Den vilsna borgerligheten måste hitta hem ideologiskt!

1. Rättelse 2. Borgerlighetens framtid 3. Inventering 4 4. Centerpartiets ideologiska historia 5. Moderaterna går åt fel håll 6. Alternativa organisationer till Moderaterna 7. Dackeupproret! 8. Tankar om nyliberalismen 9. The Thatcher revolution 10. Ett bondeår 1. Rättelse Till skillnad från etablerade kvällsblaskor och s.k. "seriösa" morgontidningar placerar jag mina rättelser på ett så synligt ställe som möjligt. I svensk media fungerar det så att man kan sprida en myt genom att slå upp en stor artikel om någonting såsom att den största dödsorsaken för kvinnor i åldern 15-44 år är partnermisshandel utfört av män. När det sedan visar sig att påståendet är en stor fet lögn lägger man in en liten notis där man rättar sakfelen och sedan tycker medieetablissemanget att de gjort sitt. De kan sova med gott samvete! I mitt förra utskick påstod jag att Sven Rydenfeldt är statsvetare. Det är fel, han är nationalekonom, ingenting annat. Låt vara att han studerade sådant som gränsade till statsvetenskapen. Den andra rättelsen handlar om min insändare som jag felaktigt påstod var refuserad. Den var bara försenad på grund av att Avesta kvinnojours ordförande skulle svara på min hädande insändare. Svaret var förvånansvärt sakligt för att komma från ROKS kvinnojour men bakom all fin retorik gömmer sig tonvis av fula debattknep. Jag hade dock mycket högre förväntningar på rabiatnivån! Läs min insändare plus svar här! Läs även diskussionen under som främst handlar om vilka debattknep ordföranden för kvinnojouren gjorde sig skyldig till. Jag har också svarat på ROKS kvinnojour här! Lägg märke till att ROKS kvinnojour ljuger med statistik. Hon påstår att 52 kvinnor dör varje år på grund av kvinnomisshandel. Det är fel. Enligt BRÅ är den korrekta siffran 16 kvinnor. Ni får ursäkta men jag har mer tilltro till BRÅ än till ROKS sifferlekar. 2. Borgerlighetens framtid Jag har fått en artikel om borgerlighetens problem och eventuella lösningar på problemen publicerad i Centertidningen Politisk Tidskrift. En borgerlig regering! 3. Inventering 4 Commentary En nykonservativ tidskrift som bland annat Ronald Reagan uppskattade. I den tidskriften fann Reagan Jeanne Kirkpatrick som var en hårdför politiker som bevisar att kvinnliga politiker inte behöver agera efter någon s.k. kvinnlig logik a´la Catharinne MacKinnon. Tyvärr krävs prenumeration för att läsa i tidskriften. Amerikavänner Läs om det positiva med USA istället för den indoktrinering ni får i svensk media. Visa ditt stöd för USA:s insatser för fred och demokrati. Condoleeza Rice for president! En sida som uppmanar Rice att ställa upp som presidentkandidat 2008. Härliga tanke! 4. Centerpartiets ideologiska historia Jag har skapat en hemsida där jag analyserar Centerpartiets ideologi och historia. Jag har där recenserat två böcker som kan vara intressanta att ta del av för den som vill förstå Centerpartiets själ. Den ena är en recension på Bondepartiledaren Axel Pehrsson Bramstorps minnesbok om den Socialdemokratiske ledaren Per-Albin Hansson - Landsfadern som lanserade den stora berättelsen om folkhemmet. Boken skrevs 1948, två år efter Hanssons död, då Socialdemokraterna ännu inte blivit ett cyniskt maktparti utan fortfarande hade sina rötter hos de arbetande människorna. Må vara att politiken redan då var felaktig. Men avsikterna och ambitionerna var utan tvekan äkta. När akademikersossarna med Olof Palme i spetsen tog över spårade socialdemokratin ur totalt och började flirta med de vänsterradikala kommunistkrafterna som Per-Albin Hansson så tydligt och starkt tog avstånd ifrån. Per Albin Hansson och Axel Pehrsson-Bramstorp Den andra recensionen bygger på Dick Erixons bok om Thorbjörn Fälldins ideologiska budskap. Fälldin har betraktats som alltför höger för Centerpartiet. Dick Erixons tes är istället att Fälldin förde det Centerpartistiska arvet vidare till skillnad från de kulturradikaler som tog över stafettpinnen 1985 då Fälldin tvingades avgå. Den stora ledaren! Analys av Centerpartiet 5. Moderaterna går åt fel håll Moderaterna borde leda borgerligheten högerut och inte låta Socialdemokraterna styra hela borgerligheten vänsterut. Gösta Bohman insåg 1983 i sin bok "Så var det" att Moderaterna har en viktig roll i svensk politik. Om Moderaterna överger sin roll för partitaktiska skäl för att vända kappan efter opinionsvinden kommer ingenting att förändras. Vad är poängen med ett borgerligt maktövertagande om borgerligheten ändå inte har mandat för någon förändring? Ett konkret exempel från Gösta Bohmans bok är Moderaternas vänstersväng under 1960-talet. Denna vänstersväng tvingade Centerpartiet och Folkpartiet att svänga mer vänsterut och samlas i mitten inte alltför långt borta från Socialdemokraterna. Fredrik Reinfeldt (som förövrigt knappast kan påstås vara mer karismatisk än Bo Lundgren) har en lång tradition av makttaktiskt tänkande där ideologier och principer alltid kommer i andra hand. Att se över metoderna för att sänka skatterna samt garantera att budgeten går ihop är en sak, men att sväva på målet är något helt annat. Det är helt okey att välja viktiga skatter såsom sänkta skatter för låginkomsttagare och medelinkomsttagare före andra skattesänkningar bara man tydligt avser att genomföra alla skattesänkningar som Moderaterna tidigare har avancerat. Att byta prioriteringsordning är till viss del önskvärt, men den moderata svängen i skattefrågan är mer än enbart prioriteringar mellan skattebaser. Moderaterna har blivit fegare. De har svårt att förstå att höginkomsttagare tjänar mer på skattesänkningar av den enkla anledningen att vi har ett progressivt skattesystem. Nu kräver inte Moderaterna en lika tydlig reformförändring eftersom de köper Socialdemokraternas sagor om välfärdsstaten. Vad händer om alla samlas i mitten? Centerpartiet jublar över att Moderaterna har närmat sig Centerpartiets skattepolitik. Är det något att jubla över? Det betyder ju mer konkurrens om mittenväljarna. Är det bra? Kommentar från Centerpartiet Man kan också säga att det är typiskt Moderater att hålla sig med abstrakta resonemang om ekonomiska samband och upphöja Riksdagens UtredningsTjänst som någon absolut domare i nationalekonomi. Att anpassa hela sin politik efter några programmerare som stoppar in vissa förutsättningar (gissa vilka) i ett dataprogram är ett typiskt exempel på den rationalistiska känslokyla som oftast kännetecknat Moderaterna. Undantag såsom Gösta Bohman och Bo Lundgren finns, men partikulturen i Moderaterna är tyvärr känslokall rationalism. Moderaternas absurda förklaring till Moderaternas kovändning! 6. Alternativa organisationer till Moderaterna Skattebetalarnas Riksorganisation betraktar sig som den nu enda organisation som kräver rejäla skattesänkningar. Här kämpar man verkligen för rättvisa skatter och mer effektiv användning av skattepengarna. Danne Norling är en ekonom som tydligt visar hur viktigt skattesänkningar är både moraliskt och samhällsekonomiskt. Den som tvivlar på sambandet mellan skattesänkningar och tillväxt bör börja sin läsning här. Sedan kan man fortsätta med Hayek, Friedman och de andra genierna som vågade tänka utanför de etablerade referensramarna. Skattebetalarna Aktiespararna är ett förbund som jag själv är medlem i. Den organisationen kräver rejäla skattesänkningar inom aktieområdet. Ett konkret krav är att anpassa aktiebeskattningen till OECD:s genomsnitt. Om man vill uppnå den ägardemokrati som Moderaterna strävade efter innan Reinfeldt bröt den moderata skattesänkningstraditionen som härstammar ända från Gösta Bohmans dagar bör man stödja aktiespararnas kamp för bättre möjligheter för små aktieägare. Aktiespararna 7. Dackeupproret! Börjar det bli dags för ett nytt Dackeuppror? Om du tycker det kan det vara bra att läsa denna uppmaning till kamp mot kollektivismen, centralismen och förtrycket. Själv tycker jag att Dacke-upproret verkar lite överdrivet. I sak har de rätt på många sätt, men jag har lite svårt för uppmaningar till civil olydnad och annat omoget agerande. Läs mer här! 8. Tankar om nyliberalismen Om du vill förstå nyliberalismen på ett enkelt sätt är denna bok att rekommendera. Boken utgår från nyliberal filosofi och ideologi och anpassar detta på svenska förhållanden. Sådana böcker hittar man inte varje dag. Friedrich Hayek, Milton Friedman och Robert Nozick i all ära, men det är inte alltid så enkelt att följa med resonemangen i deras böcker. Bill Perssons bok är mer lättsmält och något som borde intressera alla politiskt intresserade. Persson, Bill: Tankar om nyliberalismen, Contra 1992 Köp den här! 9. The Thatcher revolution Precis som Ronald Reagan lyckades Thatcher förflytta mittpunkten i politiken högerut. Det nya labourpartiet i mångt och mycket skapat av den kompetente Tony Blair är en förlängning av Thatchers mentala revolution i Storbritannien. Thatcher började ifrågasätta staten som samhällets stora välgörare och betonade istället den fria marknadsekonomin. Hon var också inriktad på att effektivisera och minska byråkratin i Storbritannien. Hon var förvisso alltför konservativ i frågor såsom EU där hennes stelbenta "hit men inte längre"-resonemang blev alltför dogmatisk. Tyvärr är det nog just en Thatcher som vår överbyråkratiserade och klåfingriga Europaunion behöver. En annan nackdel är att Thatcher tenderade att hänge sig åt centralistiska idéer såsom centraliserandet av sjukvården till statlig nivå. Sovjetunionens etablissemang betraktade Thatcher som en hårdför och respektfylld motståndare som intog en mycket restriktiv syn mot de kommunistiska regimerna. Sovjetunionens etablissemang myntade då begreppet "Iron-lady" som kom att förfölja Thatcher ända till slutet, 1990, då John Major tog över Torypartiet. Thatcher hade mycket gemensamt med Ronald Reagans nykonservatism och strävade efter goda relationer med USA. Samma hårdföra politik mot diktaturer förespråkades av Thatcher som av Reagan. När militärjuntan i Argentina plötsligt invaderade Falklandsöarna tvekade inte Thatcher att sätta hårt mot hårt och vann kriget mot de totalitära elementen. Inrikespolitiskt bedrev hon en hårdför linje gentemot de bortskämda fackföreningarna som ville ha mer och mer godis utan någon hänsyn till samhällsekonomin. Thatcher begränsade fackföreningarnas makt genom att begränsa möjligheterna till strejker. Det krävdes bl.a. en hemlig omröstning inom fackföreningen innan en strejk fick legitimitet. Hon behandlade även militanta fackföreningsmedlemmar som inte respekterade strejkbrytares rätt till frihet, liv och lem på ett omilt men rättvist sätt. Margaret Thatcher var en stor politiker, med vissa brister, som Sverige hade behövt för att stävja de svenska fackföreningarnas maktambitioner. För att läsa en bok som är fri från svenska fördomar och svensk inskränkthet rekommenderas att läsa: Reitan, A. Earl: The Thatcher revolution - Margaret Thatcher, John Major, Tony Blair, and the transformation of modern Britain, 1979-2001, Rowman & Littlefield, 2003 Köp boken här! En informationssida om Margaret Thatcher 10. Ett bondeår Hemmansägaren Paul Anderson skrev under signaturen Inge Hwit varje vecka under en tjugoårsperiod i Vestmanlands Läns Tidning. Han skrev om livet på bondgården samt om hans vardagliga och filosofiska tankar. I min läsning av hans bok, som är en samling av hans personliga favoriter under de tjugo åren (1950-1970), kände jag hur stark hans känsla för bygden var. Hur starka hans rötter var i den västmanländska myllan. Hur starka banden var mellan honom och hans förfädrar. I de rotlösa tider som vi lever idag kan det vara bra att läsa om hur människor tänkte förr i tiden. Liberalism i all ära, men liberalismens atomistiska tänkande har en tendens att betrakta varje ny generation som totalt nollställd. Banden mellan generationerna är avskurna och människor utgår från att staten ska fixa vården om sina barn och sina föräldrar. "Det är nära från hus till hus, men långt från hjärta till hjärta" sjöng Nils Ferlin poetiskt. Detta kännetecknar till stor del vår tid där anonymiteten slår ut den äkta solidariteten. Inge Hwit ansåg att det i hans hembygd var tvärtom. Det var långt från hus till hus, men nära från hjärta till hjärta. Människor i bygden ställde upp för varandra, må vara av egoistiska skäl. Men dessa egoistiska skäl skapade starka band mellan människor som idag är totalt avskurna. Thorbjörn Fälldin varnade för denna utveckling, men den statliga expansionen gick inte att stoppa. Boken har också fått mig att inse det jag redan vetat sedan tidigare. Könskampen är konstruerad av dagens uttråkade lyxsökerskor som söker efter syndabockar för att de valt fel väg i livet. Den relation som författaren har till sin fru är romantisk, om ändå inte alltid lycklig. På den tiden tog man orden "I nöd och lust" på ett större allvar. Må vara att skilsmässor och separationer kan vara nödvändiga emellanåt, men idag råder hyperinflation på äktenskapsmarknaden. Livets mening sätts i relation till äktenskapsomsättningen. Nu kan man inte ta denna bok som intäkt för att jag har rätt angående könskampen. För att bevisa att könskampen är en lyxkamp får man läsa historieböcker. Men för att förstå det som bevisas i historieböckerna rekommenderar jag boken "Ett bondeår". Inge Hwit och hans hustru levde i symbios, de delade upp sysslorna för att överleva dagen. Inte för att Inge Hwit och hans manliga grannar ingått en konspiration mot sina fruar. Inge Hwits konsekventa benämning av sin fru visar tydligt vad jag menar - livsförljuverskan. Har ni hört detta vackra tilltalsord tidigare? Min ordbehandlare har det inte. Men hora känner ordbehandlaren till. Hwit, Inge: Ett bondeår, VLT-Press, Västerås, 1971 /Fredrik Runebert