Även jag har nu börjat blogga! Få dig en daglig dos av: Skapandets moral
I mitt nyhetsbrev, som utkom en gång i månaden från 2003 till 2008 - nu mer oregelbundet, kommenterar, analyserar och pläderar jag för min syn på verkligheten, aktuella händelser, filosofi och politik mm. Min utgångspunkt är frihet under ansvar vilket för mig leder till liberalkonservatismens jaktmarker där den självägande bonden utgör idealet. Förvisso tangerar jag gränsen till nyliberalism och står närmare liberalismen än konservatismen, men det krävs en kombination mellan frihetsiver och ansvar. Man kan kalla det värdeliberalism om man så vill, men jag föredrar liberalkonservatism. Jag betraktar mig också som neokonservativ. Vill du fortlöpande läsa mina analyser kan du följa mitt bloggande på metrobloggen.
Min verklighetsuppfattning bygger på den spontana ordningens process. Jag strävar efter att konstruera ett så stabilt samhälle som möjligt grundat på en stark moral och etik där var och en får göra vad de vill så länge de inte direkt skadar någon annan. Målet är att så många människor som möjligt ska vara lyckliga, dvs. målet är viktigare än medlet. Dock är min slutsats att frihet är den bästa vägen för att uppnå ett lyckligt samhälle eftersom ingen auktoritet kan definiera vad varje enskild individ uppfattar som lycka. Alla människor är olika och har sina egna preferenser vilket gör att kollektivistiska idéer fungerar dåligt i verkligheten.
För att skapa så mycket lycka som möjligt i samhället måste människan vara fri och för att människan ska vara fri krävs en stark konstitution som skyddar människors fri- och rättigheter.
(Det här talet skulle jag ha hållit på ett jämställdhetsseminarium hos Fria Moderata Studentförbundet i Stockholm lördagen den 14 mars 2009. Tyvärr blev jag sjuk den dagen och kunde därför inte närvara vid ett unikt tillfälle då argumenten är viktigare än åsikterna. Jag blev även mycket besviken över att ha missat Elise Claesons och Anna Ekelunds föreläsningar. Det var något jag hade sett fram emot.)
Till att börja med vill jag tacka för er inbjudan. Jag blev lite paff över att någon ville diskutera en fråga som är så passé som feminism och jämställdhet. Politiska frågor går i vågor, trender kommer och går. Men den grundläggande socialismen består. Oavsett trenderna har samhällsstrukturer och någonannanismen dominerat över frihet, den fria viljan och det egna ansvaret.
Feminismen hade en storhetstid, ungefär, från 1996 till 2005 då Evin Rubar avslöjade ROKS ideologiska extremism. En extremism som företrädarna för ROKS inte har försökt dölja innan dokumentären visades, allt fanns att läsa på deras hemsida och i deras tidning Kvinnotryck.
Men sedan kom klimathysterin och dess maniska rädsla för koldioxid. Och nu är det finanskrisen som tar allt mer medieutrymme. Därför känns det lite som att jämställdhetsfrågor är inaktuella. Men det är ju faktiskt då man kan resonera mer djuplodande och sakligt. När feministhysterin rådde var det omöjligt att ifrågasätta och kritisera feminismens dogmer utan att stämplas som kvinnohatare, reaktionär eller som mörkerman.
Liberalism och konservatism är de enda ideologier som inte har som grundläggande idé att ställa grupp mot grupp. Socialismen och marxismen ställde arbetaren mot kapitalisten eller löntagaren mot arbetsgivaren. Frihet och välstånd innebar att staten skulle ändra omgivningen eftersom det var strukturerna och systemet som styrde människors beteende. Miljörörelsen fortsatte denna strid genom att beskylla kapitalisterna för miljöförstöring. Där ställdes kapitalister och innovatörer mot den naturliga människan som lever i samklang med naturen. Nu när finanskrisen är här har Keynesianismen blivit modern igen. Det spelar ingen roll att staten fortfarande är själva problemet och inte lösningen på problemen. Hur mycket man än förklarar bakgrunden till krisen kan man inte låta bli att kräva politiska ingrepp på marknaden för att förändra strukturerna och mönstren i samhället.
Feminismen ställer som bekant grupperna män och kvinnor mot varandra. Där påstås män förtrycka eller åtminstone vara överordnade kvinnor. Och det enda sättet att göra något åt det är att som kvinna ställa kollektiva krav på män. Givetvis ligger då statens makt nära till hands. De feminister som kallar sig frihetsfeminister och liberalfeminister har svårt att få ihop ekvationerna när de talar om strukturer utanför individerna samtidigt som de säger att individerna själva ska öka friheten i samhället. De har ofta svårt att förklara vad som ska ersätta statens kollektiva makt. För en kollektiv makt behövs för att ändra strukturerna till det som frihetsfeministerna vill skapa.
Den som vill slippa ett gruppkrig har således enbart liberalismen och konservatismen att välja på. Därmed blir det ganska absurt att försöka förena liberalismen med feminismen. Det är lika absurt som att försöka förena socialismen med liberalismen. De försök som har gjorts har fallerat eftersom socialliberalen och liberalfeministen ständigt måste välja när han eller hon ska vara social eller liberal, feminist eller liberal. Ingen har hittills lyckats formulera ett ideologiskt system där man i förväg kan inse hur en liberalfeminist tänker. När ska liberalismens teser styra och när ska grupptänkandets feminism styra? Ett exempel är frihetsfeministen Carolin Dahlmans formulering: ”Min syn på feminism: I samspelet mellan oss människor uppkommer mönster som tvingar oss in i vissa beteenden och begränsar vår individualitet. Könsroller är ett sådant mönster som hämmar vår frihet. Att se detta och vilja göra något åt det är feminism för mig.”
Här märks verkligen den ambivalens som frihetsfeminismen kännetecknas av. Vilket ben ska man stå på? Är det liberalens ben som säger att människor kan tänka själva och hantera samhällsmönster utan överideologer. Eller är det feministens och socialistens ben att staten, samhället eller någon överideolog behöver tala om hur människor ska leva sina liv. Visst kan man som liberal ha synpunkter på hur människor ska leva, men att från att ha synpunkter till att få människor att byta livsstil är steget långt. Hur får man män och kvinnor att bete sig på ett visst sätt om inte staten får reglera samhällslivet? Frihetsfeminismen karakteriseras av en elitism som ser ned på människors val att fokusera på familjelivet och att strunta i karriären.
Jämställdhet för mig är att kvinnor och män som vill fokusera på familjen och vara hemma med sina barn ska ha möjlighet att göra det. Och det är inget som majoriteten bör se ned på. Jämställdhet är också att kvinnor och män som vill göra karriär ska få möjlighet att göra det. Och det valet bör ingen se ned på. Jag köper frihetsfeminismens betoning av samhällsmönstrens påverkan på individen, men jag köper inte att någon överideolog har rätt att tala om hur människor ska leva. Mönster kommer alltid att uppstå i ett samhälle. Särskilt om människor är fria att agera som de själva vill. Vem har rätt att sätta sig till doms över det? Och om man inte har staten till hjälp, hur ska man komma till rätta med att män är strukturellt överordnade kvinnor. Det hela går helt enkelt inte ihop. Liberalfeminismen och frihetsfeminismen behövs inte, det enda som behövs är en konsekvent tillämpning av klassisk liberalism.
En liberalkonservativ kan ju exempelvis säga att liberalismen ska råda när det gäller statens roll i samhället. Men konservatismen ska råda när det gäller att skapa ett alternativ till staten via civilsamhällets frivilliga samarbete, familjens danande av individen samt andra konservativa värden. Men hur ställer man upp ett liknande system för liberalfeminismen?
Ett sätt jag kan tänka mig är att utgå från Mary Wollstonecraft, som faktiskt är en förebild för mig. Hon förstod att rättigheter och skyldigheter måste gå hand i hand. Om kvinnor ska få rättigheter i det offentliga måste de avsäga sig privilegier såsom att mannen ska beskydda kvinnan. Hon förstod också att det är spelreglerna som är viktiga, inte statistisk jämlikhet. Jämställdhet mellan könen handlar om likhet inför lagen samt likvärdiga spelregler. Det betyder inte att gruppen kvinnor måste agera som gruppen män för att rättvisa och frihet ska råda. Wollstonecraft tog inte direkt ställning till om det fanns biologiska könsskillnader eller inte, hon ville bara skapa ett samhälle som gjorde det möjligt för individen att testa sina gränser och förverkliga sin inneboende potential. Inte att styra människor till ett visst kollektivt beteende.
Den feministiska logiken leder oundvikligen till ett könskrig där en grupp attackerar en annan grupp och utmålar den gruppen som våldtäktsmän, talibaner, svin, idioter, mördare, giriga och känslolösa pengamaskiner osv. Valerie Solanas manshat som går ut på att dels gasa ihjäl och dels göra män till kvinnors slavar är den logiska konsekvensen av feminismens principer.
Som ett svar på feminismens anklagelser mot män uppstår risken att många män besvarar beskjutningen med samma ammunition genom att utmåla kvinnor som manipulerande lögnare, konspiratoriska makthavare osv. Det finns också tendenser till att en offertävlan påbörjas där män och kvinnor tävlar om vilken grupp som har mest problem.
Det amerikanska paret Aaron Kipnis och Elizabeth Herron skriver böcker tillsammans om hur könskriget ska kunna omvandlas till könsfred genom ömsesidig respekt. De har berättat hur de tidigare tävlade om vilket kön som hade det värst. Men de insåg till slut att detta var en återvändsgränd, eftersom det för varje kvinnoproblem fanns ett mansproblem. I stället för att försöka hitta lösningar på problemen grävde de ner sig i skyttegravar. I dag har de visat hur man undviker detta destruktiva könskrig.
Jag har själv till viss del gått in i den fällan att slösa ammunition på att vinna offertävlingen mellan män och kvinnor. Med syftet att balansera jämställdhetsdebatten när feminismen genomsyrade hela samhällsdebatten samlade jag bevis och indikationer för att män inte alls var överordnade kvinnor. Det medförde att jag tog upp mansproblem och uppvisade felaktigheter i de påståenden som gällde exempelvis lönediskriminering och ojämställd vård. Allt mitt arbete samlade jag i en e-bok som man kan ladda ned gratis på min hemsida, runebert.com. E-boken döpte jag till ”Vägen till könskrig – Till feminister i alla partier” . I dag är jag mer intresserad av att finna lösningar på de problem som riktas mot både män och kvinnor. Jag blir lätt uttråkad när någon sätter igång och tjatar om hur hemskt en viss grupp har det.
Nu när feministstormen har lagt sig blir det lättare att diskutera mer intressanta frågor såsom vad är jämställdhet. Enligt mitt synsätt finns det två alternativ; det ena är att se jämställdheten som likhet inför lagen, och det andra att se jämställdheten som statistisk jämlikhet mellan kollektiv. Det ena synsättet utgår från individen och det andra från kollektivet. Därmed står den ideologiska skiljelinjen mellan de som tror på individen och de som misstror individen.
Den jämställdhet som utgår från kollektiva egenskaper i stället för individens rättigheter har gått hand i hand med att kränkningskulturen har brett ut sig. Det kan verka något paradoxalt att människor har blivit mer känsliga för kränkningar och diskriminering när ideologin utgår från kollektiva storheter. Men det beror på att individen helt saknar ansvar i den värld som skisseras upp av feminismen och socialismen. Det är alltid strukturer och det omgivande samhället som är problemet. När man inte får det man vill beror det på att man blivit diskriminerad, inte på att man själv inte har räckt till i konkurrensen. Ann Heberlein har beskrivit denna trend i boken ”Det var inte mitt fel – Om konsten att ta ansvar”. Hon menar att begreppet kränkt har blivit så missbrukat att det förlorat sitt innehåll och värde. Detta går hand i hand med att samhällsdebatten präglas av en manisk rädsla för krav. Med frihet medföljer krav och ansvar, därför är det bättre att begränsa sin egen frihet för att kunna skylla sina egna misslyckanden på strukturer och samhället. Bekvämt på kort sikt, men vad gör en sådan attityd med en människa på lång sikt?
En sådan verklighetsbild leder också lätt till konspirationsteorier om hur en viss grupp manipulerar och lurar en annan grupp. Hur gruppen män förtrycker gruppen kvinnor och hur män har skapat strukturer som motarbetar kvinnor. Det spelar ingen roll hur verkligheten ser ut, för feministen är svaret alltid genusstrukturer och patriarkatet. För socialisten är det motsvarande svaret kapitalismen. Yvonne Hirdman som är historiker med genusperspektiv kan fungera som ett bra exempel på det. Hennes teorier bygger på att hierarkisering och isärhållningen samverkar för att upprätthålla genusordningen. När män förvärvsarbetar och kvinnor arbetar i hushållen beskrivs det som att männen lever i den stora världen medan kvinnor lever i den lilla världen.
Männen är överordnade därför att de har en chans att utvecklas och göra karriärer, medan kvinnor tvingas isolera sig i hemmet. Men i det sista kapitlet i hennes bok ”Det stabilas föränderliga former” skissar Hirdman upp ett framtidscenario som vänder på steken. I takt med att alltfler kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden med hög utbildning och bra betyg kommer konkurrensen om jobben att öka. Många män kommer då att bli arbetslösa eftersom många av dem har sämre betyg i skolan och mindre motivation att sträva framåt. Då kommer kvinnor att förvärvsarbeta och männen att vara hemma. Därmed borde väl slutsatsen bli att vi riskerar att hamna i ett matriarkat i framtiden. Men nej då, Hirdman menar ändå att det är män som suger ut kvinnor eftersom männen slipper arbeta och kan leva på kvinnans inkomst. Hur argumenterar man mot en sådan logik?
Fördelen med klassisk liberalism och konservatism är att dessa ideologier befrämjar tillämpningen av Ockhams rakhyvel, dvs. att man ska välja det alternativ som är mest rimligt. Det är oftast det enklaste svaret som är det rätta svaret. Konspirationsteorier är per definition väldigt osannolika. En ökad jämställdhet kräver därför mindre konspirationsteorier och mer Ockhamska rakhyvlar.
Runebert - Ditt högerhopp!
Mitt bidrag heter: "Vad kommer först? Skinnet eller björnen?"
Jag är en borgerlig och frihetlig debattör och frilansskribent som gärna tar emot textbeställningar. Förutom att jag skriver artiklar av olika slag skriver jag dikter, låtar och romaner mm. Min första bok "Vägen till könskrig – Till feminister i alla partier" är publicerad här. Just nu jobbar jag med en diktsamling med namnet "Det eviga sökandet efter den kontextuella meningen" och bearbetar några idéer till ett par böcker som jag kommer att satsa på. Jag är publicerad i e-boken och tillika frihetsantologin "Karta till frihet" utgiven av förlaget serum. Vidare är jag mycket intresserad av filosofi och litteratur. Min yrkestillhörighet är civilekonom och min utbildning är en ekonomiemagister-examen med inriktning marknadsföring. Jag är även godkänd talskrivare på Talskrivarna.se. För samma talskrivartjänst har jag varit vikarierande redaktör under ett år. På mina personliga säljsidor - bolagstal.com och skolavslutningstal.com - kan man beställa specialskrivna bolags- eller företagstal respektive skolavslutningstal. Utöver det arbetar jag som frilansskribent åt Nämndemannen, samt skriver i bland annat tidningen och nyhetsbrevet Contra, kulturtidningen Tidningen Kulturen, recensionssidan Boksidan, Internettidningen Blaskan. Har även varit publicerad i den borgerliga Internettidningen Captus, Frihetsfrontens tidning Nyliberalen, den socialdemokratiska dagstidningen Dalademokraten, Centerpartiets högskoleförbunds tidning Rådslag, Centertidningen Politisk tidskrift, Alzheimersföreningens tidning Alzheimer-tidningen, DN, Svenska Dagbladet, Borås Tidning, Folkpartiets medlemstidning NU, Kristdemokraten, Avesta Tidning och Dalabygden.
På boksidan.net har jag publicerat recensioner på böcker såsom "Röda rummet", "Inferno" och "Samvetskval" av August Strindberg, "Urkällan" och "Lovsång" av Ayn Rand, "Vem ska ta hand om mamma" av Anna Bäsén, "Utopia" av Thomas More och många andra böcker.
Beställ ett personligt tal till konferensen eller personalfesten.
Recensioner på och beskrivningar av böcker utgivna av Contra. De böcker som recenseras är bland annat Antifeministiska manifestet av Kalle Strokirk, Den dubbla resan av Elina Eriksson, Ondskans imperier av Tommy Hansson och På upptäcktsfärd i marknadsriket av Sven Rydenfelt.
”Rättvisemärkt” – halvdåliga produkter och en organisation som skär emellan med 80 procent. Handeln med rättvisemärkta varor, såsom kaffe och choklad, har ökat mycket under de senaste åren. Många politiker, främst socialdemokrater, har börjat ställa krav på att kommuner enbart ska köpa in rättvisemärkta produkter. Av denna anledning är det viktigt att grundligt granska vad rättvisemärkning egentligen innebär. Den här artikeln kommer att ge en översiktlig bild av bakgrunden till rättvisemärkningen samt ta upp argument för och emot en sådan märkning. Artikeln utgår främst från Rättvisemärkts hemsida, http://www.rattvisemarkt.se, en granskande artikel i tidningen Reason (2006), skriven av Kerry Howley, samt en granskningsrapport från Timbro (2007) skriven av Karl Malmqvist och Lydiah Wålsten.
Mansförtryck och kvinnovälde. Pär Ström är främst känd som integritetsdebattör men har nu, via tankesmedjan Den nya välfärden, givit ut den feministkritiska boken Mansförtryck och kvinnovälde. Verket är ingen vetenskaplig och akademisk produkt utan en debattbok. Men till skillnad från många genusvetare påstår heller inte författaren att han ägnar sig åt vetenskap. Författaren tar upp den extrema snedvridning som råder i samhällsdebatten, där media och andra aktörer ständigt söker efter kvinnoproblem men blundar för mansproblem.
Social trygghet i en föränderlig värld Under andra världskriget rådde det brist på mat i Europa. För att råda bot på denna brist var många medborgare i Genève tvungna att odla grönsaker i kolonilotter. När kriget var slut fortsatte stadsborna att odla sina lotter, människor träffades naturligt för att så frön, vattna, rensa ogräs och skörda grönsakerna av sitt arbete. När de två vännerna och nationalekonomerna Wilhelm Röpke och Ludvig von Mises promenerade genom staden en solig dag gick de förbi dessa kolonilotter. Efter att Röpke förklarat bakgrunden till grönsaksodlingarna fällde Mises domen: ”Ett mycket ineffektivt sätt att producera matvaror.”, varpå vännen Röpke svarade: ”Kanske det, men kanske också ett mycket effektivt sätt att producera mänsklig lycka.”
Vem suger ut vem? Den ryskamerikanska författarinnan Ayn Rands 1200-sidiga roman ”Och världen skälvde” (1957), som 2005 gavs ut i nyöversättning av Timbro, är fylld av källor som en frihetlig debattör kan ösa ur. Den största guldklimpen som jag funnit i Rands gruvor är statens förhållande till näringslivet som upprätthålls av föreställningen att staten är alla goda gåvors givare medan näringslivet är ondskans tillhåll där allting mäts i pengar. Därför bör staten kontrollera marknaden enligt den rådande eliten. Orsaken till att staten kan reglera och beskatta näringslivet är att tänkarna, entreprenörerna och kapitalisterna tillåter detta. Det är via offrens sanktioner som statens expansiva lusta kan tillfredsställas. Om näringslivets aktörer istället valde att lämna landet, att sluta skapa och tänka skulle samhället stagnera. Staten skulle inte kunna rädda oss från fattigdomen. För att spetsa till det hela är skillnaden mellan en tjuv och staten att tjuven inte förutsätter offrets medgivande. Likheten är att de inte kan existera utan att ta från de som skapar värden i samhället.
Israel har rätt till självförsvar! Israel har fördömts och fått mycket kritik av många debattörer för dess senaste agerande i södra Libanon. Kritiken handlar om att Israel har besvarat terroristorganisationen Hizbollahs kidnappningar och mord på ett oproportionerligt sätt. Hur en proportionell respons skulle se ut besvaras sällan. När nu kritiken är så onyanserad och fokuserad på Israel kan det vara i sin ordning att påminna om konfliktens bakgrund. Vilka grupper bär ansvaret för dagens situation?
Det man ser och det man inte ser i valet 2006. Skillnaden mellan en bra och en dålig ekonom är att den förra urskiljer det som inte syns vid första anblick, medan den senare bara ser det som syns genast. Detta menade den franske 1800-talsekonomen Frédéric Bastiat i skriften Det man ser och det man inte ser. Detsamma borde sägas om en bra respektive dålig politiker. En dålig politiker talar enbart om det som syns och det som sker på kort sikt, medan en bra politiker även talar om det som inte syns direkt och som verkar på lång sikt.
Reformerad arbetsrätt ger lägre sjukfrånvaro Hur påverkar arbetsrätten och anställningstryggheten sjukfrånvaron? Effekterna av en reformerad arbetsrätt har länge varit väldigt svåra att studera. Men riksdagens beslut 2001 att reformera turordningsreglerna i LAS (Lag om AnställningsSkydd) för företag med färre än tio anställda har gett nationalekonomerna unika möjligheter att studera sambanden. Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson har tagit tillfället i akt att jämföra förändringarna i småföretag med färre än tio anställda med förändringarna i småföretag med 11 till 20 anställda före och efter reformen. Slutsatsen av den jämförelsen är att den totala sjukfrånvaron sjönk med 0,2-0,3 dagar per år och anställd. Studien visar också att de anställda som har hög sjukfrånvaro i högre grad avbryter eller förlorar sina anställningar i de företag som påverkas av lagändringen. Men samtidigt visar studien att människor med en diger sjukdomshistoria lättare får jobb inom dessa företag.
Reformerad arbetsrätt ger fler jobb. 51 000. Så många ungdomar i åldern 16 till 24 år saknade arbete enligt SCB:s arbetskraftsundersökning i december 2005. Ännu fler blir det om man räknar alla studenter som egentligen vill ha ett jobb men som i brist på annat väljer att studera. Många ungdomar saknar möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och ta del av den trygghet som fackförbunden är så stolta över. Socialdemokraterna saknar idéer för hur detta ska lösas och fokuserar sina krafter på att måla upp farliga spöken som gömmer sig inom Allians för Sverige. Det som slår mig är att Socialdemokraterna missar de spöken som redan är verklighet idag. Vad tänker Socialdemokraterna göra åt dessa realiteter?
Krossa längdmaktsordningen Överallt finns osynliga strukturer som hindrar kortväxta från att lyckas i dagens samhälle. Fördomar och hat mot kortväxta flödar bokstavligen fram i media och på andra arenor. Detta vill jag göra något åt. De som väljer att blunda och förneka verkligheten kommer att acceptera den.
Hur väl förvaltar Centerpartiet det Fälldinska arvet? Thorbjörn Fälldin var en statsman och inte främst en partipolitiker. Han tog ansvar för tre regeringar under en period på drygt sex år. Detta ansvarstagande belönades inte av väljarna men han lade grunden för framtida borgerliga regeringar, varav en realiserades 1991-1994 – dvs. Bildtregeringen. Fälldins regeringar visade att det fanns ett alternativ till Socialdemokraterna och att en borgerlig regering inte leder till en social nedmontering. Något som Socialdemokraterna försöker beskylla borgerliga regeringar för. Alltså kan man säga att Fälldin var större än sitt eget parti.
Tal i Åsgarns Bygdegård inför den lokala centerföreningen den 5 februari 2006. Talet bygger på följande essä i Captus!.
Könskriget fortsätter! - Period: 20050831 - 20051227 Vad är nytt på feministfronten i det pågående könskrig som startades någon gång på 1960-talet och som såg sin höjdpunkt på 1990-talet och de första fem åren på 2000-talet? Det könskrig som år 2005 vände tack vare en modig Svt-journalist vid namn Evin Rubar. Feminismen har hamnat i en försvarsställning och krigslyckan har vänt. Men än är det för tidigt att ropa seger. Feminister har nämligen, likt charlataner, en fenomenal förmåga att återhämta sig efter nederlag. Men om vi feministkritiker får som vi vill kommer könskriget att bli ett ideologiernas krig istället för könets krig. Följ den jämna kampen och se själv till att dra ditt strå till stacken för att den goda sidan ska vinna.
Realister och neokonservativa i amerikansk utrikespolitik. I USA har de senaste decennierna den utrikespolitiska debatten på den republikanska sidan svängt mellan "realister" och "neokonservativa". De som ser pragmatiskt på allianser - med vem det vara må - och de som vill sprida friheten till omvärlden.
Under Bush den äldre hade "realisterna" ett försprång, - medan Bush den yngre mer lutat åt den neokonservativa skolan. Fredrik Runebert analyserar frågan med startpunkten i en artikel av Charles Krauthammer i tidskriften Commentary.
Det fälldinska arvet. Är det möjligt att skriva en essä om Thorbjörn Fälldin utan att nämna kärnkraften? Även om detta förvisso är en av de saker de flesta förknippar med Fälldin kommer jag i denna essä att utelämna den helt för att istället fokusera mer på Fälldins egenskaper, filosofi och ideologi. Trots att Fälldin har sagt sig vara ointresserad av ideologiska spörsmål var han en utpräglad idépolitiker med en konsekvent politisk agenda. Statsmannen Fälldins politiska agerande kan beskrivas med ordet helhetssyn. Denna helhetssyn på samhället gick dock inte ut över detaljkunskapen.
Min artikel:
Patriarkatsteorin = judekonspirationsteorin
Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet. Nationalekonomen Lars Calmfors har tydligt förklarat att sänkt A-kassa ger fler jobb. Till skillnad från taktiska politiker kan Calmfors förhålla sig till verklighetens logik. Ett samhälle måste välja mellan höga ersättningsnivåer eller hög sysselsättning. Till skillnad från Allians för Sverige vågar Calmfors betona att sänkta ersättningar leder till lägre löner vilket i sin tur ökar sysselsättningen. En ökad sysselsättning leder i sin tur till ökad produktivitet och därmed ökat välstånd inkl. högre löner.
Marknadsekonomin skyddar värden bortom utbud och efterfrågan. Moderaternas nya strategi är en överdriven reaktion på Bo Lundgrens stora misstag att tala om marknadsekonomin i teknokratiska termer där ekonomisk frihet är ledordet och där trygghet och andra viktiga värden faller bort. Nu har pendeln slagit över till trygghetsmani, men själva problemet är olöst - bristen på värdedebatt. Här kan den tyske ekonomen Wilhelm Röpke lära oss något viktigt.
Fi en parodi som inte går att förlöjliga. Monica Brun försvarar (DD 051004) manshat med att det finns en liten minoritet män som beter sig illa. Jag vill påminna om partiet Sverigedemokraterna som bygger på en liknande logik. Föreställ er att Ultima Thule sjunger om hemska invandrare som krigar, våldtar och förstör. Det är ju sant att en liten minoritet invandrare gör detta. Skulle det vara ok?
Skattmasens manifest Mikael Wokander har i 37 år varit anställd inom skatteförvaltningen och har efter sin pensionering skrivit en bok om skattemyndigheternas arbetsmetoder, ineffektivitet och byråkrati. I boken framkommer det tydligt att rättssäkerheten skulle kunna förbättras mycket inom skatteförvaltningen. Författaren tar upp fyra exempel på hur beslut om skatterevision har gått till.
Ska LO få pengar från staten? Svante Pedersson kritiserar i DD 12/7 staten för att den tillåter sina bolag betala medlemsavgift till Svenskt Näringsliv som är en organisation som har fräckheten att ha åsikter om företagsklimatet i landet. LO ger årligen som minst 6 miljoner kronor till Socialdemokraterna. LO får 246,5 miljoner kronor från statliga myndigheter och andra organisationer. Varför skulle det ena vara mer okey än det andra?
Regeringsskifte kräver samarbete. Centerstämman var på många sätt en historisk händelse. För första gången var de andra borgerliga partiledarna inbjudna. Inte någon gång tidigare har den borgerliga enigheten och samsynen varit så fullständig. Så här en kort tid efter stämman är det lätt glömma att under en period på 70 år har de borgerliga partierna suttit vid makten i nio. Det är, för att uttrycka sig milt, ett uselt resultat för de borgerliga partierna. (Artikeln är skriven tillsammans med folkpartisten Per Schmidt i Borås Tidning)
Vinst ger bättre vård. Förslaget till stopplag som lagts fram av socialdemokraterna och som stöds av vänsterpartiet och miljöpartiet förhindrar landsting att lägga ut sjukvård på entreprenad till sjukvårdsaktörer med vinstintressen. Förslaget förhindrar också sjukvårdsaktörer som tar emot offentliga medel att ta emot försäkringspatienter samt förhindrar landsting att sälja ut all sjukvård inom landstingen. Denna artikel fokuserar på stopplagens premiss att vinst i vården är skadligt.
ROKS och könskriget! - Period: 20050519 - 20050814 Hur har debatten sett ut efter Evin Rubars två dokumentärfilmer "Könskriget"? Här har jag samlat ett antal länkar i ämnet och kommenterat många aspekter av ROKS verksamhet och ideologi.
Avskaffa landstingen. Landstingen är en stor och stelbent koloss som bygger på att politiker ska planera och styra vårdens utformning istället för att patienternas efterfrågan och yrkesutövarnas kompetens ska vara det avgörande. Därför är det viktigt att införa en vårdpeng som följer individen istället för att först gå via politiker. Det är också viktigt att tillåta olika former av verksamheter. Landstingen bör avskaffas och verksamheten bör istället skötas av kommuner, själva eller tillsammans med andra kommuner, och av privata aktörer och kooperativa aktörer. Specialvården kan fortfarande vara en regional eller till och med en statlig fråga. Sjukvård är en tillväxtbransch och bör bygga på utbud och efterfrågan. Det är en myt att tro att människor överutnyttjar vård. När en människa känner sig frisk återkommer han/hon inte till sjukvården. Av den anledningen är det viktigt att släppa loss kreativiteten hos människor som står närmare problemen än politiker i centralorter.
Mer kunskap i friskolor. Den 24 januari lade Skolverket fram rapporten Mer kunskap för pengarna - en analys av resurser och resultat i grundskolan. Resultaten var tydliga: friskolor erbjuder en högre effektivitet än kommunala skolor, och i de kommuner där friskolor finns etablerade har också de kommunala skolorna en högre effektivitet än i kommuner där friskolor saknas.
Politiker kan inte vara intellektuella. Alla fall inte med den definition som Ingemar Hedenius, professor i praktisk filosofi i Uppsala 1947-73, använde sig av. Han menade att intellektuella kan förena motiv och skäl, dvs. göra en skarp analys och sedan stå för den även om man får alla emot sig. Detta kan inte en politiker göra eftersom en politiker måste vara valbar, dvs. ta hänsyn till diverse särintressen. Må vara att politiker ska gå före och stå för sina principer för att sedan låta väljaren bestämma. Men detta är bara drömmen om den hederliga politikern, men kan h*n försörja sig på detta? Troligen inte!
Centerpartiet - De lokalt inriktade frihetsvännerna. I PT nr. 3 2004 diskuterades frågan om de borgerliga partierna ska slå sig samman till två partier för att renodla partistrukturen inom borgerligheten. Jag tycker att debatten är något snäv då det inte är antalet partier som avgör regeringsdugligheten. Det som avgör är istället förmågan till samarbete och den förmågan har hittills visat sig vara god.
Centerpartiets profil. Inom politiken talar man ofta om att profilera sig. Med detta åsyftas den bild av en person eller ett parti som man vill förmedla till någon. Man måste dock komma ihåg att den bild man vill förmedla inte alltid överensstämmer med den bild som folk har om en enskild politiker eller ett parti. Därför är det också viktigt att tala om image, dvs. den bild som folket ser. Man måste tydligt skilja på det man är och det man vill vara.
Kommunisten Daniel Olsson ”granskar” Contra och Antifeministiska Samfundet
Daniel Olsson som är anställd på kommunisttidningen (vänsterextrema) Flamman har skrivit en konspirationsartikel i tidningen Expo nr. 4 2004. Daniel Olssons tes är att Antifeministiska Samfundet är en produkt av högerstiftelsen Contra. Poängen med det hela är att svärta ned Antifeministiska samfundet genom att först försöka leda i bevis att Contra är högerextremt (och i Sverige är ju det liktydigt med ondska) och sedan visa att Contra har nära kopplingar till Antifeministiska Samfundet. Och simsalabim kan man genom begreppsförvirring koppla Antifeministiska Samfundet till nazism och fascism.
Expos hyckleri! Jag har länge föraktat vänstersekten Expo som gömmer sig bakom en neutralitetsmask för att de samtidigt som de granskar nazist- och nationalistgrupper ägnar sig åt guilt by association genom att bunta ihop allt som kan tänkas vara mer höger än Folkpartiet till högerextremism vilket på Expo-språk betyder nazism och fascism. Expo skriver på sin hemsida: "Stiftelsen Expo är en privat forskningsstiftelse som grundades 1995 i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället. Verksamheten bedrivs på ideell grund." Inom denna definition ryms, av någon anledning, inte kommunism och andra ”progressiva” rörelser. Annars kan man ju tycka att Expo behövs som en granskare av totalitära läror såsom nazism, fascism, kommunism, islamism, antisemitism osv. Men tyvärr är Expo mer intresserade av att studera högergrupper som vågar avvika från mainstream.
Ryggar du tillbaka när du hör ordet solidaritet? Det gör jag. Men ge begreppet en chans till. Det finns ett alternativ till den kollektivistiska solidariteten. Till skillnad från liberalismens atomistiska tänkande har kristdemokratin (och konservatismen) utvecklat en mer individuell solidaritet via personalismen och tanken om olika gemenskaper. Jakob Forssmed har hjälpt mig att inte rygga tillbaka för ordet solidaritet. Jag kan nu se ett alternativt synsätt på solidaritet.
Urkällan Ayn Rands 850-sidiga roman skildrar den stora kampen mellan individualism och kollektivism. Enligt Ayn Rands egna ord handlar inte boken om den politiska kampen utan kampen mellan egoism och altruism förs i boken hos människoanden. Den ideala människan är en förnuftig egoist som lever för sin egen skull, till skillnad från altruisten som lever via andra människor.
Högerns miljöpolitiska position. Många högerinriktade ideologer tenderar att stoppa huvudet i sanden när miljöfrågor kommer på tal. Antagligen beror detta på att det främst är vänsterinriktade fanatiker, som av taktiska skäl övergivit sin klasskamp för något mer modernt såsom miljö och feminism, som tydligast bryr sig om miljöfrågor. Rädslan hos högern är att ännu en centraliseringsideologi tar över. Denna rädsla kan leda till irrationella resonemang om att det inte existerar några miljöproblem överhuvudtaget, dvs. strutsfenomenet.
Fallet Douglas Borg och rättssäkerheten. Douglas Borg beskrivs av sin jurist Hans Brost som en idéspruta, som hade kunnat åstadkomma mycket i samhället om han inte tvingats leva på existensminimum på grund av ett felaktigt myndighetsbeslut. Douglas Borgs fall sätter fokus på den enskildes rättigheter gentemot det allmänna. Har vi tillfredsställande rättssäkerhet i Sverige, eller går den att förbättra?
Islamismen - den tredje våldsideologin Islamismen är, enligt Per Ahlmark och många andra, den tredje totalitära världsåskådningen. De två första är givetvis nazismen och kommunismen. Är detta en rättvis bild av ideologin islamism eller är det en västerländsk nidbild?
Bygg Centerpartiet på federalismens principer Centerpartiet har sedan Torbjörn Fälldins dagar backat från 25 procent till 6 procent av väljarkåren. Centerpartiet har inte i sig något egenvärde utan har enbart sitt existensberättigande i sin ideologiska grund. Utan någon ideologisk grund blir partiet, precis som folkpartiet och många andra partier, en hoppjerka som hoppar från tuva till tuva utan att fundera över helheten och konsekvenserna av alla enskilda sakfrågor.
Borgerlig vilsenhet förhindrar ett systemskifte. Under en period på 70 år har de borgerliga partierna suttit vid makten i nio. Det är, för att uttrycka sig milt, ett uselt resultat för de borgerliga partierna. Socialdemokraterna har tack vare borgarnas svaghet och splittring relativt ostört kunnat styra landet till centralisering, reglering, socialisering och höga skatter.
Antifeministiska manifestet - Startskottet för utmaningen av feminist- och socialisthegemonin. Tecknaren Kalle Strokirk som bland annat varit publicerad i Aftonbladet och DN har skrivit en bok som tydligt utmanar feministideologins hegemoni. Tyvärr riskerar boken, enligt Elise Claeson, att bli årets mest nedtystade bok. Strokirk beskriver i den ena delen av boken hur farlig feminismen, särskilt likhetsfundamentalismen, är för det svenska samhället. Den underliggande tesen är att feminismen är en förlängning av marxismen.
Kåseri - Flugornas herre och Robinson Kruse Jag har läst böckerna Robinson Kruse och Flugornas herre som bygger på det likartade konceptet överlevnadsäventyr på en öde ö. Jag har gjort en jämförande analys av dessa två böcker utifrån den människosyn som framgår. De stora frågeställningarna som jag får efter att ha läst böckerna är följande: hur klarar människor sig på en öde ö samt hur förhåller människor sig till naturen?
Frihet, rättvisa och jämställdhet Politiker talar ofta om fina begrepp som jämställdhet, rättvisa, frihet mm. utan att verkligen definiera vad som menas med dessa honnörsord. Vem vill inte uppnå rättvisa? Vem vill inte ha frihet? Och vad innebär frihet och rättvisa? För vem och för vilka? Jag kommer här att redogöra för min syn på dessa värden. För mig är frihet för alla det viktigaste kriteriet för ett rättvist och jämställt samhälle. Jag gör inga totalitära anspråk på några av dessa värden utan jag utnyttjar bara min yttrandefrihet. Ingen ska någonsin få ta patent på dessa begrepp.
EMU gynnar freden! Vissa anser att EMU inte är ett fredsprojekt. Någonstans i EU:s utveckling från Kol- och stålunionen 1951 till Maastrichtfördraget 1992 har EU förvandlats till något annat.
En analys av feminismens heliga teori - Patriarkatet Feminismens heliga lära bygger på den heliga teorin patriarkatet som beskriver hur verkligheten ser ut samt förutsäger hur verkligheten kommer att se ut ifall patriarkatet lever vidare. Oavsett om feminismen handlar om likhetsfundamentalism (män och kvinnor är exakt lika) eller särartsfundamentalism (män och kvinnor är artskilda och kvinnor skapar fred på jorden) eller någonting annat utgår all feminism ifrån patriarkats-teorin. Därför är det så viktigt att granska denna teori kritiskt. Detta görs i denna artikel.
Manshat är politiskt korrekt! "Mannen är av naturen en blodsugare, en emotionell parasit, och förtjänar därför av moraliska skäl inte att leva, eftersom ingen har rätt att leva på någon annans bekostnad." "(män) kan odla kohagar tillsammans med rövslickarna eller också kan de gå till närmaste trevliga självmordscenter där de snabbt, diskret och smärtfritt kan bli ihjälgasade." "Mannen är en biologisk olycka...". Detta är publicerat år 2003 i Sverige.
Reflektion över en jämställdhetsdebatt i Avesta kommunfullmäktige Kompetenshöjning av politiker säger kommunfullmäktigeordföranden om den avslutade indoktrineringen i feminism, dvs. läran om mäns förtryck av kvinnor. Dagen till ära undvek man dock de tydliga orden och använde istället eufemismer och fula debattknep. Föredragshållaren deklarerade nämligen saker som hon sedan inte höll i redovisningen. Hon försökte få kritikerna vänligt inställda till hennes föredrag genom att först tala om att man inte ska skylla allt på någon grupp eller att tävla i vilket kön som är bäst men slutresultatet blev som det brukar, dvs. vita heterosexuella medelålders män håller kvinnor utanför maktens boningar. Förklaringarna är konspiratoriskt framlagda och de flesta talarna utgick från att det enbart fanns ett svar på det som de så ”ödmjukt” sade inte hade något riktigt facit på. Men det politiskt korrekta har gått så långt att konsensus råder om problemformuleringarna och lösningarna. Problemet är männen, kvinnorna är offren. Stereotyperna cementerades återigen! Och detta kallas för kompetenshöjning. Snarare bortkastade pengar.
