1. Bush vann stort!
2. Fredrick Federleys blog
3. Radikalt forum - LUF:s medlemstidning
4. 15-årsminnet av Berlinmurens fall
5. Alla politiker borde känna skuldkänslor
6. Utveckla rätt mentalitet och kultur i Sverige
7. Marxismens metafysik
8. Därför konservatism
9. Kristdemokraterna måste våga sticka ut hakan
10. Feminismen som förklaringsmodell
11. Kvinnor misshandlar lika mycket som män
1. Bush vann stort!
Bush slog rekord när han fick stöd av fler än 51 % av folket med ett valdeltagande på rekordartade 60 % och fick fler röster (58,6 milj.) än vad någon annan presidentkandidat någonsin fått. Inte ens Ronald Reagan som fick 54,5 milj. 1984 når upp till det resultatet. Segermarginalen var hela 3,5 miljoner. Statsminister Göran Persson slog huvudet på spiken när han slog fast att Bush är oerhört underskattad, vilket inte är så konstigt med tanke på den mediebevakning som vi har i Sverige. Men oavsett vad vi svenskar tycker ställde det amerikanska folket säkerheten framför flip-flop-retoriken.
Marita Ulvskog fick i direktsändning vädra sin arroganta och bittra syn på valresultatet och kunde få in en fullträff på moderaten Mikael Odenberg som inte vågade stå upp för att Moderaterna ingår i samma internationella organisation som republikanerna. Inte ens moderater vågar stå upp för republikanerna längre. Men det är klart, det kanske är Moderaternas nya linje...
Avslutningsvis: All heder åt John Kerry som tror på demokratin och inte på domstolsaktivism.
Ni som har missat denna komiska parodi på de amerikanska presidentkandidaterna rekommenderas att besöka jibjabs hemsida och trycka på "This land".
2. Fredrick Federleys blog
Fredrick Federley som är en stor pionjär inom CUF och Centerpartiet har startat upp en blog där han tar upp aktuella ämnen såsom vänsterpartiets kommunism och valet i Vitryssland. Förutom att Federley är modern i sitt val av kommunikationskanal är han en förespråkare av federalismens principer som är en utveckling av Centerpartiets gamla idéer där decentralisering är en viktig metod för att skapa en gräsrotsdemokrati. En nackdel med denna modernisering är dock att CUF valt en bisarrt ful design av sin hemsida samt att Centerpartiet övergett sin forna familjepolitik som var bäst i klassen. Nu har Kristdemokraterna övertagit tätpositionen inom familjepolitiken och allt hopp hänger på Kristdemokraterna, även då Fredrick Federley och CUF fortfarande står för en sund familjepolitik med barnomsorgskonto.
Följ Federleys blog!
Titta på CUF:s fula design!
3. Radikalt forum - LUF:s medlemstidning
Har fått fatt på ett exemplar av LUF:s medlemstidning Radikalt forum som jag vill kommentera och sätta in i ett borgerligt politiskt sammanhang. Tidningen är intressant och är några snäpp högre än MUF:s tidning Blått och CUF:s tidning Ung Center. Dock når inte Radikalt forum upp till KDU:s Ny framtid där analyserna är djupare och mer insiktsfulla (även då jag själv givetvis inte köper allt).
Till skillnad från Blått och Ung Center analyserade Radikalt forum i nr. 5 2004 de två presidentkandidaterna i USA genom att låta en LUF:are plädera för Bush och en annan plädera för Kerry. Men till skillnad från Ny Framtid lyckades inte LUF:arna jämföra presidentkandidaterna med Folkpartiets värderingsgrund. Den som pläderade för Bush ägnade sig enbart åt utrikes- och säkerhetspolitiken och påminner mycket om Per Ahlmarks resonemang. Argumenten i sig är bra, men duger inte som en analys från en folkpartistisk värderingsgrund. Den LUF:are som pläderade för Kerry lyckades inte heller anknyta sitt resonemang till Folkpartiets värderingar utan ägnade sig mest åt att sprida missförstånd om Bush syn på aborter mm. samt billiga poänger direkt hämtade från John Kerrys kampanj.
4. 15-årsminnet av Berlinmurens fall
Den 9 november var jag på en Timbroträff för att fira minnet av berlinmurens fall. Med tanke på min ringa ålder, 25 år, kanske det inte är någon överraskning att jag personligen inte kommer ihåg någon känsla av den dagen. Men genom att ha hört både folk från publiken och på scenen som vittnat om hur stark känslan var och att de till och med satt framför tv:n och grät av glädje över att se muren falla har jag börjat förstå vidden av den dagen för femton år sedan. Därmed inser jag ännu mer betydelsen av kommunismens hot mot dagens samhälle. Historielösheten är betydande i dagens svenska samhälle och det är ju ingen överraskning med tanke på kvaliteten på historieundervisningen i den svenska skolan.
Den främsta talaren var enligt min mening Peter Wolodarski från DN som talade om den tredje totalitära ideologin - islamismen. Visst är det bra att vi gläds åt västvärldens framgångar mot de totalitära ideologierna nazism och kommunism. Men vi får inte börja slappna av. Det var det vi gjorde efter Sovjetunionens fall 1991. Många trodde att historien var slut, att liberalismen en gång för alla hade segrat. Men vi hade bara tagit en semester från historien. Den 11:e september 2001 fick vi betala priset för den semestern.
Per Ahlmark levererade en historisk exposé och betonade att den 9 november också är dagen för kristallnatten, då nazisterna brände böcker, förstörde egendom och dödade människor, främst judar och oliktänkande. Mot den bakgrunden får man en mer komplex bild av vår värld. Fira gärna vunna segrar, men slappna inte av. Hotet finns fortfarande kvar. Kampen för demokratin får aldrig upphöra!
Mauricio Rojas, Timbromedarbetare och riksdagsman för Fp, talade om den inre striden som aldrig upphör. Den lilla revolutionären som finns inom Rojas kan blossa upp igen och ta över eftertankens analyser. Till saken hör att Rojas en gång var en revolutionär socialist som till slut fick upp ögonen för de faror som revolutionen medför.
De andra talarna var också bra, men de sade inget som fick några bestående spår i min själ.
Frihetens dag!
Läs Per Ahlmarks tal!
5. Alla politiker borde känna skuldkänslor
Den 10:e november borde jag ha deltagit i ett möte i Avesta kommun. Jag sitter nämligen i bildningsstyrelsen för Centerpartiet. Och för den som undrar hur jag kan vara med i Centerpartiet vill jag säga detta: Centerpartiet är det bästa lokala partiet och jag gillar Centerpartiets grundideologi, särskilt federalismen. Men jag måste ändå medge att jag emellanåt frågar mig om jag hör hemma i det partiet. Problemet för mig som fritänkare är att jag inte hör hemma i något parti - så jag får helt enkelt välja det minst dåliga alternativet.
Orsaken till att jag inte deltog på mötet i fråga var att jag lyckades gå av vid fel busshållsplats och lyckades därefter gå vilse i Uppsala. Därmed missade jag mitt tåg. Detta fick som konsekvens att kommunen slängde bort 100 000 kr på ett bidrag till en brukspark som domineras av en vänstermentalitet, dvs. att inte ta något eget ansvar. 100 000 kr. är väl inte så mycket att gräma sig över, kanske ni tänker. Jo, det är det. Det är för mig en mycket viktig princip. Föreningar ska klara sig själva och ska inte finansieras av surt förvärvade skattepengar. Varje bortslösad skattekrona är stöld från de fattiga var det en gammal traditionell och hederlig (och därmed fridlyst) socialdemokrat som sade. Och om man ska stödja föreningar, vilket man bör göra under en övergångsperiod, ska man satsa på föreningar med rätt kultur och mentalitet.
Jag har haft stora skuldkänslor för denna fadäs, även om jag själv inte är ensam ansvarig för att "majoriteten" i kommunen inte kunde stoppa förslaget. Jag tar dock ansvar för mitt handlande och skäms över att vara medskyldig till slöseri med skattepengar. Kommunen läcker som ett såll, och lilla jag hade kunnat täppt igen ett av de många hålen. Men samtidigt kan man till mitt försvar säga som så att om alla politiker fick skuldkänslor och dåligt samvete varje gång de slösar skattebetalarnas pengar torde slöseriets dagar snarligen vara över. Eller vad säger ni?
6. Utveckla rätt mentalitet och kultur i Sverige
Som fortsättning på mitt resonemang om "Alla politiker borde känna skuldkänslor" ska jag förklara vad jag menar med rätt mentalitet och kultur. Alltför många föreningar och människor har fostrats i synen på staten och den offentliga sektorn som problemlösaren nummer ett. Uppstår ett problem ska man inte ta några egna initiativ utan passivt vänta på hjälp från staten. Och får man ingen hjälp då är det dags att starta kravmaskinen. Det är alltid någon annan som ska göra saker. Om jag vill ha en badbrygga, då ska kommunen fixa det. Om jag är osams med grannen då ska myndigheterna fixa det. Om det ligger papper på backen då ska någon annan ta upp det. Om jag har ett papper i handen och inte ser någon papperskorg i närheten då har jag rätt att slänga papperet på backen eftersom det är någon annans plikt är att ta upp papperet åt mig.
Den andra mentaliteten är den gamla hederliga arbetsmoralen som går ut på att göra rätt för sig. Om jag har ett papper i handen och jag inte ser någon papperskorg då stoppar jag helt sonika papperet i fickan och slänger papperet vid ett senare tillfälle. När jag känner ett behov av en badplats i närheten av mitt hem, då går jag samman med likasinnade och slår vass, gräver upp botten, lägger i sand och lägger ut en brygga. Jag går inte till kommunen och kräver att andra ska betala kalaset åt mig och mina likasinnade. När jag som ungdom känner att livet är tråkigt går jag inte ut på staden och klottrar på närmsta vägg, slår ned pensionärer eller snattar i butiker. Nej, jag kommer inte ens att skylla mitt destruktiva beteende på att det saknas en ungdomsgård. Nej, jag kommer istället försöka finna en hobby eller gå samman med några andra ungdomar som är intresserade av samma sak som jag. Vi ungdomar kommer då själva, kanske tillsammans med våra föräldrar, att skapa en samlingslokal där vi själva står för driften. Om jag är hockeyintresserad ser jag själv till att, tillsammans med likasinnade, spola is eller skotta bort snön från isen på närmsta sjö.
Att konkret tillämpa dessa principer låter sig lätt göras om man är kommunalpolitiker. Analysera de föreningar som söker stöd för diverse projekt. Vilka lägger ned stor möda på projektet och ansökan? Vilka lägger ned mycket ideellt arbete? Vilka föreningar lämnar in slarviga ansökningar och utgår från att få stöd utan att själv bjuda till? Jag har själv ett konkret exempel från min hemkommun. Det finns ett antal ridklubbar i kommunen som är beredda att lägga ned mycket ideellt arbete på att driva ett ridhus. Värdet av detta arbete utgör hälften av det som kommunen föreslås bidra med. En annan förening som kanske du som läsare känner till är masarna. Deras verksamhet är speedway. De anser att kommunen ska ge dem ett räntefritt lån för att de är inkompetenta på ekonomi. De anser att man ska utgå från de bästa tänkbara scenariona i sina budgetkalkyler. De anser att slarviga kalkyler ska vara underlag till en ansökan. De anser att man har rätt att leva över sina egna tillgångar och sedan be om hjälp från kommunen. Här är det inte något tal om ideellt arbete. Nej, här handlar det om att ge ett räntefritt lån med syftet att enbart hålla en verksamhet i drift. Ingen investering eller några visioner, bara krav!
Vilken verksamhet skulle du föreslå att stödja? Själv tvekar jag inte en sekund, även då den sistnämnda föreningen är mer känd än de förstnämnda. Men det sämsta man kan göra är att göra reklam för en urusel produkt. Om mentaliteten och kulturen i en förening är omoralisk och då många framstående medlemmar missköter sig och tror sig stå över lagen, då är det ingen bra marknadsföring. Och även om det vore det, är det bättre att satsa på verksamheter som bygger på en moralisk grund. Det håller i längden!
7. Marxismens metafysik
Mauricio Rojas är en intellektuell analytiker som förvisso tenderar att krångla till analyserna lite väl mycket genom krångliga ord och meningsuppbyggnader. Men när man väl har tragglat sig igenom hans texter blir man alltid rikare i sina insikter. Det känns alltid skönt när det händer.
Rojas har i artikeln "marxismens metafysik" gått djupare i kritiken mot marxismen. Marxismen är som en religion men med den skillnaden att paradiset finns här på jorden skapad av oss människor själva eller rättare sagt av en "insiktsfull" elit. Marxismen försöker fylla det mänskliga behovet av mening och samhörighet.
Rojas går tillbaka till historien före marxismen och tar bland annat upp Feuerbach som ansåg att människor hade gjort sig själva fattiga för att göra Gud rik. När Nietzsche talade om att "Gud är död" handlade det om att människor tog tillbaka allt det som människor tidigare hade projicerat till gud. Med den synen finns det givetvis en risk för att människan utsätts för hybris.
Givetvis tas även Hegel upp som via dialektiken förutspådde att alla motsättningar skulle mötas i världssjälens förverkligande där förnuftet helt skulle råda. Han går även tillbaka till 1100-talets tänkare såsom Gioacchino da Fiore som jag tog upp i nyhetsbrev 26 i samband med mina kommentarer om Dante och federalismen.
Slutligen! Känner ni igen detta fenomen: "Eftersom proletärerna eller "folket" inte beter sig på det förväntade sättet måste deras "sanna" historiska intressen förvaltas och försvaras av dem som vet vad proletariatet "egentligen" är och vill: marxisterna och deras organisationer, de som förfogar över den "vetenskapliga socialismen"."
Har vi verkligen lärt oss något av historien?
Läs Marxismens metafysik!
8. Därför konservatism
Den brittiska filosofen Roger Scruton har skrivit en bra artikel om varför han är konservativ.
Några exempel på visdomsord: "Ska man förbättra samhället bit för bit eller ska man radera ut allt och bygga om allt från grunden?" En evig fråga som alltför många väljer det sistnämnda alternativet på.
Foucaults och andra vänstervridna filosofers tankesätt kan formuleras så här: Där det finns makt finns också förtryck. Och där det finns förtryck finns rätten att förstöra. På gatan nedanför mitt fönster såg jag tolkningen av detta budskap." (Det han såg var ett revolutionsförsök i Paris 1968). Detta kan vara bra att tänka på när vi diskuterar händelserna i Göteborg för några år sedan. Vad det gäller Foucault själv så är han död. Men hans böcker lever vidare då hans böcker står på litteraturlistan på många universitet i Europa och USA (utan någon motvikt som kan balansera denna destruktiva filosofi).
Enligt Burkes lära "... kan samhället betraktas som ett kontrakt" och "vi måste inse att de flesta parter i detta kontrakt är antingen döda eller ännu inte födda".
(Alla citat är fritt översatta av mig.)
Läs artikeln Why I became a conservative
9. Kristdemokraterna måste våga sticka ut hakan
I senaste SIFO-mätningen noterade Kristdemokraterna 5,2 %, långt ifrån valresultatet 2002 på 9,1 %. Inget parti har ju ett egenvärde, men utifrån Kristdemokraternas värderingar finns det ett väldigt stort existensberättigande. Jag tror att Kristdemokraterna måste uppvärdera kärnfamiljen. Ta strid för familjen som är den första försvarslinjen gentemot statens klåfingrighet. Ta strid mot kärnfamiljshatarna på vänsterkanten! Visa liberalerna att individen inte är fri utan en trygg uppväxt. Stå emot allt tal om statlig styrning av familjer! Och framförallt, betona barnperspektivet till skillnad från det vuxenperspektiv som dominerar det svenska samhället.
Idag är det enbart Kristdemokraterna som konsekvent och med rak rygg står upp för familjernas rätt att växa, även då det i KD finns falanger som sjunger statens lov. En symbolfråga måste vara kampen mot tvångsfördelad föräldraförsäkring. Det bästa vore om Kristdemokraterna vore så modiga att de går ifrån det stora beroendet till staten och istället förespråkar 1. Skatteavdrag för barnomsorgskostnader, oavsett alternativ, 2. Ett barnomsorgskonto som jämkas mot skattekontot. Föräldrar som inte tjänar tillräckligt mycket får då ett stöd från staten, men enbart till en grundtrygghetsnivå. Utöver denna grundtrygghetsnivå får medborgarna teckna privata försäkringar för föräldrapenning.
Men för mig räcker det att Kristdemokraterna tar strid för familjens rätt till fortlevnad för att lägga min röst på Kristdemokraterna. Då Centerpartiet har övergett sin forna familjepolitik och då Moderaterna har övergett sin största fördel, dvs. radikala skattesänkningar, kommer jag inte att tveka en sekund att välja kristdemokraterna. Jag tror inte att jag är ensam om detta. Det svenska folket delar inte genuselitens idéer om kärnfamiljens död. Många socialdemokratiska väljare delar exempelvis inte den socialdemokratiska partitoppens syn på tvångsfördelad föräldraförsäkring.
Göran Hägglund riskerar givetvis att få många smällar då han sticker ut hakan, men det är ett måste om partiet vill överleva. Vill man bli älskad måste man bli hatad. Vill man vinna måste man satsa. Som tur är verkar Hägglund ha startat kampen mot statsförmynderiet.
Hoppas det håller i sig!
10. Feminismen som förklaringsmodell
En av de mest skarpa analytikerna på Antifeministiska samfundets forum med alias "Math Smith" har analyserat feminismen som förklaringsmodell. Efter att ha läst den artikeln är det svårt att envisas med sin eventuella tro att feminismen kan lösa några samhällsproblem.
Math Smith visar att det är rolluppdelningen i tidigare knapphetssamhällen som lett till det samhälle som vi har idag.
Ett litet smakprov: "Feminismen är en förklaringsmodell, en hypotes, som börjar med svaret: Det beror på att kvinnor är generellt sett underordnade i samhället och att män är generellt sett överordnade. Det som inte kan förklaras enligt detta axiom är per definition, inte feminism. Det är lite som Jeopardy eller liftarens väg till galaxen, vi har svaret. Skillnaden är att det finns många frågor. Enligt feminismen kan valfri fråga inom området genus ställas och besvaras utifrån teorin. Här kommer jag att argumentera för den feministiska förklaringsmodellen inte vid ett enda tillfälla är tillämpbart. Istället blir analyserna konsekvent tokiga. Om det inte finns något område som kan förklaras utifrån en generell manlig överordning vad skall man då ha generaliseringen till?"
Läs analysen Feminismen som förklaringsmodell
Jag vill även vända er uppmärksamhet till min senaste analys av feminismens heliga teori - patriarkatet.
11. Kvinnor misshandlar lika mycket som män
En artikel i Sourze ger en fullödig genomgång av fenomenet mansmisshandel, dvs. vissa kvinnors våld mot vissa män. Kvinnomisshandeln och mansmisshandeln är lika vanligt om man utgår från "Slagen dams" definition av misshandel, dvs. allt från verbal misshandel och örfilar till grov misshandel. Artikelförfattaren har dock, tyvärr, inte betonat att vissa mäns våld mot vissa kvinnor på grund av muskelmassa och sociala könsroller står för de grövsta misshandelsfallen. Det kan dock vara bra att känna till de studier om mansmisshandel som existerar utanför Sveriges gränser.
Läs artikeln Kvinnor misshandlar lika mycket!
Jag har själv skrivit en recension av Philip W. Cooks bok "abused men" som kanske kan intressera er! (pdf)
/Fredrik Runebert
