakt, och detta gäller ju även i dag. Men då låter det så här hos Mona Sahlin: "Regeringens politik kommer att drabba deltidsarbetslösa tjejer. Jag trodde jag var tillräckligt förbannad. Men med det som kom nu i budgeten så tycker jag det är för jävligt." Hmm, är detta ett trovärdigt agerande? Att vilja en sak vid makten och något helt annat i opposition. Det är sådana här politiker som får mig att sky partipolitiken som pesten. 1987 återinförde en socialdemokratisk regering en begränsning av deltidsstämplandet till 150 ersättningsdagar efter att spärren togs bort av samma parti 1984. År 1996 stramade en socialdemokratisk regering reglerna återigen efter att spärren tagits bort av en BORGERLIG REGERING 1993, den här gången sattes gränsen till 150 dagar för fast anställda. Den nuvarande regeringens förslag handlar alltså om 75 färre ersättningsdagar jämfört med socialdemokraternas politik. 75 dagar är alltså vad det hela handlar om! Okey, så om alliansregeringen hade valt 150 ersättningsdagar i stället, då hade allt varit frid och fröjd, eller? Vidare har kontrollen av deltidsarbetslösa varit undermålig enligt Riksrevisionen. När arbetsförmedlingen i Kinna kontrollerade deltidsstämplande försvann 62 % av de deltidsarbetslösa. Är det en slump? Ska vi skattebetalare betala för frivilliga livsval? Många, särskilt kvinnor, väljer att jobba deltid eftersom det ger en ökad flexibilitet och frihet. Ska då staten subventionera ett sådant livsval? Visst feministerna kör ju med sina osynliga strukturer och falskt medvetande och annat flum. Men bevisbördan ligger på dem, så om de vill visa att kvinnor tvingas till deltid är det bara att lägga fram bevisen. I´m waiting! Nej, nu får medier och väljare börja värdera de olika regeringsalternativen efter samma måttstockar. Man kan inte ha andra regler för alliansregeringen än vad man har för socialdemokratiska regeringar. Skärpning Svensson! 11. A-kassan är ingen försäkring    Många politiker och tjänstemän betonar att a-kassan är en omställningsförsäkring. Men en försäkring bygger ju på att försäkringstagarna betalar in premier vars storlek bestäms av värdet av samt riskerna för att drabbas av det som försäkringen försäkrar mot. Ni vet ju hur hemförsäkring och bilförsäkring fungerar. Men så fungerar inte a-kassan. A-kassan finansieras till största delen av skattepengar, inte av försäkringspremier. Länge har försäkringspremien stått för 5 - 10 % av a-kasseutbetalningarna, nu har alliansregeringen höjt den finansieringsgraden något. Således har A-kassan bara varit en försäkring till 10 %. Hur stor andel försäkring a-kassan är i dag har jag ännu inte hittat någon uppgift på. Så allt snack om att a-kassan har blivit dyrare med alliansen är bara skitsnack. Alliansen har bara tagit bort en liten del av subventionerna. Vissa fackförbund argumenterar emot detta resonemang med att a-kassan är mer egenfinansierad om man räknar in de fackliga medlemsavgifterna. Men då har man blandat ihop korten, medlemskap i ett fackförbund och medlemskap i en a-kassa ska vara helt åtskilda. Så långt kan jag förstå kravet på obligatorisk a-kassa som alliansregeringen föreslår. Men jag anser att detta förslag är ren paternalism, människor får ta ansvar för sina egna liv och försäkra sig mot arbetslöshet. En obligatorisk grundförsäkring kan jag gå med på, men en sådan har vi redan. Och den grundförsäkringen ska vara helt frikopplad från fackförbunden. Så länge inte en tredje part skadas av att jag inte är med i en a-kassa, då ska staten låta mig vara i fred. Att det finns en obligatorisk trafikförsäkring beror ju givetvis på att en tredje part kan komma till skada om jag kör på någon och jag saknar medel för att betala skadan för den som blev påkörd. A-kassan har inga sådana externa effekter. Därför bör förslaget om obligatorisk a-kassa arkiveras i papperskorgen i evig tid. Men för att fackförbunden inte ska kunna missköta sitt uppdrag med a-kassorna genom att använda a-kassa som rekryteringsunderlag för medlemskap i facket, måste fackförbundens a-kassor vara helt egenfinansierade. Men det viktigaste med regeringens reformer av a-kassan är att premierna ska vara högre för de a-kassor som har hög arbetslöshet. Det tvingar fackförbunden att hålla sig till verkligheten och hålla igen på lönekraven. Varje yrkesgrupp måste ta kostnaden för arbetslösheten, om inte tvingas stora grupper av människor leva i arbetslöshet. Vad är rättvisan i det? 12. A-kassan är försäkring till enbart 30 %    Som jag nämnt ovan är a-kassan inte till fullo en försäkring. Till största delen är a-kassan skattefinansierad. A-kassan är till 30 % en omställningsförsäkring. 70 % av a-kassan är alltså tvångsbeskattning. Så det alliansregeringen har gjort är att öka försäkringsandelen i a-kassan från 10 % till 30 %. Borde inte socialdemokraterna vara nöjda med detta när de tjatar om att a-kassan är en försäkring och inte ett bidrag? Hur ska de ha det? 13. Skattesänkningarna har berikat arbetarna    Alliansregeringen har sänkt skatterna med cirka 50 miljarder kronor via jobbskatteavdraget. Skattesänkningarna är utformade så att det betyder mer för låg- och medelinkomsttagare. Som exempel utgör det totala jobbskatteavdraget 6,5 % av den totala inkomsten för den person som tjänar 100 000. För den som tjänar 150 000 kr. är motsvarande siffra 5,1 % och för de som tjänar 250 000 är andelen 4,7 %. Självklart är det så att skattesänkningarna leder till att den som tjänar 250 000 kr. per år får en högre skattesänkning i kronor räknat än den som tjänar 100 000 kr. per år, men det är ju oundvikligt. Hur ska man kunna sänka skattetrycket (och marginalskatterna) om man vill undvika att de som tjänar mer får mer skattesänkningar räknat i kronor. (Hur tror ni effekterna blev av skatteöverenskommelsen 1991 som socialdemokraterna ställde sig bakom?) Givetvis är det skattesänkningens andel av den totala inkomsten som är intressant. Är vi verkligen så missunsamma att vi kräver att skatterna, i kronor räknat, sänks med lika mycket för alla? För den som tjänar 250 000 kronor per år betyder jobbskatteavdraget 11 774 kronor i skattesänkningar per år. Det betyder nästan en tusenlapp per månad. För de som tjänar mer än 250 000 kr. per år blir det en hel tusenlapp mer per månad som kan användas till konsumtion och eget sparande, något som skapar riskkapital till investeringar. Och investeringar är ju som bekant grunden till att du och jag, oavsett inkomstnivå, har ett arbete att gå till varje vardag. Men hur blir det då när man räknar in fördyringen av a-kassan, den slopade avdragsrätten för medlemskap i fackförbund samt ett antal avgifter och skatter som höjts (där ingår fördyringen av trafikförsäkringen)? Blir det något netto kvar då av skattesänkningen. Svaret är ett klart och tydligt JA! Alla får mer pengar i plånboken förutsatt att man har ett arbete. (Eller åtminstone en i hushållet har ett arbete). Om man tar en av de yrken som har sämst betalt, städerskan, får han eller hon 239 kr. mer per månad att röra sig med när man tar hänsyn till fördyringarna i bland annat a-kassan och trafikförsäkringen. Men städerskan kommer i regel att få det bättre eftersom han eller hon oftast ingår i ett tvåpersonshushåll där makan eller maken arbetar. Problemet med jobbskatteavdragen är att de är så krångliga att räkna ut. Man märker inte hur mycket mer man har i plånboken eftersom det inte står klart och tydligt att så här mycket lägre skatt har man fått. Kanske borde alliansregeringen ha gjort som George W. Bush som sände en check till alla skattebetalare med den summa som Bush sänkte skatten med för just den enskilda skattebetalaren. Då blir det tydligt för alla hur mycket pengar man tjänar på skattesänkningen. Och Bush fick ju förnyat mandat. 14. Staten ska inte leka affärsmän    Alliansregeringen har sålt vin&sprit för 55,4 miljarder kronor, ett bättre pris än förväntat, samt OMX för 2,1 miljarder kr. (staten ägde bara 6,6 %) och planerar att sälja andra statliga eller delstatliga bolag såsom Nordea, Vattenfall, Telia, SBAB och Vasakronan. Genom dessa affärer frigör regeringen resurser för att göra investeringar för framtiden, såsom att bygga ut infrastruktur eller amortera på statsskulden. Båda dessa investeringar är nödvändiga och frågan är i vilken ordning de bör genomföras. Det är värt en genomgående diskussion. Men att staten slutar leka affärsmän borde inte vara en kontroversiell fråga. Det är en skandal att stater väljer att gambla med skattebetalarnas pengar. Vill jag äga en bank, då köper jag en aktie och förväntar mig inte att staten ska köpa en bank som jag äger kollektivt med nio miljoner andra. Dessutom snedvrider statliga bolag konkurrensen eftersom deras kapitalanskaffning bygger på ett våldsmonopol. Men inte nog med det, staten är en dålig ägare i längden eftersom statliga bolag i regel är mindre effektiva än privata bolag. Den som lyssnar på socialdemokraternas alla klagomål om utförsäljningar bör komma ihåg att socialdemokraterna börsnoterade och sålde ut delar av Telia år 2000 till ett ockerpris. (Ibland slås jag av misstanken att socialdemokraterna gjorde denna affär för att avskräcka från framtida försäljningar av statliga bolag samt avskräcka från aktieägande. Men den troligaste förklaringen är givetvis ren inkompetens.) 15. Avdrag för hushållsnära tjänster     Fiasko skrek socialdemokraterna och dess vänsterpartianhang. Svenska folket är inte intresserat av att få avdrag för hushållsnära tjänster. Så lät det, nu har vi facit och det borde täppa igen truten på de förmyndaraktiga gnällspikarna i oppositionen. I februari var 40 000 ansökningar om avdrag för hushållsnära tjänster inkomna. Under 2008 kommer 184 000 hushåll att köpa hushållsnära tjänster. Det betyder att 9 300 sysselsätts inom branschen och att omsättningen blir 5 miljarder. I snitt köper det genomsnittliga hushållet 7,6 timmar per månad. Jämfört med tidigare mätningar, i december, är detta en rejäl ökning. Då var det 97 000 hushåll som köpte hushållsnära tjänster och genomsnittstiden var då 5,6 timmar per månad. Att avdragsrätten har haft effekt visar sig genom att 1 800 personer har fått jobb inom branschen det senaste halvåret. Samtidigt har deltidsarbetet minskat till förmån för heltidsarbete. Det man kan invända mot när det gäller reformen om avdrag för hushållsnära tjänster är att den som köper tjänsterna måste anmäla detta i förväg och ligga ute med pengarna i stället för att få avdraget direkt. Men för detta finns en utredning tillsatt som ska försöka lösa den frågan mer smärtfritt. En annan invändning är att det är bättre med generella reformer än riktade reformer som snedvrider marknaden. Håller delvis med, men för att sänka skatterna generellt är det viktigt att regeringen sänker de skatter som betyder mest för tillväxten och sysselsättningen. Alternativet är stora budgetunderskott eller drastiska utgiftsminskningar. Även om jag anser att det sistnämnda är det bästa alternativet är jag medveten om att de båda alternativen oundvikligen leder till ett valnederlag 2010. Därför gör regeringen rätt i denna fråga. Medan socialdemokraterna lever kvar på 1800-talet och muttrar något om pigavdrag lever vi andra livet genom att få mer tid över till annat än städning, tvättning och andra hushållssysslor som måste utföras eller genom att vi nu går från arbetslöshet till sysselsättning inom hemservicebranschen. (I handling vet vi nu att Göran Persson håller med borgarna). Ska vi prata om arroganta översittare i dag så är det socialdemokraterna och deras förmyndarmentatilitet. Vi är mer pigor och drängar när vi betalar mer än 50 % av våra inkomster i skatt än vi är pigor och drängar när vi tjänar pengar på att städa någons bostad. Men socialdemokraternas arbetslinje är som bortblåst. Bättre med bidrag än lön, det är Mona Sahlins devis. Låt den devisen gälla henne personligen, men inte oss andra. 16. Vitt hushållsarbete    Varför är avdragsrätt för hushållsnära tjänster en bra reform? Här följer en bakgrund som även förklarar varför alliansregeringen bör gå vidare med avregleringar och sänkta skatter: En svart marknad är en situation där varor och tjänster säljs illegalt utanför en reglerad marknad. Prisregleringar är ett exempel på hur en svart marknad uppstår. När staten fastställer ett reglerat maximipris som ligger under marknadspriset uppstår en snedvridning av marknaden. På en fri marknad kommer priserna att stiga när efterfrågan stiger samtidigt som utbudet är oförändrat, samma sak sker när utbudet sjunker på en marknad med oförändrad efterfrågan. När priset stiger på marknaden ger det signaler till producenterna att producera mer, fler aktörer blir intresserade av att producera en viss produkt. Om det inte går att producera mer på grund av att det råder brist på en viss råvara eller någon annan faktor som krävs för att producera en produkt, då får marknadsaktörerna signaler om att söka efter alternativ till den dyra produkten. Men när staten reglerar ett pris som är lägre än detta jämviktspris som skapas på marknaden, då uppstår det köer. Ju lägre ett pris är desto fler vill köpa den produkten, medan producenterna inte har något som helst intresse av att producera mer eftersom priserna är låga. När många människor står i kö för att få något försöker de flesta hitta alternativ till att stå i kö. Och producenter och säljare ser en möjlighet att tjäna mer pengar genom att erbjuda de prisreglerade produkterna till de köpare som är intresserade av att betala ett högre pris för att slippa stå i en lång kö. Därmed uppstår en svart marknad där priserna anpassar sig efter marknadens mekanismer. Den svarta marknaden fungerar då bättre än den reglerade marknaden. En annan förklaring till att svarta marknader uppstår är höga skattekilar. Skatter påverkar utbud och efterfrågan eftersom skatterna läggs på priserna vilket gör att priserna blir högre i ett högskattesamhälle än i ett lågskattesamhälle. Därmed blir efterfrågan lägre än vad den skulle ha varit om skatterna hade varit lägre, eller om skatter inte skulle ha funnits överhuvudtaget. Det är därför höga skatter håller nere försäljning och sysselsättning. Johnny Munkhammar har ett bra exempel i sin bok ”Sagan om välfärdens återkomst” från 2004 som handlar om gräsklippning. Låt oss anta att din granne vill få gräsmattan klippt och att han är beredd att betala 300 kronor för tjänsten. Låt oss anta att du är beredd att göra det för 250 kronor. I en förhandling kan priset bli 275 kronor förutsatt att båda är lika bra förhandlare. I det här scenariot har båda fått mer än de ville ha. Men vad händer om vi för in skatten som en variabel i resonemanget? För enkelhetens skull utgår vi från att arbetsgivaravgiften är 25 %. Grannen är fortfarande beredd att betala 300 kronor, och när arbetsgivaravgiften är dragen återstår 225 kronor vilket är lägre än den ersättning som du begärde i första scenariot, det vill säga 250 kronor. För vi sedan in en inkomstskatt på 30 % i scenariot blir resultatet än värre. Då får du enbart ut 157,50 kronor. Är du då beredd att utföra gräsklippningen? (Observera att momsen inte är inräknad, något som påverkar viljan att köpa tjänsten gräsklippning.) För att ta ett exempel från verkligheten. Innan avdragsrätten för hushållsnära tjänster infördes var skattekilen för städning så stor att uppdragsgivaren var tvungen att tjäna 700 kronor för att uppdragstagaren skulle få ut 72 kronor netto. Den totala skatten som båda parterna, uppdragsgivaren och uppdragstagaren, betalade uppgick till 628 kronor. Dessa uppgifter kommer från Skattebetalarnas hemsida. Hur många är beredda att jobba för 72 kronor? Och hur många är beredda att betala 700 kr. för en städning? Om priset i stället blev satt till just 250 kr. som det var tänkt från början, i detta sifferexempel, skulle det bli en mycket bättre affär för alla parter. Av denna anledning är det inte så konstigt att många jobbar svart. Om inte den svarta marknaden existerade skulle många av dessa arbeten inte existera. Detta är bakgrunden till att alliansregeringen har beslutat att införa skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Men även efter denna reform finns det stora skattekilar och den totala skatteinbetalningen är nu 500 kronor. 17. Vad jag absolut inte kan försvara    Det finns några beslut som alliansregeringen har tagit som jag absolut inte kan försvara. Här följer några exempel: 1. Försvarspolitiken. Den är helt obegriplig och spretar åt alla håll. Vi ska å ena sidan vara alliansfria och inte vara med i Nato, men å andra sidan ska vi delta i Natos aktioner och inte vara med och påverka Nato. Vi satsar på utlandsstyrkor men är inte beredda att betala för det. Vi vill ha ett välfungerande och stringent försvar men vi vill inte betala för de materiel som behövs för ett sådant slimmat och välfungerande försvar. Det är viktigare att kvinnor gör värnplikt än att vi har ett funktionellt och kostnadseffektivt försvar såsom finnarna har. Försvaret har utvecklats till en restpost i regeringens budget. Försvarsanslaget är det som blir över när allt annat är inräknat. 2. Fastighetsskatten. Helt obegripligt hur en vinnarfråga kan bli ett sådant sänke som ger regeringen en profil av att vara velig och splittrad. Att en avskaffad fastighetsskatt måste finansieras inom bostadssektorn är en fix idé från nymoderaterna som saknar all logik och förnuft. Vissa fastighetsägare kommer ju till och med att få en högre fastighetsskatt i år än vad de hade tidigare. Visst är det sant att alliansregeringen har gjort ett absurt orimligt system till ett mindre orimligt system. Men varför kasta bort en vinnarfråga? 3. Jämställdhetspolitiken. Jämställdhetsbonus och andra feministiska påhitt som handlar om att försöka styra människors livsval är förkastliga. Varför lyssnar alliansregeringen mer på kulturradikalerna i Stockholm än på gräsrötterna? 4. Den hysteriska klimatpolitiken. Subventioner till etanol som inte ger någon positiv nettoeffekt på koldioxidutsläppen, höjda bensinskatter som enbart har effekten att späka bilägare i allmänhet och landsbygdsbor i synnerhet. Politiken saknar all sans och vett. Det enda som är positivt är att alliansregeringen inte har låtit sig inbjudas till en överbudspolitik för att vara mer klimatvänliga än socialdemokraterna genom att påta sig ännu hårdare målsättningar. För det första är det inte alls vetenskapligt bevisat att vi går mot en global uppvärmning främst orsakad av människor, för det andra har alliansregeringen inte förstått fullt ut att det mest effektiva sättet att bekämpa koldioxidutsläpp är att ge bidrag till andra länder såsom Brasilien och Kina för att de ska vidta klimatåtgärder. För det tredje är det mycket sällan som politiker är bättre än marknaden på att lösa samhällsproblem, så politiker - Fuck off! 5. Arbetsrätten. Här har alliansregeringen varit alltför fega. Dock finns det logik bakom att regeringen inte gjort något åt den rigida arbetsrätten, och det är att nymoderaterna ska kunna fortsätta attrahera högersossar som är för arbetslinjen men emot en förändrad arbetsrätt. Men en icke reformerad arbetsrätt kommer att skapa problem för de som får sämre tillgång till a-kassa mm. 6. Rättsväsendet och polisen. Dessa verksamheter är, precis som försvaret, statens kärnverksamheter, men nu framkommer signaler om att rättsväsendet inte fungerar som det ska. Handläggningstiderna blir allt längre och det påverkar både kostnaderna och rättssäkerheten. Före valet lovade nymoderaterna att de skulle satsa 1,5 miljarder kronor mer på rättsväsendet än socialdemokraterna. Var är dessa pengar? Vad har regeringen för strategi för att sänka brottsligheten och förbättra både rättsäkerhet och rättstrygghet? Det är inte lätt att utröna! Tomas Bodström, som i vanliga fall är en populist, har på DN-debatt föreslagit ett antal reformer för att förbättra rättsväsendet. Jag delar så gott som alla punkter, men är något skeptisk mot övertron på centraliserade polisenheter. Dock kan jag nog dela uppfattningen att ett svensk FBI med tydligt avgränsat ansvarsområde kan vara en bra idé. Sedan finns det lite frågetecken kring att låta polisen döma enklare brott direkt. Finns det en möjlighet till överklagan? Om ja, då är jag med på tåget, om nej, då är jag motståndare. Men i det stora hela ger socialdemokraterna ett mer seriöst intryck när det gäller rättsväsendet. Det är många sakliga och konstruktiva förslag och mycket få påhopp på regeringen. Detta är ett underbetyg åt en borgerlig regering eftersom borgerligheten av tradition värderar statens kärnverksamheter högt. Hoppas vi får se rättning i ledet inom kort. /Fredrik Runebert