2008-07-06
FRA-lagen och klimatförändringar!
1. Skapandets moral
2. Nu är det bara fyrtioårskrisen kvar
3. FRA-lagen och riksdagen som levde upp för en dag
4. FRA-lagen och naiva nyliberaler
5. Det man en gång sett och hört...
6. Klimatforskningens förtryckande paradigm
7. Alternativa hypoteser till koldioxidteorin
Ett tal till skolavslutningen?
Har någon som du håller av slutat skolan?
1. Skapandets moral
Jag har tagit en liten välförtjänt semester när det gäller bloggandet under sommaren. Nu nöjer jag mig med tre till fyra bloggposter per vecka. Här följer i alla fall de bloggposter som jag särskilt vill uppmärksamma:
Kristdemokraterna tar sig ideologisk ton
Skattesänkningar ger mer än löneökningar
Är vi parasiter eller är vi skapare?
Centerpartiets företagsprofil nedsolkad
2. Nu är det bara fyrtioårskrisen kvar
Detta är ett humoristiskt födelsedagstal där talaren skämtar om den berömda fyrtioårskrisen. Det manliga ”födelsedagsbarnet” tröstas med att det, enligt vetenskapen, vänder vid 50-årsstrecket. Utrymme ges för mer personliga anpassningar såsom yrke, bostad och livsstil.
Utdrag ur talet:
[…]
Det är vid femtio som livet får en uppåtgående trendriktning. Det är vad vetenskapen säger. Den bästa tiden i livet är barndomen och livet efter femtio. Perioden där emellan är ett rent helvete där allt bara blir sämre och sämre. Ända tills du når upp till femtioårsstrecket.
[…]
Beställ talet här!
3. FRA-lagen och riksdagen som levde upp för en dag
Skrivet 2008-06-17
Fredrick Federley (c) och Annie Johansson (c) har troligen förhindrat den långtgående signalspaningslagen som skulle ha medfört att vanliga oskyldiga människor betraktas som skyldiga ända till motsatsen är bevisad. Förhoppningvis kommer en återremiss att leda till att rättssäkerheten stärks. Det syntes i riksdagsdebatten att Federley varit hårt pressad under en lång period och han hade svårt att få fram orden. Men hans mod övervann rädslan och han gjorde rätt. Även moderaten Karl Sigfrid bör äras efter att han vågat trotsa dumokratins partipiska.
Visst behöver vi signalspaning för digital teknologi, men inte genom att ge FRA fria händer att genom gummidefinitioner söka efter i princip vad som helst. Att moderata riksdagsledamöter med dalapolitikern Rolf Gunnarsson i täten inte förstår att ökad säkerhet måste balanseras mot integritetskränkningen visar hur mycket nymoderaterna har blivit socialdemokrater. Det minsta man kan begära från Gunnarsson är att han förklarar hur säkerheten ökar med det lagda förslaget om signalspaning. Menar han att terroristerna är så dumma att de inte kan kringgå denna filtrering genom att använda samma hotmailkonton och kodifiera sina meddelanden? Eller varför skulle de inte använda vanliga hederliga brev? Anser Gunnarsson att vi ska införa den ordning som rådde under andra världskriget då man ångade upp breven för att obemärkt kunna läsa innehållet i breven? Då fanns det goda skäl till denna integritetskränkning, men den hotbilden existerar inte i dag.
Centerpartiet har skött sig bäst i denna fråga. Även de som förespråkar FRA-lagen kan balansera fördelar och nackdelar på ett sätt som imponerar. Staffan Danielsson är en av dem. Dick Erixon har lyckats nyansera debatten något när han påpekar att det främsta problemet med FRA-lagen är att makten koncentreras till en enhetsmakt eftersom det saknas maktdelning i Sverige. Men när det nu är som det är i Sverige, till skillnad från i USA där högsta domstolen kan ta presidenten i örat när han gör fel, bör man rösta emot FRA-lagen. Först inför man maktdelning i Sverige, sedan kan man införa en FRA-lag, i en bättre version givetvis. Det är inte konstigt att det just är centerpartiet med sin decentraliseringstradition som är det parti som är mest skeptisk till FRA-lagen. (Ja, om man nu räknar bort Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det sistnämnda partiet vill inte ens ha någon signalspaning över huvud taget.).
Samtidigt måste jag ta avstånd från de nyliberala bloggare som saknar förmågan att väga fördelar mot nackdelar innan de bestämmer sig för vad de ska tycka i frågan. De ställer krav på att riksdagsledamöter såsom Fredrick Federley och Annie Johansson bara ska rösta nej utan några balanserande resonemang om för- och nackdelar samt framtida påverkansmöjligheter. Det är alltid lätt att vara liberal på läktaren, vissa bloggare borde tänka på det. Henrik Alexandersson är dock ett lysande exempel på motsatsen till dessa naiva frihetsbloggare.
4. FRA-lagen och naiva nyliberaler
Skrivet 2008-06-18
Fredrick Federley
och Annie Johansson har gjort något unikt i svensk politik. De har som riksdagsledamöter lyckats få en regering att backa, och det inför öppen ridå i en riksdagsdebatt. För en liten stund har riksdagen levt upp som institution och upphört att vara ett transportkompani. Riksdagen ska ju egentligen vara det lagstiftande organet i Sverige och det är regeringen som står till svars inför riksdagen.
Men i praktiken är det tvärtom, särskilt när nymoderaterna sitter vid spakarna. Då är alla metoder tillåtna för att få rättning i leden, till och med ren vuxenmobbing gentemot den karaktärsstarka riksdagsledamoten Karl Sigfrid som tänkte själv. Fredrik Reinfeldt blev röd i ansiktet av ilska och skällde ut honom och fick eldunderstöd från trettio andra moderater. Allt för att någon kunde tänka själv. Ännu ett argument för att inte lägga sin röst på moderaterna.
Problemet i dag är att riksdagen består av riksdagsledamöter som främst är lojala mot sitt parti, inte mot sina väljare. Så blir det när man har ett valsystem som ger politiska partier den största makten över vilka som ska bli valda. Därför borde ett äkta personvalssystem införas som gör att alla riksdagsledamöter står till svars inför sina väljare i respektive valkretsar. I dag är riksdagsledamöterna i regel anonyma och slätstrukna. Och debatterna är också därefter, fruktansvärt tråkiga och med mycket ogenomtänkta resonemang. Den som lyssnar på amerikanska politiker inser snabbt att det ideologiska djupet och argumentationslinjerna är mycket bättre än i Sverige. Visst förekommer det yta och personangrepp i amerikanska val, men hellre det än mumlande zombies som inte tänker på egen hand utan följer ett partikollektiv.
Förvisso är inte det nya förslaget heller tillräcklig bra, men det finns många fler bromsklossar för ivriga centralövervakare. Men vad har varit alternativen? Att fem ledamöter skulle leka hjältar genom att rösta nej, för att sedan få se en FRA-lag med stöd från Socialdemokraterna. Kom ihåg att FRA-lagförslaget härstammar från en utredning tillsatt av en socialdemokratisk regering och att socialdemokraterna faktiskt är för signalspaning. Är det då inte bättre att Federley och Johansson dikterar villkoren för ett godkännande? Eller tror ni att socialdemokraterna har bättre villkor för ökad rättssäkerhet?
Nyliberalen Henrik Alexandersson , som jag i tidigare inlägg berömt för att vara saklig och nyanserad, har flippat ut fullständigt när han anser att det är naivt av de som kritiserat FRA-lagen att tro att en återremiss leder till någon förbättring. Men faktum är att det är mer naivt att tro att två eller fem riksdagsledamöter skulle ha lyckats åstadkomma något mer än det Federley och Johansson har uppnått. Socialdemokraterna är egentligen för lagen, men vill bara jävlas lite med alliansregeringen ett tag. När socialdemokraterna har tröttnat på mediateatern har vi en FRA-lag ändå. Och om det inte blir så, då kommer signalspaningen inte att vara reglerad och hur ska man då kunna lagföra FRA när de går över sina befogenheter? Vem ska kontrollera FRA om vi inte reglerar det? Eller ska all signalspaning förbjudas, inklusive i etern? Då kommer vi verkligen att bli ett paradis för terrorister. Att en FRA-lag inte fångar särskilt många terrorister är en sak, men det kommer att försvåra terroristisk verksamhet och det är en seger i sig. Eller tror man inte att terrorismen existerar?
Det här är politik och inte något drama ur Ayn Rands romaner. Federley och Johansson har gjort det bästa av situationen.
Ett återkommande skällsord bland naiva nyliberaler är svikare och förrädare. Men Federley och Johansson har aldrig gått till val på att vara emot signalspaning i sig. De har profilerat sig som vakthundar för liberala värderingar, och det här är det bästa man kan åstadkomma som politiker. Vad begär de, att Federley och Johansson ska offra sina politiska karriärer för något som ändå kommer att bli verklighet i en eller annan form. Eller har nyliberalerna börjat tro på socialdemokraternas retorik? Vem är det då som är naiv?
I sak är jag fortfarande emot FRA-lagen av den enkla anledningen att vi inte har någon maktdelning i Sverige. Vad spelar det för roll om vi har granskningsorgan när det är samma människor som lagstiftar om signalspaning som sedan övervakar FRA. Vilket intresse har en politiker av att offentliggöra att man har haft fel? Lagstiftning och kontroll måste skiljas åt, men det är tydligen omöjligt i enhetsstaten Sverige där Reinfeldt är mer intresserad av stöd från socialdemokraterna än av att skapa äkta rättssäkerhet och garantier mot maktmissbruk.
5. Det man en gång sett och hört...
Skrivet 2008-06-28
Hur glömmer man det som ögonen en gång har sett och örona en gång har hört? Den frågan auktaliseras i och med den nya FRA-lagen. Att tidningarna har varit så duktiga på att uppmärksamma detta lagförslag beror dels på dramaturgin där riksdagen levde upp för en dag, men dels och framför allt på att lagen direkt påverkar tidningarna själva. När integritetskränkningar hotar vanligt folk såsom bloggregleringar och konfiskatoriska skattesatser är inte frågan lika intressant.
En aspekt som jag inte tänkt på tidigare men som Dalabygdens ledare tar upp är att tryckfriheten och meddelarfriheten hotas även om FRA inte ska använda sådant material som de fångar upp av "misstag". Även om FRA måste förstöra allt material som har med tidningarnas informationsinhämtning att göra kommer informationen att leva kvar i sinnevärlden. Pandoras ask är öppnad och den går inte att stänga. Vem vågar då tipsa tidningarna?
Ledaren i Dalabygden citerar Tidningsutgivarnas tryckfrihetsexpert Per Hultengård som formulerat följande visdom: "Det ögat och örat en gång sett och hört kan inte raderas”.
Frågan är om Federley och Johansson gjorde rätt ändå. Det här hotar ju tidningarnas självständighet gentemot staten. Det här är allvarligt. Men samtidigt, alla tänkbara och realistiska alternativ hade varit värre. Vi får leva med FRA-lagen. Kanske kan vi hålla uppe trycket på regeringen att förbättra FRA-lagen än mer. Men då måste de liberala vakthundarna på läktarna sluta mobba Federley och Johansson som gjort det bästa av den situation som maktfanatikerna har åstadkommit.
Men kom ihåg detta i nästa val. Om ni inte röstskolkar, se till att ni röstar på riksdagskandidater som är kritiska till massavlyssningen. Skulden ska läggas på de fyra partiledarna. Vad fan sysslar de med? Gör de allt för att skrämma bort sina egna väljare? Vill de inte ha förnyat förtroende 2010?
6. Klimatforskningens förtryckande paradigm
Det råder en konsensus om FN:s klimatpanels forskningsrapporter om att den globala uppvärmningen till 90 % säkerhet beror på människans aktivitet samt att denna uppvärmning kommer att leda till 18 – 56 centimeters höjning av havsnivån. Men faktum är att det inte råder något konsensus bland forskarna. Enligt en enkät som Vetandets värld har gjort är det många forskare som är skeptiska till koldioxidteorin, men de väljer att hålla tyst för att inte försämra sina möjligheter till forskningsfinansiering och vidare avancering inom den akademiska världen. Karriärsmöjligheter och auktoritetsargument är alltså viktigare än sanningssökandet. Trycket mot de som tänker självständigt och föreläser om andra teorier och empiri än just koldioxidhypotesen riskerar utfrysning, näthat och till och med hot och sabotage. Wibjörn Karlén berättar om hur hans bil saboterades efter en av hans föreläsningar. Vetenskapen har verkligen börjat ruttna inifrån, och det gäller tydligen alla discipliner. Den officiella ursäkt som framförs är att det inte finns någon absolut sanning och att all kunskap är temporär. Med andra ord kan man göra vilka misstag man vill och skylla på postmodernt flum.
I enkätsvaren framkommer att de som är skeptiska till koldioxidteorin anser att debatten är snedvriden och har lågt till tak. Många menar att det är svårare att få artiklar som kritiska till koldioxidteorin än för de som förespråkar denna teori. Förespråkarna av teorin menar dock att diskussionen är öppen och att det är högt till tak. De tror inte att det är svårare för koldioxidskeptiker att få sina artiklar publicerade. Några anser dock att det ska krävas mer av de som publicerar vetenskapliga artiklar som strider mot det paradigm som råder för tillfället. Ett konstigt resonemang som snarare konserverar vetenskapen än utvecklar den. Om vetenskapen inte får motstånd från andra discipliner och andra forskare sänks kraven på god argumentation, vetenskapliga resonemang och tillförlitlig empiri. Då blir forskningen sämre. Om man ska tillämpa olika villkor beroende av studiernas resultat borde det snarare vara de forskningsresultat som talar emot konsensus som ska publiceras framför studier som bara bekräftar det som många redan tror på.
En intressant aspekt är att skepticismen mot koldioxidteorin främst kommer från naturgeografer och rymdfysiker, medan metrologer helt köper teorin om människans påverkan på klimatet. Inom vissa discipliner är det till och med ett paradigm (en starkt rådande världsbild) att vara skeptisk mot koldioxidteorin, där förväntas man till och med att vara kritisk mot teorin.
I en radioserie har Vetandets värld låtit kritiska röster komma fram. Ett program handlade om de fel och brister som finns i klimatforskarnas modeller och i IPPC:s forskningsrapporter. Det andra programmet tog upp
Under de senaste tio åren har vi inte sett någon global uppvärmning över huvud taget. Snarare har en viss nedkylning skett. Men det är för tidigt att dra några slutsatser än eftersom en tioårsperiod inte betyder så mycket i de här sammanhangen. Det här är dock en punkt som talar emot koldioxidhypotesen och det borde man erkänna i stället för att hitta på en massa finurliga ad-hoc-argument.
En viktigare faktor som talar emot koldioxidhypotesen är att talet om uppvärmning beror på vilka tidsperioder man utgår ifrån. Sedan 1970-talet har det blivit varmare, men sedan 1930-talet har det blivit kallare.
En tredje sak är att det i IPPC-rapporten från förra året faktiskt står att en stor del av uppvärmningen från 1980-talet beror på ökad instrålning från solen. Denna formulering kom inte med i sammanfattningen som presenterades för politikerna. Joyce Penner som är medförfattare till IPPC-rapporten uppvisar förvåning över den starka instrålningen och erkänner att instrålningen kan ha betytt mer än koldioxidökningen. Denna instrålning beror troligen på mindre aerosoler i luften som betyder renare luft, vilket i sin tur medför minskad molnbildning. Det råder alltså osäkerhet kring hur stor påverkan koldioxiden har haft.
Professor Erland Källén försökte först argumentera för att det finns flera olika klimatmodeller med olika känsligheter för koldioxid. Men efter ett tag backar Källén eftersom dessa modeller inte har tagit tillräcklig hänsyn till den ökade instrålningen. Han säger då att det råder genuin osäkerhet om hur mycket koldioxiden påverkar den globala temperaturen.
Genuin osäkerhet? Inte nog med att IPPC försöker stärka sin legitimitet genom att på måfå välja ut en siffra som ska motsvara en sannolikhetsbedömning. Det räcker inte heller med att de inte kan förklara hur de har fått fram siffran 90 %, de har gjort en sannolikhetsbedömning på något där det råder genuin osäkerhet. Det vet ju vem som helst att man inte kan göra en sannolikhetsbedömning när det råder genuin osäkerhet. Hur ska de ha det? De slår ju knutar på sig själva så de inte vet vad de säger till slut. Det här är verkligen en oseriös ansats. Om man vill få fram pengar ska man ge ett sken av exakthet genom att trolla fram en siffra. Ofattbart!
Det är också intressant att höra hur alltfler forskare erkänner andra faktorers inverkan på klimatet. Ett nödargument är att resonera så här: Vi har en underliggande trend med en global uppvärmning orsakad av människans utsläpp av växthusgaser. Men variationer i solens instrålning och aktivitet och andra naturliga variationer kan lindra och förvärra uppvärmningen. De naturliga variationerna kan till och med skapa en tillfällig nedkylning, såsom de senaste tio åren.
Visst är detta resonemang logiskt möjligt, men är det den rimligaste förklaringen? Är det vetenskapligt resonerat? Varför inte undersöka andra hypoteser mer grundligt när så många indikationer börjar tala emot koldioxidteorin? Vad är man rädd för? Förlorade anslag?
Och om vi nu skulle utgå från att växthusgaserna är det som ytterst påverkar vårt klimat på lång sikt, måste dessa teoretiker kunna förklara varför klimatförändringar under historiens gång har föregått koldioxidförändringar. Varför skulle inte dagens klimatförändringar vara orsakade av naturliga variationer?
7. Alternativa hypoteser till koldioxidteorin
I programmet presenteras tre alternativa hypoteser till växthusgasteorin. Här följer en kort sammanfattning av dessa teorier.
Solaktivitet:
Solaktiviteten, mätt i antalet solfläckar, följer de historiska klimatförändringarna bättre än koldioxidförändringarna i atmosfären. Enligt Henric Lundstedt, rymdfysiker i Lund, har IPCC inte tagit tillräckligt stor hänsyn till solen i sina klimatrapporter. Han är inte imponerad över hur klimatpanelen har behandlat solens betydelse för klimatet. Själv är han mer försiktig och vågar inte säga något om koldioxidens påverkan av klimatet, men han står upp för att klimatpanelens rapporter har en undermålig beskrivning av den solforskning som bedrivs. Solen är ett stort plasmamoln som får sin energi genom fusion närmast kärnan och genom konvektion närmare solens yta.
Rickard Lundin, rymdfysiker i Umeå, påtalar det underliga i att mars har 20 gånger så mycket koldioxid än jorden, men att temperaturen där ändå ligger på minus femtio grader. Förvisso ligger mars längre bort från solen, men det visar att koldioxiden inte är enskilt drivande. Detta faktum måste åtminstone få den som tänker självständigt att ifrågasätta riktigheten i klimatpanelens påståenden.
Den teorin har nog mest empiriskt underlag för sina slutsatser, även när man inkluderar växhusgasteorin.
Kosmisk strålning:
Den danske rymdfysikern Henrik Svensmark undersöker hur solen indirekt påverkar klimatet via den kosmiska strålningen. Teorin går ut på att den kosmiska strålningen som härstammar från kollapsade stjärnor är mindre när solens aktivitet är hög, alltså när frekvensen solfläckar är hög. Solens magnetfält skjuter undan den kosmiska strålningen, vilket i sin tur betyder att färre moln bildas, och färre moln betyder högre temperatur. När solens aktivitet är låg kommer den kosmiska strålningen att föra med sig partiklar som stimulerar vattenånga att bilda vattendroppar och därmed moln. Fler moln leder till lägre temperatur.
Järnkulor:
Naturgeografen Lars Franzén har hittat järnkulor i torvmossar. De finns lagrade i olika nivåer på ett likartat sett i hela världen. De härstammar från förgasade meteoriter som verkar samvariera med den värmebölja som rådde under bronsåldern, fimbulvintrarna, romartidens värme, folkvandringarnas kyla, vikingatidens värme och den lilla istiden. Teorin går ut på att järnkulorna göder algerna i havet genom att dimetylsulfid bildas, och detta ämne stimulerar ett ökat molnbildande. Så mycket järnkulor från rymden leder till kallare klimat. Den här teorin känns mer långsökt och sambanden är inte helt klara.
Vad man än tror om klimatförändringarna kan man helt och hållet avfärda myten om att forskarna är eniga om orsakerna till den globala uppvärmningen. Det är bara Al Gore som försöker tjäna pengar och kompensera för sin bristande förmåga att bli president i USA. Al Gore har genom sin egen energikonsumtion visat vad han egentligen tror om sina egna teorier. Eller ännu värre han tror på sina idéer, men han anser att alla andra ska offra sin välfärd, men han ska få fortsätta som han alltid har gjort. Vad skulle du vilja kalla en sådan person? Du kan nog redan nu lista ut vad jag tycker om Gore.
/Fredrik Runebert
|