HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Politisk strategi och genusperspektiv på speedway!
 

2006-05-31

1. Valtest från DN
2. Länktips – Systemfel
3. Alliansen måste återvinna initiativet
4. Danielssonaffären - ett exempel på Socialdemokraternas överlägsenhet
5. CUF vill skrota skatteutjämningssystemet, CSN, AMS och LAS
6. Kärnkraftsfrågan snart död!
7. Friskolor contra kommunala skolor
8. EU:s resursslöseri
9. Genusperspektiv på speedway
10. Kritik mot Antifeministiska samfundet och Kalle Strokirk – Härskartekniker
11. Nytt på feministfronten

1. Valtest från DN

Gör DN:s valtest här!

Mitt resultat blev som följer:
1. Moderaterna 82 %
2. Kristdemokraterna 77 %
3. Folkpartiet 72 %
4. Centerpartiet 72 %
5. Socialdemokraterna 22 %
6. Miljöpartiet 20 %
7. Vänsterpartiet 12 %

Gör DN:s mindre seriösa livsstilstest!

Mitt resultat blev som följer:
1. Folkpartiet 59 %
2. Vänsterpartiet (!!) 58 %
3. Miljöpartiet 57 %
4. Centerpartiet 51 %
5. Kristdemokraterna 48 %
6. Moderaterna 43 %
7. Socialdemokraterna 33 %

Mina värderingar är höger men min livsstil verkar vara kommunistinfluerad.

Läs om flera valtest!

2. Länktips – Systemfel

Systemfel är en webbplats för den lilla människan mot det stora systemet.

Systemfel ger ut ett nyhetsbrev som kan vara nyttigt att följa för den som vill vara ajour och uppdaterad på de systemfel som finns idag. När systemen går före individen och när tjänstemännens makt är oproportionelig måste någon protestera.

3. Alliansen måste återvinna initiativet

Trots alla Socialdemokratiska skandaler visar den senaste Temo-mätningen att vänsterkartellen leder över alliansen.

Den främsta förklaringen till alliansens tapp är Moderaternas sjunkande stöd. Det kanske manar till eftertanke…

Moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen har som strategi att ligga så nära socialdemokraterna som möjligt inom fördelningsfrågor för att kunna vinna över socialdemokrater på högerkanten genom borgerliga värderingar såsom ordning i skolan och arbetsmoral. Ett fint namn för detta är triangulering.

Problemet med triangulering är att man köper motståndarens ideologi. Det är nämligen så att alla människor har en ideologi, antingen sin egen eller också någon annans. Moderaterna har valt att anamma den socialdemokratiska ideologin istället för sin egen.

Förvisso finns det fördelar med Moderaternas ompositionering vilket jag talat om tidigare, men det finns ingen tydlig profil och inte heller någon stark identitet inom de nya moderaterna. De nya moderaterna viker ned sig så fort de får lite kritik från Socialdemokraterna. Det skapar en bild av Reinfeldt som en vingelpetter, en benämning som Göran Persson väljer att översätta den amerikanska benämningen flip-flop till. Det var just det här som jag varnade för. Moderaterna vill inte bli kritiserade av Socialdemokraterna och därför har de kompromissat bort vissa delar av den traditionella moderatpolitiken. När Socialdemokraterna trots detta insisterar på att kritisera Moderaterna måste Moderaterna kompromissa bort ännu mer.

Partiet sitter i en rävsax. De måste å ena sidan rita en skarp gräns mellan de nya moderaterna och de gamla moderaterna för att på ett trovärdigt sätt marknadsföra sin nya profil, men å andra sidan riskerar en sådan ansats att tvinga moderaterna att backa i frågor som de tidigare försvarat även under namnet ”de nya moderaterna”. Antingen är Reinfeldt en ulv i fårakläder vilket hittills har varit Socialdemokraternas retorik eller också är Reinfeldt en flip-flop vilket Göran Persson nu har börjat utmåla Moderaterna som. Detta efter att partiet har tagit avstånd från tidigare utsagor om att målet för Sverige är att sänka skattetrycket från dagens 51 % till OECD-genomsnittet på cirka 40 % vilket i reda pengar betyder 250 miljarder. Socialdemokraterna har redan vunnit! Vad var det jag sade. Det är inte praktiskt att vara pragmatisk och att sakna värderingar. Sådant straffar sig i längden.

Danne Nordling beskriver händelseutvecklingen så här.

Vill man vara cynisk skulle man kunna säga att Fredrik Reinfeldt borde lösa in medlemskap i Socialdemokraterna för då har han åtminstone lite inflytande över vad Moderaterna ska tycka.

Lars Leijonborg har börjat förstå vad det hela handlar om: ”- Det är bara att erkänna att vi inte är bra i bidragssvängen, det är inte vår huvudgren.”

Läs mer här!

Men trots det drar inte Folkpartiet och Leijonborg någon konsekvent slutsats av det hela: ”Moderaterna tror att en avtrappad ersättningsnivå får sjukskrivna att börja jobba tidigare, folkpartiet håller benhårt fast vid 80 procent.”

Hur ska vi kunna sänka skatterna och stärka individerna om man inte vågar röra bidragen?

Men Leijonborg har åtminstonde greppat grunden för ett långsiktigt borgerligt styre: ”- Både 1976 och 1991 blev vi inkallade när ekonomin befann sig i fritt fall. Det vore bra om vi kunde få regera i ett läge med normal konjunktur.”

Borgerligheten måste börja vinna på sin egen styrka och inte på Socialdemokraternas svaghet. Visst kan det vara lite jobbigt, men vill man vinna måste man satsa stenhårt.

PJ Anders Linder har helt rätt i att man inte kan backa sig till en valseger.

Alliansen har tappat självförtroendet och hamnat på defensiven. De kan inte besvara väljarens fråga varför de ska rösta på alliansen. Det är som Linder skriver: ”…det finns tusen skäl att rösta bort socialdemokraterna men inga bra skäl att rösta in de borgerliga. Och någonstans där är det.”

Roland PM anser att Alliansen kan komma längre med negativa kampanjer.

Kanske det, men det är oetiskt, något en konservativ borde lägga lite mer betoning på. Dessutom tror jag inte att det är effektivt på lång sikt. En sådan valseger leder enbart till att borgerligheten vinner på Socialdemokraternas svaghet och inte på borgerlighetens styrka. Problemet för alliansen är inte att de är eniga i många frågor, och därmed blir rörelsefriheten för varje ingående parti mindre, utan problemet är den ständiga oron för att utmana Socialdemokraterna.

Borgerlighetens feghet exemplifieras med all tydlighet i frågan om ungdomsarbetslösheten. När Centerpartiet föreslår en radikal reformering för att ge ungdomar jobb då säger de övriga partiledarna inom borgerligheten nej.

Carl Svanberg kommenterar detta i en mycket irriterad ton.

Dessutom föreslår Allians för Sverige en skattehöjning, i värsta fall med 5 %, för småföretag.

Vad är strategin bakom Allians för Sverige? Är det att förlora valet så mycket som möjligt? Hur kan man föra en trovärdig småföretagspolitik när man vill försämra för de allra minsta företagen?

Några företrädare för alliansen har till en början påtalat att Dick Erixon har fel i sin kritik men senare tvingats erkänna att det kan bli en skattehöjning för småföretagen.

Det är precis som en småföretagare skriver i ett mail till Dick Erixon att vänstern föredrar staten och högern föredrar storföretagen och folket utgör enbart en rösthjord som antingen ska arbeta för staten eller för storföretagen.

Strategerna inom Moderaterna och alliansen ser troligen sig själva som oerhört smarta, särskilt moderaternas Anders E. Borg. Men de enda riktigt smarta strateger vi har i Sverige är Socialdemokraterna (några små undantag som Johan Jacobsson i Folkpartiet finns, men en svala gör inte en sommar). Socialdemokraterna har synat Reinfeldt och har nu övertaget. Reinfeldt och Moderaterna är på defensiven och opinionen ger vänsterblocket stöd trots Socialdemokraternas alla misstag och affärer. Don´t try to fox a foxer som det brukar heta.

Här kan du läsa om vad jag tidigare har skrivit om Fredrik Reinfeldt:

”Magasinet Neo – Det ser mörkt ut” och ”Svensk tidskrift – De gamla moderaterna”.

”Socialdemokraterna har rätt om Reinfeldt”.

”Företagsidentitet och partiidentitet” och ”Allians för Sverige”.

”Folkpartiets kompromiss och Moderaternas principlöshet”.

”Debatten mellan Dr. Persson och Reinfeldt”.

”Fredrik Reinfeldt – Sveriges svar på John Kerry” och ”Moderaterna sviker alliansen”.

”Resultatet av Moderaternas vänstersväng”.

4. Danielssonaffären - ett exempel på Socialdemokraternas överlägsenhet

Lars Danielsson är statssekreterare och Göran Perssons närmaste man. Han har mer inflytande än många ministrar i regeringen. Han har tidigare varit en rätt så anonym tjänsteman men har efter debaclet under tsunamikatastrofen 2004 blivit en rikskändis.

Läs vad jag skrev om det då.

Lars Danielsson har problem med minnet. Han har gett tre olika versioner på var han var den där annandagen. Han undviker KU-ordförandes granskande frågor och vill helst att man bara ska låtsas som ingenting. Tyvärr gick inte det eftersom vissa debattörer envisades med att ifrågasätta auktoriteten Lars. Några vågade sig till och med på att spekulera i om Lars försökte dölja något, en otrohetsaffär kanske. Då vart Lars arg och ledsen.

Detta kunde nu de socialdemokratiska strategerna utnyttja. Marita Ulvskog såg nu en chans att attackera Folkpartiet, för attack är ju som bekant bästa försvar, för att några betydelselösa folkpartister hade bloggat om att Lars kanske varit otrogen med den underställde Helen Eduards. Att Eduards blir upprörd över att bli föremål för skvaller, särskilt om hon är oskyldig, är mycket förståeligt. Så ingen skugga ska falla över henne. Men Lars däremot, han har bara sig själv att skylla. Om han vill undvika vidare spekulationer är det bara att lägga fram alla korten på borden och redovisa sanningen. Svårare än så är det inte. Har han problem med minnet finns alltid möjligheten att undersöka inpasseringsloggarna. Så är det problemet löst.

Nu har man dock lyckats föra bort fokus från kärnfrågan, vilket inte är om herr Danielsson har varit otrogen eller inte utan om Lars Danielssons roll i regeringskansliets inkompetenta agerande, genom att ställa krav på Lars Leijonborg att ta ansvar för vad några folkpartistiska bloggare har skrivit. Marita Ulvskog har länge väntat på ett tillfälle att få ge igen på borgerligheten, dvs. Moderaternas utspel mot de högt uppsatta Socialdemokraternas kampanjmetoder.

Läs mer om dessa metoder här.

Läs om Marita Ulvskogs anklagelser under rubriken "Socialdemokraterna är desperata".

Att jämföra dessa Socialdemokratiska metoder med dessa två folkpartistiska bloggare är som att jämföra watergate med Göran Perssons smågodissnattande. För det första är det inte högt uppsatta folkpartister. För det andra var det inte folkpartisterna som var först med ryktet utan ryktet snurrade sedan tidigare runt på UD och inom kvällspressen. För det tredje kan man inte jämföra anonyma smädelser med signerade spekulationer.

Läs själv vad Johanna Nylander (den ena folkpartisten) skrev.

Den andra, den politiska sekreteraren Johan Ingerö, saknade civilkurage och lade ned sin blog.

I Johanna Nylanders blogpost finns en länk till Aftonbladet som enbart insinuerar en kärleksaffär.

Som om att det skulle vara något bättre. Istället för att skriva det rent ut skriver Aftonbladet om representationsnotor som skattebetalarna får stå för. I den artikeln framgår det att det finns en mystisk middagsgäst och på ett fotografi står följande: ”FLITIG MATGÄST Helen Eduards, departementsråd, reser ofta med Danielsson.”

Alla vet vad detta betyder. Men den drabbade Helen Eduards kan inte försvara sig eller dementera uppgifterna eftersom Aftonbladet inte har skrivit ut anklagelserna. Jag vet inte vad du tycker, men jag anser det mer ärligt och schysst att skriva ut det man menar.

Även DN insinuerar.

Det spelar heller ingen roll att Lena Melin spekulerar om Lars Danielssons agerande.

Peter Wennblad på Neo vittnar om att ryktet om Lars Danielsson och Helen Eduards florerade redan före den 10 februari då Johanna Nylander publicerade sin blogpost.

Johanna Nylander dementerar också påståendet att hon skulle vara särskilt högt uppsatt.

Johan Norberg skriver om att det inte var någon folkpartistisk bloggkupp.

Johan Norberg skriver också om den stora distraktionen.

Och det var en socialdemokratisk tjänsteman som skapade mediedrevet mot de två folkpartisterna.

Den här historien visar något väsentligt. Något som vi borgerliga debattörer måste lära oss av. Socialdemokraterna skyr inga medel och väljare tycker i regel inte att det är viktigt vem som är otrogen med vem. Det är förståeligt att man spekulerar när någon som Lars Danielsson så uppenbart döljer något, men det ger Socialdemokratin gratismöjligheter när borgerliga debattörer försöker agera moraldomare. Johanna Nylander är naiv som inte förstår att hon har gett Ulvskog en gratismöjlighet att komma undan ansvar. Mycket av det här påminner om Lewinskyaffären där väljarna reagerade emot republikanerna istället för mot Bill Clinton eftersom folket inte alls var intresserade av några snaskiga historier om otrohet.

Dick Erixon förklarar varför han tog upp otrohetsspåret och jämför Danielsson-affären med Trent Lott.

Jag tror Erixon har fel. Hans bloggande i ämnet har hjälpt Socialdemokraterna att komma undan ansvar.

Många tidningsskribenter försöker utnyttja den här situationen för att slå ned på bloggarna som riskerar att konkurrera sönder deras ”sannings”monopol.

Niklas Svensson på Expressen är en av de journalister som följer Ulvskogs folkpartispår.

Det roliga är att han borde ta itu med sin kollega på Expressen, Linda Skugge, som i sin blogg tagit upp detta rykte.

Bloggen Kamikazepiloten påstår att Expressens Niklas Svensson är den som från början spritt ryktena.

Moderaten Fredrik R. Krohnman instämmer i anklagelserna.

Till en början har Lars Danielsson agerat som en barnunge och hotat med rättsliga åtgärder.

Här får vi en närstudie i äkta maktarrogans!

Det är åtminstone glädjande att Lars Danielsson till slut har insett konsekvenserna av sin inkompetens och tar en time-out.

Det viktigaste är att Lars Danielsson som uppenbarligen inte är lämpad för det yrke han har får sparken snarast möjligt.

Jag tror förövrigt att borgerliga debattörer av alla schatteringar, inom eller utom ett parti, måste bli mer professionella och inse att Socialdemokraterna för tillfället är bäst på valstrategier.

Men den främsta slutsatsen man kan dra är att Sverige, oavsett om vi fokuserar på bloggar eller etablerade media, är en jävla ankdamm.

5. CUF vill skrota skatteutjämningssystemet, CSN, AMS och LAS

I föregående nyhetsbrev skrev jag om beslutet på CUF:s förbundsstämma att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning samt legaliserad polygami.

Jag vill här påpeka att CUF även tog väldigt bra och radikala förslag på nämnda förbundsstämma.

CUF vill avskaffa CSN.

CUF vill avskaffa den extremt ineffektiva myndigheten AMS.

CUF vill avskaffa LAS.

Ungdomsavtal räcker inte utan är enbart ett första steg. Jag är dock något mer skeptisk till fackföreningarnas dominerande roll än vad CUF och Federley är. Jag vill hellre föra mina egna förhandlingar med arbetsgivaren.

CUF vill avskaffa det kommunala skatteutjämningssystemet som är raka motsatsen till ett federalt system där besluten tas på en så låg nivå som möjligt.

Ett kommunalt skatteutjämningssystem innebär att man gräver stora hål i vissa kommuners skattekistor samtidigt som vissa kommuner får allmosor utan att behöva arbeta för det. I ett federalt skattesystem måste kommunerna själva få ta ut merdelen av skatterna och därmed måste kommunerna själva få bestämma över sina egna skattetillgångar. Landsbygdskommuner behöver egentligen inga allmosor, de behöver istället kontrollera sina egna tillgångar. I praktiken betyder det att vattenkraftskommuner och kommuner med mycket skog och malm mm. ska kunna ta ut skatt för råvaruuttaget i kommunen.

Dick Erixon har påtalat denna principiella motsättning på ett seminarium om den frihetliga centern.

6. Kärnkraftsfrågan snart död!

Om tiotals år kan en renare form av kärnkraft forskas fram. En kärnkraft som förbränner både sitt eget avfall och redan existerande uttjänt avfall. Saken är klar. Jag är från och med nu en stor kärnkraftsvän. Det sista hindret är borta!

Inte nog med det. Den fjärde kärnkraftsgenerationen kommer även vara ännu säkrare och kommer inte att kunna användas till framställning av kärnvapen.

Läs mer här!

Men ”miljövännerna” är missnöjda!

Och som på beställning har Centerpartiet backat ännu mer i sitt kärnkraftsmotstånd.

Nu öppnar Centerpartiet för en uppgörelse inom alliansen.

7. Friskolor contra kommunala skolor

Jag har tidigare skrivit om att friskolor uppnår bättre studieresultat, bland annat inom läsförståelse, trots att friskolor har färre behöriga lärare.

Nu har Eva Myrberg i avhandlingen ”Fristående skolor – effekter på 9-10-åriga elevers läsförmåga” kommit fram till att det är elevernas hemmiljö som är grunden till friskolors bättre resultat.

Den här undersökningen visar att elever som i lägre klasser har lärare med formell behörighet lyckas bättre oavsett skolform.

Fast slutsatsen är något underlig: ”Medan elever i fristående skolor hade genomsnittligt högre andel välutbildade föräldrar, hade istället elever på kommunala skolor genomsnittligt högre andel lärare med utbildning riktad mot de yngre skolåren. Elever på fristående skolor skulle alltså ha ännu bättre läsförmåga om de hade lika hög andel lärare med formell behörighet som man har på kommunala skolor.”

Hur kan hon veta att elever som går i friskola skulle fått ännu bättre studieresultat om de hade haft en högre andel lärare med formell behörighet? Skolverkets egna studier kan i alla fall inte uppvisa något sådant resultat. Varför inte ta hänsyn till olika pedagogiska metoder? Eller varför inte miljöerna på skolorna?

Och hur vet man att en bättre social bakgrund måste vara förklaringen till att friskolor klarar sig bättre? Varför inte testa om elever med bra social bakgrund klarar sig lika bra i friskolor som kommunala skolor? Om någon känner till en sådan studie skulle jag vara tacksam om ni hörde av er till mig.

8. EU:s resursslöseri

Som argument för två säten för Europaparlamentet framförs dels att kostnaden på 200 miljoner Euro är densamma som att ha sessioner i Bryssel och dels: "the choice of Strasbourg was made to underline that Europe was constructed to guarantee peace."

Så resursslöseri är en del av fredsprocessen? Hur då? Kommer Frankrike att hota med krig om de inte får lura av EU:s medlemsstater pengar i Strasbourg?

Läs mer här!

9. Genusperspektiv på speedway

Jag borde inte bli förvånad, men är det. Jag borde inte bry mig, men jag kan inte låta bli. Som jag nämnt i tidigare nyhetsbrev är jag ledamot i bildningsstyrelsen i Avesta kommun. På det senaste bildningsstyrelsemötet kom ett ärende om avtal med Speedway masarna upp på agendan. Under det ärendet tog ordförande för mötet upp en extra punkt. Det var genusperspektiv på speedway. Ordföranden för bildningsstyrelsen ville skriva in genusperspektivet i avtalet mellan kommunen och speedwayklubben. Under en speedwaykväll hade starttjejer eller cheerleaders dansat och under den perioden som dansen pågick kunde publiken se naken hud. Hujamig! Ni förstår väl allvaret i detta?

Jag var nära på att börja gapskratta. Menade karlen allvar? Ja, det gjorde han och hela bildningsstyrelsen röstade ja till förslaget. Jag röstade inte aktivt utan höll tyst vilket betyder samtycke. Till en början hade jag tänkt protestera, men jag mindes förra gången jag var uppriktig och protesterade mot renodlad idioti. Då blev jag utmålad som kvinnohatare och det vill man ju inte. Dessutom var frågan så löjlig att jag inte iddes protestera mot tramset. Men nu i efterhand känner jag att jag borde ha sagt emot och reserverat mig. Jag var för feg helt enkelt. Jag lät mobben och pöbeln bestämma över förnuftet. Det skäms jag över.

Men jag har återigen lärt mig en läxa. Jag är ingen riktig politiker. Jag kan inte vara en taktiker och sedan låtsas vara en man med principer. Jag kan inte låtsas att genus och liknande nonsens är något av värde. I fortsättningen kommer jag att säga som jag tycker och reservera mig mot allt trams som föreslås. Jag tänker villkora mitt politiska engagemang med att jag följer mina principer oavsett hur impopulärt det är. Passar inte det är det enbart att entlediga mig från mina uppdrag. Detta har jag lärt mig av ovanstående episod.

Och min tidigare respekt för bildningsstyrelsens ordförande Wojchiech Nedzjewics (mp) är som helt bortblåst. Han är som alla andra politiker, dvs. en uppblåst, maktarrogant medelmåtta som ständigt strävar efter att fukta fingrarna och ta reda på vart vinden blåser. Om han åtminstone hade kunnat låta bli att skryta om idiotierna, men i sin självgodhet förstår han inte att han lägger sig i sådant som han inte har med att göra. Politiker ska hålla sig på sin kant och inte peta i civilsamhällets domäner. Dessutom hade han, i sin arroganta självgodhet, mage att i radio nedvärdera de flickor som agerat cheerleaders. Strider inte det mot den ”gode” Wojjes syften? Eller är det kulturradikalens attityd till sina underordnade som varande under falskt medvetande?

Vad gäller kärnfrågan, kvinnor som dansar med naken hud, kan jag inte identifiera problemet. Det är ingen som tvingar någon att göra något och jag är fast övertygad om att de som ställer upp på dylika arrangemang gör det av fri vilja och att de är förmögna att tänka efter eget huvud. Nedzjewics ställde en retorisk fråga i lokalpressen om varför det enbart är kvinnor som visar hud? Det kan jag svara på. Antagligen för att det inte finns någon efterfrågan på män som dansar med naken hud. Män ska istället objektifiera sig genom att åka runt en bana så fort som möjligt. Ju farligare verksamhet, desto bättre.

Jag skäms över min brist på civilkurage, men jag har åtminstone civilkurage nog att erkänna det.

Intressant att notera är att när jag tidigare ställde krav på att den inkompetenta styrelsen för klubben skulle avsättas, efter att de bevisligen inte har kunnat hantera klubbens ekonomi samt göra seriösa budgetantaganden, som motprestation för att kommunen skulle åta sig ett borgensåtagande å klubbens vägnar var det helt omöjligt. Men när några flickor dansar med naken hud då går det att ställa ekonomiska motkrav på klubben. Det gäller att prioritera sina strider som det brukar heta…

Läs mer om kommunens hjälp till masarna under rubriken ”Upp och ned vända världen i kommunpolitiken”!

Här kan du läsa och höra Wojciech Nedzewicz nedlåtande attityd!

Här kan ni läsa om vad starttjejer på Speedway handlar om!

En av fotomodellerna säger så här: ”Om man kan utnyttja sitt utseende är det ju dumt att inte göra det.”

MasarnaAvestas hemsida!

10. Kritik mot Antifeministiska samfundet och Kalle Strokirk – Härskartekniker

Kalle Strokirk har nyligen deltagit i ”Debatt” tillsammans med Maria Rankka som är biträdande chef på Timbro, Zanyar Adami som är chefredaktör på Gringo, Ann-Katrin Roth vars yrke är jämställdhetskonsult, Ella Bohlin som är ordförande i KDU och Birger Östberg som representerade feministiskt initiativ.

Zanyar Adami var den enda bland feministerna som hade mansproblemen med i sin kalkyl, problemet är bara att han hela tiden skyllde detta på en viss grupp av män. Vad den gruppen består utav framgick inte. Birger Östberg ställde krav på Kalle Strokirk att komma med alternativ till feminismen, som om det skulle behövas. Om man inte tror på feminismen och dess verklighetsbeskrivning finns det ju ingen anledning att erbjuda något alternativ till feminismen. (Sedan har ju Kalle Strokirk sin syn på verkligheten och är engagerad i Moderaterna vilket visar att han har en vision om hur samhället bör se ut.) Ann-Katrin Roth var värst av feministdebattörerna, hon använde sig av fula debattknep, avbröt och var allmänt aggressiv. Till och med programledaren ägnade sig åt härskartekniker då han flinade till när han presenterade Kalle Strokirk som ordförande för Antifeministiska samfundet. Och Fi-killen förlöjligade Antifeministiska samfundet genom att säga: "Antifeministiska forumet eller vad det heter". Självklart visste han vad samfundet heter.

Ella Bohlin och Maria Rankka var de enda, förutom Strokirk, som skötte sig någorlunda. Tyvärr var både Bohlin och Rankka väldigt fega, vaga och passiva. Bohlin nådde bottennapp när hon i sin iver att få stämpla Göran Persson påstod att han var rädd för starka kvinnor och att han därför skickat iväg Margareta Winberg till Brasilien. Med andra ord anser Bohlin inte att Margareta Winberg var en belastning för Sverige. Säga vad man vill om Göran Persson, men lika galen och hatisk som Winberg är han inte. Kalle Strokirk var lugn och fick in några fullträffar, exempelvis vad gällde könsfred istället för könskrig. Då började Roth dravla om vad vissa debattörer skriver på forumet. Ett extremt lågt argument eftersom samfundet knappast är samma sak som det som står på dess debattforum. Med det argumentet skulle MUF vara kommunistiskt om någon obskyr vänstersekt skulle skriva om proletariatets diktatur på deras forum. Guilt by association på en extremt hög nivå! Dessutom tror jag det var en fördel att Strokirk inte började bolla med siffror när lönediskrimineringen kom på tal. Strokirk föredrog istället att hålla sig på en principiell nivå och slog fast att grupper aldrig kan diskrimineras, enbart individer.

Den mesta kritiken mot Antifeministiska samfundet och dess ordförande Kalle Strokirk är osakligt och anti-intellektuellt. Inte heller på Internet går det att finna någon seriös kritik mot feministkritiken.

Anna Herdy skriver om Kalle Strokirks bok ”Antifeministiska manifestet” och argumenten är knappast övertygande.

Kalle Strokirk får kritik för att han är så höger i tidningen ”Internationalen”.

Nutiden är en blogg som anser att Strokirk är en dålig serietecknare som saknar humoristiska poänger.

Emma Gårdsäter ifrågasätter varför feministkritiker bara kritiserar feminismen och inte erbjuder några alternativ.

Kanske för att de inte lyssnar. Kanske för att det enda alternativ som de accepterar som ett alternativ är något som har med patetiska konspirationsteorier att göra där män systematiskt förtrycker stackars kvinnor. Vore jag maskulinist skulle jag tolka den här intetsägande kritiken mot Kalle Strokirk som en matriarkalisk konspiration mot oss stackars män.

Tyvärr kunde jag inte finna någon konstruktiv kritik mot Antifeministiska samfundet och dess ordförande. Överraskande?

Tipsa mig gärna om ni finner någon intellektuell kritik mot Antifeministiska samfundet och Kalle Strokirk.

11. Nytt på feministfronten

Läs samma rubrik i föregående nyhetsbrev.

Natalia Kazmierska skriver i Expressen om den förtryckande mansrollen där män utsätter sig för faror och risker.

Natalia frågar: ”Killar, varför gör ni allt det här? Varför kan inte män bara få vara små, fega och försiktiga precis som vi andra?”

Det ska jag svara på. Därför att vi vill vara er kvinnor till lags. Ni vill ju ha sådana här killar och då levereras det ni beställer. Den som lyckas prestera mycket får också mycket brudar. Den som kör en fin bil har lättare att få napp på kärleksmarknaden än en som kör en rostig Volvo. Om jag inte vore så rationellt lagd skulle jag utveckla en motsvarighet till feminismens patriarkatsteori. Matriarkatet påtvingar männen en roll för att kvinnans alla behov ska tillfredsställas.

I dokument inifrån skildras splittringen inom Socialdemokratin mellan de kulturradikala feministerna som vill toppstyra familjelivet och de mer konservativa arbetarna som vill välja själva.

Göran Persson vill inte ta värderingsdebatten utan ser helst att valet handlar om fördelningsfrågor och höger-vänster-skalan. Det är förståeligt, hade S-kvinnorna fått som de velat hade allians för Sverige haft ett drömläge inför valet 2006. Nalin Pekgul är borgerlighetens bästa vän!

Dick Erixon kommenterar dokumentären på ett träffande sätt: ”Jag måste säga att jag känner ”varifrån jag kommer” när jag hör Solveig Andersson, f d traversförare från Bergslagen och ombud på s-kongressen. Hon har ingenting över för politiska diktat, utan ser det som självklart att familjer och människor ska bestämma själva över sin vardag, inklusive föräldraledigheten. Om barnomsorg och kvotering sa hon något i stil med: ”Barn är människor. Inga prydnadssaker som man kan ställa i hyllan. [Feministerna] borde skaffa sig hundvalp först. Den kan de ju sälja om det inte fungerar.””

Dick Erixons blogpost ”Klass mot klass – Inom Socialdemokratin”.

Kalle Strokirk illustrerar det hela här.

I centerstudenternas (tidigare chf) tidskrift Rådslag nr. 1 2006 tas John Stuart Mill upp som ett mirakel av liberalism och frihet i temanumret ”Det blå numret”.

I det stora hela är debatten om Mill intressant men det förstörs tyvärr med ett intetsägande resonemang om att liberalism och feminism går alldeles utmärkt att förena. Sofia Carlsson för något krystat resonemang om att Mill inte förstod ”att friheten på lång sikt gynnas av att den på kort sikt inskränks”. Om det är riktigt är det ju ett argument för att Mill är en äkta liberal och ingen feminist. Vad Sofia Carlsson är kan vara allt utom liberal. Men å andra sidan var Mill duktig på att förespråka kvinnliga rättigheter såsom rösträtt och arvsrätt men glömde nämna orättvisor gentemot mannen, så på det viset kanske man kan betrakta Mill som feminist.

Då uppskattar jag Ilan Sadés förord bättre. Han tar upp den nya kränkningskulturen där alla möjliga grupper kräver frihet från kritik. Ett givet exempel på en sådan kultur är givetvis den svenska universitetsvärlden i allmänhet och feminismen i synnerhet. Han skriver bland annat: ”Istället för att kunna enas kring det uppenbara: att jämställdheten har förbättrats väsentligen de senaste årtiondena, har en ideologiskt betingad verklighetsbeskrivning slagit rot som får det att låta som om ett konstant förtryck av kvinnor inom alla områden råder i samma utsträckning som för hundra år sedan, med skillnaden att förtrycket numer skulle ske i form av dolda strukturer.” Tyvärr väljer Ilan Sadé att köpa feminismens historiebeskrivning, men det kan man väl leva med.

Antifeministen Phyllis Schlafly skriver om den amerikanska lagen ”Violence against women act” och kritiserar den för att sätta rättssäkerheten ur spel.

Ylva Ulfsdotter Eriksson har i sin avhandling ”Yrke, status och genus – en sociologisk studie om yrken på en segregerad arbetsmarknad” studerat vad som betraktas som lågstatusjobb respektive högstatusjobb.

Som exempel på lågstatusjobb ges snabbköpskassörska, vårdbiträde, vägarbetare och väktare. Som du ser är två av dessa yrken kvinnodominerade och två av dessa yrken mansdominerade. Därmed borde man alltså kunna dra slutsatsen att det inte är manligt och kvinnligt som avgör yrkets status utan lön, utbildningsnivå, makt och inflytande i samhället (fast vad kommer först här?), offentlighet och kändisskap.

Men trots det skriver Göteborgs universitet i sitt pressmeddelande: ”Andelen kvinnor har negativ påverkan på yrkesstatus, men bara i yrken som rangordnas högt.”

Exempel som brukar anföras för detta är lärare som tidigare var mansdominerat, med en hög social status och hög lön, men som senare fått en lägre status och lägre lön i takt med att kvinnor sökt sig till detta yrke. Men fundamental kunskap i utbud och efterfrågan säger att ju fler som söker sig till ett yrke desto lägre blir lönen förutsatt att efterfrågan på dess tjänster inte stiger i lika hög takt. Om lönen då sjunker kommer också statusen att sjunka. Vidare får man inte glömma den auktoritetstro som fanns under 1800-talet och i början av 1900-talet som efter andra världskriget bytts ut mot mindre auktoritetstro och mer ifrågasättande elever. Ett ökat kritiskt tänkande är en positiv utveckling men det har givetvis en påverkan på statusen. Ett ytterligare problem med skolan är att man gått ifrån ett kunskapsfokus till ett mer fluminriktat fokus på eget informationssökande. Men man kan väl inte låta eleverna söka i ett vakuum eller i ett kaos? Man måste väl ge eleven en stabil grund innan man börjar ge eleven friheten att söka på egen hand? Så jag kan inte se några belägg för att fler kvinnor inom ett område skulle leda till lägre social status, såvida man nu inte menar att kvinnor är mer flummiga än män.

Metro har publicerat hela listan här.

Notera sophämtare på 97:e plats som anger att noll kvinnor jobbar inom yrket. Notera också hamnarbetare på 93:e plats där enbart en kvinna arbetar. Det kanske kan ge vissa fundamentalister lite distans till sina verklighetsfrånvända teorier.

Enligt Eva Leffler är inte heller entreprenörsutbildningen i våra skolor bra.

Hon skriver: ”Forskning kring entreprenörskap och kön har visat att entreprenörskapet vilar på manliga villkor. Det är den manliga entreprenören som är normen medan den kvinnliga entreprenören framställs som något annat.”

Vad är en manlig entreprenör? Någon som vågar tänka nytt? Någon som vill tjäna pengar? Någon som är driven? Är inte det själva poängen med en entreprenör? Kan inte en kvinna tänka nytt? Eller måste en entreprenör ägna sig åt hälsa för att godkännas som kvinnlig? Hur än verkligheten ser ut är det fel. Föreställ dig istället att skolorna hade fokuserat på kvinnoföretagande, då hade skolorna kritiserats för att segmentera könsrollerna.

Hon skriver också: ”I sina projektansökningar framhöll skolorna att projekten skulle medföra till att stärka och uppmärksamma flickorna. Det var således flickorna som skulle förändras.”

Suck! När man vill stärka flickorna är det fel, för då är det flickorna som ska förändras. Hade skolorna istället fokuserat på att förändra pojkarna då hade kritiken varit: ”Det är så typiskt att fokus alltid ska ligga på pojkarna”.

Vad fan är det man begär egentligen?

Angående påståendet att kvinnor inte brukar våld!

Psykopati bland kvinnor undervärderas vilket försämrar möjligheten att undvika återfall i våldsbeteende.

Susanne Strand som gjort studien skriver: ”Här visar det sig att det finns fler likheter än skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare vid bedömningar gjorda med HCR-20 medan motsatsen är fallet för PCL:SV, där det utåtagerande antisociala beteendet står för den huvudsakliga skillnaden.”

Det är också ett tecken i tiden att man försöker använda sitt kön för att komma undan, antingen illasinnande rykten eller också jobbiga frågor om sanningen.

Eller vad sägs om detta: ”Jag tycker också, utifrån perspektivet att vara en kvinna på mellanchefsnivå, att det känns kränkande inte bara för mig utan också för kvinnor i största allmänhet att bli omtalad på det här sättet, säger hon i intervjun.” Helen Eduards gör sig själv till representant för alla kvinnor. Varför? Räcker det inte att fastslå att man gjort fel mot individen Helen Eduards? Varför tala om kvinnor i allmänhet?

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|